Di Weekend INTERVJUER

Så mycket tjänar deckarmästaren

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jan Mårtenson släpper i dagarna sin nya kriminalroman ­Dödligt hot (Wahlström & Widstrand).

Joey Abrait

Den tidigare toppdiplomaten Jan Mårtenson har skrivit 70 böcker och totalt sålt långt över 1,5 miljoner exemplar. Ändå hävdar han: ”Jag är lite lat.”
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Du blev diplomat redan som 27-åring, har jobbat i OECD, varit chef för kungens kansli, haft tunga poster inom FN och varit ambassadör i Schweiz och träffat i stort sett alla från Shirley Temple till Yassir Arafat. Vad är du mest stolt över att ha uträttat?

”Jag har aldrig tänkt i sådana termer. Jag är mest förvånad över att jag skrivit 70 böcker. Att jag hamnade på UD var mest en slump. Jag blev headhuntad dit, men fick bara ett par dagar på mig att förbereda mig, så mitt inträdesprov är nog det sämsta genom tiderna. Jag jobbade med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter under kalla kriget. Det var en tuff tid och det var då jag började skriva eftersom jag behövde en lönndörr att försvinna in bakom.”

Du skrev första deckaren 1973, Helgeandsmordet. Nu är du uppe i 47 stycken med antihjälten och antikhandlaren John Kristian Homan i huvudrollen. Börjar han närma sig pension nu?

”Jag vågar inte pensionera honom. Och inte heller låta honom gifta sig.”

Hur har du placerat pengarna du dragit in under årens lopp?

”Klokt hoppas jag. Jag får in 1 till 2 miljoner kronor om året på böckerna. Men jag gör det inte för att kunna betala hyran. Det är en hobby och ett sätt att få umgås med en antikhandlare och prata om livet med. Jag ägnar inte pengar någon större tanke och har aldrig spekulerat utan hjälpt mina barn. Men jag tycker mycket om konst, särskilt surrealisterna, till exempel Halmstadgruppen.”

Hur jobbar du?

”Jag gör aldrig någon synopsis. Böckerna skriver sig själva i ett slags skapandeprocess. När jag kommer till slutet bestämmer jag vem mördarna är. Jag har en avspänd attityd och är lite lat också och väljer vad jag vill hålla på med. Att skriva känns meningsfullt på ålderns höst. Men jag engagerar mig mycket i hur omslaget ser ut. Lämnar ingenting åt slumpen, bara innehållet.”

Skriver du snabbt?

”Jag har en väpnad neutralitetspakt med min dator. Mina fingrar är lite för stora och inte vän med skrivbordstangenterna. Det kan gå snabbt. En skrev jag när vi var i Trinidad och Tobago, jag skrev tre timmar om dagen under nio dagar. Det blir inget Nobelpris för den boken.”

FAKTA
Jan ­Mårtenson

Aktuell: Släpper i dagarna sin nya kriminalroman ­Dödligt hot (Wahlström & Widstrand).

Ålder: 86 år.

Bor: Östermalm, Stockholm.

Karriär: Lång diplomatkarriär. Jobbat i OECD, varit kansliråd på UD, chef för kungens kansli, biträdande generalsekreterare i FN, chef för FN:s Europakontor i Genéve, ambassadör i Schweiz.

Fritid: Skriver böcker.

Frukost: Surdegsbröd, mager ­Västerbottenost, grapefrukt, blåbär- och svartvinbärsjuice och kaffe, i hemmet vid Karlaplan i Stockholm.

VISA MER
Du var generalsekreterare på svensk sida för FN:s miljökonferens i Stockholm 1972, hur ser du på debatten om Greta Thunberg?

”Jag tycker det är alldeles utmärkt att det höjs röster som det lyssnas till. Den allmänna opinionen har stor betydelse. Den späda flickan får gamlingar att lyssna. Jag gillar henne, hon är en frisk fläkt i ovädrade boudoirer.”

Vilken är din bästa bok, om du själv får välja?

”Nästa bok. Skämt å sido, mina memoarer var kul att skriva – att få återuppleva sitt liv på 600 sidor utan att bli för egocentrisk.”

Succéförfattaren släpper ny deckare Vad har du på nattygsbordet nu?

”Barbro Hultmans I den kungliga kulissen: en hovreporters betraktelser. Den är välskriven.

Vilka deckarförfattare läser du själv helst?

”Jag vill inte vara snobbig, men jag läser sällan deckare. De intresserar mig inte eftersom det blivit en våldsindustri. Men jag var god vän med ­Maria Lang. Hon var en sympatisk person, väldigt rolig och festlig – och dessutom svensk mästare i snapsvisor. Vi hade ett slags maffia-överenskommelse: hon skulle inte mörda söder om Örebro om jag inte mördade norr om Örebro. Ruth Rendell och Patricia Highsmith är några andra hederliga hantverkare i deckargenren.”

»Jag behövde hitta ord för min sorg« Du har alltid med recept i dina böcker, i den nya ”Catarinas tonfisksås till pasta”, vilken är din egen paradrätt i köket?

”Det där receptet är från min dotter. Min paradgren är att äta god mat. Hantverket överlåter jag till experterna, men jag gillar verkligen husmanskost som isterband och stekt salt sill.”