Di Weekend INTERVJUER

Stureplans kung stramar upp imperiet

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

MEDIESKYGG. Vimal Kovac är huvudägare och vd för Stureplansgruppen – och något av en doldis. "Jag föredrar att inte synas i mediala sammanhang", säger han. Men för Di Weekend ställer han upp för en intervju.

Amanda Lindgren

Stureplan är en självklar tummelplats för festglada stockholmare. Bakom Sveriges hetaste och mest omstridda nöjescentra står en doldis, Vimal Kovac. Med nya Bank Hotel checkar han in bredvid storfinansen på Sveriges Wall Street.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vimal Kovac är huvudägare och vd för Stureplansgruppen, en av Sveriges största privatägda koncerner inom nöjeslivet, med en omsättning på 1,1 miljarder kronor och 800 anställda. Inom gruppen ryms nattklubbar, ett tjugotal restauranger, konferensverksamhet och en expanderande hotellverksamhet.

Ändå är Vimal Kovac en tämligen anonym person utåt sett, en doldis rentav. Det kändisskap som man förknippar med Stureplan avspeglar sig inte i honom.

Att få kontakt med Vimal Kovac visar sig vara svårt. Han svarar inte i telefon och det dröjer innan mina sms besvaras. När intervjun väl blir av tar Vimal Kovac själv upp saken.

”Om jag inte hade svarat, då hade jag inte behövt sitta här och bli intervjuad nu.”

”Inte för att vara oartig på något sätt, men jag föredrar att inte synas i mediala sammanhang. Det finns folk som är fantastiskt duktiga på det. Själv känner jag mig inte alls bekväm med att synas.”

FAKTA
Stureplan

Fick sitt namn 1932. Den ikoniska Svampen byggdes 1937 och revs 1988. Efter protester från Stockholmarna byggdes en ny svamp 1989. Den nya Svampen står inte på precis samma plats som den gamla.

Under 1950-talet täcktes husfasaderna kring Stureplan av neonskyltar, och torget var ett slags Stockholms Times Square eller Picadilly Circus.

Den 4 december 1994 inträffade Stureplansmorden. Fyra personer mördades, en ordningsvakt och tre gäster, och 20 skottskadades på Sturecompagniet, som på den tiden ägdes av bageriet Gateau.

VISA MER
FAKTA
Vimal Kovac

Ålder: 44 år.

Familj: Förlovad med

Micaela, hunden Sture, pappa och två systrar.

Bor: Stureplan, Stockholm.

Stureplansgruppen: Vimal Kovac äger 70,2 procent av aktiekapitalet och kontrollerar drygt

90 procent av rösterna. Övriga delägare är Johan Bonnier (19,9 procent) och Fredrik Holmström (9,9 procent).

Koncernen har verksamheter i Stockholm, Göteborg och Visby.

VISA MER
Varför är du medieskygg? Ingår det inte i yrkesrollen att synas utåt?

”Jag har fått det från min mamma. Hon jobbade en gång i tiden för familjen Wallenberg och sa ofta att man ska verka men inte synas. Det var som ett slags mantra.”

Den kända sentensen ”essere non videri” förknippas med familjen Wallenberg. Innebörden är att det här är en person som inte i första hand vill synas, utan i stället lägger sin kraft på uppgiften. Devisen får en extra dimension i och med att intervjun äger rum på Arsenalsgatan 6, i nybyggda Bank Hotel som invigs i augusti. Wallenbergs maktbolag Investor är granne med adress Arsenalsgatan 8 c.

Den fastighet som byggts om till hotell för Stureplansgruppens räkning uppfördes ursprungligen för Bankaktiebolaget Södra Sverige. För 100 år ­sedan fusionerades banken med Stockholms Handelsbank, som samtidigt bytte namn till Svenska Handelsbanken. SHB:s huvudkontor ligger i kvarteret bredvid.

Andra namn på inbjudningarna

Från Sveriges Wall Street, Arsenalsgatan, är det långt till Sri Lanka där Vimal Kovac föddes för 44 år sedan. Till Sverige kom han i mitten av 1970-­talet som adoptivbarn.

”Min pappa, som är arkitekt, jobbade för FN på Sri Lanka med utveckling av skolor och sjukhus. Där hade han besökt ett katolskt barnhem som tog hand om föräldralösa barn och fått syn på mig. Jag hade tydligen pekat på honom på något speciellt sätt.”

”När han berättade det för sin fru, min mamma, att det var ett barn som pekat på honom som om barnet ville att han skulle ta honom med, då hade min mamma sagt: Då gör vi det!”

”Då hade de redan adopterat ett barn från Sri Lanka. Det var alltså inte något planerat. Jag var två år då och vi bodde kvar på Sri Lanka ett tag innan vi kom till Sverige.”

Vimal Kovac växte upp i en villa i Sollentuna. Redan vid 16 års ålder arrangerade han sin första större fest. Över 500 personer kom. Därmed var karriären som festfixare inledd. Han höll i skolfester och studentskivor, en verksamhet som expanderade till andra gymnasieskolor än den egna norr om Stockholm.

”Jag visste redan då att jag inte var typen som ville stå i centrum. Jag lät alltid andra stå för inbjudan.”

Efter gymnasiet började Vimal Kovac på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, men insåg ganska snart att han inte var ett ingenjörsämne. Tvärs över gatan från skolan låg en restaurang.

”Alla andra såg en lunchkrog, jag såg en nattklubb.”

Vimal Kovac tog studieuppehåll för att helt fokusera på sin festverksamhet, som förlades till den tidens inneställen: Daily News, Berzelii Terrassen (BZ), Down Town, Strömsborg, Melody.

Precis när han återupptagit studierna vid KTH stötte Vimal Kovac ihop med Christer von Arnold alldeles vid Stureplan, i korsningen Kungsgatan-Norrlandsgatan.

”Det var en ren slump. Jag var 21 år och han frågade om jag ville bli vice vd på Arnolds Salonger.”

”Jag var bekant med Christer sedan tidigare ­eftersom han ägde Djurgårdsbrunns värdshus där jag under ett år hade drivit verksamheten. Sedan dröjde det inte länge förrän han föreslog att vi skulle göra något tillsammans och då ville jag starta nattklubb.”

Lånade pengar av bekanta

Christer von Arnold och Vimal Kovac startade ett gemensamägt företag och drog i gång legendariska Spy Bar och Laroy i ”Arnoldshuset”, det strykjärnsformade huset vid Stureplans norra ände.

”Det var ett arrende och ingen större investering, totalt 100 000 kronor. De pengarna finansierade jag via lån av två bekanta.”

Från balkongen på den för tillfället tomma ­våningen ovanför Spy Bar spanar Vimal Kovac under fotograferingen ut över Stureplan, den plats kring vilket det mesta av hans liv kretsar. Hans företag heter Stureplansgruppen och har sitt ­huvudkontor på ... ja, var annars? Vimal Kovac själv bor i en hyresrätt på Stureplan och hans hund, en fransk bulldogg, heter Sture.

”Stureplansgruppen kom till genom ett namnbyte. Ursprungsbolaget hette ... det vet jag inte om du ska skriva, men det var Christers idé: Ät, drick och var glad i Stockholm AB.”

Vimal Kovac skruvar på sig lite generat innan han fortsätter:

”Det måste ha varit strax före millennieskiftet som vi bytte namn till Stureplansgruppen. Det kändes som det var ett ganska passande namn ­eftersom alla våra verksamheter låg vid Stureplan.”

”Stureplan blev en statussymbol. Vi var duktiga på att kapitalisera på det. Väldigt många var intresserade av att gå hit. Samtidigt sågs det av många också som ett avskytt varumärke, en plats dit man inte ville gå.”

”Men visst var det lite myt också. Vi fick väldigt mycket hjälp av medierna.”

Den mediala uppmärksamheten kring fenomenet Stureplan var omfattande, ”brats” och ”stekare” var benämningar som blev välkända. Långt ifrån alla rubriker var positiva. Droger, våld och kändisskapets mindre smickrande sidor hörde till rapporteringen. Talesättet att all publicitet är god publicitet känns adekvat.

”I det sammanhanget var nog all publicitet väldigt bra, för man fick ett slags mytstämpel på hela området. Vi fick stor spridning på både varumärket och platsen, både till för- och nackdel förstås. Det var många som hade åsikter om Stureplan.”

”Kort därefter startade vi sajten Stureplan.se.”

Vem kom på det?

”Det kan faktiskt jag ta åt mig äran av, det var min idé. Vi gjorde både en tidning som hette Stureplan och en sajt som hette Stureplan.se.”

”Fotografering på ställena runt Stureplan blev en väldigt viktig faktor för att bygga den här platsen. Vi hade många bra frilansskribenter som skrev både för tidningen och för sajten. Flera starka bloggprofiler har startat på Stureplan.se en gång i tiden.”

Bland dem finns Alex Schulman, Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron och modedesignern Elin Kling. Varken tidningen eller sajten finns längre.

”Hela affärsidén med att fota gäster på krogen stendog när Instagram kom. Vårt syfte var att bygga varumärken, att få folk att associeras med våra ställen och koncept men också bygga sina egna varumärken. Det var så man gjorde på den tiden, man såg till att synas på mingelbilder och hänga på rätt ställen med rätt människor.”

”Jag är ju en glad opportunist”

Stureplan kom att bli mer än ett litet torg med en svamp i betong i mitten, det blev ett begrepp för en viss typ av nöjesliv. Lite som Wall Street, som är ett begrepp för New Yorks finansvärld och inte bara en liten gatstump längst ned på Manhattan.

Den geografiska anknytningen i namnet har inte hindrat Stureplansgruppen från att expandera på andra platser i Stockholm, likväl som till andra orter, Göteborg och Visby.

Det riktigt stora klivet kom när Stureplansgruppen köpte Baldakinen, som bland mycket annat drev Sturecompagniet och Stockholm City Conference Center.

Säljare var Lennart Karlsson, som fram till nu i vår varit styrelseordförande för Stureplansgruppen.

”Lennart sålde Baldakinen till otroligt förmånliga villkor. Utan honom tror jag aldrig att Stureplansgruppen hade varit i närheten av vad vi vuxit till. Jag är ju en glad opportunist och vill bara springa åt ett håll, helst rakt fram.”

”I princip var alla råd han gav under de tidiga åren värdefulla råd som jag var dålig att lyssna på. Vi gick in i Tott hotell och skulle driva bostadsrättshotell i Visby och Åre. Till det sa han ’absolut inte’ och jag sa ’jag gör det ändå’ och förlorade över tio miljoner kronor på det, en förmögenhet.”

Numera är Lennart Karlsson, 73 år, hedersordförande i styrelsen.

”Han är bollplank till mig, vi har regelbunden kontakt”, säger Vimal Kovac.

Italienskt matäventyr

”Till sist insåg jag att jag nog borde lyssna på Lennart Karlsson, han har ju haft alla rätt. Jag tror inte att jag har sagt det till honom och har dåligt samvete för det.”

Nedåt för nattklubbsjättarna

Efter att ha legat stabilt strax under 1,2 miljarder kronor i omsättning minskade försäljningen något förra året, liksom antalet anställda. Resultatet däremot var oförändrat, 22 miljoner kronor. Anledningen är att Stureplansgruppen avvecklat nattklubbar.

”Vi har halverat antalet nattklubbar. Det är mindre, nischade nöjesställen som är i ropet i dag, så vi har valt att sälja några av de stora nattklubbarna, där vi ser att trenden är nedåtgående.”

Det är en kostsam process, enligt Vimal Kocac. Det rör sig om stora investeringar som gjorts i nattklubbar, som nu visat sig svåra att sälja.

”Välkända ställen som Café Opera, Rose, Spy Bar och Sturecompagniet är säljbara, men annars tror jag det är väldigt svårt att hitta köpare till nattklubbar.”

Den tidigare kärnverksamheten, nattklubbar, stod en gång för 80 procent av omsättningen. Nu har siffran krympt till endast cirka 15 procent.

När nattklubbarna minskat har antalet restauranger ökat till ett tjugotal. Stureplansgruppen har nyligen öppnat den italienska restaurangen L’Avventura på Sveavägen och Asian Post Office i Niklas gamla lokaler på Regeringsgatan.

Niklas är Niklas Ekstedt som koncentrerat sin verksamhet till Humlegårdsgatan med stjärnkrogen Ekstedt, vinbaren Tyge & Sessil. Sedan februari driver han även restaurang Hillenberg, döpt efter Vimal Kovacs mamma Helga Hillenberg.

”Innan hon gick bort för några år sedan lovade jag att döpa en restaurang efter henne. Då sa hon: ’hoppas bara du har anständig mat och anständiga priser då’.”

De nämnda restaurangerna drivs i samarbete mellan Stureplansgruppen och Niklas Ekstedt. Han tog över kocken Karl Ljungs ägarandel i ­Hillenberg när Ljung gick vidare till nyöppnade L’Avventura.

Det senaste nytillskottet, Asian Post Office, drivs av restauranggruppen Supper, som startades i Åre.

”De står för den operativa delen. Vi sköter det administrativa och finansierar hela kalaset. ­Under sommaren driver vi den stora uteserveringen Gården på Norra Bantorget i hop”, säger Vimal Kovac.

”Vi eftersträvar den här typen av samarbeten. Man ska inte tro att man kan skapa en tydlig profil med Stureplansgruppen som avsändare. Man måste också ha duktiga krögare och kockprofiler.”

”Att kockyrket har fått sådan status har betytt otroligt mycket för restaurangbranschens utveckling, tror jag.”

Ni äger drygt 20 restauranger med olika namn och inriktning. Vet gästerna att det är Stureplansgruppen som står bakom dem?

”Nej, det tror jag inte, och det är inte viktigt heller.”

”Gästerna ska känna att det är en fristående restaurang och en unik upplevelse. Sedan utnyttjar vi alla skalfördelar: back office, HR, all redovisning, inköp och den typen av frågor.”

Det öppnar nya restauranger hela tiden i Stockholm. Är det inte risk för överetablering?

”Jag tror att marginalerna kommer att pressas rejält när det tillkommer så otroligt många restaurangstolar.”

”Dessutom finns en överoptimism hos fastighetsägarna. Det finns ett kvarter här i Stockholm där tre större fastighetsägare tänker sig tio restauranger. Men vad händer om man bygger tio restauranger så tätt. Blir der bra kvalitet? Håller de över tiden? Det känns inte som man har en strategi.”

Restauranger och andra typer av serveringar har blivit något av en räddningsplanka för fastighetsägare när butiksytor krymps eller butiker slår igen på grund av ökad e-handel.

”Tittar man på USA så går stora kedjor i konkurs. Där är det väldigt tydligt att det uppstår ­lediga ytor i gallerior och på centrala adresser som tidigare var vikta för butiker. Sådana lokaler görs i dag om till restauranger. Riktigt så långt har vi inte kommit i Stockholm, men vi är på väg.”

Bytte sida i Stureplanskonflikten

Från nattklubbar till restauranger har Stureplansgruppen expanderat vidare med hotell. Än så länge finns bara ett, Berns i anslutning till Berns Salonger, men i augusti invigs boutiquehotellet Bank ­Hotel på Arsenalsgatan. Därtill har Stureplansgruppen tecknat en avsiktsförklaring, letter of ­intent, för att driva det hotell som är tänkt att byggas på Sturegallerians baksida, på Humlegårdsgatan. Om och när det nu blir av vill säga.

Förra sommaren orkestrerade konkurrenten PG Nilsson, som bland annat driver anrika Sturehof, en intensiv kampanj mot fastighetsägaren Adias planer på att bygga om och renovera Sturegallerian. Under parollen ”Stoppa Stureplanerna” ställde en lång rad kändisar upp och uttalade sig mot upprustningen i små filmklipp. Kampanjen fick stort genomslag och frågan har gått i stå. Man kan på goda grunder anta att politikerna i Stadshuset inte vågar röra den känsliga frågan förrän efter höstens val.

Adia står för Abu Dhabi Investment Authority och är ett av världens största fastighetsbolag. Inledningsvis var både Vimal Kovac och PG Nilsson, som driver krogkoncernen Svenska Brasserier, emot ombyggnadsplanerna. Efter att ett ­reviderat förslag presenterats bytte Kovac sida. Motståndarna menar att det beror på att han blivit lovad att driva det hotell som är en del av de aktuella planerna.

”Det är inte så att vi är garanterade att driva ­hotellet mot att vi blir en talesperson för Adia”, säger Vimal Kovac med eftertryck.

”Avtalet är en avsiktsförklaring. Fastighetsägaren kan hoppa av det och göra kontor av huset i stället om de skulle vilja. Det är vi väl medvetna om.”

”I ett långsiktigt perspektiv är det vansinnigt att tacka nej till en investering på fem miljarder kronor för att återställa Sturegallerian och Stureplan till ett fantastiskt toppskick. Jag tror det är få fastighetsägare som är beredda att gå in med så mycket pengar.”

”Men hela debatten har stannat vid uppfattningen att Stureplan ska rivas och så är det inte. Det som ska bort är ett parkeringsgarage och en gammal kontorsfastighet.”

Krogtest: Hillenberg vid Stureplan Vad säger du om PG Nilssons kampanj ”Stoppa Stureplanerna”?

”Det är inte lätt att vara för en ombyggnad i det medieklimat som råder, men jag har full förståelse för att han har en annan åsikt och driver frågan på det sätt han anser är lämpligt. Jag vill inte hamna i något ordkrig med honom, vi är trots allt goda vänner.”

Protesterna har lett till att projektet är kraftigt försenat, med flera år. Hur stort tålamod har fastighetsägaren?

”Det vet jag inte, så nära relation har vi inte. Men från vår sida finns en viss oro för att det hela slutar med att man bara gör en lättare uppdatering av gallerian. Det kommer inte att räcka, tror jag, om området ska behålla sin status.”

Ett område som har rustats upp för stora belopp är Brunkebergstorg. Där driver Petter Stordalen två hotell, At Six och Hobo. Ursprungligen var det tänkt att hotellen skulle ha olika operatörer. Att Petter Stordalen skulle driva det större var väldigt tydligt, enligt Vimal Kovac, som var med och budade på det mindre hotellet – och var ­säker på att vinna. Det fanns ett avtal och det enda som återstod var ett styrelsebeslut av AMF Fastig­heter.

”Styrelsen skulle sammanträda för att fatta beslut, jag tror det var på en tisdag. Fredagen innan ringde Petter mig för att luska lite om det var vi som skulle få det mindre hotellet. Jag, min dumma fan, bekräftade det. Då sa Petter: ’Kan inte du driva restaurangerna på alla hotellen, så driver jag hotellen. Jag svarade: ’Nej, men du har ju så många hotell, vi kan väl ändå få ha ett litet hotell bredvid ditt stora. Vi vill verkligen ha det. Då skrattade Petter och gratulerade.”

”Efter AMF:s styrelsemöte hörde vi konstigt nog ingenting, vi som trott att vi skulle få besked på en gång. Först på onsdagen fick vi veta att de bestämt sig för att det bara skulle vara en operatör och att det blev Petter, förstås. Enligt rykten så höjde han sitt bud dagen innan styrelsen tog sitt beslut. Det är bara rykten och ingen anklagelse heller, det är ju ren business.”

”Men jag tänkte förstås: Jaha, nu har han gratulerat mig, sedan har han höjt sitt bud och tagit bägge hotellen i alla fall. Så jag försökte få tag på honom och ringde både på eftermiddagen och på kvällen, men fick inget svar. Först vid elvatiden på kvällen ringde han tillbaka, väldigt, väldigt glad. Jag frågade vad som hade hänt. Då svarade han: ’Ja men Vimal, du förstår väl att jag inte kan låta Stureplansgruppen vinna över mig.”

”I och med att han har den här utstrålningen och är som han är så kan man ju inte ens bli sur på honom.”

Hotellen på Brunkebergstorg öppnade förra ­våren. Bara lite drygt ett år senare öppnar Stureplansgruppen Bank Hotel med 115 rum, restaurang och flera barer.

”Det är SEB Trygg Liv som äger fastigheten. De var väldigt tydliga med att det skulle vara ett boutiquehotell, något unikt och inte ett kedjehotell. Vad vi förstår så la Petter Stordalen aldrig något bud och till slut vann vi den upphandlingen.”

”Sedan träffade jag faktiskt Petter efter att det blivit officiellt att vi vunnit. Då sa han på skämt: ’Ja, Vimal, jag tänkte att efter att jag tog ditt ­hotell på Brunkebergstorg, så skulle jag låta dig få det här’.”

Mamman: Bli inte krögare

När Vimal Kovac visar runt på Bank Hotel är det fortfarande en byggarbetsplats, men veckan därpå ska bokningen öppna och i slutet av sommaren checkar de första gästerna in.

Vimal Kovac har sagt att han i första hand är affärsman, inte krögare. Så vad hade hänt om slumpen styrt honom till någon annan bransch?

”Det där har jag funderat på många gånger, vad som hade hänt om jag inte hamnat i den här branschen”, säger han utan att ge något riktigt svar.

I stället återkommer han en sista gång till sin mamma.

”Under min uppväxt sa hon: vad du än blir, bli inte taxichaufför eller krögare”.