Di Weekend INTERVJUER

Stålbadet är inte över

Anders Dahlvig bor i Viken utanför Helsingborg, men hans många styrelseuppdrag gör att han reser varje vecka.

Foto: Lars Jansson

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Den förre Ikeachefen Anders Dahlvig har fattat klubban i Kampradsfärens nya maktbolag Inter Ikea Holding.

I en intervju med Di Weekend ger han sin syn på sfärens nya struktur, sitt liv som styrelseproffs, regeringens företagspolitik och utslagningen inom detaljhandeln.

”Jag tror att handelns plågsamma resa nedåt fortsätter de närmaste åren”, säger han.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Det har gått närmare åtta år sedan Anders Dahlvig lämnade posten som vd för Ikea för en friare tillvaro som styrelseproffs. Då hade han tjänat den småländska möbeljätten i 26 år, varav tio som vd.

Under det dryga decennium han var bolagets högste chef trefaldigades omsättningen samtidigt som antalet varuhus fördubblades. Han tog steget in på viktiga marknader som Ryssland, Japan och Kina och han grundlade bolagets omfattande hållbarhetsarbete.

Men det hårda chefsjobbet med upp till 150 resdagar om året tog på krafterna. När han skulle inleda en budgetprocess för tionde gången kände han att det inte var lika roligt längre. Några år tidigare hade han dessutom gått igenom en skilsmässa och han ville få mera tid för sina tonårssöner.

Hur har du haft det sedan du lämnade Ikea?
”Jag har haft bättre balans mellan jobb och familj och det har varit hur bra som helst. Det finns en frihet i att inte behöva vara på kontoret varje dag mellan 8 och 5. Och för mig som hade jobbat i samma företag i hela mitt liv, praktiskt taget, har det varit spännande att vara med och lösa problem i andra typer av affärsverksamheter. Jag har breddat min kunskap och mitt kontaktnät.”

Men han erkänner att det har kliat i fingrarna ibland, när han har velat gå ut på fältet och verkställa själv.

FAKTA
Anders Dahlvig

Ålder: 59 år.
Familj:
Särbo och två söner på 21 och 17 år.
Bor:
I Viken utanför Helsingborg.
Bakgrund på Ikea:
Olika uppdrag i Sverige, Tyskland, Schweiz och Belgien 1983–1993. Vdi Storbritannien 1993–1997. Vice Europachef 1997–1999. Koncernchef 1999–2009.
Styrelseuppdrag:
Ordförande i Inter Ikea Holding. Ledamot i H&M, Oriflame, Axel Johnson AB, Resurs Bank, Kingfisher, Pret a Manger, Dunker Foundation och Star for Life Foundation. Lämnade ordförandeposten i New Wave 2016.
Intressen:
Golf, tennis och skidåkning.

VISA MER
FAKTA
Ikeas franchisesystem

Ikea är ett varumärke, inte ett bolag.

Det finns 13 olika franchisetagare som verkar på olika marknader under Ikeas varumärke. Ingkakoncernen (ibland kallad Ikeakoncernen) är den största av dessa.

Franchisegivare är Inter Ikea-koncernen som äger koncept och varumärke.

Den totala försäljningen uppgick förra året till 345 miljarder kronor i 389 varuhus. Av detta stod Ingkakoncernen för 322 miljarder kronor i 340 varuhus.

Inter Ikea-koncernen och Ingkakoncernen är oberoende företagsgrupper med olika företagsledningar, styrelser och ägare.

Inter Ikea-koncernen ägs av Interogo Foundation i Liechtenstein och Ingkakoncernen ägs av Ingka Foundation i Nederländerna.

VISA MER

”Jag kan sakna gemenskapen med kollegerna i ett operativt chefsjobb. Den dagliga kontakten och känslan av att jobba mot gemensamma mål, samtidigt som man har eget ansvar för att få saker att hända. Allt det där är himla kul. En styrelseledamot är lite av en konsult. Man kommer med råd och hoppas att det faller i god jord. Det är ju främst som ordförande man kan sätta kraft bakom förslagen.”

Och det är just som ordförande som Anders Dahlvig, lite i det tysta, har seglat upp som en maktfaktor i Kampradsfären igen.

Han blev styrelseledamot i företagsgruppen Inter Ikea redan 2014. Den 1 september i fjol blev han ordförande i moderbolaget Inter Ikea Holding i samband med att delar av Ingkakoncernen, som ibland kallas Ikeakoncernen, köptes för över 50 miljarder kronor.

Det är den största förändring som har gjorts i Kampradsfären på över 30 år.

Ikea är ett franchisesystem där Inter Ikea, som bildades 1983, äger konceptet och varumärket Ikea. Sedan dess har Ikeavaruhusen betalat en franchiseavgift på 3 procent av försäljningen till Inter Ikea varje år.

Sent ute med e-handel

Fjolårets storaffär innebar att Inter Ikea tog över produktutveckling, inköp och varuförsörjning från Ingka. Det betydde i sin tur att 26 000 av drygt 180 000 anställda fick ny arbetsgivare och att ett fyrtiotal fabriker i tio länder fick ny huvudman. Kvar i Ingka ligger försäljning, varuhus, näthandel, lager och shoppingcentrum.

Vad var syftet med den här manövern?
”Faran med stora bolag är att de blir komplexa och byråkratiska, därför är den här uppdelningen bra. I den gamla organisationen var det heller inte optimalt att Ingka, som är den största franchisetagaren, tog fram sortimentet och skötte inköpen. Det finns ju ytterligare tolv franchisetagare. Nu har vi en tydligare uppdelning mellan franchisegivare och franchisetagare, och jag hoppas även att jag kan bli en brygga mellan dem.”

Vad tycker Ingakoncernen om att förlora så stor del av sin verksamhet?
”En del ansvar försvinner onekligen, men nu kan Ingka ha fullt fokus på försäljning och marknad, det är en enorm utmaning. Det här är en förändring vi har talat om de senaste tjugo åren.”

Det kan inte ha varit lätt att sätta pris, eftersom det var en affär mellan två bolag inom sfären?
”Nej, det har varit många och långa förhandlingar med många finansiella och juridiska rådgivare inblandade.”

Samtidigt som affären gjordes delades Inter Ikea Holding upp i två bolag, Inter Ikea Holding med säte i Nederländerna och Interogo Holding med säte i Schweiz.

I det senare, som är ett finans- och fastighetsbolag, är Ikeaveteranerna Hans Gydell och Søren Hansen ordförande respektive vd.

Det är alltså i det nya Inter Ikea Holding som Anders Dahlvig har blivit ordförande. Vd är Torbjörn Lööf, som bland annat har varit vd för Ikeas sortiment och varuförsörjning.

Ingka investerar just nu aggressivt i digitalisering. En ny webb, en ny e-handelslösning och ett nytt orderhanteringssystem håller på att rullas ut.

Vid det senaste räkenskapsårets slut erbjöd Ikea e-handel på ungefär hälften av sina marknader via den gamla plattformen.

”Det innebär att på många marknader går Ikea ut på nätet för första gången med den nya plattformen. Bolaget började i Storbritannien förra året, och det är ett enormt tryck”, säger Anders Dahlvig.

Varför startade Ikea så sent med e-handel?
”När jag var vd hade jag inte styrelsen med mig riktigt, men nu är det en enorm kraft i omvandlingsprocessen. Jag är inte säker på att det gör så mycket att vi var sena eftersom vi har ett eget varumärke, det är ju bara hos oss man kan köpa våra produkter.”

Vill sänka priserna

Under sin tid som vd i Ikea drev Anders Dahlvig igenom en 20-procentig prissänkning på produkterna, och nu tycker han att det är dags att se över prisnivån igen.

”Vår grundfilosofi är att ha bästa pris, och i dag har vi inte alltid det. Det är något vi behöver jobba med, men hur mycket och på vilka varor vi ska sänka är något som Inter Ikea och de olika franchisetagarna tittar på gemensamt.”

Vid sidan av Inter Ikea sitter Anders Dahlvig i styrelsen för flera företag med starka varumärken, som H&M, Axel Johnson, Oriflame och brittiska Kingfisher.

Av en slump har han som styrelseledamot prickat in generationsskiften i fyra av dessa bolag.

Under flera års tid har Ingvar Kamprad stegvis lämnat över till sina tre söner, och 2009 efterträddes Stefan Persson av sin son Karl Johan Persson som vd i H&M. 2015 lämnade även Antonia Ax:son Johnson över ordförandeklubban i Axel Johnson till sin dotter Caroline Berg, och 2014 lämnade Robert af Jochnick över ordförandeskapet i Oriflame till sin son Alexander af Jochnick.

”Gemensamt för de här bolagen är att en ny generation i 40-50-årsåldern successivt tar över. Det är rätt nytt ännu, men jag tycker att de har klarat det jättebra så här långt. Det tar lite tid att axla manteln efter så starka föräldrar”, säger Anders Dahlvig.

Den demokratiske designchefen

När det gäller ägandet är gör det självkoncernen Kingfisher, där kedjor som B&Q, Castorama och Brico Depôt ingår, raka motsatsen till dessa entreprenörsstyrda företag.

Kingfisher, som omsätter runt 115 miljarder kronor, är noterat på Londonbörsen. Den största ägaren, det amerikanska investmenbolaget Franklin Resources, står för runt 10 procent av röster och kapital.

”Ägandet är spritt på ett stort antal fonder och institutioner, och för mig som egentligen föredrar att arbeta i bolag med starka ägare har det varit en intressant erfarenhet att sitta i styrelsen för Kingfisher” säger Anders Dahlvig.

”Om vi tycker att corporate governance-frågorna är jobbiga i Sverige är det en västanfläkt jämfört med hur det ser ut i Storbritannien. Det läggs oerhört mycket tid på de frågorna i styrelserummet, och jag kan tycka att det är lite destruktivt. Det blir för lite fokus på själva affärsverksamheten.”

Hur är det med dina egna gör det självkunskaper, kan du skruva ihop Ikeamöbler?
”Jag har satt ihop så många Ikeamöbler genom åren att det känns ganska bra. Men kök har jag alltid tagit hjälp att montera ihop, egentligen är jag inte alls någon hemmafixartyp.”

Gillar du att shoppa?
”Nja, jag spontanshoppar inte. Om jag behöver en skjorta går jag ut och köper en skjorta. Det är funktionen som styr, som för många män, tror jag.”

”Dessutom har jag alltid yrkesglasögonen på när jag går in i en butik. ’Jag undrar om det här går bra?’ är min första tanke. Jag tittar på hur varorna är presenterade, om det är fullt i hyllorna, om det är rent och snyggt, om det är köer i kassorna och tusen andra grejer.”

Överbliven mat skänks bort

Anders Dahlvig sitter även i styrelsen för den brittiska smörgås- och salladskedjan Pret a Manger, som är riskkapitalägt. Allt som serveras är tillrett samma dag, medan det som blir över skänks till välgörenhet vid dagens slut.

Hur hamnade du i den styrelsen?
”Att jag tackade ja till just det uppdraget beror på att jag uppskattar dem som kund. De har så många komponenter som jag tycker är spännande. De har ett otroligt fokus på sortimentsutveckling inom mat och de är jätteduktiga på ekologi och hållbarhet. De har en sund företagskultur, när du kommer in i deras butiker är det alltid bra stämning. Det är ett multikulturellt företag med unga människor som är väldigt motiverade.”

Han lyfter särskilt fram bolagets ovanliga rekryteringsprocess. Den som söker jobb får komma in och provjobba i kaféet en dag.

”Sedan är det personalen, inte chefen, som tillsammans bestämmer om den arbetssökande får jobbet. Det gör att personalomsättningen går ned, för de trivs med varandra.”

Anders Dahlvig, som har tillbringat hela sitt yrkesliv inom detaljhandeln, tror inte att branschens tuffa stålbad är över. Han påpekar att i Sverige har två tredjedelar av lönsamheten försvunnit mellan 2007 och 2015.

”Trenden är densamma i hela västvärlden. Prispressen beror på att många konsumenter har fått det sämre. I USA talar man om att medelklassen inte har fått det bättre på 25 år, och skillnaderna mellan fattiga och rika har ökat. Det finns helt enkelt mindre pengar att spendera”, säger han.

Sämre för medelklassen

Till det ska läggas digitaliseringen, som påverkar både konsumenterna och själva detaljhandeln.

”Online-handeln har ju skapat en transparens, det går inte att lura kunderna när det är så lätt att jämföra priser på nätet. All handel som säljer generiska produkter, det vill säga samma som alla andra, drabbas direkt. Så var det inte förr.”

Sammantaget innebär detta att den traditionella detaljhandeln inte har kunnat höja priserna sedan finanskrisen 2008, och det har lett till utslagning av företag.

”Jag tror att den plågsamma resan nedåt fortsätter de närmaste åren. De som kommer att klara sig i framtiden är de bästa online-aktörerna, starka kedjevarumärken som Ikea och H&M och en del nischaktörer.”

Så föddes dynastierna

Anders Dahlvig återkommer till den växande medelklassen, som har fått det sämre.

”Många säger att det beror på globaliseringen, men det är en sanning med modifikation. Globaliseringen har ju faktiskt gjort att folk har fått det bättre i utvecklingsländerna, när arbetstillfällen har flyttat dit från USA och Västeuropa. Att priserna har blivit mycket lägre på både varor och tjänster är också positivt för konsumenterna. Men det har också lett till sämre levnadsstandard för många här i väst, när produktionsjobben har minskat och arbetstagare har tvingats flytta till låglönejobb i tjänstesektorn.”

Samtidigt ställs allt högre krav på högre minimilöner, i vissa länder talas det även om levnadslöner. En minimilön är den lägsta lön en arbetsgivare får ge enligt lagen, en lön som oftast inte går att leva på. En levnadslön är däremot en lön som räcker till mat, sjukvård, kläder, hyra, utbildning till barnen, transport till jobbet och ett litet sparande.

”Här blir debatten i Sverige intressant, för här talas det om att införa fler låglönejobb för att klara immigrationen medan den övriga världen pratar om att öka minimilönerna till levnadslöner. I Storbritannien har de redan lagstiftat om en levnadslön”, säger Anders Dahlvig.

”Det är naivt att tro att man kan motverka megatrender som stora teknologiskiften och globalisering genom att skapa nya låglönejobb. Trenden är nog snarare att fler sådana jobb kommer att försvinna. Konstlade konstruktioner av låglönejobb tror jag dessutom riskerar att missbrukas av mindre seriösa arbetsgivare. Lösningen måste vara att utbilda folk till riktiga jobb som vi faktiskt behöver.”

Regeringen får underkänt

Anders Dahlvig är överlag besviken på den sittande regeringen i Sverige.

”Jag tycker att den är näst intill näringslivsovänlig. Den vill ta bort konkurrensen i den offentliga sektorn, beskatta finanssektorn, försämra småföretagens 3:12-regler och så vidare. Regeringen blandar sig i alldeles för mycket, men jag tror att marknadsekonomin sköter sig bäst själv”, säger han.

”Vi kan konstatera att folk är missbelåtna med nästan allt som regeringen ansvarar för, som skolan, sjukvården, polisväsendet, integrationen och försvaret. Staten borde snarare definiera kraven på den offentliga sektorn och utse starka institutioner som sköter uppföljningen och delar ut sanktioner om det behövs. Politiker har ju ingen erfarenhet av att driva stora verksamheter, alltså borde fler utövare, det vill säga de som gör jobbet, kunna vara privata.”

Han säger sig vara förvånad över den samtalston som regeringen har valt i kontakterna med företagen.

”Regeringen spelar ut allmänheten mot näringslivet, det hjälper inte Sverige det minsta. Om det här ska bli ett bättre land måste politiker och företag dra åt samma håll och ha förtroende för varandra.”