Di Weekend INTERVJUER

»Vi arbetar för att inte behövas«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Di Weekend har ätit frukost med Charlotte Petri Gornitzka.

Banfa Jawla

Charlotte Petri Gornitzka är ny biträdande chef på FN:s barnfond Unicef, men en veteran i biståndsbranschen. ”Jag ska särskilt arbeta för att engagera näringslivet”, säger hon.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Vad blir din uppgift på Unicef i New York?

”Att driva förändring mot att arbeta mer för tonåringar och i partnerskap med andra. Unicef är kända för sitt arbete med små barn, och ska självklart fortsätta göra det. Av 1,8 miljarder barn i världen lever nära 90 procent i låg- och medelinkomstländer, men vi måste också arbeta i våra delar av världen. Traditionellt har vi samlat in pengar och genomfört vårt arbete på egen hand. I dag handlar det mer om att vi gemensamt med olika aktörer söker hållbara lösningar. Regeringar har ett särskilt ansvar, men även företag kan bidra, och många vill. Jag ska särskilt arbeta för att engagera näringslivet.”

Varför då?

”Det blir mycket större utväxling för barn om företag ser över hur de kan skapa jobb och engagera sig i att se till att utbildningar är relevanta. Det handlar inte om att företagen ska bli biståndsorganisationer, utan vi måste korta leden och göra det var och en kan bidra med. Det är inte hållbart att organisationer som Unicef skapar jobb med insamlade pengar.”

Du är utbildad skådespelare och sångpedagog, men har i stället arbetat länge inom biståndsbranschen. Var kommer intresset från?

”Den röda tråden i min karriär är människors utveckling. I grund och botten är jag en politiker som har hittat andra vägar. Det har alltid funnits ett brinnande intresse för frågorna, men jag har lagt min professionalitet i att arbeta med organisationerna, att göra dem relevanta och effektiva. Vi arbetar för att inte behövas om 10–15 år. Det låter naivt, men har vi inte den inställningen sätter vi inte målen tillräckligt högt.”

Hur ser du annars på framtiden?

”Unicef har fått förtroendet att arbeta för barns bästa, och då måste min inställning vara att hitta alla tillfällen som finns. Biståndet är en viktig del, men aldrig hela lösningen. Mycket ansvar vilar på världens regeringar. Jag väljer ändå att vara en informerad optimist.”

Men vad oroar dig?

”Klimatfrågan. Jag reser mycket och det plågar mig, men det går inte att undvika. Jag oroar mig också över att vi inte kan få en världsordning som kan få slut på krigen och katastroferna i Jemen och Syrien. ”

FAKTA
Charlotte Petri Gornitzka

Ålder: 59 år.

Bor: I Nacka utanför Stockholm.

Familj: Två vuxna söner, Viktor och Lukas. Sambo och sex bonusbarn.

Bakgrund: Utbildad skådespelare och sångpedagog i grunden. Har bland annat arbetat som konsult, general­sekreterare för ­Internationella Rädda ­Barnen och generaldirektör på Sida. Kommer ­senast från rollen som ordförande för OECD:s biståndskommitté DAC.

Frukost: Macka, kaffe, apelsinjuice och frukt på Unicefs huvudkontor i Stockholm.

VISA MER
Var behövs hjälpen som mest just nu?

”Tyvärr i Jemen och Syrien. Det handlar om basalt stöd som mat och rent vatten, men också möjlighet till skola och säkra platser att leka. Det finns ett 20-tal länder där barn som verkligen är mest utsatta lever, där mycket pengar måste användas.”

Vad kan man göra som privatperson?

”Bli regelbunden givare. Det ger oss en förutsägbarhet och vi behöver inte lägga mer pengar på att samla in nya pengar. Man kan också titta på barnkonventionen och försöka översätta den i sin vardag och i sitt arbete eller företag.”

Om jag vore 25... Du har själv två barn. Har de gått i dina fotspår?

”Båda söker sig till arbeten med sociala frågor och rättigheter, så jag har inte avskräckt dem i alla fall. Jag kan nog bli lite besvärlig och intolerant mot det som jag tycker är ’skitsaker’. Jag har funderat på om jag sätter en norm att man alltid måste tänka globalt.”

När du tog över som generalsekreterare på Sida var det en myndighet i ekonomisk kris. Hur hanterade du det?

”Min man gick hastigt bort i en hjärtattack några månader innan. Jag tror att det gjorde mig distanserad och att jag inte upplevde att Sida var i kris. Det var nog rätt bra. Det var ett problem som behövde lösas, men jag tyckte att vi kunde spara ordet kris. Efter det har jag med mig något sorts lugn i mitt ledarskap.”

Modebranschen samlar sig Hur förändrade det dig i övrigt?

”Det förändrade livet praktiskt, det var och är fortfarande en sorg för hela familjen. Själv har jag nog blivit lite modigare och lugnare. För vad är det värsta som kan hända?”