Di Weekend KROG

Krogtest: För lång väntan på något gott

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Joey Abrait

Nyöppnade Copine bjuder på fransk-nordiska rätter som håller hög klass. Men servicen drar ner betyget rejält.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Jim & Jacob är ett undanskymt krypin på Surbrunnsgatan som fick höga 21 poäng av Di Weekend i mars 2017. Nu har duon Jim Hammargren och Jacob Nermark Hjelm expan­derat med en andra restaurang, Copine, i en ­betydligt större och mer framträdande restauranglokal på Kommendörsgatan 23 på Östermalm.

Det har varit stor omsättning av restauranger på den adressen. Jürgen Grossmans GQ/Grossmans följdes av Restaurang Naturligtvis, som blev kortlivad, ­något som också blev fallet för italienska La Bocca som stängde för gott i somras.

La Boccas ägare har en 50-procentig ­­andel i nya Copine, där interiören såvitt vi kan förstå lämnats intakt. Den grå träpanelen på väggarna är utmärkande och armaturerna iögonfallande. Stora skyltfönster mot gatan borgar för ett kraftigt ljusflöde under soligare årstider än de vi går mot.

Matsedeln däremot är helt ny, i köket samsas numera det franska med det nor­diska. Det är en lite halvknepigt upplagd meny som läggs framför oss. Först listas ett dussintal rätter, varav vissa är tilltugg (snacks) medan andra är förrätter. Var gränsen mellan dessa båda kategorier går får man försöka avgöra med ledning av priset, som stiger med storleken. Varmrätterna är endast fyra till antalet.

Prisvärt till lunch

Till lunch serveras en prisvärd dagens rätt för 135 kronor. En kort à la carte ­erbjuder valmöjlighet. En varm mustig kantarellsoppa lockar när höstrusket smyger sig på. Råbiff J & J tolkar vi som något av en signaturrätt med ursprung i kockduons restaurang på Surbrunnsgatan. Den är precis lika bra som vi minns den därifrån – och rejält tilltagen i storleken. Råbiffen återfinns även på kvällsmenyn.

Kvällstid erbjuds också lite mer ovanliga rätter. Vid ett besök äter vi svensk bläckfisk, vid ett annat är den huvud­råvaran ersatt av den odlade japanska ­fisken hamachi, som servitören liknar med den mer välbekanta fisken makrill. Det är en överraskande generös anrättning med saftiga bitar fisk och gurka i en cheviche­inläggning. Syran är välbalanserad och det lilla ”hölasset” av friterad salladslök på toppen ger extra tuggmotstånd.

FAKTA
Copine, Stockholm

Öppettider: Måndag–onsdag 11.30–24.00, torsdag–­fredag 11.30–01.00, lördag 11.00–01.00.

Priser: Förrätter 105–165 kronor, varmrätter 215–295 kronor, desserter 55–125 kronor.

Antal platser: 50 i matsalen plus 30 i baren.

Köksmästare: Jacob Nerman Hjelm och Johan ­Magrioteli.

Adress: Kommendörsgatan 23, Stockholm.

Telefon: 08-404 008 44.

Webbplats: jimjacob-restauranger.se/copine.

Senast testad: -

Totalbetyg: 18 poäng

Mat: 8 poäng

Miljö: 4 poäng

Service. 2 poäng

Prisvärt: 4 poäng

VISA MER
Fullgott utan kolhydrater

Gnocchi med blåmusslor låter som en spännande kombination. Dessa ligger varvade om vartannat på en bädd av tomatsås, men det visar sig tyvärr vara en lite blek anrättning, åtminstone i jämförelse med de ovan nämnda rätterna.

Servicepersonalen upplyser oss om att varmrätterna kommer utan tillbehör, det vill säga kolhydrater i form av potatis ­eller likande. Det är ingen nackdel, de fräscha grönsakerna är fullt tillräckliga komplement och gör att i synnerhet kötträtterna inte blir så tunga. Ibericogrisen serveras som karré medan en bit av kinden har ­formats som en krokett. Det syrliga från äpplen och sötman från majs passar utmärkt till.

Krogtest: Smakligt utan sting på Villa Anna

Oxfilén är generösa stycken av mycket mört kött med bitar av bakad rotselleri och en kräm på rotselleri och blekselleri. ­Köttet döljer sig under stora rundlar av friterad rotselleri, dekorerade med rivet örtsmör. Sällan har en kötträtt gett ett så fräscht ­intryck, samtidigt som den lyckas mätta ordentligt.

Får vänta i evigheter

Copine är franska och betyder väninna. Det börjar som en angenäm bekantskap, men relationen är nära att få ett abrupt och otrevligt slut.

Ett effektivt sätt att ta död på en trevlig kväll med härlig stämning är att låta gästerna vänta på maten. Förrätten dröjer, men inte längre än att det kan betraktas som ett gränsfall till vad som är acceptabelt. Huvudrätten däremot får vi vänta i evigheter på med följd att humöret sjunker i samma takt som servicebetyget. Lusten att avrunda med dessert försvinner.

Den gången räddas situationen på ett snyggt och generöst sätt. Personalen ber tusen gånger om ursäkt och när vi får in notan visar det sig att vi får 20 procent ­rabatt rakt av på slutpriset.

Merci, säger vi, och au revoir!

Krogtest: Grannyran uteblir på Voisine

När vi återkommer två veckor senare ­råkar vi emellertid ut för en liknande händelse, fast flera resor värre. Inte nog med att väntan åter igen är lång, när maten väl kommer in är det fel rätter som dessutom serveras i fel ordning, huvudrätter och förrätter på samma gång. Det uppstår en del palaver när vi påtalar detta och den här gången är kompensationen inte lika generös: ett glas vin.

Det är synd att servicemissar av detta slag ska förmörka en i övrigt mycket bra matupplevelse.