Di Weekend KROG

Krogtest: Dikten överträffar verkligheten

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

TAUBES BORD. Ett stearinljus tänds på det bord där stamgästen Evert Taube alltid satt, direkt till vänster innanför entrén.

Jack Mikrut

Den Gyldene Freden i Gamla stan bjuder på svensk husman anno 1722.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Snart får krogen en ny stamgäst när författaren och dramatikern Sara Stridsberg väljs in i Svenska Akademien. De aderton äter ju nämligen middag på Freden varje torsdagskväll, i Bellmansalongen en trappa upp. Det har de gjort ända sedan konstnären Anders Zorn (1860–1920) för snart 100 år sedan testamenterade fastigheten till Akademien.

När Di Weekend gästar har Svenska Akademien just chockat kultursverige, för att inte säga världen, genom att tilldela Bob Dylan årets Nobelpris i litteratur.

På Den Gyldene Freden känns det som ett naturligt val. Här sitter diktandet och vistraditionen i väggarna. Evert Taube var stamgäst liksom Cornelis Vreeswijk, samtida med Bob Dylan och en av alla dem som tolkat honom på svenska.

300 år av kroghistoria

Det är krogens trehundraåriga historik, väl vårdad av nuvarande krögare, som är det främsta skälet att gästa den. Det är väl också ”anno 1722” som lockar utländska turister hit i sådan omfattning förmodar vi.

FAKTA
Den Gyldene Freden, Stockholm

Totalbetyg: 17

Mat: 7 poäng

Miljö: 4 poäng

Service: 3 poäng

Prisvärt: 3 poäng

Pris: Förrätter 160–250 kronor, varmrätter 200–395 kronor, efterrätter 95–120 kronor.

Öppettider: Måndag–fredag 11.30–22.00, Lördag 13.00–22.00.

Antal platser: 160.

Köksmästare: Christian Sjödin.

Adress: Österlånggatan 51.

Telefon: 08-24 97 60

Webbplats: gyldenefreden.se.

Senast testad: 4 september 2009 (16 poäng)

VISA MER

Möblerna i skänkrummet, som matsalen i entréplanet kallas, är från 1920-talet. Historiskt värdefullt men tyvärr rätt obekvämt, kan man tycka. ”Dynor ska väl varje människa själv ha att sitta på”, ska Anders Zorn ha sagt när han strax före sin död tog över krogen och lät totalrenoverade den.

Värt att notera i möbleringen är det lilla bordet i matsalens ena hörn med plats för endast en gäst. Det är minst sagt sällsynt att ensamätare föräras bord med krogens kanske bästa läge.

Vi har inte hittat någon skriftlig källa men enligt en servitris stipulerade Anders Zorn också i sitt testamente att såväl köttbullar som S.O.S alltid ska finnas på menyn.

Alltså måste Zorns köttbullar testas. Tyvärr blir det lite av en besvikelse, kanske är det rättens historia som trissar upp förväntningarna. Visst serveras köttbullarna som sig bör med inlagd gurka och rårörda lingon och visst är potatispurén len, men färsen är mycket kompakt och köttbullarna ganska tama i smaken.

Sedan vi testade dem har viltköttbullar dykt upp på menyn. De kan mycket väl vara mer smakrika. Ge dem en chans.

Förresten borde Freden kanske överväga att också servera Bob Dylans köttbullar, åtminstone under Nobelfestligheterna. Nej, vi skojar inte, googla Bob Dylan och The Perfect meatball och ni hittar det recept han presenterade i sitt radioprogram Theme Time Radio Hour.

Krogtest: Såsig nostalgitripp

Numera är husmanskost trendigt men på Freden har den svenska kokkonsten regerat ända sedan Anders Zorns tid.

Så här under hösten är det mycket vilt på menyn. Hjortytterfilén serveras med stuvad kol och bakade rödbetor. På begäran får vi köttet medium rare och det visar sig vara en fint balanserad rätt, både till mängd och med smakfulla tillbehör.

God men fet fiskanrättning

Dagens fina fångst är alltid en rubrik på menyn. Vid ett besök serveras en hälleflundra som visar sig vara en något snålt tilltagen bit fisk som samsas med riklig tilldelning av kantareller och pepparrot. Det brynta smöret liknar mest vanligt smält smör och ger en väl fet känsla till rätten. Det är gott men utan finess.

På förrättssidan förekommer ofta souvas, senast med löjrom och friterad surdeg som ger knaprig kontrast. Det saltade och rökta renköttet kommer skivat i en generös portion i en rätt som är en fantastisk kombination minsann.

Dessertmenyn känns konventionell och det enda som lockar är en päronterrin med älgörtssorbet, mandelbiskvier och lite sura krusbär. Det känns fräscht och kalorisnålt, på gränsen till asketiskt.

Ost saknas till vår förvåning helt på menyn.

Krogtest: Spanskt utan hetta

Ovanstående tillhör det bättre vi ätit på Freden. Tidigare besök har inte varit lika lyckade. Den enda konstanten verkar vara miljön, i övrigt är det ojämnt. Det gäller framför allt servicen, som pendlat mellan tvåa och fyra i betyg.

En gång tas vi emot (att säga välkomnas vore att överdriva) av en barsk hovmästarinna som förmedlar känslan av att vi är där på nåder.

Vid ett annat besök betjänas vi av en servitris med ett modernt och generöst arbetssätt, men så plötsligt kommer det in tallrikar som ställs fram av någon helt annan person, som lika plötsligt vänder på klacken och återvänder till köket utan att tala om vad som just serverats, eller rättare sagt slängts fram på bordet.

Har man tur kan en middag bli riktigt lyckad, men när högt och lågt vägs samman når Den Gyldene Freden dessvärre poängmässigt inte riktigt upp till de aderton.