Di Weekend INTERVJUER

Rivstart för rallyentreprenören

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

KONTROLLBEHOV. Tusentals timmar av förberedelser ligger bakom Mattias Ekströms framgångar.

Foto: Patrik Olsson

Som rallycrossförare kör Mattias Ekström från 0 till 100 på 2,5 sekunder. Som entreprenör och stallägare har han drivit upp ett företag från 0 till 30 miljoner kronor i omsättning på mindre än tre år.
Men Sveriges första världsmästare inom bilsport på 32 år tänker inte lätta på gasen.
Nu är siktet inställt på självkörning och eldrift.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Han kommer med spänstiga steg gående längs Hamngatan i Stockholm. Vinterkylan biter i skinnet, han har dragit luvan långt ned över öronen och är klädd i sportjacka. Han bär en ryggsäck innehållande en racingoverall och i ena handen en väska med en hjälm i.

Absolut ingen känner igenom honom.

I Sverige seglar Mattias Ekström under radarn.

Han är kanske Sveriges mest framgångsrika förare någonsin inom motorsporten, men framgångarna har mest kommit utomlands, framför allt i Tyskland. Där har han vunnit det tuffa och mycket populära mästerskapet för standardvagnar, DTM, två gånger, 2004 och 2007. Han har också vunnit Race of Champions, där förare från olika grenar av bilsporten ställs mot varandra, tre gånger. I finalen på Wembley 2007 slog han självaste Michael Schumacher, som med sina sju segrar är den mest framgångsrike föraren genom tiderna i motorsportens tyngsta klass, Formel 1.

Jag känner inte heller igen Mattias Ekström, först. Han har bevarat sitt pojkaktiga utseende, sin närmast späda kropp och ser mest ut som en sorglös tonåring när han kommer släntrande.

FAKTA
Mattias Ekström

Ålder: 38 år.

Familj: Sambo Heidi, barnen Mats, 5 år, och Hanna, 3 år.

Bor: Hus i Ellmau i Österrike, lägenhet i Davos, Schweiz.

Meriter inom bilsporten: Världsmästare i rallycross 2016. Vunnit DTM två gånger, 2004 och 2007. Vunnit STCC 1999 (för Audi). Vunnit Race of champions tre gånger: 2006, 2007 och 2009. Andra sporter: Åkte Vasaloppet 2009 på 6.35. Åkte samma vecka Halvvasan, Kortvasan och Blåbärsloppet.

Utmärkelse: Platta på Lilla Torget i Avesta efter segern i rallycross-VM, tillsammans med tidigare års pristagare – bland andra Tony Rickardsson (speedway), Nicklas Lidström (hockey) och Erik Axel Karlfeldt (diktare).

VISA MER

Men han har hunnit bli 38 år och är numera stadgad tvåbarnsfar.

Lyckades – mot alla odds

Detta ska i första hand inte handla om racerföraren Mattias Ekström, utan om entreprenören. Mannen som ville något mer än att bara köra bil. Han som fick en idé om hur han ville skapa något som ingen annan har skapat och hur han startade en egen verksamhet mot alla odds – och lyckades.

Den 16 oktober kom han visserligen näst sist i finalen i deltävlingen i rallycross-VM i Estering utanför Hamburg i Tyskland, men poängen räckte ändå för att säkra VM-titeln, den första svenska VM-segern sedan Stig Blomqvist tog hem rally-VM 1984.

Det är inte bara vi på Di Weekend som har uppmärksammat att prestationen inte bara, eller kanske inte mest, är sportslig. Presidenten för det internationella bilsportförbundet FIA, Jean Todt, skickade ett gratulationsbrev med orden:

”I know how much you have invested personally in the EKS project in Rallycross. This world title is not only for Mattias Ekström the driver, but also for the entrepreneur that you have been to successfully implement this project in parallel with your involvement in DTM.”

När Mattias Ekström fick idén att bygga upp ett helt eget rallycrossteam vid sidan om jobbet som förare i DTM i Tyskland, och dessutom köra själv, var det många som dömde ut möjligheterna att lyckas.

Tårarna sprutade i tv

Inte ens hans egen chef, Audis motorsportchef Wolfgang Ullrich, trodde på Mattias. Han förklarade i stället projektet som omöjligt – med så kort tid, små resurser och så svåra motståndare.

”Han sa att jag hade tagit mig vatten över huvudet. När jag sedan vann kändes det som om jag simmat över en ocean”, säger Mattias med ett leende.

Och det är också därför alla känslor kommer på en och samma gång när SVT-sporten sticker fram en mikrofon till Mattias sekunderna efter målgång den där eftermiddagen i Estering: ögonen är först bara tårfyllda, sedan gråter han.

”När jag tar av mig hjälmen kommer adrenalinet och glädjen – och efter 20 sekunder rasar hela världen. Hela kroppen vek ned sig som ett korthus. Vi var i mål efter tusentals timmar av arbete. Även om jag haft sådana där känslor förut är det ingen som har filmat det. Jag har tittat på intervjun i efterhand flera gånger, jag vet hur det känns varje gång.”

Hur mycket av tårarna kom av den sportsliga framgången och hur mycket berodde på framgången som entreprenör?

”Jag tror nog att 75 procent handlade om mitt team och att 25 procent gällde det sportsliga.”

Men varför nöjde sig Mattias Ekström inte bara med att köra DTM och kanske hitta en styrning hos ett redan befintligt rallycrossteam? Varför denna långa vandring i motvind?

Han svarar med en lång förklaring som mest av allt handlar om passion:

”Under karriärens gång har jag gått omkring och trott att ju högre upp man kommer, desto bättre blir allt. Men det är inte riktigt så. Passionen jag hade för sporten är svår att behålla när man hamnar i etablerade team, ekonomin växer och allt blir större. Det är lätt att fokus går från passion och entusiasm till för mycket business.”

Blir du bara en bricka?

”Man blir en liten bricka i ett jättestort spel, ja. Och till slut kände jag att det började fräta på min passion. Det jag drömde om att bli en del av var inte dit jag kom. Till slut började tankarna på att göra något eget födas.”

Öppnar upp det allra hemligaste

För att motorsporten ska ha en chans att konkurrera med mer lättillgängliga och billigare sporter ville Mattias Ekström skapa ett alternativ, göra allting annorlunda och vända på den rådande synen om hur motorsport ska bedrivas.

”Jag kallar det för ’Look and Feel’. Titta och känna. Jag har en tro på att titta, känna och uppleva att skapa något behagligt.”

Detta är själva affärsidén, om ni så vill, även om det kan låta en smula luddigt.

”Motorsporten vill inte dela med sig av det som är heligast. Man vill helst stänga in sig i garaget så ingen ser och inte berätta vad man gör. Allt är hemligt så att ingen ska få reda på vad man gör. Man vill inte låta någon köra själv för det är för farligt och kostar för mycket. Vi ska göra precis tvärtom”, säger han.

”I slutändan ska vi inte bara sälja det alla andra säljer, tvätta fälgar, tanka och köra racerbil. Vi ska i stället försöka interagera mycket mer. Dels med våra medlemmar i teamet, så att alla vill vara en del av det, dels med sponsorerna som ska få mycket, mycket mer närhet än de får någon annanstans. Fansen ska få gå in i vårt tält och se när vi skruvar på våra bilar. Vi ska inte ha samma hemlighetsmakeri som andra. Journalister ska också få reda på mycket mer. Vi vill dela passionen, inte hålla den hemlig.”

Han sitter tyst en sekund och lägger till:

”När jag var liten ville jag veta allt. Det kommer sig av att jag var så fruktansvärt nyfiken. Och det är jag än i dag.”

Det första minnet av motorsport kommer från när Mattias Ekström var fyra år.

Han var med sin pappa Bengt, som också framgångsrikt (nordisk mästare 1996) körde rallycross, på en tävling i Arboga (tror han) och pappan slutade trea (tror han). Vad Mattias helt säkert vet är att pappan fick en stor flaska Pommac.

”Han sprutade med flaskan, sedan tog jag den och drack. Efteråt tjattrade och tjattrade jag och somnade till slut i bilen. Det där var ett väldigt starkt intryck. Men jag har inget minne av själva sporten, om det luktade bensin eller av ljudet.”

Tio år senare, julafton 1992, fick han en go-kart i julklapp av pappa.

Efter att ha blivit påkörd under en tävling i Dalacupen skadade sig Mattias rätt illa och blev tveksam till att fortsätta med motorsport. Men pappa Bengt gav inte upp. Han köpte en Renault 5 avsedd för bankörning och redan andra året, 1996, vann Mattias Ekström Renault 5 Junior Cup.

När upptäckte du din talang?

”Första gången jag körde en go-kart. Det kändes väldigt naturligt och enkelt, jag hade lätt att förstå, också jämfört med de andra som var där. Sedan har jag lärt mig att träna upp körkänslan till en nivå som jag aldrig trodde var möjlig ens själv. Nu kan jag hoppa i nästan vad som helst, när som helst, med vilka däck som helst och köra. Det är rörelsen som är min hemlighet. Saker som inte rör sig, som en Formel 1-bil, med all downforce den har, som ett strykjärn, är inte min främsta styrka.”

Är det 90 procent träning och 10 procent talang eller tvärtom?

”Av den totala framgången är 20–25 procent talang och sedan träning för att utveckla talangen. Min största talang, om jag skulle värdesätta den själv, är att jag alltid tyckt att det är kul att förbereda mig. Det är nog det jag tycker är roligast i livet. Som jag när jag åkte Vasaloppet. Det handlade om träning och vallning och kläder och allt vad det innebar. Man gräver ned sig i detaljerna tills man kommer till botten. Men för att bli en bra skidåkare måste man lägga 1 000 timmar per år och det kommer jag aldrig att lägga. Däremot har jag lagt otroligt mycket mer tid på bilåkning.”

Har du bokfört hur mycket?

”Det har jag valt att inte göra.”

Alla dessa förberedelser – är du en kontrollmänniska?

”Jag är ju det! Jag är hemsk! Jag känner ibland att jag måste lära mig att bli bättre.”

Är du en bra chef?

”Det som jag tycker är lättast är att skaffa rätt personal. Jag är gammalmodig. Rekryterar man folk som har rätt drivkraft och rätt inställning kan man lära dem mycket. Vad du är duktig på från början är inte så viktigt, man kan lära sig. Jag var ute efter vinnarskallar med mycket passion och mycket energi. Jag sa att det blir mycket jobb, eftersom vi skulle göra något som inte ens min chef trodde på.”

Och personal som sa emot?

”Sådana som inte alltid säger det jag vill höra! Några av mekanikerna skrattar åt mig och säger: bara för att det är du som äger det här teamet ska du inte tro att du får göra som du vill med dina grejer. Det är vi som bestämmer över vårt och har ansvaret. Det är rätt – jag blir jättesur om någon inte sköter mina grejer som om det vore deras egna. Nu blir jag i stället rörd när jag ser vår utrustning. Bästa affärsidén är att ta hand om sin utrustning och sin personal. Om man varje gång packar upp och packar ned på ett kärleksfullt sätt håller grejerna mycket längre.”

Mattias Ekström säger att han är mest stolt över att kunna prata med alla medarbetare, utan att egentligen vara expert på annat än att köra bilen.

”Jag kan föra en diskussion om allt ifrån strategi för sociala medier, till bilteknik, bokföring och personalfrågor.”

Hade du räknat med att det var så mycket jobb att starta eget?

”Jag underskattade några saker, som tiden det tar att fixa avtal och boka möten – hela den byråkratiska processen. Ett sponsoravtal när min pappa körde skulle ha rymts på den här, säger Mattias Ekström och håller upp en liten servett.

”Där kunde stå: ’En dekal på framskärmen 50 000 kronor, betalas första 1 februari’, och två underskrifter. Det är inte riktigt så våra avtal ser ut nu. Det tar lång tid att komma fram ibland. Jag skulle vilja skynda på processen, men jag inser också att när summorna stiger blir det noggrannare och fler blir involverade. Vi har verkligen fått lära oss vad cash flow betyder.”

”Jag är så trött”

Efter de nu klassiska tårarna efter VM-segern i Tyskland gick luften ur Mattias Ekström. Även om han själv aldrig skulle använda begreppet utbränd var det åt det hållet han lutade. När vi talades vid på telefon inför intervjun varken ville eller kunde han prata om kommande säsong. Han stängde av telefonen och sov middag varje dag.

”Jag sover middag så mycket jag kan. Jag är så trött. Det kommer inte att lösa sig på annat sätt. Kraftåtgången har varit hög.”

När vi ses i Stockholm strax före jul för den här intervjun har det inte släppt.

”Det är få gånger i livet när man verkligen känner att man kommit i mål. När jag hade åkt Vasaloppet tog jag bara skidorna, stuvade in dem i bilen och rörde dem inte på ett år. När jag vann DTM första gången 2004, när jag var ung och dum, hade jag däremot inga problem med att fortsätta nöta. Nästa gång jag vann behövde jag en paus, för att sätta en ny målbild.”

”Hela den här satsningen, som började med ett vitt papper, gör att jag undrar hur vi ska gå vidare. För tysk bilindustri är kanske inte rallycross det som ligger dem närmast om hjärtat, utan de tänker Le Mans, DTM, Formel E och sådant. Energi krävs för att förklara vad vi gör.”

Men planerna för framtiden har börjat ta form.

Han har skrivit på ett nytt kontrakt att köra DTM, troligen mer än en säsong till (kontraktet är hemligt), och i förra veckan kom nyheten att Audi nu officiellt stöttar EKS-stallet.

”Vi insåg att det kommer att bli allt tuffare för EKS att fortsätta på egen hand mot fabriksteamen, så vi valde att öka vårt engagemang i World RX,” säger Dieter Gass, chef för Audi Motorsport.

Mattias Ekström håller också som bäst på att utveckla nya idéer för sitt eget rallycrossteam, EKS. Under förra säsongen kunde människor i Norge och Lettland ge olika personer likes på EKS hemsida på Facebook och den som fick flest fick vara mekaniker under en tävlingshelg, vilket blev en stor framgång.

Nu funderar han över flera sätt att låta människor få tillgång till hans team och bil.

”Det blir ett pilotprojekt, för att dela med oss av vad motorsport egentligen är”, säger Mattias Ekström hemlighetsfullt.

Men han ser också längre in i framtiden. Om två år, 2018, finns det – om än lösa – planer på att starta en serie för rallycross i USA med eldrivna bilar.

Och Mattias har vilda planer på att utveckla en elbil med tusen hästkrafter. Två elmotorer, en fram och en bak.

”Jag vill visa att elbil inte är något töntigt, utan tvärtom är något fränare än bensinbilar, med prestanda som liknar ingenting annat. Jag tror också att en tävling kan vara underhållande utan motorljud. Man kan annars använda ljudgeneratorer i bilarna, så kan man välja ljud.”

Och dessutom kommer Audi med en elbil 2018. Det sitter väl bra i marknadsföringen med en eldriven rallycrossbil?

Mattias blinkar med ena ögat och säger med ett leende:

”Jag vet.”

Mattas Ekström har redan börjat fundera över vad han ska pyssla med när han inte kör bil. Det är, möjligen överraskande, självkörande bilar.

”Man vill ju kunna välja vilken körstil den självkörande bilen ska ha, ungefär som när man väljer en karaktär i ett datorspel. Du hoppar in i en självkörande bil och trycker på en knapp för att bestämma om det ska vara högsta komfort, mer sportigt eller kanske så ekonomisk körning som möjligt.”

Du kallar det Mattias Ekström 2.0?

”Ja, 1.0 är den du pratar med nu. 2.0 blir elektronisk.”

Han säger att han är en fruktansvärt dålig passagerare och att det är svårt att åka med andra.

”Jag sitter och studerar hur människor bromsar, vart de tittar, hur de vrider på ratten. Ibland kan jag beundra att man köra bil så dåligt utan att krocka.”

Vårt samtal närmar sig sitt slut. Vi har suttit på Wienercaféet på Biblioteksgatan i Stockholm, där Mattias Ekström tidigare fick frågan om vilket sorts te han ville ha. Han svarade kamomill, vilket dock inte erbjöds.

En ung man reser sig från bordet bredvid, kommer fram och säger kort:

”Grattis till VM-titeln!”

Helt okänd i Sverige är Mattias Ekström inte, ändå.