Di Weekend KROG

Krogtest: Grannyran uteblir på Voisine

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Miljön är enkel, men trivsam, med högt i tak och trä som dominerande material. Borden för två gäster är ganska små. Längst in i lokalen, till vänster i bild, ligger det halvöppna köket.

Jack Mikrut

Upplägget på nyöppnade Voisine är traditionell trerätters och köket hämtar influenser från det rustika franska bondköket. Men de mustiga smakerna vill inte riktigt infinna sig.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Folii är en prisbelönt vinbar på Södermalm i Stockholm. Nu har ägarna till vinbaren, Béatrice Becher och Jonas Sandberg, expanderat med en restaurang i grannlokalen, Voisine, det vill säga granne på franska. Därmed har man renodlat verksamheten med vinbar i en lokal och restaurangverksamhet i en annan.

Vi förvånas lite över att utbudet av ­viner på Voisine är så pass begränsat, men konstaterar samtidigt att det är fullt tillräckligt. Vi får pricksäkra råd av den kunniga personalen, men ser inte riktigt poängen med upplysningen att det finns tusentals flaskor i vinbaren. Det hjälper knappast middagsgästen. Ett försök att botanisera i Foliis omtalade vinlista efter en middagssittning stupar på att det är knökfullt. Hur vore det med någon form av grannsamverkan?

Voisine har inte varit fullsatt vid våra besök, men välbesökt. Det är vad man på franska skulle kalla bistro, det vill säga en enklare typ av restaurang. Miljön är ­anspråkslös med stolar och bord i trä och med några rejält stora krukväxter på ­trägolvets furor. Väggarna har en gråblå ton. Inredningen har ett lite obestämt drag av retro med en häftig takarmatur med klotlampor. I kombination med de stora skyltfönstren mot gatan borgar det för en ljus lokal.

Läget är östra Södermalm i kvarter som på kort tid berikats med omtalade restauranger och barer.

Ojämn service

Vid ett besök charmas vi av servitörens chosefria stil. Den varma och gemytliga atmosfär som vi förknippar med en kvarterskrog infinner sig. Vid ett annat besök uppträder serveringspersonalen lite virrigt, det är oklart vem som har huvudansvar för vårt bord och personalen är svår att få kontakt med.

FAKTA

Priser: Förrätter: 120-215 kronor. Huvudrätter: 175-225 kronor. Desserter: 95-160 kronor. Trerätters, meny formule: 375 kronor.

Öppettider: Onsdag-torsdag 17.30-23.00, fredag-lördag 17.30-24.00.

Antal platser: 42 st.

Köksmästare: Sebastian Bjarnalt.

Adress: Erstagatan 21.

Telefon: 08-777 3860.

Webbplats: voisine.se.

Senast testad: -

Betyg:

Mat: 7

Miljö: 4

Service: 3

Prisvärt: 3

Total poäng: 17

VISA MER

Ett drag av retro kan även spåras på ­menyn, i vart fall gäller det oeuf en gelé, ett pocherat ägg i kycklingconsommé. Tekniskt sett är det en aladåb, ägg i gelé. Det måste testas, hur ofta får man en aladåb på krogen nu för tiden? Det visar sig vara ett kuriöst inslag och ger mer ett visuellt minne än ett bestående smakminne.

Krogtest: Vinnande vinbar i Vasastan Franskt bondkök light

Aladåben är hur som helst väck från menyn, liksom mycket annat vi ätit vid våra besök. Den korta menyn, en handfull förrätter och lika få huvudrätter, ändras varje vecka och läggs ut på krogens Instagram varje onsdag. Det är inte hela menyn som ändras, men det verkar vara en ovanligt hög omsättning på rätterna.

Upplägget är alltså traditionell trerätters och köket hämtar influenser från det rustika franska bondköket. De mustiga smaker vi förknippar med detta kök vill inte riktigt infinna sig, det gäller till exempel lammbringan med potatispuré och spenat där vi gärna skulle se lite bättre skjuts i smakerna. Blanquette de veau är traditionellt så det förslår. Kalven i grädd­sås med kokt potatis, champinjoner och morot ger en känsla av gammaldags söndagsmiddag, gott så.

Hjärtmusslorna ligger i en välsmakande buljong med ramslök och grädde, men det är med besvikelse vi konstaterar att alldeles för många skal är tomma. Rätten räddas i viss mån av buljongen, men vi får varken bröd eller en sked att sleva upp den med.

Krogtest: Mätta och belåtna på livliga vinbaren

En annan besvikelse är att sparrisen, som bordsgrannen äter med stor aptit, är slut. Den såg god ut.

Trevligt – men slätstruket

Bland efterrätterna har vi till exempel ätit petit chouxbakelsen med chokladkräm, en maffig skapelse som mättar fler än en. Blod­apelsinkakan med mandel och vispad grädde är också en rejäl portion. Det är inte alltid fallet med för- och huvudrätterna, men prislappen är därefter, det vill säga inte särskilt stor.

Det är med blandade känslor vi sammanfattar våra besök, man drar sig ju för att klaga på grannen. Det är en i flera avseenden trevlig krog, men maten har vid våra besök gjort ett något slätstruket intryck. Fördelen med en meny som byts ofta är att det går att ta nya tag. Vi är över­tygade om att kunnandet finns och återvänder vad det lider.