Di Weekend INTERVJUER

»Plötsligt fanns det miljarder på kontot«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Familjen Wester är skriven i Spanien sedan årsskiftet. Flytten har dock ingenting med skatteplanering att göra. ”Ingen nykter människa flyttar till Spanien av skatteskäl", säger spelmiljardären.

Jesper Frisk

Fredrik Wester drev dataspelskoncernen Paradox Interactive från ett företag på fallrepet, till ett av börsens mest lönsamma bolag. Di Weekend gör ett exklusivt hembesök i miljardärens nya hem i Spanien, pratar om katastrofala aktieaffärer och varför en fotbollsagentur kan vara bra att ha.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Att det blev just Sitges utanför Barcelona var lite av en slump. Men det fanns en tanke.

På checklistan inför flytten: en strand, bra ­väder, bra lagstiftning (EU), samma tidszon som Stockholm, bra skola och internationell flygplats. Städerna som klarade kraven var Lissabon och Barcelona. I den senare fanns flest högklassiga internationella skolor.

”Jag visste inget om Barcelona så jag googlade: ’Where does Messi live?’ Då kom Castelldefels upp. Jag tänkte att det måste vara ett okej ställe. Messi kan ju inte bo i någon utsatt förort. Jag bad mäklaren kolla där och i närheten av havet.”

Fredrik Wester släpper ratten på sin Tesla Model X P100D – den med måsvingedörrar – och viftar med ena handen:

”Han bor där uppe någonstans, på andra sidan bergskammen. Väldigt lite insyn. Och på stolpen där sitter fartkameror. Jag fick fem fortkörningsböter de första åtta veckorna här innan jag lärde mig.”

FAKTA
Fredrik Wester

Ålder: 45 år.

Familj: Hustrun Lovisa Wester, två söner 10 och 13 år, samt två bonusbarn, 19 och 22 år.

Bor: Sitges utanför Barcelona.

Bakgrund: Jobbat i bemanningsföretag, bland annat Poolia. It-konsult i Ontarget och Protein Media. Lockades till Paradox Entertainment av entreprenören Fredrik Malmberg och var med och startade ­Paradox Interactive.

Utbildning: Oavslutade studier på Handels­högskolan i Göteborg. Universitetsstudier, 10 poäng 1900-talets idéhistoria (skrev uppsats om estetiken i 1930-talets Tyskland).

Styrelseuppdrag: Ordförande Paradox Interactive, styrelsemedlem Epidemic Sound.

Fritid: Fotbollspappa. Styrketräning med personlig tränare som gör hembesök.

VISA MER
FAKTA
Fredrik Westers portfölj

Bolag som Fredrik Wester investerat i via Kichi Invest, där vd Oscar Ingdahl är delägare och vd.

Epidemic Sound (musikbolag), Zound Industries (hörlurs- och högtalarbolag), Lendify (lånebolag), G-Loot (e-sport), Barnebys (sökmotor för auktioner på nätet), Trice Imaging (ultraljudsbolag), Starflow (influencerbolag), Mindler (e-hälsobolag), Danads (teknikbolag), Nosa Plugs (luktskyddsbolag), och Referanza (biljetter på nätet), Monix (spelföretag).

VISA MER
FAKTA
Strategispel lockar 11 miljoner spelare

Paradox Interactive börsnoterades i maj 2016 och har drygt 500 anställda fördelade på fem studios (Stockholm, Malmö, Umeå, Delft i Nederländerna samt Seattle i USA). Bolaget gör framför allt strategispel för pc och har nu sex stora spel i portföljen med globalt 11 miljoner registrerade spelare. Vardera spel har kommit i flera upplagor.

Bland spelen finns: Cities Skylines, ­Stellaris, Hearts of Iron, Europa ­universalis, Crusader Kings, Age of ­Wonders.

VISA MER
FAKTA
Röster om Fredrik Wester

Lars Wingefors, huvudägare Embracer Group (tidigare THQ Nordic):

”Jag har bara positivt att säga om Fredrik. Han är en ytterst duktig spelmakare och affärsman. Hans vilja och envishet är den gyllene kombinationen som många saknar för att nå hela vägen som han gjort i branschen. Privat har jag försökt få honom att köpa eller låna någon bil av mig. Han verkar ganska ointresserad utan pratar mer om japanska samurajsvärd. Men han har en stående inbjudan till Värmland att åka lite raggarbil på Fryksdalsdansen.”

Jakob Marklund, medgrundare Coldwood Interactive, Umeå:

”Fredrik var en person som aldrig kunde vara stilla. Om han inte pratade konstant så rörde sig kroppen, vilket passade utmärkt för hans roll som trummis i vårt deathmetalband Karandash. Man kan lugnt säga att han är likadan i dag. Mycket underhållande och framför allt självironisk. Det är ingen slump att han är så framgångsrik. Jag vet ingen som är så målmedveten och skicklig som han är.”

Olof Wretling, skådespelare, dramatiker, humorgruppen Klungan.

”Fredrik är en fantastiskt rolig lekkamrat. När vi bodde ihop i Göteborg läste han mer Arne Anka än kurslitteratur. Han kunde lika gärna ha blivit en serietidningsmakare. Ingen kan säga roliga saker som han. Samtidigt har han en analytisk förmåga och kan se strukturer och samband som gör honom till den smartaste i rummet. När det är skarpt läge och beslut ska ­fattas skulle jag lita på hans omdöme sju dagar i veckan.”

VISA MER

Dataspelsmiljardären tar emot med öppna armar. Avslappnad, prestigelös och citatvänlig. Fredrik Wester har bestämda åsikter, men låter sällan som en besserwisser.

Han äger 33,4 procent av Paradox Interactive. Börsvärdet på nära 14 miljarder kronor gör det till Sveriges näst största dataspelskoncern efter Embracer Group (tidigare THQ Nordic). I fjol lämnade han över vd-stolen i Paradox Interctive till Ebba Ljungerud. Sedan dess har han hållit en lägre profil än normalt för att ge efterträdaren spelrum. Hans roll är nu arbetande styrelseordförande. Jobbet sköts från nya ­basen i Spanien, där Di Weekend hälsar på.

"Minst en timme telefon per dag"

På ytan tycks flytten mest gjort att hans huvtröja och jeans bytts ut mot pikétröja och shorts. Han säger sig ha gått ner i arbetstid till 35–40 timmar i veckan. Men kontakterna med Stockholm är täta.

”Jag håller mig uppdaterad om vad som händer i bolaget. Minst en timme i telefon om dagen. Jag kollar på nya speltitlar och nya affärsmodeller. Ibland är jag med på säljmöten eller förhandlar med utvecklare om de håller på med ett häftigt spel vi kanske kan göra någonting med.”

Vi rullar in i Sitges och ner mot havet. Utmed strandpromenaden, Paseo Maritimo, ligger palatsliknande villor på rad, de flesta byggda mellan 1920 och 1950. Den forna fiskebyn är numera Barcelonabornas utflyktsmål på veckosluten.

”Det är sjukt mycket folk på helgerna. Men från december till april har man nästan stranden för sig själv.”

De höga fastighetspriserna gör orten till en av Spaniens dyraste att bo i. Pengar är dock ingen trång sektor numera för Fredrik Wester. Bara i år kunde han kassera in en utdelning på 35 miljoner kronor.

Huset som mäklaren föreslog var pampigt men nedgånget. 500 kvadratmeter spansk kolonial­stil. Fem meter i takhöjd. Havsutsikt. Ombyggnadsprojektet har hållit på långt över ett år och kantats av bakslag.

”Jo, vi har refererat till Björn Skifs-filmen Drömkåken några gånger. Vi rev allt, elektricitet, vatten, rubbet. Det var kaos, gick inte att gå in i huset. Det var som en dödsfälla. Hål över allt.”

Nu pågår finsnickerier och snart ska även den kupol som ger fint ljusinsläpp tas bort efter barskt polisbesök med krav att återställa taket i ursprungligt skick.

”Vi hade frågat arkitekten om vi verkligen fick bygga en kupol. Han sa att han pratat med kommunen och att det inte var några problem. Men en granne hade klagat.”

Fredrik Wester har bidragit med exakt två saker i inredningen. En innerdörr och placeringen av Paradoxloggan, ett dinosaurieskelett, i poolens botten. Det är glimten-i-ögat-tacky. I klass med vad en James Bond-skurk skulle kunna ha, men också ett minnesmärke över en framgångssaga.

När Fredrik Wester tog över Paradox Interactive för 16 år sedan var bolaget på fallrepet. De första åren var en konstant kamp för överlevnad. ­Finanskrisen 2009 hjälpte föga. Men i poolen guppar nu en födelsedagspresent till honom – en badring i form av en enhörning – som kvitto på att spelkoncernen i fjol omsatte 1,1 miljarder kronor och visade ett rörelseresultat (ebit) på 455 Mkr.

Familjen är skriven i Spanien sedan årsskiftet. Tanken är att stanna.

”Vi trivs jättebra. Men det beror på vad som händer med bolaget och livet i övrigt. Det finns inga direkta planer på att göra någonting annat.”

Där vi sitter i skuggan på uteplatsen intill poolen är det lätt att förstå. Varför byta bort detta?

Fredrik Wester behöver inte ens lämna tomten för att jobba. Han har kontoret hemma och har förfinat sin tidigare livsregel att vardagen ska vara så friktionsfri som möjligt. Hans personliga tränare gör hembesök och frisören kommer också till huset när det är dags för honom själv och sönerna att fixa håret. Till den nya livsstilen hör även att han har fimpat Facebook.

”Otroligt lugnande faktor att slippa alla uppdateringar där. Bra för det egna fokuset, den egna sinnesfriden”, säger han och fingrar på mobilen som visserligen varit inställd på ljudlös sedan 2010 men sällan lämnas obevakad.

Han tar ett samtal från ”en finansrådgivare som tidigare jobbat på Quesada”, som kommer med goda nyheter. En skatteteknisk fråga är äntligen utagerad.

Omgrupperingen till Spanien har dock ingenting med skatteplanering att göra.

”Ingen nykter människa flyttar till Spanien av skatteskäl. Då väljer man Portugal eller Malta i stället. Det är både snårigare och tuffare regler här. Det är vädret som lockar – inte skattesatsen”, säger han och slänger i väg en boll som familjens väldresserade schäfer Luna travar i väg för att hämta.

SSU:are i hemstaden Umeå

Bakgrunden i partipolitiskt röda Umeå har satt sina spår.

”Det var en ganska skyddad uppväxt. Man fick vara barn länge.”

Mamma Anita Wester var psykolog och doktorerade i pedagogik. Pappan Åke Lindgren ­gjorde karriär inom rörelsen: Sparbanken, HSB och som vd i Umeå Folkets hus.

Unge Fredriks eget intresse för politik fick ­utlopp i Socialdemokraternas ungdomsförbund. När han som 19-åring flyttade till Göteborg för att börja på Handels lär Lena Sandin, dåvarande SSU-ordförande i Västerbotten, ha suckat:

”Oj, vad synd. Där tappade jag min efter­trädare.”

Sedan dess har Fredrik Wester bytt partifärg. Kompassnålen pekar på marknaden, även om rättvise- och solidaritetstankarna är djupt rotade i honom.

I Göteborg bodde han ihop med Olof Wretling, numera dramatiker, skådespelare och medlem i humorgruppen Klungan. Han kallar aldrig Fredrik Wester något annat än ”Lingon”.

”Lingon har nått osannolikt långt och gjort en sådan otrolig resa. Men han har aldrig jagat nya klassmarkörer eller velat ge sken av något han inte riktigt är intresserad av. Jag tror helt enkelt att han gillar att göra mäktiga saker”, säger Olof Wretling.

Kamratandan kunde dock kantra åt naivitet. Olof Wretling minns en natt när det bankade på fönsterrutan hos dem i Göteborg:

”På andra sidan glaset stod en ung flicka som sa att hon var jagad. Hon fick komma in och frågade om hon kunde få låna stearinljus, tesked och en tändare samt toaletten. Lingon och jag satt i soffan och kunde inte förstå vad hon ville ha de där grejerna till och vad hon gjorde där inne så länge...”

Fredrik Wester hävdar själv att han var en blek figur i skolan. Ingen som lärarna minns.

”Jag har aldrig varit en person som folk tittat på och sagt: ’Han kommer att lyckas’. Jag var inte särskilt märkvärdig i skolan. Vann aldrig några utmärkelser. Blev aldrig kapten i fotbollslaget. ­Paradox hittade mig. När man väl hittar den jobbkärleken, precis som kärleken till en person i ­livet, blir det bra.”

Ämnet är värt ett Sommarprat i P1. Märkligt nog har Fredrik Wester ännu inte fått frågan att vara Sommarvärd, men han är beredd.

”Jag skulle rikta in det på personer under 30 år. De som inte vet vad de ska göra med sitt liv och har panik. Jag tror många behöver höra att man inte måste ha allt klart för sig när man är 18 eller 19 år gammal. Jag var 29 när jag kom in i Paradox. När vi slutade ha panik över cashflow i bolaget var jag 36.”

Hans eget sätt att hantera motgångar bottnar i att vara förberedd.

”Jag blir nästan aldrig nervös för någonting. Jag har alltid en back up-plan. Om någonting inte går enligt originalplanen är det egentligen inte så ­bekymmersamt, för det är bara att börja jobba på nästa plan.”

Death metal och rollspel

Uppväxten fylldes med musik – han spelade trummor i deathmetalband – kampsport och rollspel. När han fick en dator av styvpappan öppnades en ny värld.

Historiken känns igen från andra i dag fantastiskt framgångsrika svenskar i dataspelsindustrin: Embracer Groups Lars Wingefors eller tidigare EA-profilen ­Patrick Söderlund. Även Fredrik Wester bör­jade redan i tonåren sälja tv-spel, mer eller mindre lagligt.

Tillsammans med sin äldre bror brukade han bläddra i farfars tidningar och reklamblad. Favoriten var Trade Winds Monthly från Hongkong.

”Vi hittade jättemånga spännande produkter och började importera Nintendospel jättebilligt, för 50 spänn styck. I butik i Umeå kostade de 300 kronor. Vi insåg att här fanns en bra marginal. Vi satte in annonser i Gula tidningen. All vår business gick via mammas fasta telefon.”

Det dröjde dock inte länge förrän den svenska generalagenten för Nintendospel hörde av sig.

”Mamma tog det ganska bra. Vi fick bara sluta. Men för en gymnasiestudent var det en enorm summa, 50 000–60 000 kronor, som jag och min bror delade på.”

Vad gjorde du med pengarna?

”Köpte aktier för större delen. Det första jag ­investerade i var ett bolag som gjorde gaffeltruckar. Det finns inte kvar längre, men det gick väldigt bra. Och så köpte jag ASG, som också gick bra.”

»Äldreomsorgen ligger kraftigt efter«

Aktieportföljen växte och lagom till att han flyttade till Stockholm och it-bubblan sprack vid millennieskiftet var den värd ”några hundra tusen kronor”.

”Jag satte in allt i Icon Media Lab vars värde halverades. Då bestämde jag mig för att satsa på något trovärdigt och bra i stället och gick in med allt i Ericsson, som sjönk 96 procent för mig. Jag var med i Ericssons absoluta stjärnfall.”

”Av alla pengarna jag hade från tidigt 1990-tal var det bara några tusen kvar när den resan var över. En riktigt smäll.”

Aversionen mot aktier höll i sig till börsnoteringen av Paradox Interactive 2016.

”Jag hade inte tittat i min depå på 14 år, glömt bort lösenordet och fick legitimera mig på plats för att kunna se. Det låg lite Investor och något annat där för 7 000-8 000 kronor. Men det såg betydligt bättre ut på Avanzakontot när jag hade fått in Paradoxaktierna. Plötsligt fanns det miljarder på kontot. Nu gör det inte så mycket att det fluktuerar lite. Det är rätt antal nollor, lite den känslan.”

Finns det någon person som varit särskilt ­viktig för dig i livet som företagare?

”Jag har bytt ganska ofta över tid, faktiskt. Men en av dem jag tänkt mycket på under karriären är min farfar som var entreprenör och som mest drev tre Ica-butiker. Han berättade om affärslogik och hur man placerade varor i butiken. Man fick lära sig grunderna när man var sju, åtta år. De grejerna kommer jag fortfarande ihåg väldigt väl.”

I samband med att han donerade pengar till ­biståndsorganisationen Hand in Hand härom­året fick Fredrik Wester träffa den forne ABB-profilen Percy Barnevik.

”Fantastiskt stort. Jag var starstruck, ungefär som för andra när de träffar Bruce Springsteen. Percy Barnevik är väl en av de största industrialisterna vi haft i det här landet någonsin. En som formade samhället.”

Rött ljus för fantasifullt bolagsnamn

På papperet är Fredrik Wester verksam i 17 ­företag, varav några har egensinniga namn. Ett är till ­exempel hämtat från den tecknade tv-serien ­Family Guy.

”De godkände inte ’Omärkta sedlar i små valörer AB’ när jag skulle registrera bolaget så jag tog Pewterschmidt Industries i stället. Jag trodde att det skulle studsa.”

Bland bolagen finns även Scandinavian Soccer.

”Jag gillar fotboll och det är bara en kul grej. Jag har en fotbollsagentur i Sverige tillsammans med en kille jag träffade genom ungdomsfotbollen i Hammarby. Han driver den, jag är mest med vid sidan om. Vi har tiotal spelare under agentkontrakt.”

Några spelare man känner igen?

”Ett par är med i U-17 landslaget och en handfull spelar i allsvenskan. Inga superstarnamn, men man får börja underifrån och jobba sig uppåt. Lite som med datorspel, man börjar inte med de stora titlarna. Det är ganska kul. Fotboll är ju också en nöjesindustri och stort i Barcelona. Förr eller senare kanske man blir indragen i något här och då är det ju bra att ha lärt sig hur det fungerar.”

Han spelade själv fram tills han var 19 år på elitnivå i Mariehem SK.

”Vi slog AIK hemma på en riktigt grisig grusplan med 3–2 en gång. Det var tider det. Men jag var aldrig särskilt bra. Sprang mest. Blev aldrig trött, en utfyllnadsspelare. Väldigt bra på träning. Jag har aldrig varit någon vidare lagspelare utan stod mest och skrek åt folk.”

Trots att bopålarna nu slagits ner i FC Barce­lona-trakter är han inget fan, men gillar att se bra fotboll.

”Fast det är sjuka priser här. För mig spelar det ingen roll hur mycket pengar man har – är det värt det? De billigaste biljetterna för att se El Classico kostar typ 3 000 spänn och då ser man egentligen ingenting. En bra biljett går på 5 000 och ska man gå hela familjen så …”

Spaniens Tomas Ledin i högtalarna

Vi bryter upp från uteplatsen eftersom yngste ­sonen ska skjutsas till fotbollsträning i en av ­regionens prestigeakademier. Spellistan som går på repeat i bilens högtalare heter Canta en la Ducha, ”Sånger i duschen”. Alvaro Soler, Spaniens svar på Tomas Ledin, verkar vara en favorit.

”Trallvänligt och enkelt att sjunga med. Det är mest för att få en känsla för språket. Jag har varit lat och inte kommit i gång med spanskan. Jag har koncentrerat mig på att jobba och få huset klart.”

Medan vi från läktaren följer sonens framfart på planen börjar Fredrik fingra på mobilen igen. Svarar på ett mejl från rektorn på en av sönernas skola som vill att han kommer dit och pratar om ledarskap i snabbväxande bolag. Han får ofta frågor av det slaget och om vad som är utmärkande för entreprenörer.

”Det finns ju hundra saker. Men en sak jag slås av är att de allra flesta entreprenörer vågar se verkligheten som den är, inte som de hoppas att den ska vara. Är det här verkligen en marknad eller hoppas jag att det ska vara en marknad? Pekar allt i den riktning jag säger eller i en helt annan riktning? Pratar siffrorna och jag samma språk?”

Fredrik Westers slutsats är att för stor självkänsla kan bli en bromskloss.

”Egot är ett stort hinder. Men jag har inga problem med det längre. Jag har jobbat med det ­under lång tid – att släppa prestigen. Det är en befriande process.”

Var det inte så från början, menar du?

”Jag tror att alla har något slags försvarsmekanism. Man vill alltid ha rätt och man vill alltid vinna, i alla fall är jag sådan. Men alla tar felbeslut, och när man gjort det måste man inse det och våga ändra kurs.”

”Att ta fel beslut är mänskligt, framför allt i en osäker marknad när man har väldigt lite information. Men att våga fatta beslutet är kanske inte det jobbigaste utan att våga ändra sig. Att säga att man har gjort något dåligt och ändrat sig.”

Han citerar finansgurun Warren Buffets slitna uttryck att det är ganska enkelt att bli miljardär, det gäller bara att ta fler rätta beslut än fel­aktiga.

”Någon gång borde man kanske skriva en bok om alla riktigt dåliga beslut man fattat. Tillfällena man varit jättenära att gå i konkurs för att man drevs av något som kanske inte var 100 procent affärsmässigt.”

Kan du ge några exempel här och nu?

”Jag vågar inte säga vilka eftersom det är enskilda spelutvecklare inblandade. Men jag har drivit på för att göra en del produkter där min egen vilja styrt utan större granskning av andra. Det är inget bra sätt att skapa framgång. Man ska inte bygga monument över sig själv.”

Delar idéer – oavsett tid på dygnet

Fredrik Westers tankar om entreprenörskap spiller även över på samhällsbyggarna.

”Politiker skulle behöva lära sig att ta tuffa ­beslut snabbt. Det finns inga framgångsrika ­entreprenörer som inte vågar fatta tuffa, snabba beslut. Gör du inte det är risken att ditt bolag försvinner. Politiker har väldigt mycket att lära av entreprenörer.”

”Men det är klart, jag får ibland idéer sent på kvällarna och kan börja ringa folk. De flesta vettiga personer som jobbar med mig vet att det kan inträffa, så de stänger av sina telefoner. Jag tänker aldrig på vilken dag eller vilken tid på dygnet det är utan bara på att jag har en skitbra idé.”

Fredrik Wester scannar konstant industrin ­efter möjliga uppköpskandidater.

”Att köpa bolag är otroligt svårt. De studior vi köpt har vi gjort en väldigt noggrann due diligence på och vet att de funkar väldigt bra med oss. Vi skulle aldrig köpa en studio som ligger kulturellt långt ifrån oss.”

Hon lotsar Wallenbergarna in i AI-framtiden

”Folk tycker att jag varit lat på M&A-sidan. Men i fjol kollade jag på 20 case. Det enda vi köpte var Prison Architect. Då kan man tycka att jag inte gör tillräckligt bra jobb. Men när du köper ett bolag är du den som varit beredd att betala mest av alla på marknaden. Alla andra ser ett lägre värde än vad du gör. Tittar man på bolag och uppköp på det sättet blir det ett annat perspektiv. Man kan kanske tycka att jag är snål, men jag är bara lite försiktigare nu än för två år sedan.”

Och så ska man köpa i rätt tid också?

”Ja, ip-rättigheter har ju ökat i värde helt vansinnigt. Just nu är contentägare kungar på marknaden. Alla – tv-kanaler, Netflix, HBO och Amazon – skriker efter innehåll. Steam har fått konkurrens av Epic Games Store och Green Man ­Gaming. Alla vill ha exklusivitet. Xbox har sitt Game Pass på både pc och konsol och Playstation har sin PS Plus.”

”Alla slänger pengar på en. Men om man varit i branschen i 16 år vet man att pendeln svänger tillbaka. Det kommer inte att se ut så här i evig tid. Om tre, fyra år kanske det bara finns tre spelare kvar och då är det de som dikterar reglerna, inte vi. Då gäller det att man inte har pissat i för många gårdar eller pressat folk för hårt i dealar. Folk har långt minne i den här branschen. Det är kanon­tider just nu. Men jag är ju paranoid och tror att saker ska gå åt skogen nästa vecka.”

Så pass att du mår dåligt av det?

”Nja, tidigare var det så. Jag hade nästan bara två lägen humörmässigt: eufori eller total paranoia. Jag har jobbat väldigt mycket på att nå ett normalläge att värdera en situation på ett bättre sätt och säger till mig själv: Vad är worst case i det här på riktigt och vilket är utfallet vi faktiskt kan förvänta oss? Så att man inte drar för stora växlar, vare sig åt det ena eller det andra hållet.”

Samtidigt är du ju själv inte särskilt utsatt längre. Du har en hygglig påse pengar med 5–6 miljarder kronor.

”Så är det. Både jag privat och Paradox sitter i en väldigt bra sits. Därför var det bra att byta vd i fjol. Risken är nämligen att man blir bekväm i det man gör. Jag brukar ta som exempel att det behövs en ledare i krigstid och en annan i fredstid.”

Vare sig han vill det eller inte är Fredrik Wester fortfarande Mr Paradox. Hans besök på bolagets huvudkontor i Stockholm ett par gånger i månaden brukar ge svallvågor i hela organisationen.

”Han kommer alltid in med så skön, glad energi. Skakar i gång alla och smattrar på. Produktiviteten sjunker drastiskt – tills folk sätter på sig hörlurarna och gömmer sig i sina hoodies för att få något gjort igen”, säger en av hans närmaste kollegor.

Livet som miljardär, hur hanterar du det?

”Jag har ju inte så mycket pengar i cash. Det mesta som kom ur börsnoteringen använde vi ­antingen till att köpa fastigheter, som det här ­huset, eller har stoppat in i Kichi Invest. Har man för mycket cash gör man av med dem. Pengar som ligger på ett konto försvinner om man inte har en speciell målbild för dem.”

I den privata fastighetsportföljen finns även ett hus på Gran Canaria och en vindsvåning på ­Söder i Stockholm.

”Vi har ingen jättedyr vardagslivsstil. Bilen tyckte jag var en bra investering. Inte superdyr och ingen Bentley eller så. Men visst, dyrare bil än vad jag haft tidigare. Fastigheterna ser jag också som en investering. Det är ju inte som att köpa en handväska för 500 000 spänn. Det hade varit helt främmande för min livsstil.”

Hur hanterar man rikedomen när man har barn? Att behålla förankringen i verkligheten?

”Vi pratar inte så mycket om pengar och nästan aldrig om Paradox hemma. Jag uppfattar det som att mina barn inte är så intresserade av att köpa saker. Vet inte om det är biologiskt och gått i arv eller om mitt eget ointresse att shoppa saker för shoppandets skull smittat av sig på dem.”

”Samtidigt kan det låta som en floskel, att när man har pengar säga att man klarar sig lika bra utan. Pengar löser väldigt många problem. Man behöver inte argumentera hemma eller bråka om hur de används, för man har råd med det mesta. Å andra sidan skapar det en ny typ av problem. Många hör av sig och vill låna eller presentera investeringsidéer. Jag är sådan person som vill hjälpa alla människor jag träffar.”

Så fort hans namn dyker upp i ägarlistan i nya startupbolag skapas rubriker. Investeringarna spänner över bolag från Zound Industries till e-sportbolaget G-Loot.

”Förut gjorde jag en del affärer via Wester Invest, men insåg att investeringar inte är det jag är bäst på. Det var då jag och Oscar Ingdahl, som jag träffat via kompisar från Handelshögskolan, snackade ihop oss. Han är duktig och kan utvärdera bolag, affärsprocesser. Vi pratar varje vecka. Han ringer och presenterar case: hur ser managementteamet, affärsmodellen och tillväxtkurvan ut? Sedan bestämmer vi om vi ska investera. Det är högt och lågt och lite olika branscher och nivåer.”

Och det kommer att fortsätta?

”Det blir väl exit i några bolag om vi tycker att vi har gjort det vi kan tillföra. Vi har inte varit ­majoritetsägare eller huvudägare i något bolag, utan ofta gått in som back up-investerare. Snart är tiden mogen även för oss att vara med och styra processen. Jag har inte så bråttom. Paradox är min passion. Företagsmässigt är det mitt livs kärlek och det är väldigt svårt att släppa det.”

Mellan raderna framgår att den dagen kan komma, men då blir det ett definitivt avslut.

”Jag kommer aldrig att fasa mig ur Paradox. Jag kommer fortsätta att vara aktiv till den dag jag säljer allt. Det skulle vara enda sättet för mig att ­separera. Det finns inte att jag fortsätter att äga 10 procent och är en passiv, tyst partner. Jag har för mycket emotionellt kapital i Paradox. Jag vet hur jag vill driva bolaget för att det ska vara framgångsrikt. Det är inte säkert att jag har rätt, men risken att jag har det är för stor för att jag ska kunna låta andra bestämma. Och folk skulle ju ändå inte lyssna på mig om jag inte vore storägare längre.”