Di Weekend INTERVJUER

Tennis: Vinnare när Borg blir spelfilm

Ronnie Sandahl.

Foto: Daniel Nilsson

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Den egna tenniskarriären tog sluti bästa John McEnroe-stil när han var tolv år. I höst gör Ronnie Sandahl internationell debut som manusförfattare med filmen Borg.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Hur föddes idén till en film om två av världshistoriens största idrottsprofiler, Björn Borg och John McEnroe?
”Filmchefen på SF Studios frågade om jag hade någon tanke om hur man skulle kunna göra en spelfilm om Borg. Jag kom tillbaka med idén om att göra en film om Borg och McEnroe utifrån tanken att världens två största rivaler faktiskt var ganska lika varandra. Två människor, nummer ett och nummer två i världen, som egentligen är de enda som faktiskt förstår varandra. Som bär på samma ilska, samma desperata rädsla för att förlora – men som kanaliserar det på olika sätt.”

Borg är fiktion. Vilka friheter har du kunnat ta dig i manusarbetet?
”Det är en fråga man ständigt brottas med, men det gäller att känna efter i magen hur långt man kan sträcka en scen. Grundregeln för mig är att man inte kan ljuga, men ibland måste man kondensera, dramatisera och förenkla. Ibland är en påhittad detalj den enda vägen till att berätta om en större helhet.”

Kalenderbitarna kommer att känna igen sig?
”Absolut, det tror jag. Och regissören Janus Metz har – för första gången i filmhistorien – lyckats filma tennis så att det känns som på riktigt.”

Vad gör tennis till en intressant sport?
”För mig är det ensamheten, den psykologiska utsattheten. Och ensamheten förstärks av tystnaden och långsamheten. Du kan förlora set efter set i timmar och matchen är en ändlös förnedring, men samtidigt finns det hela tiden ett litet hopp om att vända matchen. Det är en filmiskt intressant sport med många start och stopp, och dramat mellan bollarna och kamerorna som zoomar in på spelarnas familjer som sitter på läktarna. Däremot är jag inte så intresserad av tennis i modern tid, det var mer spännande förr med karaktärer som Borg och McEnroe och Connors och Nastase.”

Du spelade själv tennis när du var liten – hur hade du det med humöret?
”Ganska tufft ... När jag var tolv år gammal var jag uttagen till ett talangläger i Lidköping. Jag mötte en kille som var bättre och jag fick för mig att han flinade åt mig varje gång han vann en boll, så när vi skulle tacka varandra efter matchen slet jag av honom örhänget. Det började blöda och jag blev så klart hemskickad. Jag skämdes så mycket att jag aldrig mer gick tillbaka till tennisklubben.”

FAKTA
Ronnie Sandahl

Ålder: 32 år.

Bor: Malmö.

Familj: Fru och två barn.

Aktuell: Som manusförfattare till filmen Borg som har biopremiär i nästan hela världen i september.

Bakgrund: Skrev manus och regisserade Svenskjävel som belönades med en Guldbagge för bästa manus 2015.Årets landsbygdsförfattare 2007 för Vi som aldrig sa hora.

Frukost: Äter normalt inte frukost.

VISA MER

Har du haft någon kontakt med filmens huvudpersoner under manusarbetet?
”Jag kan ju aldrig träffa Borg eller McEnroe anno 1980, för de finns inte längre annat än i intervjuer och filmsnuttar. Så jag tog beslutet att inte gå via dem direkt. Däremot har de förstås löpande informerats om projektet.”

Vad har varit svårast i arbetet?
”Det är en extremt komplicerad struktur i filmen med två huvudroller som dels utspelar sig runt Wimbledon 1980, dels berättar historien genom flashbacks om hur de blev de personer de blev. Formen tog lång tid att hitta.”

»Jag har aldrig varit sportig«

Hur lång tid tog det att skriva manuset?
”Jag fnular på grejer skitlänge, men när jag väl börjar skriva så går det fort. Den här gången funderade jag i ett år och sedan skrev jag första utkastet på två månader.”

Och vad hände när det var klart?
”Det kom en hajp som ingen var beredd på. Plötsligt försökte halva Hollywood köpa manuset av SF. Och under ett manusmöte ringde Shia LeBoef upp och ville vara med i filmen – sådant händer bara inte. Han spelar rollen som John McEnroe för en spottstyver av vad det hade kostat om vi hade tagit kontakt med honom.”

Sportmodet plockar stilpoäng

Tidigare har du både skrivit manus och regisserat, hur känns det att enbart skriva manus?
”För någon som har ett stort kontrollbehov och som är van vid att bestämma är det en ovan känsla att inte ha sista ordet. Samtidigt har en helt ny karriär öppnat sig för mig. Det här manuset har förändrat mitt liv, öppnat dörrar som jag inte ens visste fanns. Helt plötsligt gör jag Hollywoodkarriär som manusförfattare, fastän jag fortfarande sitter i strumplästen hemma i Malmö och skriver. Det är egentligen rätt osannolikt.”