Di Weekend INTERVJUER

Vilket Väsen det blir på världsscenerna

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

HEMLIGA GÄSTER. Väsen spelade under konserten med amerikanska Snarky Puppy på Cirkus i Stockholm

Jesper Frisk

När det hippa musikerkollektivet Snarky Puppy från Brooklyn i New York spelade på Cirkus i Stockholm nyligen bjöds den fulltaliga publiken på en överraskning. Folkmusikgruppen Väsen från Uppsala var ­hemliga gäster under kvällens extranummer. Under en lång karriär har Väsen blivit internationellt kända och nått utanför folkmusikens snäva kretsar.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

När den brittiska hårdrocksgruppen Led Zeppelin 2006 belönades med Polarpriset ­berättade basisten John Paul Jones i Di Weekend om sitt ­intresse för amerikansk rotmusik. Dess influenser på bandets musik var välkänt, men det förvånade onekligen när denne hårdrockare lyfte fram en akustisk svensk folkmusikgrupp. Det har nämligen knappast funnits något band som rockat hårdare och spelat på högre volym än just Led Zeppelin.

”I Sverige har ni Väsen. Det är ett folkmusikband baserat på nyckelharpan – och det är riktigt bra musik, väldigt spännande”, sa John Paul Jones i Di Weekend.

”Du måste lyssna på dem, det är fantastisk musik.”

När Led Zeppelin kort därefter kom till Stockholm för att ta emot Polarpriset spelade Väsen för dem under galamiddagen på Grand Hôtel.

”De stod upp och applåderade när vi hade spelat. Det var häftigt”, säger Olov Johansson, som spelar nyckelharpa i Väsen.

FAKTA
VÄSEN

Skivdebuterade 1990 med det självbetitlade albumet Väsen. Vann en Grammis i kate­gorin Årets visa/folk 1998 för Världens Väsen.

Medlemmar: Olov Johansson (nyckelharpa), Mikael Marin (altfion), Roger Tallroth (tolvsträngad gitarr).

Aktuella: Fyller 30 år som grupp, grundat 1989 i Uppsala.

VISA MER

Tio år senare, 2016, uppträdde Väsen ­under själva prisutdelningen på Stockholms konserthus. Den gången var det den svenska låtskrivaren Max Martin och den italienska operasångerskan Cecilia ­Bartoli som belönades med Polar Music Prize.

Den sista helgen i oktober i år var det ­Väsen själva som hyllades med en jubileumskonsert i hemstaden, på Uppsala Konsert & Kongress. Gruppen firade sitt 30-årsjubileum tillsammans med ­inbjudna gäster.

Svettigt i Japan

Kommande vecka ger Väsen årets sista konserter på småorter i Skåne, den allra sista i lilla Åsljunga med 800 invånare. Det är en stark kontrast mot årets första konserter som gavs i världens folkrikaste storstadsområde, Tokyo med cirka 36 miljoner ­invånare.

”Vår kärnverksamhet är att turnera som trio. I år gör vi ett sjuttiotal konserter runt om i världen. Det började i Japan i feb­ruari där vår agent hade bokat fem konserter, fem dagar i rad, i samma konsertlokal, men med olika repertoar varje kväll. Det gick bra, men det var svettigt”, säger Olov Johansson när vi träffas i samband med Snarky Puppys konsert på Cirkus.

Folkmusik uppmärksammas sällan i ­medierna, men i våras blev det rubriker när Väsens violinist Mikael Marin nekades ­visum inför en turné i USA. Turnén fick ­genomföras med Väsen reducerad till en duo, Olov Johansson i sällskap med gruppens tredje medlem, gitarristen Roger Tallroth.

”Vi är inte de enda som fått problem. Det blir bara krångligare och krångligare att få arbetsvisum i USA. När vi kom hem hade Mikael fått sitt visum och i september ­kunde vi åka till USA igen för en ny turné. I februari reser vi tillbaka, på samma visum, till Wintergrass, en stor inomhusfestival i Seattle som vi spelat på flera gånger tidi­gare”, säger Olov Johansson.

Många USA-turnéer

USA har genom återkommande besök ­blivit Väsens andra hemmamarknad.

”Åker vi på turné i två veckor i USA når vi mycket mer folk än om vi åker på en lika lång turné i Sverige. I USA uppträder vi ­oftast på stora festivaler med massor av folk, men även på konserthus och mindre ­musikklubbar.”

Turnéer utomlands varar sällan längre än två veckor.

”Vi bestämde tidigt av familjeskäl att inte vara borta längre perioder. Vi gör kanske tio spelningar under två veckor och sedan åker vi hem igen. Det har visat sig att det är bra i längden att inte nöta på varandra. Det är en del i det här att orka hålla på i 30 år.”

När Väsen bildades 1989 hade irländsk folkmusik blivit populärt och fått spridning i vidare kretsar genom folkrockband som The Pouges och den mer traditionella gruppen The Chieftains, som samarbetade med sångaren Van Morrison på det storsäljande ­albumet Irish Heartbeat.

”Vi har på ett sätt gått i spåren på ­irländska grupper. Många som vant sig vid att lyssna på irländsk folkmusik hittar in i vår musik genom energin och soundet, även om musiken skiljer sig åt. Vi spelar mest tretakt, det är improviserade andrastämmor och vi bygger upp musiken på ett annat sätt än vad irländare normalt sett gör med sin musik.”

I Sverige nådde duon Nordman stora ­publika framgångar under 1990-talet, de första åren med Väsen som kompband både på turné och på skiva.

Nyckelharpan sticker ut

Något som får Väsen att sticka ut inter­nationellt är nyckelharpan, som är ett unikt svenskt instrument.

Möte med stjärnviolinisten

”Det är till och med ett uppländskt instrument”, säger Olov Johansson, som spelat nyckelharpa sedan tonåren.

”När jag började spela nyckelharpa var det rätt udda och inte det coolaste man ­kunde göra.”

Instrumentet har inget engelskt namn och Olov Johansson får ofta förklara för ­publiken vad det är han spelar på.

”Vi gjorde en turné i södra USA tillsammans med Mike Marshall och Darrol Anger, som är storstjärnor inom bluegrass i USA. Då var vi på ställen där de haft väldigt lite kontakt med svensk kultur och den stående frågan var: ’What is that thing?’”

Är det annorlunda i de så ­kallade svenskbygderna i ­mellanvästern?

”Ja, där har fler sett en nyckelharpa. Vi har ofta spelat i Minneapolis, flera ­gånger på ett ställe som heter Cedar Cultural Center i ett område där det tidigare ­bodde så många skandinaver att den delen av Ceder Avenue kallades Snusgatan. Där är det många som kommer fram och berättar om sitt svenska påbrå. Men vi har ju nått långt bortom den miljön.”

Musiker kommer och lyssnar

Väsen uppträder ibland som kvartett med André Ferrari på slagverk. Han var tidigare fast medlem, men deltar numera ­genom sporadiska inhopp vid särskilda tillfällen.

Det var genom honom som Väsen först kom i kontakt med den genreöverskri­dande instrumentala amerikanska gruppen ­Snarky Puppy. Michael League, ­basist och grundare av Snarky Puppy, hörde av sig och ville ha kontakt med André ­Ferrari ­angående en låt som slagverkaren skrivit, Shapons Vindaloo, som finns på Världens Väsen, ett album som i USA heter World.

”När vi sedan lärde känna Michael ­League fick vi veta att den första låt som Snarky Puppy spelade ihop, när gruppen bildades, var just Shapons Vindaloo”, berättar Olov Johansson.

Den kontakten har lett till flera musikaliska möten. När Snarky Puppy spelade på jazzklubb Fasching för fem år sedan var ­Väsen hemliga gäster. Därefter bjöds svenskarna in till New Orleans och inspelningen av Snarky Puppy album och dvd ­Family Dinner - Volume 2, som spelades in live inför publik i en stor studio.

”Det var som att åka på det allra första musiklägret när man var tonåring, men alla var proffs. Där var artister som var jättekul att lära känna, som David Crosby och ­Becca Stevens”, säger Olov Johansson.

”Det är otroligt inspirerande med ­sådana samarbeten, man får alltid en massa positiv energi och nya idéer. När vi spelade på ett litet ställe i Cedar Rapids i Iowa i USA så fick vi syn på ett gäng yngre människor i publiken. När de kom fram och pratade efter konserten så visade det sig att de hade upptäckt oss genom Snarky Puppy.”

Hur många i ett fullsatt Cirkus, cirka 1 700 personer, tror du känner till er?

John Foxx – underbart excentrisk

”Det vet jag inte, men man kan ju gissa. Snarky Puppy spelar musikermusik och jag tror att väldigt många i publiken spelar ­själva. Så ser även vår publik ut. Det är jätte­många musiker som kommer och lyssnar på oss. Jag tror det har att göra med att ­musiken är tillräckligt komplex. Det finns så många lager i den, så de tröttnar inte, de kan lyssna om och om igen och tänka att så där skulle jag vilja spela.”

Kan försörja sig på musiken

Väsen började med att spela ­traditionella folk­sånger, men ­redan på deras andra ­album var en del av låtmate­rialet egen­kom­po­nerat. Numera skriver de all musik själva.

”Vi har hela tiden skapat den musik vi själva vill spela. Vi har aldrig sneglat åt ­något annat håll och tänkt att vi kanske skulle göra något speciellt bara för att bli lite poppis. Så har vi aldrig tänkt.”

Folkmusik har ingen stor publik, men medlemmarna i Väsen försörjer sig genom sin internationella karriär som professionella musiker.

”Det är ytterst, ytterst få som kan för­sörja sig genom att spela instrumentell musik. Jag känner att vi är oerhört privilegierade som kan ägna oss åt det här, att få åka runt i världen och spela vår musik och att det kommer publik och lyssnar. Jag känner mig väldigt privilegierad”, säger Olov ­Johansson.