Di Weekend INTERVJUER

Sagolik framgång för svenska barnböcker

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Joey Abrait

Barn- och ungdomsböcker är den genre som säljer och ökar mest i Sverige. Men hur kommer det sig att barnboks­författarna inte är de rikaste i branschen? Di Weekend samlade några av Sveriges bäst säljande barnboksförfattare genom tiderna: Martin Widmark, Stina Wirsén, Jujja Wieslander, Gunilla Bergström och Mats Strandberg.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Sverige har en stolt tradition av barnlitteratur, mycket tack vare Astrid Lindgren. Vi läser gärna högt för våra barn och försäljningen av barn- och ungdomslitteratur ökar stadigt – så pass att barn- och ungdomslitteratur är den bäst säljande genren i Sverige. ­Enligt ny statistik från Svenska förläggareföreningen och Svenska bokhandlareföreningen ökade försäljningen under första halvåret 2018 med 11 procent jämfört med samma period året innan. Allra bäst säljer böcker riktade till ålderskategorin sex till nio år, med en total ökning på 16,3 procent. I reda siffror såldes böcker för 287,9 miljoner ­kronor första halvåret 2018, mot 259,5 Mkr året innan. Det går att jämföra med den allmänna bokförsäljningen, som totalt ökade 6,2 procent.

Barn- och ungdomslitteratur är därmed också den genre som ökar mest. Försäljningen av exempelvis skönlitteratur minskade med 6,9 procent under samma period.

En anledning till att försäljningen av barnböcker fortsätter öka är Pisaundersökningen 2013, där det visade sig att svenska barns läsförståelse var usel, på plats 38 av 65 kontrollerade länder.

”Det var ett riktigt wake up-call och gav en omedelbar reaktion. Förutom att bokhandlarna efteråt såg en direkt ökning av barnbokförsäljning reagerade också flera samhällsinstanser med olika läsprojekt. ­Senast i år lade Kulturrådet 50 Mkr på inköp av böcker till förskolor, säger Kristina Ahlinder, vd för Svenska Förläggare.

Lånas ofta på bibliotek

Men trots skimrande siffror visar en koll av landets största barn- och ungdomsförfattares bolag jämfört med de bäst säljande deckar­författarna en tydlig skillnad. De förstnämnda tjänar mindre. Anled­ningarna är flera. I många fall delar barn- och ungdomsförfattare inkomsten mellan en författare och en illustratör. Barnlitteratur är ­också billigare i återförsäljarleden. Dess­utom lånas mycket barnlitteratur på bib­liotek.

FAKTA
Martin Widmark

Ålder: 57 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Fru och två vuxna barn.

Bakgrund: Mellanstadielärare i Rinkeby i tio år, vuxenlärare på SFI och folkhögskola i tio år. -Debuterade år 2000 med boken Att fånga en tiger. Har skrivit cirka 110 böcker, om LasseMajas detektivbyrå, Nelly Rapp, Halvdan Viking, Sjö-rövar-Rakel, David & Larissa, med flera. Översatt till 38 språk och har sålt över 8 miljoner böcker.

Företag: Martin Widmark AB, omsättning 2017 5,9 Mkr (tillgångar 13,1 Mkr).

Förlag: Bonnier Carlsen.

Aktuell: Halvdan och Meia bland trälar och gudar, LasseMajaböckerna Silversmysteriet och Kyrkomysteriet släpps i september. Lasse-Maja-pjäs på Dramaten i oktober.

VISA MER
FAKTA
Gunilla Bergström

Ålder: 76 år.

Familj: Sonen Pål, dottern Boel och barnbarnet Linnea, 11 år. Syster Lena Treschow Torell är ­professor och sitter i styrelsen för bland annat Investor, Chalmers och Alfons Åbergs Kulturhus i Göteborg, syster Ann-Margret Bergström är ­målare och skulptör.

Bakgrund: Journalist på Dagens Nyheter och Aftonbladet, debuterade med Mias pappa flyttar 1971, året efter kom God natt Alfons Åberg. Har sedan som författare och illustratör gett ut kring 45 titlar, översatt till 35 språk.

Företag: Bokmakaren, som hon har skänkt till sin son och systerdotter. Omsatte 2017 5,1 Mkr, tillgångar i bolaget 18,3 Mkr.

Förlag: Rabén & Sjögren.

Aktuell: Alfons hemliga världar släpps

i september, biografi kommer 2019.

VISA MER
FAKTA
Jujja Wieslander

Ålder: 74 år.

Familj: Make Lennart Jönsson, två barn och två bonusbarn, åtta barnbarn.

Bakgrund: Gett ut kring 40 titlar, varav många handlar om Mamma Mu och Kråkan, tecknade av Sven Nordqvist.

Företag: Kråkan & Mamma Mu AB, omsättning 2017 2,3 Mkr, tillgångar 1,4 Mkr.

Förlag: Rabén & Sjögren.

Aktuell: Nya boken Mamma Mu låtsas och en kommande bok om Hjördis (Jujja själv när hon var liten).

VISA MER
FAKTA
Mats Strandberg

Ålder: 41 år.

Familj: Make Johan Ehn.

Bakgrund: Uppvuxen i Fagersta, skrev krönikor för bland annat Aftonbladet och QX. Utgivning

i urval: deb uten Jaktsäsong (2006), Engelsfors­trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (2011), Eld (2012), Nyckeln (2013), ­Färjan (2015), fantasyböckerna om Monstret Frank för barn sex till nio år med illustratör Sofia ­Falkenhem, Hemmet (2017). Engelsforstrilogin har sålt i en halv miljon exemplar och är översatt till 27 språk.

Företag: Writer Monkey Stockholm AB. Omsättning 2017 1,3 Mkr, tillgångar i bolaget 3,3 Mkr.

Förlag: Norstedts och Rabén & Sjögren.

Aktuell: Ungdomsromanen ­Slutet.

VISA MER
FAKTA
Stina Wirsén

Ålder: 50 år.

Familj: Make och tre barn.

Bakgrund: Konstfack, tecknare och sedan ­illustrationschef på Dagens Nyheter 1990–2010. Ger ut bokserierna om Rut och Knut, Vem-­böckerna och De små brokiga. Totalt har hon publicerat närmare 70 titlar.

Företag: Stina Wirsén AB omsättning 2017 2,2 Mkr (tillgångar 2,7 Mkr)

Förlag: Främst Bonnier Carlsén.

Aktuell: Bok tillsammans med Hédi Fried ­kommer 2019.

VISA MER

Biblioteksersättningen, som funnits i Sverige sedan 1954, är en statlig ersättning till litterära upphovsmän. Det nuvarande grundbeloppet är 1 krona och 68 öre per utlån, varav 1 krona och 1 öre går till författaren och resten till Författarfonden. Fonden använder pengarna till bland annat ­olika författarstipendier. Ersättningen är uppbyggd så att upp till 200 000 utlån får författaren det fulla beloppet. Utlån 200 000 till 400 000 ersätts med en femtedel, alltså cirka 20 öre. Alla utlån utöver 400 000 halverar ersättningen ytterligare. Få författare ligger på dessa siffror, men de som gör det är alla barnboksförfattare. På förra års topplista kommer den första vuxenbokförfattaren på plats 28, deckarförfattaren Anna Jansson. I praktiken ­betyder det att ersättningen till de mest utlånade barnboksförfattarna sedan fördelas i stipendier till all övrig litteratur.

”Vi håller varandra under armarna i systemet och det tycker jag är bra. Men vi omfördelar inte bara till barn- och ungdomsförfattare, utan till alla, och det skulle man kunna vara tydlig med”, säger Martin ­Widmark, som är Sveriges mest utlånade författare sedan flera år tillbaka.

Får lägre royalty

Medan det inom vuxenlitteratur anses hög status att tjäna mycket, talas det sällan om inkomster i barnboksvärlden. Att skriva för barn verkar ibland som att det ska göras med altruistiska motiv. Ett bevis för det är att vuxenförfattare generellt alltid får ­högre royalty för sina böcker än barnboks­för­fattare, utan en egentlig motivering.

”Tidigare fanns ett centralt ramavtal, men sedan länge är det fri förhandling som gäller. Vi tecknar numera ramavtal med enskilda förlag och det är inte offentliga ­siffror. Men i stora drag kan man säga att barnboksförfattare brukar få 25–30 procent netto i royalty på pappersutgåvan, men det är ovanligt med den högsta satsen. Plus att barnboksförfattare ofta delar sitt ­arvode med en illustratör. Vuxenförfattare får ofta en royalty på mellan 28 och 30 procent. Det finns egentligen ingen motivering till ­skillnaden, det är upp till varje förlag. Vår ambition är att få upp siffran”, säger Johan Persson, jurist på Sveriges Författar­förbund.

Ett annat exempel är när Crimetime i fjol delade ut priser till bland andra Årets deckar­debut och Årets barndeckare, där alla priser inbegrep 10 000 kronor till vinnaren – utom till barndeckarförfattaren vars pris var att få skänka 10 000 kronor till ”ett valfritt läsfrämjande projekt”. Efter kritik valde Crimetime att låta även barndeckarförfattaren få pengarna själv.

Lena Stjernström, agent och grundare av Grand agency företräder både deckarförfattare och barnboksförfattare:

”Skillnaden mot deckarförfattare tror jag beror på att de har sålt bra under lång tid och därför finns förhandlingsutrymme. Men med tanke på hur bra många barnboksförfattare säljer kan man verkligen fråga sig varför de skulle ha en lägre ersättning.”

»Jag kanske inte är den rikaste författaren, men jag är kanske den mest lästa.«

Martin Widmark är Sveriges mest utlånade författare på bibliotek sedan flera år tillbaka, tillika en av de bäst säljande författarna i landet. Hans bokserier om LasseMajas detektivbyrå, monsterjägaren Nelly Rapp och vikingapojken Halvdan har resulterat i julkalenderserier, fem biofilmer och många pjäser. Nu i höst har första filmen om Halvdan Viking premiär och nästa år kommer första Nelly Rapp-filmen.

”Nu har jag också påbörjat en ny serie om barn på mellanstadiet som startar en digital nyhetstidning. Jag skriver tillsammans med journalisten Erik Fichtelius och tanken är att få barn att se skillnad på åsikter och nyheter. Vi har både en bildningsidé med konceptet, och vill väcka intresse för journalistik. Jag gör också vikingaböcker med anknytning till Uppåkra arkeologiska center”, säger Martin Widmark.

Du är extremt produktiv och ger ut sex till åtta titlar per år, sedan du började har du gett ut över 110 böcker. Hur gör du?

”Jag har bara skrivit på. Det börjar med en bra berättelse och sedan väljer jag var den passar in – är det ett mysterium är det LasseMaja, handlar det om spöken är det Nelly Rapp, något mer existentiellt är det David och Larissa. Passar historien inte in i en färdig värld hittar jag på en ny.”

Hur arbetar du med alla kringproduktioner och verksamheter av dina böcker?

”Jag har bara en person som driver mitt företag och det är jag själv. Jag har ingen agent, jag har inte formulerat för mig själv varför jag skulle behöva en utanför förlaget. Jag vet ju vad jag vill. En av de stora fördelarna när det går bra för en är att man automatiskt får jobba med duktiga människor. Gör man teater får man en jätteduktig regissör, är det film får man en jättebra, erfaren producent. LasseMaja sätts upp på Dramatens stora scen nu i oktober. Det är lite som att ’den som redan har, får ännu mer’.”

Du är engagerad i läsförståelse för barn, vad gör du då?

”Hälften av min kreativa tid de senaste fem åren har jag lagt på det. När segregationen ökar är det viktigt att understryka läsningens potential. Inget samhälle mår bra av ökade klyftor mellan människor, land och stad. Det är en krass analys, inte politik. Det jag kan hjälpa till med är att skapa så många läsare som möjligt och sprida kunskap.”

Hur då?

”Jag anställde fem lärare från låg- och mellanstadiet på halvtid i ett halvår som fick dokumentera sin undervisning – det an­vände jag sedan till en detaljerad studieplan. Sedan använde jag alla mina kontakter för att få låna text och bild från kända för­fattare och illustratörer i fem år. Lärare har nu i flera år kunnat ladda ner studieplanen och en bank med 800 texter att kopiera fritt. Det har gått jättebra, tillsammans med rege­ringssatsningen Läslyftet och flera andra frivilliga initiativ har vi vänt utvecklingen och barn läser nu nästan lika bra som de gjorde 2001. Det märks i Pisaundersökningen.”

Hur strategisk är du i ditt författarskap?

”Inte alls, jag har skrivit för att det är kul och har haft tur med ett bra förlag. Vi barnboksförfattare får vanligtvis inte mycket uppmärksamhet och det har sina randiga skäl. Men skandinavisk barnlitteratur har unika kvaliteter. Barnet är alltid i centrum, det finns hög respekt och få pekpinnar. När jag är ute i världen och reser märker jag alltid att vi har kommit väldigt långt.”

Gör du skolbesök?

”Nej, jag har gjort kring tusen under min karriär och det har gett mig en bra bild av Sverige, men nu vill jag inte repetera mig.”

Hur investerar du dina pengar?

”Jag använder en redovisningsbyrå och litar på deras och bankens kompetens att förvalta dem. Jag ger bort en hel del till välgörande ändamål och olika organisationer.”

Med tanke på hur framgångsrika flera av er barnboksförfattare är, tjänar ändå exempelvis de framgångsrika deckarförfattarna mycket mer – vad beror det på?

”Delvis för att barnlitteratur ofta lånas ut på bibliotek, medan vuxenlitteratur köps. Jag kanske inte är den rikaste författaren, men jag är kanske den mest lästa.”

»Jag har legat i topp i 40 år, men är nog mest känd för att inte vara känd«

Gunilla Bergström är en av Sveriges mest lästa och mest sålda författare någonsin. Hennes författarskap närmar sig 50-årsjubileum och ­nästa år kommer en ny biografi om hennes liv, skriven av Klas Gustafson som tidi­gare skrivit biografier över bland andra ­Monika Zetterlund, Gösta Ekman och Tage Danielsson. Nyligen avslutade hon sin separatutställning med originalbilder på Akvarellmuseet på Tjörn. En ny utställning är på gång i Danmark.

”Det är roligt att ägna mig mer åt bilder. Jag skänkte bort mitt företag Bokmakaren 2012 så jag är befriad från det ansvaret, äntligen. Det var för mycket att vara både författare och illustratör och dessutom sköta ett företag. Numera äger min son och hans kusin företaget och jag får en pension. Efter­som jag både ritar och skriver och därmed är ensam upphovsman har jag ­kunnat ta de beslut jag har velat, punkt slut. När man är framgångsrik är det svårare än vad man kan tro.”

Hur menar du då?

”Många vet inte om det här, men Alfons Åberg har sålt i fem miljoner exemplar – bara på svenska. Det är väldigt många böcker. ­Någon måste ha läst böckerna också för barnen, så det är många läsare på alla dessa böcker. Jag har legat i topp av de mest utlånade författarna i Sverige efter Astrid Lindgren i nästan 40 år. Ändå är jag nog mest känd för att inte vara känd.”

Varför är du det?

”Dels är jag ingen mingelmänniska. Jag är väluppfostrad, men jag är inte road av det. Jag har aldrig varit del av den svenska kultureliten. Jag har inte haft tid. Jag har alltid behövt hantera mitt jobb och min ­familj – det har alltid varit något som ska översättas, någon pjäs som ska sättas upp, film som ska göras. Det är otroligt mycket att hålla reda på om man vill att allt ska ha kvalitet. Jag har sprungit upp och ner längs Sveavägen som en förgiftad råtta. Sedan är jag inte heller någon konsument – jag äger vare sig bil, päls eller briljanter.”

Vad har du gjort med dina inkomster?

”Vågat skaffa mig fyra, fem anställda till mitt företag. ’Det bästa du kan göra’, sa Astrid Lindgren när jag skaffade min första sekreterare. Astrid visste vad hon pratade om. Och sedan har jag skaffat mig livskvalitet – har ateljé på Sveavägen, kontor vid Observatorielunden och bostad vid Odenplan. Glömmer jag en penna kan jag gå hem och hämta den. Sedan har jag också donerat till flera olika ändamål, som alternativa Nobelpriset, Barnboksakademien, Utöya-överlevare och köpt traktor till en by i Gambia. Själv är jag närmast en asket.”

Under din tid i yrket, hur tycker du att det har förändrats?

”Nu för tiden förväntas författare lan­sera sitt eget namn, twittra, tycka och ­synas. Det måste vara fruktansvärt pressande. Alla författare är inte estradörer. Det är ett jäkla varumärkande hitan och ditan. Jag är glad att jag hade ett så kallat varumärke redan innan den här epoken. Förlagsbranschen har också blivit mer ängslig. Man vill både följa trender, sticka ut, men ändå hela tiden vara till lags. Det är en hopplös situation. Jag undrar om ens Pippi Långstrump skulle bli ­antagen i dag. Själv förstod jag inte ens att det väckte uppseende att ­Alfons Åberg bara hade en pappa. Folk är så låsta vid att allt ska vara som på Jesu tid. Där hade jag tur.”

Så var är hans mamma?

”Kanske hon bara inte är där just då. Kanske hon är sjuk, död eller på Coop och handlar. Det är skönt om barn får fantisera om det själva.”

Dina böcker är otroligt välskrivna högläsningsböcker, hur gör du där nu formulerar dig?

”Jag jobbar jättemycket med texten. Det ska vara så lite babbel och bisatser som möjligt, allt onödigt ska bort. Det ska kännas ledigt och behagligt att läsa för den krake till förälder som får läsa samma historia om och om igen.”

Succéförfattaren möter sina fans Du får mängder av förfrågningar på ­olika samarbeten. Vad tackar du nej till?

”Allt ätbart. Man vet aldrig när det kommer fram rön att något inte är hälsosamt. Men fram till 1990-talet ansågs det nästan lite fult att licensiera ut sina figurer, möj­ligen en docka eller hakklapp var okej.

»Barnen blir så besvikna när det inte är en ko som kommer«

Alla i Sverige som har gått på förskola eller har barn i dag kan låtar som Fem fina fåglar satt på en gren, Bang bang balans eller Vipp-på-rumpan-­affärn. Det var från barnlåtarna som Jujja Wieslanders Mamma Mu och Kråkan först klev fram och blev ett radioprogram, för att sedan bli några av Sveriges mest kända barnbokskaraktärer.

Hur började du skriva barnböcker?

”Jag och min dåvarande man Thomas, som gick bort för 20 år sedan, arbetade med teater för barn och barnkulturfrågor på 1970-talet. Vi flyttade till ett kollektiv i ­Dalarna utanför Smedjebacken, och fort­satte arbetet därifrån i tio år. Det var mitt universitet. Där skapade vi sånger, radio och berättelser tillsammans med barnen. Så fort någon frågar mig hur man skriver för barn svarar jag: ’Fråga dem, lyssna på dem.’”

Hur har branschen förändrats under tiden du varit aktiv?

”Tack vare att Mamma Mu och Kråkan var så etablerade genom radion, och sen med Sven Nordqvists skapelse av deras karaktärer, blev de populära på en gång. Förlaget har varit välvilligt och jag har gjort som jag har velat. Musiken var stommen i Mamma Mu från början och sångerna är fortfarande väldigt spridda. Men kraven på försäljning är större nu. Jag har fler ­böcker som inte säljer lika bra som Mamma Mu, men man satsar ändå på de titlar som ­säljer bäst. Det kan kännas ledsamt, som att alla ens barn inte är lika mycket värda.”

Görs det kringprodukter av Mamma Mu?

”Vi har skrivit kontrakt med Bulls för ­licensierade produkter, men jag och Sven Nordqvist är strikta när det gäller vad man får göra. Det finns film, dockor, pussel och lekmaterial.”

När man talar om framgångsrika för­fattare är det status att tjäna mycket pengar, men inom barnlitteratur verkar det inte anses lika okej. Varför?

”Jag tjänar mycket pengar och jag är tacksam för det – jag kan göra bra saker av dem, till exempel stödja andra som jobbar för barnkulturen. Men jag har en sorts ­sifferafasi som jag skäms lite över, jag har svårt med siffror.”

Vad godkänner du och inte med dina figurer?

”När vi gjorde vår första film höll jag mycket hårt i dem. Jag var så rädd att de skulle förvanskas. Nu känner jag mer att alla som skapar något, film, teater eller produkter, får stå för sin version. Men jag är noga med att Mamma Mu inte får bli en dum kossa och att Kråkan inte är en elak typ. Båda är gestaltningar av mänskligt ­beteende bland barn – och för all del ­vuxna – som är värda respekt och värme.”

Vad kan du få för reaktioner?

”En gång på ett flyg, när jag satt längst in mot fönstret, ­lutade sig flygvärdinnan in mot mig över de andra resenärerna och sa: ’Det finns bara en Jujja, eller hur?’ Och började sedan sjunga ­’Någon gång ska jag ut och gå, med mina nya stövlar …’ Jag förvånas, och gläds förstås, av igenkänningen.

Hur reagerar de små barnen?

”Numera gör jag sällan förskolebesök. Barnen blir så besvikna när det inte är en ko som kommer. På ett av mina senaste besök hade jag tagit med mig manus och originalteckningar och förklarade hur en bok kom till. Frågan jag fick var sedan: ’Men hur gjorde du pärmen?’”

Är det något du skulle vilja göra med Mamma Mu som ni inte har gjort?

”Barn, även de små, använder skärmar nu. Jag tycker det är på ­tiden att det finns mer roligt för dem i datorn, enkla lästa sagor med bilder och musik. Jag jobbar nu för att skapa en egen Youtubekanal för Mamma Mu!”

»Jag misslyckas hellre med något jag tycker om«

När ungdomsböcker som Hunger Games och Twilight var som populärast släpptes Mats Strandbergs och SARA Bergmark Elfgrens Engels­forstrilogi och fick ett lysande mottagande. Sedan dess har Mats Strandberg gett ut fantasyböcker för barn, skräckböcker för ­vuxna och nu är han tillbaka i ungdomsgenren med en ny roman.

Slutet är en relationshistoria med jordens undergång som fond. Vilka val gör vi när ingenting har några långtgående konsekvenser längre? Vilka vill vi vara med den sista dagen? Boken är som Armageddon utan amerikanska helyllehjältar och jag är faktiskt supernöjd.”

Hur kommer det sig att du har skrivit i så många olika genrer?

”Det börjar med en idé och sedan ger historien vilken ålderskategori av läsare den riktar sig mot. Mina barnböcker om monstret Frank började med att vi skämtade om våra vänners tramsiga, fluffiga hund, och hur svårt det är att tro att sådana hundar härstammar från vargen. Det gav idén om en pojke som blir biten av en knähund och blir en fluffig motsvarighet till en varulv.”

Engelsforstrilogin var en stor framgång som sålde en dryg halv miljon böcker i Sverige – kändes det som att du hade förväntningar på dig efteråt?

”Jag är mycket tacksam över att många ville läsa de böckerna, det är tack vare dem som jag kan leva på mitt författarskap i dag. Det är klart att det var ­prestationsångest att följa upp dem. Men jag tänker inte kommersiellt i första hand.”

Är inte kommersiell framgång viktigt?

”Det är viktigt i bemärkelsen att jag vill bli läst. Och jag drivs lite av rädslan för kronofog­-den. Jag kommer från en vanlig medel­klassfamilj, men min ­mamma blev sjuk och förtidspensionerades och min ­pappa slutade jobbet för att ta hand om ­henne. Vi hade aldrig gott om pengar. Så det är viktigt för mig att känna mig trygg. Jag har flera årslöner i mitt företag, men jag vet ju inte hur länge de ska räcka.”

Investerar du i något?

”Jag är präktig och amorterar, sparar i fonder, och vi har köpt ett hus på La Palma.”

Vad skriver du på nu?

”Apropå lustdrivna saker som man inte blir rik på, håller jag och tecknaren Henrik Jonsson på med en skräckbok i serieformat. Jag har kontrakt på fler barnböcker, två till skräckromaner, jag och Jenny Jägerfeld har ett projekt ihop och jag ska skriva filmmanus baserat på min roman ­Hemmet. Jag och regissören Mattias Skoglund har fått pengar för att utveckla det.”

Vad är roligast?

”Att berätta historier. Jag tror på att skriva om det man vill – jag misslyckas hellre med något jag vill göra, än med något jag ­gjorde för att vara ’smart’.”

Brott lönar sig

»Boken om Hédi Fried blir kontroversiell«

Som illustratör har Stina Wirsén gjort många uppdrag utanför bokvärlden, men för barnen är hon känd för sina böcker tillsammans med sin ­mamma Carin Wirsén, liksom en lång rad andra böcker som hon har skrivit och illustrerat.

”När jag gick på Konstfack arrangerades en barnbokstävling i samarbete med bokförlaget Liber. Jag vann den inte, men ­eftersom jag hade en färdig bok vände jag mig i stället till Rabén & Sjögren. Det blev startskottet, sedan dess har jag gett ut ett par titlar per år”, säger hon.

Förutom samarbetet med sin mamma Carin har hon också jobbat med bland ­andra Ulf Stark och Frida Nilsson. Just nu gör Stina Wirsén en bok tillsammans med förintelseöverlevaren Hédi Fried.”

”Vi träffades för att jag skulle teckna hennes porträtt för Demokratirörelsen. Vi började prata om hennes barndom och efteråt föreslog hon att jag skulle teckna en barnbok om hennes uppväxt. Hon skriver text som vi sedan bearbetar tillsammans och så illustrerar jag. Boken heter Historien om Bodri och utgår från hennes vänskap med sin hund Bodri. Den kommer att vara kontroversiell på vissa sätt. Måste man ­berätta för en sexåring om Förintelsen? Det finns fortfarande människor som har upplevt och överlevt Förintelsen och vi har en skyldighet att förmedla detta vidare – också barn har rätt att veta. Tanken är att vuxna ska läsa högt för barn och ta samtalet efteråt.”

Hur ställer du dig till att göra produkter av dina figurer?

”Min syster och jag gör dockor av mina karaktärer i små volymer. Förskolor köper dem och använder tillsammans med böckerna. Jag minns när Barbapapa kom till Sverige på 1970-talet och en flicka i min skola hade en regnrock med Barba-mönster. Jag kunde ha mördat för den där rocken. Jag ser ingen motsättning mellan böcker och produkter, så länge man jobbar seriöst.”

Vad gör du förutom böcker just nu?

”Utsmyckning till lekrum på Karolinska sjukhuset. Tidigare har jag gjort lekrum för Ersta diakonis barnhospis. Nu till bok­mässan gör jag en utställning av författarporträtt som kommer att hänga i entrén. Jag har också gjort en bok för Brottsoffermyndigheten om våld i nära relationer. När den publicerades i Tyskland blev det först ramaskri för att den ansågs för hemsk och våldsam, men mitt fantastiska förlag stod på sig och nu har jag fått pris för boken och den trycks i nya upplagor.”