Di Weekend INTERVJUER

Stefan Einhorn: Man ska njuta av att göra gott

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Man kan starta en organisation, förlåta en människa som har gjort en ont eller kämpa för ­demokratiska krafter", säger Stefan Einhorn. Foto: Patrik Olsson

Patrik Olsson

Människlighetens framtid avgörs nu. Men ska det gå åt rätt håll måste alla bidra och göra skillnad. I sin nya bok utforskar Stefan Einhorn risken för att ­människan utplånar sig själv.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Varför ville du ses här på Scandic Park?

”Jag bor precis i närheten och brukade vara stammis här när jag skrev min förra bok Pappan, som är skönlitterär, och delvis ut­spelar sig här.”

Skrev du även den nya boken här?

”Nej, den nya har jag skrivit lite överallt: ­hemma, på hotellrum, tågstationer och flygplatser bland annat.”

Titeln är Konsten att göra skillnad. Hur skulle du beskriva den?

”Den handlar om att vi befinner oss i ett viktigt skede i människans utveckling. Vi har skapat möjligheterna att få människor att må väldigt bra över hela världen och på många sätt går utvecklingen framåt. Samtidigt har vi också skapat förutsättningarna att förstöra allting. Så vi balanserar på en knivsegg, där vi människor har ett enormt ­ansvar för hur framtiden blir. Jag ser den här ­boken som en uppmuntran och uppmaning att känna sig delaktig i människans utveckling framåt. Det är också den viktigaste boken jag har skrivit.”

Hur fick du idén?

”Initialt var det upplevelsen av att det finns en kluvenhet hos människor. Många vill göra gott men är inte medvetna om vilket ansvar de har. Samtidigt känner sig många uppgivna, pessimistiska, maktlösa och tror inte att deras handlingar gör skillnad.”

Vad beror det på?

”Dels på att man känner sig liten i en stor värld. Dels på lathet och en oförståelse för att allt vi gör har betydelse. Kanske också en omedvetenhet om hur bra man mår när man gör gott för andra.”

FAKTA
Stefan Einhorn

Ålder: 62 år.

Familj: Hustrun ­Susanne och tre barn.

Bor: Östermalm, Stockholm.

Bakgrund: Son till läkarna Jerzy och Nina Einhorn och ­lillebror till författaren och regissören Lena Einhorn. ­Professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet, överläkare vid ­Radiumhemmet och en av initiativ­tagarna till Centrum för social hållbarhet. Har gett ut elva böcker. Driver ­Familjen ­Einhorns stiftelse.

Frukost: Två smörgåsar med färskost, ost, kalkon, gurka och tomat och en kopp svart te på Scandic Park.

VISA MER
Men om någon säger: ’Vad jag gör spelar ingen roll, ensam gör jag ingen skillnad’. Vad svarar du då?

”Vi har enorm makt över våra medmänniskors liv. Med en gåva på några hundralappar kan man till exempel rädda livet på ett barn. Men man ­räddar inte bara det barnet, utan alla generationer som följer på det barnet. I den judiska ­skriften ­Talmud står det: Att rädda en människas liv är att rädda en hel värld. Så är det verkligen.”

I boken lyfter du också fram ett katastrof­scenario där mänskligheten utplånar sig själv om vi inte lyckas hantera problem som kärn­vapenhot och miljöförstörelse. Hur sannolikt är det att allt går åt helvete?

”Domedagsklockan står på två och en halv ­minut i tolv och vissa forskare menar att det är 19 procents risk att mänskligheten är utdöd 2100. Så de närmsta 80 åren kan vi sabba allt. Men jag tror att det är större chans att vi löser det.”

Vad får dig att tro det?

”Förr eller senare kommer mänskligheten att bli så klok att vi inte kommer att utsätta oss för de här riskerna. Vi kommer hitta system så att massförstörelsevapen blir en omöjlighet, vi kommer inte att förstöra miljön mer än vi gjort, vi kommer att hitta mediciner så vi slipper fruktansvärda ­pandemier. Men resan in i framtiden kommer inte att vara enkel.”

Gör du själv något annorlunda efter att ha ­skrivit boken?

”Jag försöker leva som jag lär, men lyckas inte alltid. Men att bli en bättre medmänniska ser jag som ett pågående arbete under livets gång.”

Du har också spelat in en Youtube-hälsning till president Trump där du uppmanade honom att ”please, step down”. Hur kommer det sig?

”Han är en fara för mänskligheten och att han valdes tycker jag är ett så gigantiskt problem att jag inte kunde sitta kvar med armarna i kors. ­Videon fick spridning (26 000 visningar på You­tube och 48 000 delningar på Facebook) men till min oerhörda förvåning avgick han inte, haha.”

Om man vill engagera sig och göra skillnad men inte vet vad man ska göra. Vad ger du för råd?

”Man kan starta en organisation, förlåta en människa som har gjort en ont eller kämpa för ­demokratiska krafter. Det viktigaste är att det inte är tanken, utan handlingen som räknas. Många tror till exempel att man ska vara ädel när man gör goda gärningar. Enligt mig är det precis tvärtom. Man ska njuta av att göra dem och kan ­mycket väl göra dem av egoistiska skäl.”