Di Weekend INTERVJUER

Politikens topplirare på hemmaplan

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Joey Abrait

Det tog Sverige 4,5 månader, tre talmansrundor och hot om nyval för att få ihop en regering efter valet 2018. ”Med facit i hand hade jag gjort annorlunda”, säger ansvarige talmannen Andreas Norlén hemma i Norrköping, ett år efter rysarvalet. Han berättar exakt hur, men först bjuder han och hustrun Helena Norlén på kaffe – utan kakor.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Han kom in som en försynt, ödmjuk, näst intill nördigt korrekt och för allmänheten okänd KU-ordförande, och kom ut som folkkär ­exhibitionist.

Under det politiska dödläget hösten 2018 hölls 97 presskonferenser – bara i riks­dagen, varav talmannen höll i 14.

Medan de åtta partiledarna såg allt mer plågade ut var talmannen idel solsken.

Från podiet skolade han raskt och redigt in ­journalister, rikspolitiker och allmänhet i svensk poesi, lagbokens förarbeten och ­humorkategorin underfundig, och verkade tycka att det var toppen.

Vem kunde tro det om Andreas Norlén, en 45-årig affärsjurist från Ödeshög, som aldrig arbetat med affärsjuridik men väl doktorerat om avtalslagens etik och moral, suttit i riksdagen i tolv år, förmått konstitutionsutskottet, KU, att tänka om och ­tänka nytt, och varit trogen familjens tidningskoncern Kurirengruppen i Sverige AB, Gud och ­Moderaterna sedan tonåren.

FAKTA
Andreas Norlén

Ålder: 46 år.

Familj: Hustrun Helena Norlén, 44, sonen Henry, 3, och katten Bessie.

Bor: Villa i Norrköping, övernattningslägenhet i Stockholm.

Bakgrund: Född i Bromma, uppvuxen i Ödeshög. Enda barnet.

Karriär: Muf 1988, olika politiska uppdrag inom kommun och landsting. Juristexamen Stockholms universitet 2000, doktorsexamen i affärsjuridik vid Linköpings universitet 2004. Riksdagsledamot (M) från 2006 (civil-, justitie- och konstitutionsutskottet, krigsdelegationen och utrikesnämnden). KU-ordförande 2014–2018. Riksdagens talman från den 24 september 2018 fram till valet 2022.

Tjänar: 176 000 kronor/mån.

Dold talang: Gör frasiga pizzabottnar med speciell kavelteknik.

VISA MER
FAKTA
Riksdagens talman

Talmannen väljs av riksdagen efter varje riksdagsval och är i rang Sveriges näst högsta ämbete – efter stats­chefen, kung Carl XVI Gustaf, och före statsministern.

Talmannen har tre uppgifter: föreslå riksdagen ny statsminister, leda riksdagens arbete, särskilt sammanträdena i kammaren, samt representera riksdagen och Sverige nationellt och internationellt.

Uppdraget är opolitiskt och arvodet detsamma som statsministerns.

Talmannen bistås av tre vice talmän: Åsa Lindestam (S), Lotta Johnsson Fornarve (V) och Kerstin Lundgren (C).

Sedan 1971, när enkammarriks­dagen och 4 procents-spärren för riksdagspartier infördes, har ­Sverige haft nio talmän, varav tidigare nu levande är: Urban Ahlin (S), Per Westerberg (M), Björn von Sydow (S), Birgitta Dahl (S) ochThage G. Peterson (S).

VISA MER

Nu tyckte han förstås inte att det var ­toppen.

Den parlamentariska situationen var prekär och det var hans jobb att reda ut ­röran. Haken var att ingen partiledare ­rörde sig ur fläcken, hur mycket kaffe, kakor och samtal han än bjöd på.

Ny på jobbet var han också. Och hade som talman att leva upp till nationens näst högsta rang, efter kungen.

I valet fick de rödgröna 144 av riks­dagens 349 mandat, Alliansen 143 och Sverige­demokraterna 62 – ett historiskt jämnt valresultat.

Sverige är världens tredje mest demokratiska land, enligt tidningen The Economists demokratiindex 2018. Av 167 länder fick Sverige 9,39 poäng av 10 möjliga, efter ­Norge och Island.

131 dagar för att få till en regering i en av världens främsta demokratier. Vad ­tycker du om det i dag?

”Njae”, inleder talmannen och för ihop händerna över köksbordet, samtidigt som hustrun Helena Norlén slår sig ned intill honom.

”Jag brukar använda siffran 134 dagar. Den nya regeringen tillträdde inte förrän vid skifteskonseljen på slottet den 21 januari, även om statsministern valdes den 18:e.”

En politiker som frivilligt korrigerar ­fakta till sin egen nackdel är sällsynt.

”Intensivt och omtumlande”

Regeringschefen Stefan Löfven (S) aviserade redan på valnatten att han inte tänkte flytta på sig. När riksdagen öppnades två veckor senare fälldes han i kammaren och entledigades av talmannen. Det var första gången i svensk historia som en stats­minister fällts i en förtroendeomröstning.

Inte gick det bättre för oppositionsledaren Ulf Kristersson (M). Två månader ­senare var det hans tur att inte tolereras, som det heter i regeringsformen, av riks­dagen. Det var första gången hittills som talmannens förslag till statsminister inte godkänns. Efter att centerledaren Annie Lööf hade gett upp sina sonderingar fick Stefan Löfven nobben av riksdagen en andra gång.

Näringslivet morrade, statsvetare lus­läste grundlagen och läxade upp talmannen för att inte agera själv i stället för att låta partiledarna sondera terrängen kors och tvärs, medan svenskarna, som precis hade firat lucia, undrade vad makteliten sysslade med.

Först i januari i år, efter januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L och mer än fyra månader efter valet, antog kammaren s-ledaren som ny statsminister. 115 ja-röster mot 77 nedlagda och 153 nej. Det krävdes 175 nej-röster för att stoppa talmannens förslag.

Hur beskriver du hösten 2018?

”Intensiv, omtumlande och speciell”, svarar talmannen.

”Det parlamentariska läget med en ­komplicerad mandatmatematik satte mig på prov, och jag klarade det”, fortsätter han obesvärad.

Du ser inte den rekordlånga regeringsprocessen på 4,5 månader som ett misslyckande?

”Nej. Ett extraval hade däremot varit ett stort misslyckande för mig och alla parti­ledare. Jag fattade en lång rad beslut som var rätt utifrån vad jag visste då. Det anser jag fortfarande. Men med facit i hand hade jag gjort vissa saker annorlunda.”

”Betänketiden i början var för frikostig. Jag trodde två veckor till först Ulf Kristersson och sedan lika mycket till Stefan ­Löfven skulle räcka. Någon av dem blir det och ­sedan är det klart, tänkte jag. Det var all­deles fel.”

Vad hade varit en effektiv betänketid?

”Kanske en vecka. Mer än så hade nog inte behövts för att komma fram till att ­läget var så låst som det var. Definitivt inte fyra som det nu blev. Men preludier är nöd­vändiga i alla processer, och någonstans måste man börja samtala.”

Som riksdagsledamot i tolv år, varav fyra som KU-ordförande, är du ingen dununge i riksdagsarbete. Vad överraskade dig mest?

”Att det tog tre månader utan att någon rörde sig.”

Ingen nämnd, ingen glömd.

Andreas Norlén ville heller inte få på sitt samvete att en regeringsbildning stjälptes på grund av för snålt tilltagen sonderingstid.

Vad fick dig att plötsligt byta taktik och begära besked från partierna inom 48 timmar?

”Efter att riksdagen den 14 december röstat nej till Stefan Löfven fick alla partier jul och nyår på sig att hitta en lösning. Det var ganska lång tid, men när de återrapporterade till mig tre veckor senare hade Stefan Löfven inte säkrat tolerans av vänster­partiet. Jonas Sjöstedt hotade att stjälpa alltihop, så jobbet var inte färdigt.”

Talmannen gav partiledarna två dygn till och gjorde samtidigt klart att han inom kort avsåg att kalla till fler omröstningar. Om inte hans fjärde och sista möjliga förslag till statsminister skulle tolereras av kammaren återstod att utlysa extraval. Valmyndigheten hade redan rapporterat att ett ­sådant kunde hållas inom de stipulerade tre månaderna.

Hur bedömde du oddsen för nyval när Vänsterpartiet, som enligt januariavtalet inte skulle tillåtas påverka politiken, hotade fälla Löfven?

”Jag såg extraval som en fullt realistisk utgång. Allt var långtifrån säkert, men sanno­likheten var ändå lite större för att partierna skulle lyckas enas än att de ­skulle misslyckas.”

Talmannen kopplade in Valmyndigheten för att få klarhet i de praktiska förut­sättningarna.

”Men det var också ett sätt att levande­göra det scenariot för partiledarna, så visst fanns det element av påtryckning i det.”

Det var inte så att du tänkte som min mattelärare på högstadiet: han gav oss två sidor i läxa, varmed klassen protesterade högljutt och fick honom att halvera till en sida, vilket var exakt vad han hade tänkt sig från början?

Det glittrar till i talmannens ögon. Att åstadkomma önskat resultat via bred samsyn tilltalar hans sinne, men nej, det var inte så han tänkte.

Anteckningsböckerna kan bli bok

Andreas Norlén är omvittnat känd för sin ihärdighet.

Under hösten hade han sju ­möten med kungen på tu man hand, 17 överläggningar med sina vice talmän – alla kvinnor, och pratade med alla sina fem nu levande företrädare. ­Riksdagsdirektören, motsvarande vd för ­riksdagens cirka 670 anställda, ­Ingvar ­Mattson, blev ett av hans främsta bollplank.

”Ingvar spaltade upp olika scenarier och handlingsvägar. Jag använde hans matris, men följde inte hans råd. Jag drog en ­annan slutsats.”

Exakt vilken är Andreas Norlén inte redo att berätta än.

Under partiledarsamtalen i talmans­rundorna antecknade han noga vad som sades och gjordes. Tre fullmatade svarta ­anteckningsböcker ligger sedan dess in­låsta i ett kassaskåp på hans tjänsterum och kan komma att bli en bok.

”Jag skulle vilja ge min version av händelseförloppet, men den kan inte skrivas för nära inpå och inte så länge som jag är talman. Jag kan heller inte avslöja vad som sades mellan fyra ögon.”

Talmannens faiblesse för bakverk ­gjorde avtryck långt innan regeringsfrågan var löst.

Riksdagshusets kafé komponerade sin egen variant av triss i sockersug: en dammsugare, en chokladbiskvi och en finsk ­pinne – alla i miniatyrformat – på ett och samma fat. Tallriken döptes till ”Talmansrundan” och sägs ha haft strykande åtgång under höstens begränsade försäljningsperiod.

En människa kan dominera en scen på många olika sätt.

I den belevade, kakälskande och ofta dikt­reciterande affärsjuristen bor en taktiker.

En underdog upplevs sällan eller aldrig som ett hot, vilket kan ta udden av de mest prestigefyllda maktspelare och bana väg för helt nya lösningar – utan att de berörda ens märker av förflyttningen.

Blir du som mest kreativ i skarpa lägen?

”Ja, det tror jag. Jag tycker att det är ­roligt och intressant när saker ställs på sin spets och man måste använda alla sina för­mågor, tänka taktiskt och i flera steg.”

Du såg alltid så glad ut på alla press­konferenser i höstas, nästan upp­sluppen. Var du det?

”Nej. Som KU-ordförande mötte jag pressen många gånger, men 90 minuter ­efter att jag hade valts till talman hölls en pressträff som jag aldrig hade varit i närheten av. Det var så fullt i salen att sto­larna inte räckte till. Folk trängdes utmed väggarna, ett halvdussin tv-kanaler sände live, för att inte tala om horden av pressfoto­grafer.”

Andreas Norlén inleder, sin vana trogen, med faktauppgifter, hittar sin klangbotten, litar på den och fortsätter:

”Jag kunde inte gå in där och vara rädd. Rädd för journalister, människor som precis som jag verkar för transparens och demo­krati. Bättre att slappna av, fokusera och vara korrekt och samtidigt uppriktig – vara mig själv, tänkte jag.”

Efter varje val ska riksdagen välja talman. Någon överenskommen praxis för hur det ska gå till finns inte, enligt talmannen. Med rekordjämnt valresultat blev även den frågan en cirkus innan den stora rege­ringscirkusen tog över.

Hur gick det egentligen till när du blev talman?

”Jag hade precis handlat på Ica i Norr­köping när Ulf Kristersson ringde och frågade om jag stod till förfogande. Jag satt i bilen med alla matkassar på väg hem, och var inte helt insatt i vad en talman gör. Jag sa till honom att ’det här är väl sådant som man förväntas diskutera med sin partner först, men jag tackar ja’.”

Titeln till trots är talmannen den som ­talar minst i kammaren. Hen får inte delta i debatterna och absolut inte rösta.

”När jag väl hade blivit vald satte jag mig ned i min vanliga riksdagsstol för att delta vid omröstningen om de vice talmans-­posterna, när jag vänligt men bestämt fördes ut ur kammaren. Jag var ju talman och fick inte rösta. I stället fick jag mitt livs Hugh Grant-känsla från den där romantiska komedin.”

Kände du dig som Hollywoodstjärnan Hugh Grant i julfilmen Love Actually?

”Ja, du vet när han precis blivit premiärminister och personalen på 10 Downing Street står uppställda på rad för att bli presenterade. Jag fick den associationen när jag, så snart valet var klart, leddes runt för att hälsa på alla i talmansstaben – roligt och overkligt på samma gång.”

Till skillnad från Hugh Grants rollfigur förälskar Andreas Norlén sig inte i en teservitris. Han var redan kär i en skånska med examen som simultantolk från universitetet i Salamanca, Spanien. Helena har rötterna i Lund, talar engelska och spanska flytande, danska och franska bra, och arbetar i dag som översättare på Transportstyrelsen.

Paret träffades för snart tio år sedan på nätet.

»Min fru kallar mig klokrolig«

”Livet slutade inte för att ­Andreas blev talman”, inflikar Helena.

”Du kändes aldrig pressad utan jobbade på på ditt sätt, så några ­glada tillrop behövde du inte. Vi diskuterar ­mycket, men mitt största bidrag var nog att hålla skutan här hemma flytande”, fort­sätter hon och stryker talmannen ömt över håret.

Det gör hon ofta.

Treårige sonen Henry är på förskolan och ska snart hämtas av båda föräldrarna.

Nätdejting har sina sidor. Vad var det som fick dig att vilja träffa honom in real life?

”Jag är ju en språkmänniska och ­Andreas skrev så otroligt vackert.”

”Vi kände väl ganska snabbt båda två att vi ville ses på riktigt”, fyller maken i.

Längtade efter kärlek

Andreas Norlén bodde i Östergötland och Helena då Kjellström i Skåne. De åkte halva vägen var och hamnade i Nässjö.

”Pianofingrarna, stilig, smart, klok, ­rolig... Att ge mig boken Svensk dikt ­funkade rätt bra också. Redan efter första dejten ­visste jag att jag hade letat färdigt”, minns Helena.

”Jag också. Jag längtade efter kärlek och barn. Helena är varm, kärleksfull, omtänksam, smart, intelligent och väldigt lätt att älska.”

Andreas Norlén var då 37 år utan tidi­gare erfarenheter av samboförhållanden.

”Flera av mina kompisar på gymnasiet hade struliga kärleksförhållanden, samt­liga framstod som osannolika att de skulle ­hålla hela livet. Jag blev inte direkt avskräckt, men det blev början till en viss riskmini­mering. Jag jobbade hårt i stället, doktorerade och var nöjd med det”, berättar han.

Andreas Norlén har snuddat vid tanken att bli diplomat, men i stället blev det ­affärsjuridik, delvis av praktiska skäl. Han kunde bo kvar hemma och behålla sitt ­engagemang i familjens lokaltidningar: Läns­tidningen Östergötland och gratis­­-tid­ningen Söndags-Kuriren, som modern ­Gunilla Norlén startade 1993 och senare kompletterade med Fredags-Kuriren tills båda såldes.

”Bara att le och se glad ut”

Med Helena har Andreas Norlén hittat hem. De gifte sig 2013 och flyttade året därpå från Motala till villan med ljus, rymd och knotiga äppelträd i Norrköping.

Är du händig?

”Absolut inte. Men jag kan rensa stopp i köksavloppet. En sugpropp är lite basic. Jag grävde i själva röret, där i början som det mesta fastnar i.”

Du skruvade isär vattenlåset, menar du?

”Ja, så heter det!”

Varför just Norrköping?

”Helena hade fått jobb på Transport­styrelsen, som ligger här och jag fick kortare restid. Från Motala tar tåget till Stockholm 2 timmar och 25 minuter. Från Norrköping 1 timme och 13 minuter”, svarar ­Andreas Norlén med sedvanlig precision.

”För att Norrköping är en fantastisk stad, ett vackert litet hörn av Sverige”, svarar hustrun.

Hittills har talmannen bara fått glada ­tillrop från allmänheten, även när det kärvade som mest i regeringsfrågan. Han blir ofta igenkänd och många ber att få ta en selfie, oavsett om han kommer i kostym ­eller orakad i shorts och T-shirt.

”Ibland bildas en liten selfie-kö”, säger Helena.

”Det känns fortfarande ovant, men det är bara att le och se glad ut”, säger talmannen själv.

Hur ser du till att inte tappa självdistansen?

”Jag är mån om att vara min egen slav på triumfvagnen. Det är ingen risk att få för stort ego när man har en treåring ­hemma som säger ’Upp med dig, gubbe. Vi ska baka pepparkakor.’”

Talmannen lyfter ofta fram Esaias ­Tegnérs dikt Det eviga. Sonen reciterar ­hellre katten Findus i Sven Nordqvists barnbok Pettson får julbesök.

När Henry var drygt ett år tog fadern ­föräldraledigt i fem månader från upp­draget som KU-ordförande.

”Henry såg mig mer live än på tv även i höstas.”

Några syskon är inte aktuellt, enligt paret.

Vad ville du själv bli när du var liten?

”Cirkusdirektör”, svarar talmannen uppriktigt.

Har du någonsin tappat om­­dömet eller farit i väg okontrollerat?

Andreas Norlén tänker efter, men kan inte komma på en enda gång.

”Jag har aldrig sett det under våra tio år. Jag har desto mer temperament på temat ’give me patience, but hurry’”, säger ­hustrun.

”Fast du var lite nervöst fnissig när vi gömde oss bakom kyrkoorgeln precis ­innan vi skulle gå fram till altaret”, säger hon och klappar maken en gång till på hårsvallet.

Apropå hår, du har ovanligt tjockt hår. Är det möjligen genetiskt?

”Min farfar, Olle Norlén, var begravningsentreprenör i Nordingrå, en liten kyrkby i Ångermanland. Det var förresten även livsmedel, järn, färg, byggvaror, ­turistbyrå och åkeri i rörelsen. Han hade i alla fall en rejäl kalufs, pappa inte. Men det är väl ganska vanligt att man hoppar över en generation?”, tänker talmannen högt.

”Det är aldrig färgat och det finns inget i det, löshår eller peruk eller så. Det är bara hans hår och det är fantastiskt fint”, kompletterar hustrun.

Gudstron en privatsak

Andreas Norlén berättade för Di Weekend den 25 januari i år att hans tro på Gud är det främsta skälet till att han fortfarande är med i Svenska kyrkan. Han avböjer att utveckla resonemanget med hänvisning till att gudstron är privat.

Om du inte vill prata om det goda kan vi kanske ta dess motsats. Hur definierar du ondska?

”Kärnan i ondska är att man medvetet vill göra andra männi­skor illa.”

Tror du, som är troende och har skrivit om etik i din doktors­avhandling, att en männi­ska kan födas ond?

Andreas Norlén ser tveksam ut och hustrun, som också tror på Gud, tar till orda i hans ställe.

”Jag tror ingen föds ond, men att en del kan bli det, så det finns onda människor. Att inte bry sig om att andra far illa av ens handlingar är också en sorts ­ondska”, säger hon.

Resonemanget vinner bifall av maken. Han reserverar sig i vilket fall inte.

I doktorsavhandlingen ”Oskälighet och 36§ avtalslagen” från 2004 går Andreas Norlén igenom olika normativa etikteorier för att skapa en analysmodelln som svarar på frågan vad som kan anses skäligt enligt avtalslagen.

Medieprofilen Joachim Berner talar ut

Vilken etikgrupp tillhör du själv?

”Dygdeetiken. Att en handling är god om den är vad en dygdig person skulle göra i en viss situation. Immanuels Kants plikt­etik som att alltid tala sanning, oavsett sammanhang och konsekvenser, är lite för strikt och fyrkantigt för min smak.”

Var du dygdeetisk när du gick med i Muf som 15-åring och senare tog strid för allehanda sakfrågor i riksdagen?

”Jag var mer dogmatisk när jag var ­yngre.”

I klartext betyder svaret att han kunde hålla fast vid en viss uppfattning utan tillräcklig grund eller kritisk prövning.

Det tog han igen som KU-ordförande.

Riksdagens mest oeniga utskott

Andreas Norlén och vice KU-ordförande Björn von Sydow (S) lyckades få det ­notoriskt oeniga utskottet att leverera det ena i princip eniga betänkandet efter det andra 2014–2018. En kulturrevolution för att staga upp regeringens och riksdagens långsiktiga legitimitet bland medbor­garna.

KU:s viktigaste uppgift är att granska att regeringen följer reglerna för regerings­arbetet. Utskottet med ledamöter från alla riksdagspartier får 20–40 anmälningar per år. S-ministrarna Anders Ygeman, Anna Johansson och Annika Strandhäll är några som de senaste åren kritiserats av KU.

Hur fick du socialdemokrater att börja pricka sina egna statsråd?

”Med dialog och gott arbetsklimat. Vill man sträva efter en bredare enighet måste man först skapa ett klimat och arbetssätt som främjar det, och själv föregå med gott exempel. Inte bara när man känner för det, utan hela tiden.”

En vänlig och konstruktiv samtalston är ett bra första steg, tipsar talmannen. Att se till att alla diskussioner förs där alla ­kommer till tals samtidigt, och ingen annanstans, är ett bra andra steg. Att kunna skilja på sak och person, ett tredje.

”Regeringspartierna i KU har förr om åren tenderat att försvara allt och alla, ­medan oppositionen ville kritisera allt som rörde sig. Vi hittade en balans där rege­ringspartierna gick med på att kritisera om det fanns rimlig grund, medan oppositionen släppte kritik som inte var väl underbyggd.”

Utanförskap har höjt samtalstonen

Talmannens tre ledord för innevarande mandatperiod är: demokratin, utskotten och långsiktigheten.

Ambitionen är att få alla utskott mer ­effektiva genom att bland annat stärka ordföranderollen och införa likartade arbetsprocesser. I dag arbetar tio av riksdagens 15 utskott på liknande sätt vad gäller ­beredning av betänkanden.

Så du ska centralisera utskottens arbete?

”Nej, det handlar mer om benchmarking, och att få igång dialoger över utskotts­gränserna.”

Varför värnar du riksdagens språkbruk att i kammaren tala om, inte till, ­varandra via Herr eller Fru Talman?

”Att berätta för en tredje person vad man vill ha sagt blir mindre konfrontatoriskt, vilket sänker konfliktnivån. Samtalstonen har över lag höjts i samhället, inte bara i Sverige.”

Vad beror det på tror du?

”Ökad polarisering, som i sin tur bottnar i bland annat utanförskap. Inte bara en sort utan flera: stad–land, nya yrken–yrken som inte längre finns, upplevt–verkligt utanförskap ...”

Har du – en i dag medelålders vit man, kristen, akademiker med en månadslön på 176 000 kronor, heterosexuell, lyckligt gift, pappa till en frisk pojke och villa med äppelträd – egna erfarenheter av utsatthet och maktlöshet på grund av ekonomiska eller sociala strukturer?

”Jag har inte haft några tuffa mot­gångar i livet, men måste man ha det för att ­kunna göra skillnad? Jag tror inte det. Jag gick med i Moderaterna för att jag ville skapa ett ­bättre samhälle. Det är fortfarande, 30 år senare, min drivkraft.”

Bjuder på hembakta bullar

Talmannen och hans fru bjuder inte på ­kakor. De bjuder på bullar – hembakta ­kanelsnäckor fyllda med äppelkompott.

”Man måste våga överraska ibland, och tänka utanför boxen”, konstaterar talmannen med ett leende.

På tisdag i nästa vecka ska han hälsa samtliga 349 riksdagsledamöter välkomna tillbaka, förrätta upprop och be kungen att förklara riksmötet öppnat.