Di Weekend KROG

Krogtest: Munsbitarna faller på plats

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

En pumpamacaron med grönpeppar, pumpakärnor, anklever, apelsinmarmelad och pistage paras med ett ostron Rockefeller.

Foto: Jack Mikrut

Gastropubens lockbete är Björn Frantzéns prisvärda avsmakningsmeny som håller toppklass.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Björn Frantzén är för närvarande utan stjärnkrog. Självbetitlade Frantzén i Gamla stan stängde förra sommaren och en ny lyxrestaurang håller på att byggas på annan adress.

I väntan på den lockas vi tillbaka till gastropuben The Flying Elk, som numera har en avsmakningsmeny signerad Björn Frantzén för 695 kronor. Det låter som ett fynd, tänker vi, och erinrar oss att menyn på tvåstjärniga Frantzén kostade tre-fyra gånger så mycket.

Det är förstås att jämföra äpplen och päron, men den aktuella menyn på The Flying Elk saknar inte referenser till den nedlagda stjärnkrogen. Det är rentav med en känsla av nostalgi som vi äter de inledande munsbitarna serverade i trälådor som vi så väl känner igen.

De franska inslagen på den brittiska puben förstärker den känslan. Dessa anknyter till Björn Frantzéns förflutna i Paris och på legendariska Edsbacka krog, i vars franskinspirerade kök han en gång arbetade.

Innan kockkarriären tog fart spelade Björn Frantzén fotboll i AIK. Därför höjer vi på ögonbrynen när vi kliver in i restaurangens pubdel en lördagseftermiddag och hör Hammarbyikonen Kenta Gustafsson skråla i högtalarna: ”Bajen tar kol på gnaget. För bajen e bäst.”

FAKTA
The Flying Elk, Stockholm

Mat: 9 poäng

Miljö: 4 poäng

Service: 4 poäng

Prisvärt: 4 poäng

Pris: Förrätter 155-210 kronor. Huvudrätter 220-445 kronor. Desserter 90-125 kronor. Avsmakningsmeny 695 kronor.

Öppettider: Måndag-tisdag 17.00–24.00. Onsdag–fredag 17.00-01.00. Lördag 12.00–01.00. Söndag 12.00–24.00.

Antal platser: 100.

Köksmästare: Christian Ekman.

Adress: Mälartorget 15, Stockholm. Telefon: 08-20 85 83.

Webbplats: Theflyingelk.se.

Senast testad: 27 mars 2015 (21 poäng).

VISA MER

Varken storleken på bärsen eller köttbiten vi äter i pubdelen hade impat på Kenta Gustafsson. Den hällstekta tournedosen på oxfilé är av utmärkt kvalitet och hur god som helst, men med en vikt på 150 gram och, noga räknat, tio pommes frites, försvarar den inte en prislapp på 445 kronor. För den summan ska man åtminstone bli mätt.

Ett bestående matminne

Sällskapet vid bordet intill talar med saknad om älgens wienerschnitzel, som de just fått veta ska komma tillbaka på menyn. Själva bläddrar vi i väntan på maten lite förstrött i The Flying Elks kokbok, som ligger utspridd här och där, och får syn på receptet till Pot-au-feu, en rätt på irländsk hummer och rôtistekt fransk gårdskyckling. Den åt vi när The Flying Elk var nyöppnad och har blivit ett bestående matminne. Får vi önska oss den tillbaka, tack!

Ett middagsbesök, när vi äter från à la carte-menyn, förflyter inte heller riktigt på det sätt som vi hade förväntat oss. Den ugnsbakade skreien med avrugakaviar ser superlyxig ut, men fisken är faktiskt lite översaltad och fiskköttet skivar sig inte på det sätt som det gör när tillagningen är perfekt.

När vi på egen begäran får in notan och signalerar att vi tänker dricka ur glasen innan vi går möts vi av kommentaren: ”Ni har ju en kvart på er”. Det är en lika onödig som dum kommentar och en besk avslutning.

Det är därför med viss skepsis vi återvänder för det som frestat oss till ett nytt krogtest, nämligen avsmakningsmenyn. Men nu faller äntligen alla bitar på plats.

Han bygger Sveriges dyraste restaurang

Inte undra på att vi kommer att tänka på den gamla stjärnkrogen när rätterna som radas upp framför oss innehåller lyxiga råvaror som ostron, anklever, tryffel och pilgrimsmussla.

En sann njutning

Samtliga rätter har intensiva smaker som tillsammans skulle kunna bli överväldigande, men köket klarar balansen perfekt. Och vi får kämpa mot impulsen att slicka tallriken.

Avsmakningsmenyn består av fem serveringar och inleds med två munsbitar som framstår som rätt disparata, en liten pumpamacaron med anklevermousse parat med ett ostron Rockefeller. Kombinationen fungerar förvånansvärt bra, den lilla macaronen blir som en ”efterrätt” till det välmatade ostronet som gratinerats fyllt med spenat, schalottenlök, parmesan och hollandaise.

Lammtartaren presenteras som husets egen variant av dillkött. De picklade morötterna ger fin smakbrytning.

Den dykfångade pilgrims-musslan från Norge är, enligt servitören, en signaturrätt från gamla Frantzén. Den serveras på en fluffig bädd av tryfferad äggröra med brynt smör och soja. Musslan ligger dold under ett täcke av ytterst finstrimlad friterad potatis. En sann njutning!

Plump i protokollet

Ankbröstet, som är något av menyns huvudnummer, har sällskap av en karamelliserad lökkräm. En inlagd majrova ger lite beska som balanseras av söta druvor. Hackad Valenciamandel ger rätten en härlig knaprighet.

Krogtest: Ungt på anrik adress

Efterrätten är en rätt så fri tolkning av brittiska Eton mess. Yoghurtsorbet med äpple och maräng rundar av med kyla, mildhet och välavvägd sötma och syra.

Måltiden flyter på i fint avvägt tempo, men när vi vill betala är all tidigare uppmärksamhet som bortblåst, och så slutar även detta besök med en lite fadd eftersmak.

Enligt fotbollens regelbok är två gula kort lika med ett rött och utvisning, men vi väljer att fria i stället för att fälla. Det blir ett gult kort för den första förseelsen och det tidigare servicebetyget står med tvekan fast.

Det är också efter grundligt övervägande som vi låter The Flying Elk behålla en fyra i betyg för prisvärdhet. Det beror på avsmakningsmenyn som till ett facilt pris lämnar oss både mätta och mycket belåtna.