Di Weekend KROG

Krogtest: Fine dining i storformat

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

På menyn: Friterad fläsksvål med löjrom och dillpulver.

Nisse Schmidt

Fjällkrogen bjuder på spännande matupplevelser med fina lokala råvaror.
Men Di Weekends testpanel mäktar knappt med de väl tilltagna portionerna.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Högfjällets snökanoner går varma trots det ymniga snöfallet. Det är mörkt och kallt, som sig bör i dalafjällen i januari. Efter att ha avverkat några pliktskyldiga timmar i skidspåret är vi rejält hungriga när vi anländer till Sälens restaurang-Mecka, Högfjällshotellet, med inte färre än 13 restauranger och barer. Bland dessa finns Onkel Jean, fine dining-krogen som enligt hemsidan ska vara Dalarnas mest prisbelönta.

Det märks dock inte på besökstrycket. Det är visserligen tidigt på säsongen, men lokalen med plats för 35 personer är tom så när som på två andra par, trots att det är fredagskväll.

Vi placeras vid ett fönster med fantastisk utsikt mot den upplysta skidbacken. Inredningen är rogivande med heltäckningsmattor och tunga gardiner med Maria Montazami-tofsar.

Onkel Jean erbjuder en avsmakningsmeny i två storlekar: fyra eller sju rätter, med tillhörande vinpaket. Den lokala prägeln på råvarorna är genomgående – och oemotståndlig. Vi vill inte missa något, så betänketiden blir kort. Vi går ”all in”.

Originella detaljer

Det börjar lovande. Vi bjuds på två aptitretare, där framför allt den senare är riktigt bra. Små runda smörfriterade bröd med syrat yoghurtpulver och färskost försvinner fort.

FAKTA
Onkel Jean, Sälen

Totalbetyg: 18 poäng

Mat: 8 poäng

Miljö: 4 poäng

Service: 3 poäng

Prisvärt: 3 poäng

Pris: Avsmakningsmeny 4 rätter 645 kronor, vinpaket 625 kronor. 7 rätter 845 kronor, vinpaket 825 kronor.

Öppettider: 25 dec–1 april från kl 19, torsdag–lördag, vissa veckor tisdag–lördag.

Antal platser: 35.

Köksmästare: Daniel Skoglund och Axel Westeson.

Adress: Sälens Högfjällshotell, Sälen.

Telefon: 0280-872 00.

Webbplats: hogis.se/onkel-jean.

Senast testad: –.

VISA MER

Även den första ordinarie rätten, bestående av tre snacks, är smakrik och kul med originella detaljer. Vi lyckas inte lista ut om det finns någon inbördes röd tråd, men det spelar mindre roll. Dashi med gräslöksmajonnäs, friterad fläsksvål med löjrom samt kycklingskinn med ostkräm och tryffel är utsökta var och en för sig.

Rätt två bjuder på en spännande mix av texturer. Tunna, mjuka skivor av pilgrimsmussla varvas med krispig lättbakad jordärtskocka från Rättvik i en rökig smörsås. Det enda vi saknar är en sked för att kunna sleva i oss all fantastisk sås.

Krogtest: Nyöppnade Flickan i Gamla stan

Den tredje rätten är inte alls lika vass. Älvdalsregnbågen med friterat laxskinn, rom och lingon är alldeles för salt. Dessutom uppstår en besk bismak tillsammans med vinet, ett pinot gris från Alsace.

Efter detta mindre bakslag får vi en välbehövlig paus och en ”munrensare” i form av sorbet på citron, gurka och mynta som dränks i champagne. Det är fräscht och tar effektivt bort den eftersmak som fisken lämnat.

Mer intressant än god

De tre återstående varmrätterna är över lag goda, välkomponerade och väl tilltagna. Vi fastnar speciellt för mini-hamburgaren på olika former av svamp och kål som serveras med ett litet berg av tryffel samt en god pinot noir från Napa.

Men när vi når den sjätte rätten, den enda kötträtten, hängmörad Siljansko med syrad morot och murkelsås, spelar det tyvärr ingen roll att rätten är fantastisk. Kroppen börjar säga ifrån. Efterrätten visar sig dessutom vara ovanligt matig, i form av karamelliserad glass på jordärtskocka och brynt smör med svarta vinbär. Mer intressant än god. Och åter igen passar vinet inte till.

Bubbel före maten?

Volt – en solklar stjärna

Efter sju rätter och sju välfyllda vinglas är vi mer än mätta. Och vi skäms nästan över att ha lämnat så mycket vin orört. Vi undrar också varför vi rekommenderades att dricka champagne före maten, med tanke på hur mycket som skulle komma.

Anmärkningsvärt är också att restaurangen har mage att kräva garderobsavgift när slutnotan landar på 3 600 kronor. Hur tänker man då?

På en lägre prisnivå hade vi heller inte haft synpunkter på servicen, som var fläckfri. Något annat hade visserligen varit märkligt med tanke på de få gästerna. Mot bakgrund av Onkel Jeans höga ambitionsnivå bör man dock kunna kräva mer utförliga presentationer av viner än ”riesling från Tyskland”. Vi hade velat veta mer. Om allt. Men känslan av säsongspersonal som rabblar manus går tyvärr inte att komma ifrån.

Sammantaget var det ändå några riktigt goda och spännande matupplevelser. Vinet höll däremot inte samma nivå, trots att det kostade nästan lika mycket. Och helhetsbetyget dras ner även av den överdrivna mängden mat och dryck. Fjällmiljön må kräva sina tilltagna portioner, men ingen vill lämna en fine dining-krog med liknande mättnadskänsla som efter en ”all you can eat”-buffé.