Di Weekend INTERVJUER

»Sverige var inte tillräckligt kapitalistiskt för mig«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”I mitt liv är allt till salu”, säger Suzanne Saperstein som berättar om hur hon byggde sin miljardförmögenhet i USA.

Suzanne Saperstein flyttade från Sverige till USA när hon var 23 år och byggde med sin man upp en förmögenhet. Deras Versailles-liknande slott i Los Angeles blev världskänt. I dag driver hon ett trädgårdsföretag med sina barn som omsätter 2 miljarder kronor. ”Jag går bara in i nya projekt som ger mig minst 100 miljoner kronor i årslön”, säger hon.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Suzanne Saperstein skrider nedför trappan från sitt sovrum. Hon är klädd i mörka jeans, skjorta, kavaj och vassa stövletter. Det blonda ­håret lockar sig långt ner över axlarna. Men det första hon säger är att hon en vanlig dag hellre skrotar omkring osminkad i pyjamas.

”Jag är mer intresserad av inredning och arkitektur än mitt eget utseende”, säger hon.

Det senaste två åren har Suzanne Saperstein fokuserat på att restaurera en villa i spansk kolonialstil, med vitkalkade väggar, höga valv, terra­kottatak och stora mörka träbjälkar. Inomhus dominerar färgerna vitt, svart och rött. På väggarna samsas dyr konst med bilder på barn och barnbarn. Huset, som ursprungligen byggdes 1921,

­ligger på Sunset Boulevard i Beverly Hills, ett av Los Angeles mest exklusiva områden.

”För två år sedan köpte jag villan för 9,5 miljoner dollar. Då var den bara ett ruckel som råkade ligga på ett bra läge. Sedan dess har jag renoverat och inrett för drygt 6 miljoner dollar”, säger hon. Det ger en totalkostnad på cirka 150 miljoner kronor.

FAKTA
Suzanne ­Annika ­Saperstein

Ålder: 59 år.

Familj: Tre barn, ­Jonathan, Alexis och Stefanie, och barnbarn.

Bor: ”Mitt hem är i Houston, Texas. Jag tillbringar mest tid där och i mitt hus i Los Angeles.”

Gör: ”Deltids­pensionär, men jag arbetar fort­farande med olika investeringar.”

VISA MER
Husvinst på halv miljard kronor

Huset är 3 000 kvadratmeter stort, exklusive gästhuset med rum för barn och barnbarn som hälsar på. I garaget står flera bilar, däribland favoriten, en Aston Martin. I huset finns också en uppvärmd bikramyoga-sal, ett gym, ett bibliotek med antika böcker, en imponerande vinsamling, flera gästrum och matsalar och en stor dansstudio där två av väggarna består av speglar. Suzanne Saperstein tävlar, framgångsrikt, i latinsk dans. Hon säger att hon stiger upp senast klockan 05.00 varje morgon för att hinna med ett träningspass.

För tillfället har Suzanne Saperstein tolv personer anställda i huset, bland dem allt i allo-assistenten David, en kock och flera hushållerskor. Just i dag finns också en hårstylist och en make up-­artist på plats.

”Jag har redan fått två bud på huset och räknar med att få knappt 40 miljoner dollar för det, om jag nu bestämmer mig för att sälja det. Om barnen vill ha villan behåller vi den. Personligen är jag helt osentimental och kan lätt sälja allt jag äger. Jag skulle till och med sälja mina egna barn, men hittills har ingen erbjudit mig tillräckligt mycket pengar för dem”, skämtar hon och lutar sig tillbaka i läderfåtöljen.

Suzanne Saperstein är känd för ett mycket ­större och dyrare hus. När familjen flyttade från ­Houston, Texas till Los Angeles på 1990-talet byggde hon tillsammans med sin dåvarande make David ­Saperstein palatset Fleur de Lys, en mindre ­kopia av Versailles.

Slottet blev färdigt 2002, men när paret Saperstein skilde sig några år senare lade Suzanne Saperstein ut det till försäljning. Efter sju år på marknaden såldes byggnaden till slut för 102 miljoner dollar. Det är ett av de dyraste husen som någonsin sålts i Los Angeles. Utgångspriset låg på 125 miljoner, men trots att försäljnings­priset blev lägre än beräknat gjorde ­Suzanne Saperstein en vinst på ungefär 65 miljoner dollar, motsvarande drygt en halv miljard kronor.

Rökte cigarr och drack whisky

Suzanne Saperstein, då med efternamnet Carlstrand, föddes i Alvesta som ett efterlängtat sladdbarn, med 20 år äldre syskon. Redan som 14-åring fick hon sitt första jobb i en klädaffär. Ingen frågade henne hur gammal hon var och när det visade sig att hon inte ens hade ett eget bankkonto hade hon redan gjort sig så oumbärlig att hon fick fortsätta. Så fort hon hade gått ut gymnasiet flyttade hon till Uppsala för att studera marknadsföring.

”Men jag insåg fort att Sverige inte var tillräckligt kapitalistiskt för mig. Jag beslöt mig för att ­flytta till USA där min storasyster redan bodde”, ­säger Suzanne Saperstein.

På ett flygplan träffade hon affärsmannen ­David Saperstein, som några år tidigare grundat bolaget Metro Networks. David Saperstein erbjöd den 20 år yngre svenskan jobb. Efter en kort ­betänketid tackade hon ja och blev snart säljchef på bolaget. De blev också ett kärlekspar som drev företaget tillsammans.Affärsidén var enkel. Metro Networks distribuerade gratis trafikrapporter till tv- och radiostationer mot att de fick tio ­sekunders reklamtid. Paret Saperstein kom överens om att under tio år ge allt för att se hur ­mycket de ­kunde få företaget att växa. På 1980-talet ­bestod radioreklam vanligtvis av minst 30 välproduce­rade sekunder, men Sapersteins tiosekunders-snuttar gjorde succé. Det blev de som lade grunden för att Metro Networks skulle bli ett ­miljardföretag. Suzanne Saperstein reste runt i hela USA för att övertyga allt större företag om att köpa annonsplats kopplad till trafikrapporterna.

”Jag var nästan alltid den enda kvinnan i rummet. På den tiden ville de flesta män bara göra ­business med andra män. Vissa sa rakt ut att de inte gjorde affärer med kvinnor”, säger hon.

Suzanne Saperstein köpte glasögon med fönster­glas, klädde sig i kavaj och byxor, rökte ­cigarr och lärde sig dricka whisky. Hon blev bra på att skratta bort sexuella inviter, men grät ofta av frustration när hon kom hem från jobbet.

”Jag jobbade hårdare än alla andra, men ändå tyckte männen att mitt jobb var mindre värt för att jag var kvinna.”

Suzanne Saperstein återkommer ofta till hur långa arbetsdagar hon har haft och hur mycket hon har offrat, bland annat under småbarnstiden, för att komma dit hon är i dag. Det är underförstått att hon inte vill förväxlas med en lycksökerska som bara slog klorna i en rik man.

När hon födde sitt första barn, Jonathan, var hon tvungen att dra ner på resorna, men blev inte sysslolös. Från Houston drev hon bland annat en kasinoverksamhet på kryssningsfartyg som ­seglade på internationella vatten. ”Off shore ­gambling” var ett lönsamt sätt att kringgå del­statens lagar kring hasardspel.

”Jag tog inte ut någon föräldraledighet. Jonathan föddes klockan 16.00 på en fredag och på mån­dagen var jag tillbaka på kontoret”, berättar hon.

Med i Svenska Hollywoodfruar

Sedan kom döttrarna Alexis och Stefanie i rask takt och knappt fyra år efter Jonathans födelse var Suzanne Saperstein trebarnsmamma. Hennes egen mor flyttade till USA från Sverige för att ­hjälpa till med barnen.

Familjen trivdes i Texas, men för att barnen skulle få gå i bättre skolor flyttade de i början av 1990-talet till Los Angeles. Pappa David Saper­stein pendlade mellan kontoret i Texas och Kalifornien. För att barnen inte skulle lockas av Holly­woods glittriga värld med fester, alkohol och droger köpte familjen en hästgård i Simi Valley, norr om Los Angeles. Dit tog Suzanne Saperstein barnen och deras vänner på helgerna.

2005 skilde sig Sapersteins efter 23 års äktenskap. Under 2010 var Suzanne Saperstein med i en säsong av den svenska tv-serien Svenska Holly­woodfruar på TV3. Nu ett decennium senare ­säger hon sig inte ha några särskilda minnen från tv-inspelningen.

”Jag tyckte aldrig om att se mig själv på tv. Du känner till uttrycket ’the camera adds 10 pounds’, att kameran adderar 5 kilo till ens vikt? När jag såg mig själv undrar jag hur många kameror som egentligen filmade mig?”, säger hon.

Modesvenskarna som omsätter 1,5 miljard Köpte ut exmannen

I dag driver Suzanne Saperstein ett familjeföretag tillsammans med sina tre barn. Tree Town USA grundades ursprungligen av exmannen ­David Saperstein, men 2014 köpte resten av familjen ut honom. Jonathan Saperstein var bara 27 år när han blev vd. Nästa år beräknas Tree Town USA omsätta runt 200 miljoner dollar, säger hon.

”Jag har redan byggt upp ett miljardföretag tillsammans med min exman. Jag kan göra om det tillsammans med mina barn. Vi är på god väg. ­Köper man en krukväxt i Kalifornien kommer den med största sannolikhet från vårt familjeföretag”, säger Suzanne Saperstein.

Bolaget äger odlingsområden i Kalifornien, ­Texas, Oregon och Florida och har planer på att växa över hela USA. En stor del av arbetet handlar om att automatisera processen med att räkna växterna, ta reda på hur mycket de ska vattnas och när de ska planteras om.

”Trädodling är kanske ingen sexig bransch, men se bara på Silicon Valley-företagen som Uber, Instagram och Wework. Vilka går egentligen med vinst? Wall Street älskar it-branschen, men jag vill inte jobba med något som bara är luft och idéer. Vad som än händer med ekonomin ­kommer vi att få våra pengar tillbaka eftersom vi äger mark”, säger Suzanne Saperstein.

”USA behöver invandring”

När familjen Saperstein tog över företaget hade Tree Town USA 160 anställda. I dag ligger siffran på 3 000. De flesta av de anställda jobbar på ­fälten och har sina rötter i Centralamerika. Många är första generationens invandrare och Suzanne ­Saperstein önskar att USA ska göra processen att få arbetsvisum enklare.

”Donald Trump har fattat många bra ekonomiska beslut för det här landet, men jag gillar inte hans invandringspolitik. USA behöver invandring. På vårt företag har vi inte alltid tid och möjlighet att kolla alla våra anställdas arbetstillstånd”, ­säger hon.

Suzannes Saperstein har ännu inte bestämt sig för vem som ska få hennes röst i presidentvalet hösten 2020. Om demokraterna får fram en bra kandidat, till exempel Michael Bloomberg, före detta borgmästaren i New York, får de hennes röst. Annars blir det Donald Trump.

”Den där muren Trump snackar om är skrattretande, men han skapar jobb och är intelligent. Jag tror att Trump på Twitter gör sig dummare än vad han egentligen är. Där pratar han med ­arbetarklassen som röstade på honom 2016”, säger hon.

När orkanen Harvey år 2017 svepte över Texas totalförstördes ett av Suzanne Sapersteins byggprojekt: tio radhus utanför Houston. Några år ­senare förlorade hon nästan 15 miljoner dollar på aktiemarknaden. Men motgångar är en del av ­livet som entreprenör, resonerar hon.

”Ibland sker saker som man inte kan påverka, andra gånger fattar man fel beslut. Som före­tagare gäller det att gå vidare, men aldrig göra om ­samma misstag.”

Lockar från konkurrenter

Vid sidan om familjeföretaget investerar hon sin förmögenhet i aktier och är delägare i 10–15 ­bolag. Själv tar hon sig an några egna projekt varje år. De ska helst inte vara längre än två år långa och ge henne en årslön på minst 10 miljoner dollar, ungefär 100 Mkr. Som företagsledare ­beskriver sig själv som en diktator som ändå förstår att lyssna på de som vet bättre än hon.

”Jag vill ha folk omkring mig som har en kompetens som jag inte har. För att hitta de allra bästa inom en bransch brukar jag se vem som jobbar hos ­konkurrenterna och sedan locka över de dukti­gaste till mig. Tackar de ja innebär det bara att jag hade något bättre att erbjuda än deras nu­varande uppdragsgivare.”

Fram till nyligen bodde Suzanne Sapersteins 98-åriga mamma Anna Carlstrand och hennes sjuksköterska hos henne, men bara några veckor efter intervjun går modern bort. Nu letar ­Suzanne Saperstein efter ett projekt som har en koppling till henne och Sverige. Tanken är att investera i tolv foodtrucks som säljer svenska köttbullar, tillagade enligt mammans recept.

Anna Carlstrand har alltid spelat en viktig roll i dotterns liv.

”När jag växte upp sa mamma aldrig att jag var söt, i stället sa hon: ’Du är smart och klär dig snyggt.’ Även i vuxen ålder har jag frågat vad hon tycker. Jag har alltid varit osäker gällande mitt ­utseende och resonerat att om jag klär mig i ­vackra kläder tittar folk på min outfit snarare än på mitt ansikte”, säger hon.

Gillar haute couture

Helst klär hon sig i kavaj och byxor. I Los Angeles blir det ofta jeans, i New York striktare och i ­Paris lite mer feminint. Svart eller vit smoking om det är fest. Men hon är också intresserad av det allra mest exklusiva mode som finns: haute couture. Det dyraste plagget hon köpt är en kappa från Jean Paul Gaultier för 75 000 dollar, ungefär 720 000 kronor.

Natalia Brzezinski lockar kändiseliten till Sverige

”Jag tycker egentligen att det är för mycket för ett plagg, men nu för tiden kan man köpa klänningar för 150 000 dollar, alltså nära 1,5 Mkr. Det skulle jag visserligen ha råd med, men jag skulle aldrig välja att spendera så mycket pengar på ett klädesplagg. Jag trivs bäst i byxor och skjorta och vill kunna packa lätt. Folk skrattar åt mig, men jag stryker ofta mina skjortor själv på hotell­rummen”, säger hon.

Suzanne Saperstein reser mycket. Hennes barn är utspridda i världen, ena dottern Stefanie Saper­stein jobbar med hästar i Nederländerna, andra dottern Alexis Bare har nyligen doktorerat i ­Houston och sonen ­Jonathan Saperstein bor ­visserligen i Texas han också, men är oftast på ­resande fot. Ett par ­gånger per år samlas familjen för att göra en gemensam resa och samtidigt ­hålla styrelsemöte. Den amerikanska arbetskulturen är inte lika generös med semesterveckor som den svenska, men några ­dagar brukar familjen alltid få tillsammans. I år blir det i Mexiko.

”Jag vill att alla mina barn ska vara involve­rade i företaget och att de ska ha goda relationer med varandra. Vi pratar om allt och bråkar aldrig. Vi är väldigt nära varandra som familj, trots att vi bor så långt ifrån varandra.”

Vill köpa ett privatplan

Under intervjun ringer en av döttrarna och ­Suzanne Saperstein talar glatt med henne om att ses veckan efter. I det nya huset i Beverly Hills stannar Suzanne Saperstein två–tre månader, ­sedan blir det några månader i huset i Houston, några veckor i Paris, en sväng till Marocko och ­sedan Houston igen. Inom två år ska familjeföretaget vara tillräckligt stort för att kunna inves­tera i ett eget privatplan, men att flyga privat väljer hon bara när resan kräver flera bökiga flygbyten.

”Jag är en sann viking, under hela mitt vuxna liv har jag rest runt i världen. På flyget slappnar jag av, då kan ingen nå mig och jag kan sitta bekvämt i mjukisbyxor och läsa en bok i lugn och ro.”

Minst en gång om året flyger hon till Sverige. När vänner från Sverige hälsar på får de alltid ta med sig pölsa, rödbetor, svenskt bröd och räksallad.

”Jag kan köpa allt jag vill ha. Lyx för mig är att äta svensk räksallad i Stockholm.”