Di Weekend INTERVJUER

”Poker” Wallenberg – familjens vinnarskalle

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Man har så otroligt mycket adrenalin i kroppen. Och i premiären hamnade jag ju långt ut i sandfållan”, säger Peter Poker Wallenberg.

Glenn Lindberg

Peter ”Poker” Wallenberg var 40 år när han började med racing. Nu, som nybliven 60-åring, konkurrerar hans stall PWR Racing i toppen av världsmästerskapet WTCR. Att verka utan att synas är inte Saabälskaren Pokers melodi.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Peter Poker Wallenberg har alltid valt racingskorna framför seglarskorna. Men i ­familjen han tillhör är han ganska ensam som bilfantast. Släktingarna har hellre spelat tennis eller hissat segel när de inte arbetat i sfärens bolag.

Att han har bensin i blodet är inte det enda som skiljer Poker från den typiska bilden av en arvtagare till familjen Wallenbergs affärsimperium. På cv:t finns jobb som mekaniker på Kvarnsvedens pappersbruk, kassatjänst på bank och flygcatering. Och det var nära att Poker blev kvar i USA efter sina studier.

”När jag pluggade där jobbade jag med flygcatering på somrarna på Stapleton ­International Airport i Denver och på ­Dulles International Airport utanför Washington DC. Jag var både i köket och fick sköta kontraktsförhandlingar med flygbolag. Det var verkligen ’hands on’. Jag var på väg in i branschen, fick ett erbjudande från ett stort flygcateringföretag, men fick inte uppehållstillstånd.”

I stället blev det Sverige och en lång karriär på Grand Hôtel, från smörgåsnisse till vd-uppdraget, och numera ordförande i ägarbolaget The Grand Group.

”Jag arbetade i princip dygnet runt 365 dagar om året som vd på Grand Hôtel. Som 40-åring insåg jag att jag behövde en ­ventil, något som tvingade mig att tänka på ­annat”, säger Poker Wallenberg, och förklarar att det var så han valde racingen.

FAKTA
Peter ”Poker” ­Wallenberg

Ålder: 60 år.

Familj: Fru Klara som är sjuksköterska, en dotter och två bonusbarn.

Bor: Ekerö.

Bakgrund: Poker är son till Peter ­Wallenberg, bror till Jacob Wallenberg och kusin till Marcus Wallenberg. Efter en lång karriär på Grand Hôtel är Poker Wallenberg ordförande för ­Wallenbergsstiftelserna, där Knut och Alice Wallenbergs ­Stiftelse är den största. Totalt uppgår värdet i stiftelserna till över 100 miljarder kronor, och mer än 30 miljarder kronor har anslagits till olika projekt sedan 1917. Stiftelsernas största tillgångar är samlade i invest­mentbolagen Investor och FAM.

Fritid: Racing. Tävlar i TCR Scandinavia med stallet PWR Racing som han driver tillsammans med Daniel ­Haglöf.

Smeknamnet: Peter Wallenberg ­junior fick smeknamnet Poker av sin farfar Marcus Wallenberg som inte tyckte att sonsonen log så mycket som barn, utan hade ett poker­ansikte.

VISA MER
FAKTA
Tre snabba frågor
Bästa banan?

”Efter fyra 24-timmars på Nürburgring är det något speciellt med den banan.”

Värsta kraschen?

”I Porsche Carrera Cup totaldemolerade jag en bil på träning i Karlskoga. Det resulterade också i en axeloperation.”

Hur länge fortsätter du tävla?

”Så länge jag tycker det är kul och så länge som jag får familjen med mig.”

VISA MER
Pappa filmade biltävlingar

Intresset för bilar har han haft hela ­livet, och det är till viss del ett arv från pappa ­Peter Wallenberg.

”När mamma och pappa skildes bodde vi i dåvarande Rhodesia och han arbetade som säljare för Atlas Copco. I slutet av 1990-talet frågade han om jag kunde framkalla några torra gamla super 8-filmer. Det visade sig vara enbart gamla biltävlingar som han hade varit runt och filmat. Så han var genuint intresserad, vilket jag också alltid varit. Men det var inte så att pappa ­körde racing själv. För mig dröjde det tills jag var 40 år innan jag tog mig tid att ta min ­licens.”

Och att köra bil på bana har växt till en rörelse: PWR Racing.

”Det är fortfarande en ventil, men stallet som jag och Daniel Haglöf startade 2012 har växt till något mer. Vi drog i gång med ambitionen att hjälpa ungdomar och tjejer att komma in i motorsporten och samtidigt driva ett stall på ett professionellt och ­affärsmässigt sätt.”

Kör i världscupen i år

Nu har teamet sju–åtta heltidsanställda och på en racehelg kan arbetsstyrkan uppgå till 35 personer. Mikaela Åhlin-Kottulinsky tog sin första STCC-seger i fjol och blev ­första och enda kvinna att vinna ett race i den serien. I år är det hon, Robert Dahlgren och Poker Wallenberg som representerar PWR i den nya serien TCR Scandinavia.

Nytt för 2019 är att PWR ­Racing även kör i världscupen World Touring Car Cup, WTCR, med Daniel Haglöf och Mikel ­Azcona bakom ratten.

”Att lilla PWR, med bas i Vikmanshyttan i Dalarna, kör VM med varumärket Cupra är verkligen en fjäder i hatten. Vi kör med en extremt liten budget men har klarat pallplatser och ligger bra till i mästerskapet. Det händer att jag och Daniel tittar på varandra och undrar hur det egentligen gått till”, säger ­Poker Wallenberg.

Hinner inte träna

Vägen har inte varit spikrak. Racing i Sverige är ingen verksamhet för den som ­gillar höga marginaler. Bland annat gick serien STCC, där Poker Wallenberg var delägare, i konkurs i våras.

”Svenska team har lite att lära. Jag tror vi behöver ett annorlunda synsätt totalt sett. Kanske borde arrangörer, team och klubbar tillsammans med Bilsportförbundet vara ansvariga och dessutom ta ekonomiskt ansvar för utvecklingen? I Australien, till exempel, samägs den största serien och den utvecklas bäst i världen.”

Finns det några konkreta planer på något liknande i Sverige?

”Nja, men det är en diskussion som pågår i depån.”

Du har kört racing i 20 år nu. Hur bra har du blivit?

”Jag gör det bara för att det är kul. ­Daniel och de andra i teamet är snälla mot mig och säger att jag inte är så dålig. Grejen är att jag aldrig hinner träna, så jag kommer i princip direkt dagen före racet. Under de förutsättningarna har det ändå gått okej. Jag och Daniel har ju exempelvis vunnit GT-klassen i Sverige.”

Tycker dina konkurrenter att det är extra roligt att försöka köra om just dig?

”Haha, det vet jag inte. Men i säsongspremiären låg jag faktiskt sexa i andra ­loppet med två varv kvar när jag blev avkörd av en ung förmåga. Han tyckte ­kanske det var jobbigt med en gammal gubbe framför.”

Hur är det med vinnarskallen i sådana lägen, brinner det till?

”Absolut, jag talade om för ­honom vad jag tyckte och ­tänkte när jag gått i mål.”

Rinner det av dig?

”Ja, men man har så otroligt mycket adrenalin i kroppen. Och i premiären hamnade jag ju långt ut i sandfållan.”

Hur mår du när det går bra då?

”Jag var i Budapest när ­Daniel kom trea i WTCR-deltävlingen där, och det värmer något så kopiöst. Då kan jag tänka tillbaka på när vi stod där, i minus 28 grader i Vikmanshyttan 2012, och sa att nu kör vi.”

Har det varit lika mycket känslor i affärer?

”Där har jag varit mer analytisk. När jag tog över Grand Hôtel i början av 1990-­talet, som då gick dåligt, lyckades jag och personalen vara kreativa och förändra verksamheten. Jag är bra på att göra mycket med begränsade resurser. Det var aldrig tal om att stoppa in nya pengar i hotellet när jag tog över.”

Peter Poker Wallenberg växte upp närmare sin mamma Suzanne Grevillius än sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa. Pappa Peter Wallenberg, som 1982 kom att ta över ledarrollen inom sfären, gjorde karriär på Atlas Copco internationellt innan han flyttade till Sverige 1968. Då var Poker Wallenberg nio år. När han fyllde elva år var det dags för internatskola.

Från åren på olika skolor har han bra minnen och kamrater, men att hans dotter, som fyller sju i år, ska gå på internat är inte självklart. Dels för att Poker vill ha henne nära sig, och dels för att hon råkar ha ärvt fascinationen för fart.

”Hon har en el-gokart som har två lägen. Jag ställer in det långsamma, men det ändrar hon snabbt. Och hon har börjat prata om att köra vanlig gokart nu”.

Dessutom är dottern, och de två bonusbarnen, med när pappa kör racing. Även om Wallenbergsfären inte har kvar något ägande i Scania längre är familjen märkes­trogen. Husbilen de reser runt i är en ombyggd Scanialastbil.

Flera Saab i garaget

På tal om att vara trogen ett märke, i det egna garaget finns tre bilar, alla tillverkade av Saab Automobile i Trollhättan.

”Jag har en 64:a som är racepreparerad och så har jag min fars sista bil, en Saab 9-5. Och så en grön 92:a från 1959, men med all teknik från en Saab 9-5 Griffith från -99 i, V6 turbo, automat, servo och så ­vidare. Tokig, men kul.”

Kraftfullt omstart för Mirjam Björklund

Det är korrekt att säga att du är en Saab-fantast?

”Jag jobbade med Saab Automobile och satt i styrelsen när vi ägde dem, och när ­General Motors tog över satt jag kvar ett par år i den nordiska delen. Så det sitter i ryggmärgen.”

Peter Poker Wallenberg berättar att han har några Blocket-bevakningar som han följer, men att köplusten ofta får stå till­baka på grund av brist på tid och plats.

”Jag sitter och läser artiklar och kollar Blocket, men så minns jag att jag måste ha ett bra ställe för bilarna också. Men ska det vara något blir det inte en Ferrari, det är inte riktigt jag. Ska jag få med mig hela ­familjen blir det snarare en 1950-tals ­Cadillac.”

Sörjer du Saabs Automobiles öde?

”Nej, det kan man inte göra. Det finns en anledning till varför bolaget inte finns kvar. Vi talar alltid om att vi är långsiktiga och vill vara med och utveckla företag. Men om någon annan har bättre förutsättningar måste man släppa taget. Sedan kan man ju konstatera att General Motors inte tog hand om Saab på rätt sätt, tråkigt nog.”

Några Blocketkap har det allstå inte blivit ännu. Däremot har Poker Wallenberg köpt en eldriven food-truck via den kinesiska auktionssajten Aliexpress. Den används som butik för produkter som säljs till förmån för välgörenhet inom ramen för ­”Poker racing for charity”. Han mejlade instruktioner till säljaren som specialbyggde den efter önskemål.

”Jag kunde tyvärr inte vara med, så ­Daniel fick hämta den i en container i Göte­borg. Han ringde och undrade vad fan jag hade köpt.”

Ungefär samma fråga har Poker Wallenberg också haft tillfälle att ställa till kollegan Daniel Haglöf, efter att denne införskaffat en Lamborghini Huracan för att köra med i GT-serien.

”Det är en helt enorm bil att köra. När jag körde ut för första testvarvet på Anderstorp och kom ut på rakan ropade jag i ­radion: ’Vad i helvete är det du har köpt för något!’”

Wallenbergsfären är inte längre ägare till någon klassisk svensk fordonstillverkare. Men Poker Wallenberg är fortfarande ­engagerad, som styrelseledamot Scania ­sedan 2005. Han följer noggrant utvecklingen i svensk industri och inte minst forskningen kring autonoma fordon. Dessutom har teamet PWR byggt en extrem ­elbil. Bilen, 001, har tre elmotorer som ger mer än 600 hästkrafter och brutal pre­standa.

”Den är egentligen ett resultat av en diskussion med våra partners om vad svensk industri kan göra. Tillsammans med främst Höganäs, Combitech och Skellefteå Kraft tog vi svensk kompetens och svenskt ­material och skapade den här bilen. Det är alltså bara svenska komponenter, förutom batteriet, i bilen. Det roliga är att se all kompetens och teknik som finns i Sverige.”

Snackar inte så mycket motor

Nästa steg kan vara elbilsracing. Det finns planer på en serie redan 2020.

”Nu får PWR vara med som utvecklingsteam. Finns det en serie på plats 2020, då är vi med.”

Du delar kontor med din bror Jacob och din kusin Marcus Wallenberg. Får du utlopp för något racingsnack där?

”Nja, ibland får jag ett sms när det har gått bra. Jag vet att de gillar utvecklingen – från ett fritidsintresse till att teamet blivit en verksamhet. Men vi pratar inte så mycket motor direkt.”

På tal om jobb, ”att verka utan att synas” är visserligen en feltolkning av ”Esse non videri” (att verka, inte bara synas vara”), men hur ser du på den bilden av sfären?

”Det där fyllde nog en funktion en gång i tiden. Men i ett modernt informationssamhälle måste vi hitta en balans och förklara vad vi gör och varför.”

Gillar du offentligheten mer än Jacob och Marcus?

Sökte 273 jobb utan att få napp

”Jag har nog blivit sedd fler gånger i ­olika typer av sammanhang. Det är kul, det är många som kommer fram och pratar. I stiftelsen är det mitt jobb att träffa forskare och intressanta människor och se till att viktig kunskap sprids. När det gäller ­racingen är det en viktig del för mig att få bo på banan och umgås i den miljön.”

Wallenbergssfären styrs via 16 stiftelser och de två bolagen Investor och FAM. ­Poker Wallenberg är ordförande för Knut och ­Alice Wallenbergs Stiftelse, som de ­senaste åren delat ut nära 2 miljarder kronor per år till forskning och utbildning. Stiftelsen startades med 20 miljoner i tillångar 1917. Nu har värdet stigit till över 100 miljarder kronor och stiftelsen är Sveriges största pri­vata forskningsfinansiär.

”Jag är stolt medlem av en femte generation som försöker förvalta ett arv som mina förfäder skapade för över 100 år sedan. Att det gynnar svensk forskning och utbildning är jag stolt över. Jag är också stolt över att två personer utan arvingar redan för 100 år sedan var så framsynta, tänkte långsiktigt och skapade den här konstruktionen.”

Tror du det fanns en oro för att pengarna skulle spridas för vinden annars?

”Det fanns säkert med i bilden. Släkten var hyfsat stor redan på den tiden. Men om man tittar på hur Knut och Alice levde, med ett stort socialt engagemang, så var det här ett naturligt sätt för dem att lämna något bestående efter sig.”

Du har jobbat i mer än tre decennier inom servicebranschen, vad betyder det för dig som ordförande i stiftelsen och som styrelseledamot i bolag som EQT, Atlas Copco och Scania?

”I förhållande till just mitt stiftelse­arbete tror jag kanske inte att det spelar så stor roll. Men att jag alltid har jobbat med människor, och kan läsa människor, det hjälper mig i allt jag gör. Det är en fördel att jag alltid har varit i produktionen.”

Du rör dig utan problem mellan styrelserummet och ”golvet”?

”Ja, och det där tycker jag har blivit ­bättre generellt sett. Styrelser av i dag har en mycket bredare kompetens ur det perspektivet, och förståelse för hela företaget, än hur det såg ut under 1960- och 1970-talen då det var mer hierarkiskt.”

Din farfar Marcus, som gav dig ditt smeknamn, var inte alltid nöjd med din pappa Peters karriärval och deras relation var tidvis ansträngd. Hur såg din och din pappas relation ut när det gällde jobb?

”Han sa att det viktigaste var att göra ­något som jag tyckte om, annars skulle jag inte göra det bra.”