Di Weekend INTERVJUER

Tackar titeln för karriärlyftet

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Di Weekend har ätit frukost med författaren Chris Kraus.

Jack Mikrut

För 22 år sedan skrev konstnären och författaren Chris Kraus sin självbiografiska bok . Inte förrän nu har hennes konst och författarskap fått brett genomslag. Hur kommer det sig?
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Du är flerfaldigt Sverigeaktuell med översättningen av din senaste bok Summer of hate, din utställning Films before and after på Index Foundation på Kungsholmen i Stockholm, framträdande på Internationell författarscen och svenska skådespelaren Sylvia Rauans pjäs om dig och din bok som heter I love Chris. Hur kommer det sig?

”Allt föll sig så väl att jag kommer stanna i Sverige i flera dagar nu. Utställningen här på Index är en samling filmer jag gjorde mellan 1983 och 1996. Alla dessa är omskrivna i mina böcker, där jag beklagar mig över att ingen ville se dem och allmänt talar nedsättande om dem. Men ju mer ­tiden går desto fler vill se dem.”

Samma sak med dina böcker. I love Dick fick nytt liv för ett par år sedan, den återpublicerades och Amazon gjorde en tv-serie på den, med Kevin Bacon och Kathryn Hahn i huvudrollerna. Vad orsakade detta?

”Det började online, när flera inflytelserika författare och bloggare, som Jackie Wang, Emily Gould och Sheila Heti, läste boken, var entusiastiska och pratade om den. De var extremt inflytelserika och gjorde att boken återpublicerades. Sedan älskar folk att ta selfies med bokomslaget, tack vare titeln.”

Påverkade titeln framgången?

”Absolut. När jag skrev boken tyckte jag bara att det var en riktigt bra titel. Det var därför jag inte ändrade namnet på Dick i boken, utan han fick behålla sitt riktiga namn. Något annat hade inte varit lika roligt.”

I boken förälskar sig en ”Chris Kraus” i sin makes kollega ”Dick” – som alltså i verkligheten var sociologen Richard Hebdige. Romanen är febriga brev där du, ibland tillsammans med din man, skriver till Dick. I dag är ”autofiktion” ett väldigt vanligt grepp, som Karl-Ove Knausgårds Min kamp, men hur var bilden av genren när du skrev dina böcker?

”Eftersom jag är kvinna och skrev med självdistans och humor ansågs det inte fint. Men autofiktion uppfanns sannerligen inte i och med I love Dick, jag bara följde en tradition av författare, som beatnikförfattarna, Marguerite Duras, eller Kathy Acker.”

Skräckskildraren vänder blad till anno 1794 Både läsare och kritiker är ofta besatta av att veta hur mycket i en bok som är sant, eller har hänt på riktigt. Varför?

”För att det är mänskligt! Jag läser på samma sätt, jag letar alltid efter författaren i texten. Det spelar ingen roll om jag så läser svårgenomtränglig tysk science fiction, jag letar ändå efter författarens närvaro. Alla författare använder sina romaner som megafoner på något sätt – för sin längtan, för sitt agg. Allt i mina böcker har hänt, men det betyder inte att det inte samtidigt är fiktion.”

FAKTA
Chris Kraus

Ålder: 64 år.

Familj: Sambo ­Philip Valdez.

Bor: Los Angeles.

Bakgrund: Född i New York, uppvuxen på Nya Zeeland. Flyttade tillbaka till New York, 21 år gammal, gjorde ­performance- och konstfilm. Flyttade till LA, skrev I love Dick (1997) och fem böcker till. Driver förlaget Semio­text(e) med sin ­exman Sylvère Lotringer.

Aktuell: Svensk översättning av Summer of hate (Modernista), ­utställning Films ­before and after på Index Foundation till och med oktober.

Frukost: Kaffe och croissant på Index Foundation.

VISA MER
I din bok Summer of hate skriver du om fastighetsaffärer, något du själv också håller på med. I en intervju i New Yorker berättade du att två tredjedelar av din inkomst kommer från fastigheter. Hur började du med det?

”Jag föddes inte i en familj med pengar eller kontakter. Jag, som alla konstnärer, behövde ett alternativt sätt att försörja mig. När jag flyttade till Los Angeles var det ekonomisk depression och jag köpte ett hus för småpengar. Några år senare gjorde jag en vinst på det. Jag har köpt billigt, ­renoverat och hyrt ut, ofta i låginkomstområden. I dag har jag två personer anställda som sköter detta åt mig. Flera andra kulturpersoner har gett mig snipiga kommentarer och kallat mig ”hyresvärd” som ett skällsord, medan de själva lever på sina trust funds. Tyvärr har jag inte en sådan, utan behöver försörja mig själv.”

»Jag behövde hitta ord för min sorg« Vad arbetar du med just nu?

”Jag besökte fantastiska maya-bosättningar i Guatemala för två år sedan. Nu vill jag skriva om sambandet mellan mayafolket och dagens befolkning.”