Di Weekend INTERVJUER

Tuva Novotny: »Jag är så lycklig«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Regissören Tuva Novotny gör sig redo för dubbelpremiär. ”Jag känner ingen press”, säger hon.

Lars Jansson

KÖPENHAMN Filmregissören och skådespelaren Tuva Novotny kan se fram emot en dubbelpremiär. Samma dag som filmatiseringen av succéromanen går upp på biograferna, har Tuva Novotnys norska debutfilm premiär på digitala plattformar. Di Weekend har träffar regissören i hennes hemstad, Köpenhamn.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Tuva Novotny är något så ovanligt som en sann skandinav, en person som obehindrat rör sig mellan Sverige, Norge och Danmark – och med ­parallella karriärer i alla tre ­länderna.

Som skådespelare kan hon ses i den norska miniserien Nobel på Netflix, svenska Borg – om Björn Borgs legendariska Wimbledonfinal mot John McEnroe 1980, den tredje mest ­sedda filmen på bio i Sverige 2017 – och i höst ­kommer den danska filmen Selvmordsturisten med Tuva Novotny i en ledande roll.

”Jag trivs väldigt bra med det här växelbruket”, säger hon.

”I och med att jag talar svenska, norska och ­danska flytande har det varit både praktiskt och naturligt att jobba i alla tre länder.”

Det är varken särskilt lätt eller vanligt att tala alla tre språken flytande. Hur kommer det sig att du gör det?

”Jag har bott i Danmark i 16 år, så det skulle bara fattas att jag inte skulle kunna språket. Norska började jag prata när jag skulle spela i en serie som heter Dag för tio år sedan. Det underlättades av att jag växte upp i Värmland, mitt ute i skogen utanför Arvika, inte långt från norska gränsen.”

FAKTA
Tuva Novotny

Ålder: 39 år. Familj: Talar inte om sitt ­privatliv. Bor: I Köpenhamn.

Bakgrund (i urval): Syntes först i ungdomsprogrammet Bullen i SVT och spelade mellan 1996 och 1999 i tv-serien Skilda världar. Har därefter spelat i långfilmer och tv-serier som Jalla jalla, Smala Sussie, Big Bang Orangutang, Bröllopsfotografen, Dag, Mördaren ljuger inte ensam och andra thrillers baserade på Maria Langs romaner, Krigen, Nobel, Kungens val, Borg och ­Annihilation.

Aktuell: Som regissör till Britt-Marie var här, som får biopremiär den 25 januari och Blind spot, som blir tillgänglig på digitala plattformar samma dag. Som skådespelare i den danska filmen Selvmordsturisten, som får premiär i höst.

VISA MER
Varför flyttade du från Stockholm till Köpenhamn?

”Köpenhamn passar mitt temperament. Jag är halvt tjeckisk och halvt svensk och det här är någon­stans mitt emellan. Jag har vuxit upp med en massa språk och kulturer och Köpenhamn känns mer som en spegling av det än Stockholm.”

”Men det som först lockade mig var det rent ­arkitektoniska. Jag kom till Köpenhamn på några jobb och upptäckte att här fanns gamla byggnader, en del graffiti, att allt inte var topprenoverat enligt något standardformat, som i Stockholm. Då kände jag mig lugnare. Axlarna bara föll ned när jag flyttade till Köpenhamn.”

Har svenskar en romantiserad bild av ­Danmark?

”Det finns ju den här ’hygge­kul­turen’. Det stämmer att här sitter vi ute året runt och umgås på ett helt annat sätt än i Sverige, tycker jag. Sedan finns det baksidor också som jag tycker är positiva, men som många svenskar ­reagerar negativt på. Jag tänker på att man i Danmark har ett väldigt direkt tilltal och säger vad man menar. Det uppskattar jag, men det finns svenskar som tycker att danskar är van­sinnigt brutala i förhandlingssituationer.”

Var det kärleken som förde dig hit? Har du en dansk man?

”Nej. Sådant pratar jag inte om”, säger Tuva Novotny bestämt och gör klart att privatlivet är en sfär som inte får beträdas i en intervjusituation.

De enda frågor av privat natur som hon besvarar, knapphändigt, är om den egna uppväxten i en konstnärlig familj med en mamma, Barbro ­Hedström, som är skulptris och en pappa, David Novotny, brett verksam inom bland annat film och tv.

”Han har i huvudsak varit verksam som huvudlärare på tv-utbildningen på Journalisthögskolan i Göteborg under många år. Jag möter ofta journalister som haft min pappa som lärare.”

Hur har det påverkat ditt yrkesval att växa upp i en konstnärligt lagd familj?

”Jag har nog alltid haft ett nyktert förhållande till mitt arbete och sett det just som ett arbete, att det ska betalas en hyra och tjänas ihop till ett pensionssparande och så vidare. Det handlar om ett slags rädsla för att hamna på den utkant som konstnärer lätt kan göra. Samtidigt har jag i min ryggrad en enorm kärlek till konstens alla olika former.”

Var den bohemisk, din uppväxt i de värmländska skogarna i en stor familj med fem syskon?

”Jag vet inte om jag vill kalla det ­bohemiskt, men det kanske det var ­utifrån sett med en mamma som konstnär och en pappa och en styvmamma på teatern och inom journalistiken, så absolut.”

Började i såpa som 16-åring

Som ung flyttade Tuva Novotny till Prag för att gå på teaterhögskola. Hon stannade ett år i det land som hennes pappa hade flytt från i samband med Pragvåren 1968.

Inte ens 40 år fyllda har Tuva Novotny ­medverkat i inte mindre än 65 filmer och tv-serier, enligt filmdatabasen Imdb.

”Ja, jag har jobbat mycket”, säger hon och skrattar.

”De flesta är yrkesverksamma från det att de går ut skolan vid kanske 25 års ålder, men jag började ju med en såpa (tv-serien ­Skilda världar, Di Weekends anm.) när jag var 16 år, så det är inte så konstigt. Tre filmprojekt per år är ganska normalt.”

När tycker du själv att du fick ditt genombrott?

”Jag har aldrig tänkt på det sättet. I form av igenkänning så var det ju redan genom mitt första jobb. Men jag ­utvärderar inte min karriär så.”

”Det där handlar nog mer om hur man exponerar sig utanför sitt jobb. Det är klart att gör man en stor amerikansk film finns det ju en viss igenkänningskonsekvens av det, men i och med att jag sällan deltar i några övriga sammanhang i form av ­reklam, galapremiärer eller liknande så slipper jag ganska mycket av det där.”

”Jag trivs inte i de sammanhangen och rör mig inte så mycket ute. Jag lever ett ­ganska privat liv helt enkelt.”

Koll på siffrorna som regissör

I år har Tuva Novotny kunnat ses på svenska biografer i den amerikanska storfilmen Annihilation med Natalie Portman i huvudrollen. Hennes senaste stora svenska filmproduktion som skådespelare var Borg, där hon spelar Björn Borgs dåvarande hustru Mariana Simionescu.

”Jag skådespelar sällan numera. Både Annihilation och Borg filmades för två år sedan.”

Borg var en stor internationell satsning från SF Studios sida. Hur gick den utomlands?

”Jag har ingen aning. Jag följer inte sådant. Jag gör mitt jobb sedan är det andra som sköter resten. Som skådespelare ska man ju inte dra samma lass som en regissör. Som regissör däremot har jag full kontroll på alla siffror.”

Hur stor budget har Britt-Marie var här?

”Cirka 35 miljoner kronor. Min första långfilm som regissör, Blind spot, hade en budget på 5 miljoner.”

Blind spot, eller Blindsone som den heter på norska, är definitivt lågbudget. Britt-­Marie var här är med Svenska Filminsti­tutets definition en film med hög budget, institutet sätter gränsen vid just 35 Mkr. Enligt Filminstitutets jämställdhetsrapport 2018 hade 15 filmer en budget på 35 Mkr eller mer. Av dessa var fyra regisserade av kvinnor. Filminstitutets vd Anna Serner skriver i rapporten att: ”Marknaden verkar ha en större tro på mannens kommersiella potential, utan att det tycks finnas några belägg för att män skulle vara mer kommer­siellt gångbara”.

Saknar kvinnliga historier

En av få kvinnor som filmat med så ­mycket pengar till sitt förfogande är alltså Tuva ­Novotny.

”Jag vet inte vad som gömmer sig ­bakom de där talen. Är det så att män och kvinnor intresserar sig för olika historier? Är det så att det handlar om tillit och maktstrukturer? Jag vet inte och jag tror det är farligt att generalisera”, säger hon.

Fler miljoner när det är män som gör film

”Jag ser att det blir fler och fler kvinnor på utbildningarna, i registolen och på de tekniska positionerna. Det kommer att leda till att de där talen ändras.”

Anna Serner skriver också att det knappt finns några filmer som skildrar äldre kvinnor. På den punkten gör Tuvo Novotnys nya film skillnad, Britt-Marie är 63 år och spelas av Pernilla August, som är 60 år.

”Nu kommer vi! Jag är så lycklig för det”, säger Tuva Novotny.

”Jag intresserar mig för att berätta kvinnliga historier för att jag känner mig trygg med det och för att jag saknar sådana. Jag har inte tidigare sett en historia om en 63-årig kvinna som skiljer sig och börjar om i livet.”

Det är oundvikligt att se Britt-Marie var här som något av en uppföljare till jätte­succén En man som heter Ove. Båda ­filmerna baserar sig ju på succéromaner skrivna av Fredrik Backman.

En man som heter Ove, i regi av Hannes Holm, är en av de mest framgångsrika svenska biofilmerna genom tiderna med 1,7 miljoner sålda biljetter – och en Oscar­nominering 2017.

Om att våga hoppa

Tuva Novotny har alltså högt ställda förväntningar att leva upp till.

”Jag känner ingen press, nästan tvärtom. Med en så älskad och framgångsrik för­laga så är det underbart att komma med nästa filmatisering av Fredrik Backmans ­böcker”, säger hon.

”Det som är kärnan i hans författande, både humor och drama, har vi tagit vara på tycker jag. På så sätt kan man kalla det ett slags uppföljare, i Fredrik Backmans litterära anda, men i övrigt har filmen ingenting med Ove att göra. Det är en helt fri­stående historia.”

Med Britt-Marie var här går Tuva ­Novotny bokstavligt talat från Borg till Borg, som faktiskt är namnet på den fik­tiva ort där filmen utspelar sig. Var den ligger framgår inte, men filmen spelades in i Göte­borgstrakten våren 2018.

”Det har ingen betydelse, Borg är en ­kuliss. Det handlar om en kvinna som börjar om i livet. Vågar jag kasta mig ut i det här? Det är en evigt existentiell frågeställning som man kan relatera till oavsett om man är 25, 35, 45 – eller 63 år gammal. Det är en historia om att våga hoppa och det gör Britt-Marie.”

Drama med varm humor

Längst ut på trampolinen har Tuva Novotny ställt Pernilla August.

”Jag kunde inte tänka mig någon annan än henne i den rollen. Jag hade bestämt mig för henne från första början. Sedan hade jag turen att hon ville också.”

”Jag läser Fredrik Backmans litteratur som att klangbotten är drama, det handlar om existentiella frågor som ’Vill jag leva?’ (Ove) och ’Vågar jag börja om?’ (Britt-Marie). Sedan finns där också en ­situations- och karaktärskomik, en varm ­humor som fungerar som en krydda.”

”Jag tyckte det var fint att sätta Pernilla August i det sammanhanget. Hon är en under­bar skådespelare med en enorm erfaren­het, vilket skänker trygghet. Men hon har också en otrampad stig inom ­komiken. Pernilla August har inte spelat särskilt mycket komedi.”

Tuva Novotnys andra aktuella film som regissör, Blind spot, hade premiär i Norge i augusti och har prisats på filmfestivaler, senast som vinnare av huvudpriset på ­Bratislava International Film Festival. Blind spot var också en av tre filmer som kandiderade till att bli Norges bidrag till Oscar. Men den svenska biopubliken ­missar filmen, här kommer den bara gå att se på strömningstjänster.

”Det är en ganska speciell film. Den avhandlar en svår tematik, psykisk ohälsa. Då har man valt att inte ta upp den särskilt brett i Sverige.”

”De flesta filmer ses ju i hemmet på digitala plattformar. Det är underbart att den går att se på nästan samtliga strömningstjänster. På så sätt är det inget nederlag att den inte går upp på bio.”

Snabba mål för Joel Kinnaman Nominerad till en Oscar

Man kan lätt få intrycket att ­kvalitetsfilmer får allt svårare att nå en biopublik i Sverige, inte minst nor­diska sådana. Tuva Novotny spelade den kvinnliga huvudrollen i den danska filmen Krigen, som gick hela vägen och blev nomi­nerad för en Oscar som bästa icke-engelsk­språkiga film 2016. De manliga huvud­rollerna spelas av Pilou Asbæk och Søren Malling, båda kända från ledande roller i den danska tv-serien Borgen bland annat.

Krigen visades på Göteborgs Filmfestival men gick inte upp på bio.

”Det är helt otroligt. Makalöst rent av”, säger Tova Novotny.

”Det är jättesynd faktiskt – och intressant, för det fanns ju en tid när dansk film stod högt i kurs i Sverige.”

Den politiska korrektheten

En av den danska filmvågens banérförare, Lars von Trier, är aktuell på nytt med ännu en omstridd film, The House that Jack Built, om en seriemördare. I en aktuell intervju i SAS magasin Scandinavian traveller säger Lars von Trier:

”Jag är en bråkstake och jag hatar politisk korrekthet mer än något annat. Jag tror att jag sa till en fransk tidning att Sverige är det värsta landet i världen när det gäller politisk korrekthet.”

Är det så man ser på Sverige i Danmark?

”Det anknyter lite till det vi pratade om tidigare, den där ängsligheten och korrektheten som kan ställa till det ibland. Det finns något ohälsosamt ickeförlåtande i den politiska korrektheten. Cementerar man ogärningar och aldrig går vidare blir världen väldigt polariserad. Det tror jag är farligare än att ha en något mer förlåtande inställning. Jag tror man måste kunna gå vidare.”