Hoppa till innehållet

Väcker hopp om ny klädkod

Hope har hyllats för sin könsöverskridande design och samtidigt lyckats skapa en ekonomisk framgång.
På fredagskvällen chefsdesignern Frida Bard chans att ta hem det prestigefyllda priset som Årets designer på Elle-galan – en smygstart på Fashion Week Stockholm som inleds på söndag.

HYLLAS FÖR JÄMSTÄLLD STIL. Frida Bard är chefsdesigner på modemärket Hope och nominerad till Årets designer på fredagens Elle-gala.
HYLLAS FÖR JÄMSTÄLLD STIL. Frida Bard är chefsdesigner på modemärket Hope och nominerad till Årets designer på fredagens Elle-gala.Foto: Jesper Frisk

Designern Frida Bard lever som hon lär. Med en kavaj, modell större, över axlarna och vidare byxor slår hon sig ned i showroomet där den kommande kollektionen, den som ska presenteras under Fashion Week Stockholm, är upphängd.

”Och den här är faktiskt min pappas från 1970-talet”, säger hon och pekar på sin svarta, tajta t-shirt.

Det senaste året har Hope utmärkt sig som ett jämställt modemärke. Visserligen skapas fortfarande en dam- och en herrkollektion varje säsong, men alla plagg märks med både dam- och herrstorlekar. Ett sätt att öppna kundernas ögon.

”Det könsöverskridande har alltid funnits i Hope. När bolaget startade för 16 år sedan gjorde man damkläder, men med en maskulin ton. Då var det mindre konventionellt för kvinnor att bära herrkläder, men i dag är det inte konstigt alls. Däremot kan det fortfarande upplevas provocerande med män som bär feminina referenser, trots att kläder inte har kön.”

Tror du att vi kommer till en punkt där det blir jämställt – att män och kvinnor kan bära samma plagg?

”Ja, även om det kan ta ett tag eftersom vi fortfarande är fast i ett ganska traditionellt sätt att se på kläder. Men det är redan nu ett stort debattämne eftersom klädsel är ett uttrycksmedel som påverkar oss alla, och det är positivt att stora aktörer tar ett grepp om de här frågorna”, säger hon och tar Louis Vuitton som exempel.

Lyxföretaget har i flera kampanjer samarbetat med Jaden Smith, rappare, skådespelare och son till skådespelaren Will Smith, som inte drar sig för att exempelvis bära kjol.

”Han är ett exempel på den unga generationen som har ett helt annat tänk kring det här. Så när ett så stort lyxvarumärke tar in honom för en kampanj visar det också på det kommersiella värdet som finns i gender-frågan.”

I år kommer Hope att avsluta modeveckan som inleds på söndag. Men även om Di får en smygtitt på vad som ska presenteras vill Frida Bard inte avslöja för många detaljer.

”Jag vill inte berätta för mycket om den kommande kollektionen, Det enda jag kan säga är att man kommer att se en lite smalare, mer kroppsnära silhuett.”

Hon berättar hellre om hur Hope arbetar med kontraster. Hårt och mjukt, stort och smått, svart och vitt. Men den här gången har färgpaletten också spillt över till accentfärger som orange och ljusblått, som sätter ett varmt och färgglatt avtryck i kollektionen. I vanlig ordning har Hope också jobbat utifrån arketypiska plagg som skjorta, trenchcoat eller kostym och gett dem en ny twist.

”Vi hittar inte på nya plagg, utan jobbar utifrån sådana som redan finns och försöker vara nyskapande utifrån de två världar som Hope alltid har rört sig mellan: skräddat och användbart.”

Hur tänker du när du ritar kollektionerna?

”Jag är intresserad av silhuetter och gillar att kolla på folk på stan. Då är det just det man ser: de stora uttrycken som silhuett och hållning, men inte detaljerna. Detaljer och färg kommer efteråt för mig. Och så tycker jag att det är viktigt att skapa plagg man kan ha i sin vardag. Det kan låta tråkigt, men det är inspirerande för mig att göra plagg som man vill ha på sig och som håller över tid.”

Att hon blev designer förklarar Frida Bard med att hon alltid har skapat med händerna. Som ung ville hon bli konstnär, men kläders makt över hur vi uppfattar andra fick henne att tänka om.

I över tio år arbetade hon som designer på det hajpade modeföretaget Acne, innan hon rekryterades för att efterträda Ann Ringstrand, som grundade Hope 2001 tillsammans med Stefan Söderberg.

Ann Ringstrand är i dag kvar som ägare och styrelseledamot, medan Stefan Söderberg är ägare och bland annat driver märket Allvar som gör under- kläder av svensk skogsråvara. Men att efterträda grundaren har inte varit något problem, anser Frida Bard.

”Jag och Ann har samma vision, men hon har gett mig väldigt fria händer. Hon är inte involverad i kollektionerna och att hon klarar att ta ett steg tillbaka efter så många år i bolaget är respektingivande.”

Men det är inte bara designmässigt som Hope sticker ut. Även ekonomiskt har företaget haft stora framgångar. Räkenskapsåret 2006/2007 omsatte Hope 13 miljoner kronor. 2007 gick riskkapitalbolaget Varenne in som 22- procentig ägare, och åtta år senare (2015/ 2016) passerade företaget 100 miljoner.

Och redan på fredagskvällen kan det hyllade bolaget ta hem en hedersutmärkelse, eftersom Frida Bard är nominerad till Årets designer på Elle-galan.

”Det är ett bevis på att det vi gör och fokuserar på är relevant och viktigt.”

Vad skulle det innebära att vinna?

”Att vi får möjlighet att sprida vår designvision och vår ståndpunkt till fler.”

Vet du vad du ska ha på dig?

”Jag tror det. Jag har nästan alltid kostym, så jag funderar på en dubbelknäppt kavaj.”

Innehåll från EKNAnnons

Blekingebryggeri ska erövra Asien – med trippel hjälp från exportfrämjare

Även små svenska företag har stora möjligheter att sälja utomlands.

Ett exempel: Brygghus 19, som är ett mikrobryggeri med globala ambitioner.

Med på resan har de EKN, Almi och Business Sweden – samt en helt ny möjlighet att tappa öl på burk.

Kolla om EKN kan hjälpa er få JA från banken

Året är 2011 och en gång i månaden blockeras köket hemma hos Dan-Magnus Svensson i Karlskrona. Orsaken? Det ska bryggas öl. Tillsammans med Magnus Karlsson och Mikael Lundell experimenterar han med humle, malt och den tillhörande bryggeriprocessen. Och det går vägen: två år senare lanserar det nygrundade mikrobryggeriet Brygghus 19 sin första hantverksöl.

– Det började som en hobby, men steget till att starta bryggeriet och senare satsa på heltid kändes naturligt, och när vi sedan fick se vår första produkt hos Systembolaget gav det ytterligare mersmak, säger Dan-Magnus Svensson.

Där och då kändes Sverige stort nog, och exportplanerna långt borta. Men alla exportresor börjar inte med en uttänkt strategi, ibland räcker det med sociala medier.

– En dag fick vi ett samtal från en holländsk ölfestival som läst om oss. Och sedan satte det igång. Nästa beställning kom från Italien och efter det Hongkong. De hade också upptäckt oss via sociala medier.

Beställningarna gav energi och självförtroende.

– Numera söker vi aktivt exportmöjligheter och har sålt till flera europeiska länder. I dag står exporten för knappt 10 procent av vår omsättning, och vi ser en mycket stor potential.

Öl väger och vikt kostar

En utmaning vid export av drycker är naturligtvis vikten, som gör transporter dyra. Det i sin tur påverkar marginaler och försäljningsmöjligheter.

– Det innebär att våra produkter antingen blir dyra i utlandet eller att vi tvingas kompromissa med våra marginaler. Vi rör oss i premium- och superpremiumsegmenten, men likväl är det här en utmaning som vi måste hantera om vi vill öka våra exportvolymer.

En del av lösningen ligger i valet av förpackningsmaterial. Aluminiumburkar väger som bekant mycket mindre än glasflaskor. Men för att kunna tappa på burk krävs rätt utrustning. Med en omsättning på drygt 7 miljoner kronor fanns inte kapitalet för Brygghus 19 att investera i en paketeringsmaskin för burk.

Statliga garantin blev en smörjkanna

Som tur är fanns det hjälp att få.

– Sedan starten hade vi lån hos Almi och SEB. Almi rekommenderade att vi också skulle ta kontakt med EKN, Exportkreditnämnden. Ganska snart satt vi i ett möte med både Almi, EKN och vår bank SEB och fick ihop en riktigt bra finansieringslösning, säger Dan-Magnus Svensson.

Så här ser lösningen ut:

• Ett banklån från SEB

• En garanti från EKN som innebär att EKN delar kreditrisken med banken

• Ett statligt lån från Almi

• Riskkapital från nya och befintliga delägare

– Garantin från EKN minskade bankens risk och jag upplevde att de enklare kunde säga ja. Det känns som EKN:s deltagande gjorde att alla inblandade parter blev tryggare. EKN blev en slags smörjkanna som gjorde att allt flöt på smidigt.

2,5 miljoner öppnar upp världen

Det kan låta som att den här typen av lösningar är något som bara stora företag kan få till. Men både EKN och Almi vänder sig till bolag i alla storlekar. Det totala kapitalet i Brygghus 19:s fall uppgick till 2,5 miljoner kronor. För bryggeriet i Blekinge gör det all skillnad.

– Nu har vi kunnat köpa in en paketeringsmaskin för burkar och det sänker våra rörliga kostnader och transportvikter. Kostnaden för frakten blir mer rimlig. Maskinen har gått varm. Sedan driftsättningen i slutet av november har vi tappat över 130 000 burkar.

Framåt riktar Brygghus 19 blickarna mot Norge, Holland, Island, Italien – och österut. Just nu sitter de nämligen i möten med en annan svensk exportfrämjare, Business Sweden, om att delta i deras koncept Try Swedish och export till Singapore.

– Med stödet från EKN och de andra exportfrämjarna får vi helt nya möjligheter att nå ut med våra produkter, med bra marginaler. Stöden blir uppenbara möjliggörare av långväga export som till den stora asiatiska marknaden, säger Dan-Magnus Svensson.

Vi kan försäkra upp till 80 procent av bankens risk vid exportaffärer 

Mer från EKN

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med EKN och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera