Di Weekend INTERVJUER

Vd:n som bytte karriär och blev styrelseproffs

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Patrik Olsson

Melker Schörling, Carl Bennet och Mats Paulsson är näringslivsprofiler som vill ha Malin Persson i sin styrelse. ”Jag är allergisk mot uttrycket ’sitta i en styrelse’. Jag sitter banne mej inte, jag arbetar rejält”, säger ett av Sveriges flitigaste styrelseproffs.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Styrelseåret tar inte ledigt. Sommartid brukar ­betyda avkoppling för de flesta, men styrelseproffset Malin Persson medger att hon har svårt att koppla av helt. Ett och annat styrelse- och kvartalsrapportsmöte kläms in under ledig­heten på Brännö i Göteborgs skärgård.

”Jag är väldigt på och extrovert när jag är på jobbet, så jag tycker om min lugna vrå när jag inte arbetar. Jag jobbar på att bli bättre på att koppla av, men det är kanske det jag är sämst på.”

Listan på antalet uppdrag i Malin Perssons portfölj är lång. Med tio uppdrag i fyra olika länder reser hon mycket, från ­Ricardo i England till Peab i Förslöv och Hexatronic i Göteborg. Malin Persson arbetar som styrelseproffs på heltid.

”Ibland får jag frågan vilken den minsta gemensamma nämnaren är för mina bolag, och svaret är att det inte finns någon. För att jag ska tacka ja till ett uppdrag handlar det först och främst om att jag ska ha tid och utrymme för jobbet. Jag är rätt nyfiken av mig, nyfiken på hur man driver bolag och utvecklar DNA i ett bolag. Det är en kombination. Det bottnar väl i det som vi alla vill göra på våra jobb: bidra med något.”

Gillar inte att köra bil

Det är nu mer än fem år sedan Malin Persson klev ned från det operativa arbetet som vd för Volvo Technology, för att ägna sig åt styrelsearbete på heltid.

FAKTA
Malin Persson

Ålder: 50 år.

Bor: I Västra Frölunda i Göteborg.

Familj: Gift sedan 2009 med Håkan. Tre barn på 10 och 16 år (tvillingar).

Bakgrund: Civil­ingenjör i industriell ekonomi från Chalmers i Göteborg. Arbetat inom SKF, som teknisk attaché-med­arbetare i Bryssel, vd för Chalmers ägarstiftelse och flera roller i Volvokoncernen, bland annat vd för forsknings- och inno­vationsbolaget Volvo Technology.

Styrelseuppdrag: Getinge, Peab, ­Hexpol, Hexatronic, Evry, Ricardo, ­Ahlström Capital, Silver Life, Beckers, Universeum. Dessutom Chalmers ­Studentkårs Företagsgrupp och Ruter Dam.

VISA MER

”Jag ville prova. Vissa sa att det var för tidigt, att man inte kan komma tillbaka till något annat inom arbetslivet om man valt den här vägen. So be it. Jag visste inte om det skulle flyga, om det ens gick att göra på heltid, om jag skulle få uppdrag ­eller om jag skulle trivas med det.”

Det låter osannolikt, men trots sina 18 år på Volvo, de sista på forsknings- och utvecklingsbolaget Volvo Technology, ­tycker Malin Persson inte om att köra bil.

”Bilen är fantastisk. Men eftersom jag arbetade med trafiksäkerhet under min tid på Volvo har jag väldigt stor respekt för vad som kan hända. Jag sitter på helspänn när jag kör själv. Jag krockade en gång på autobahn. Det var länge sedan, men det sitter i.”

Köpte sina första aktier vid 18

Hon kallar det för ”Volvoarvet”, sin förkärlek till Göteborg och de svenska industribolagen. Malin Persson växte upp i Västra Frölunda tillsammans med pappa som var civilingenjör och mamma som var lärare, journalist och politiker.

Redan som 17-åring började hon läsa industriell ekonomi på Chalmers i Göteborg. Malin Persson beskriver sig själv som en typisk ”duktig flicka” och storasyster, flitig och ansvars­­­-tagande.

”Jag har en yngre syster, hon är fantastisk och min bästa vän. Hon sa till mig för ett tag sedan: ’Malin du måste förstå att du kommer alltid att vara min storasyster, men jag är också ­vuxen nu, du behöver inte ta hela ansvaret’.”

Som 18-åring köpte hon sina första aktier i rederiet Trans­atlantic.

”Jag tittade på börssidorna och det verkade bra. Jag skulle få många aktier och de kostade inte så mycket, under en tusenlapp. Någon dag senare när jag var ute och promenerade med pappa och hans bekant, så skrattade pappas vän åt mitt köp. Två, tre månader senare blev bolaget uppköpt och det blev tvångsinlösen. Det blev en bra affär för mig, och efter det ­tittade pappas kompis på mig med större aktning.”

Tuff tid på Chalmers

Hon bestämde sig också tidigt för att bli chef. På Chalmers väcktes intresset för arbetsorganisation och logistik.

”En chef är inte alltid ett geni från början, och det är jag nog ett levande bevis på. Chalmerstiden var stentuff för mig. Men jag bestämde mig för att slå bort alla tankar som: ’Kommer jag verkligen att klara det här?’ I stället tittade jag mig omkring på dem som lyckades och tänkte: ’Klarar andra det, så klarar jag det.’”

Volvo blev hennes vagga och skola, och det var ­också där hon första gången tog klivet in i ett sty­relserum. Som strategichef ingick det i hennes roll att rodda Volvo AB:s årliga strategimöte.

Volvo made i USA

”Min chef ville att jag skulle vara med i rummet på mötet, och nästa utvecklingsmöte sa jag att jag ville lära mig mer om styrelsearbete. Det var utifrån perspektivet att jag ville förstå makt, och förstå vad som händer i styrelserummet.”

Sina första uppdrag fick hon i Volvo.

”Jag minns anspänningen inför sty­relsemötena när jag sedan blev vd, men jag såg också fram emot dem och var nyfiken på vad folk skulle ställa för roliga frågor. Det finns en viss styrka i att jag har varit vd. Jag försöker undvika att säga ’så här gjorde vi alltid på Volvo’, i mitt arbete i styrelserna. Jag stör mig själv på när folk hänvisar till gamla uppdrag. Jag tror att jag är rätt bra på industriell logik. Det behöver inte handla om industribolag, men den industriella strukturen, organisation och innovationskultur är det som jag är bra på. Och där behöver de flesta ­bolag utvecklas.”

Som ung chef på Volvo blev den dåvarande koncernchefen Leif Johansson en förebild.

”Han kan konsten att kombinera hjärta och hjärna och han gav mig stort förtroende.”

Generationsväxlingen intressant

Sedan tiden på Volvo har Malin Persson arbetat nära ­några av de mest namnkunniga svenskarna i näringslivet, som Carl Bennet, Mats Paulsson och Melker Schörling.

”Det som gör mitt jobb extra roligt just nu är att jag får arbeta nära den generationsväxling som genom­förs, som med Fredrik Paulsson och syst­rarna Schörling. De är positiva exempel på när individer själva har kompetens och förmåga att agera i en styrelse. Släkt och familjemedlemmar ska, så klart, aldrig väljas in i en styrelse på en ’praoplats’ utan baserat på egna meriter. Det är viktigt för bolaget, samspelet i styrelsen och framför allt för den nya generationen.”

Vad ställer det för krav på dig som ledamot?

”Man måste vara lyhörd. Som extern ledamot är det viktigt att ifrågasätta och utmana på ett bra sätt. Vad händer om barnen inte vill ta över? Vem bestämmer om ni inte är överens? Hur prioriterar ni mellan pengar och värderingar? Av egen erfarenhet tror jag att det är bra för många familjedominerade, eller kontrollerade, bolag att ha en senior och neutral extern ordförande som kan lotsa in en ny generation och också om det behövs medla mellan släktgrenar. Som extern kan du ju faktiskt lämna ett uppdrag, som familj kan du lämna uppdraget men släktbanden finns kvar.”

Hur har styrelsearbetet förändrats sedan du blev vald första gången?

”Rätt mycket, tycker jag. Tillsättningen av styrelseleda­möter är mer rigorös, och kompetensbaserad. Jag uppfattar att det finns flera kandidater för en valberedning att välja mellan. Det är bredare debatter på agendan, det är inte längre en avrapportering från vd:n, att man tittar på siffror och sedan går hem. Nu är hela arbetet mer av en diskussion, det är då mitt jobb blir roligt.”

Vill inte ha kvoteringslag

En ständigt återkommande fråga och diskussion är den om ­antalet kvinnor i börsbolagens styrelser och på vd-poster. ­Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser i Sverige är 34 procent, enligt siffror från den ideella stiftelsen Allbright.

”Kvoteringsfrågan är så viktig att man måste ha en diskussion kring vad man faktiskt avser. Vill jag ha ett styrelse­uppdrag som jag är helt inkompetent för bara för att jag är kvinna? Nej tack. Vill jag ha mångfald? Ja. Jag vet att det är bra, och jag är beredd för att ta strid för det.”

»Jag har haft en väldigt stark förebild i Antonia«

Malin Persson tycker däremot inte att det är en fråga som ska lagstadgas. Hon menar att förändring pågår, men frågan är om det händer tillräckligt snabbt.

”Ett exempel är när jag var på studiebesök på ett av de stora finanshusen. En partner berättade att de inte hade så bra statistik när det gäller fördelningen mellan kvinnor och män. När de hade en ledig position var det 1 000 sökande, varav bara 50 var kvinnor, och tyvärr var det ingen av dem som höll måttet”, säger Malin Persson och fortsätter:

”Det jag skulle ha sagt till honom där och då var att han ­måste ha gått hem och undrat varför det bara är 50 av 1 000 sökande som är kvinnor? Varför väljer de bort ditt företag? Mångfald är en framtidsfråga, annars vill inte de bästa jobba hos dig.”

Varför ska man inte lagstifta? Om man inte lagstiftar, hur ska man gå till väga?

”Jag är principiellt emot att staten skall reglera interna ­bolags- och ägarfrågor och därför är kvotering till privata bolagssty­relser inte en bra idé. Däremot har kvoteringshotet betytt ­mycket och jag önskar att alla bolag – oavsett ägarstruktur – sätter upp mätbara och tidssatta mål för hur styrelser och andra beslutsforum skall vara sammansatta. Återigen så är det för mig en självklarhet att ’mångfald är bättre än enfald’ och det behövs en kritisk massa för att komma igenom i diskussionen. Till sist vill jag välja att vara optimist. De företag som vill och kommer att vara framgångsrika i framtiden förstår också att mångfald är en förutsättning för framgång.”

Angående din egen framtid, ser du dig själv i styrelserummet för alltid?

”Jag har ett utvecklingssamtal med mig själv varje år. Då frågar jag mig själv om jag är där jag vill vara och om jag mår bra. Och just nu gör jag det. Jag vet inte vad jag gör om tio år, det är rätt lång tid. Det finns ju inte så mycket anställningstrygghet i den här branschen. Ena dagen får jag applåder för att jag har många uppdrag, andra dagen får jag kritik för ­samma sak. Man kan bli lite knasig av det. Jag är allergisk mot uttrycket ’sitta i en styrelse’. Jag sitter banne mej inte i mina styrelser, jag arbetar rejält. Så länge jag har roliga uppdrag så trivs jag.”