Di Weekend INTERVJUER

Operavärldens favoritdiva

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Anna Netrebko, en av årets två Polarprisvinnare.

HANS PUNZ

Att i operavärlden bli kallad för diva är inget problem. Det ingår i arbetsbeskrivningen. Ingen operadiva lyser heller starkare än ryska Anna Netrebko, årets Polarpristagare. Att höra henne sjunga är en ­fysisk upplevelse.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Diva. Alla vet vad det ordet betyder. Eller, rättare sagt, vi tror att vi vet vad det betyder.

En diva är en glamorös och extravagant person, världsfrånvänd, självupptagen. En stjärna som får ett nervöst sammanbrott om morotsstavarna i skålen med eftermiddagssnacks är för brett skurna.

Ordet har också kommersialiserats. Skönhetsprodukter anspelar på divor i sin reklam. Konsumenter uppmanas att släppa lös sin inre diva. Det finns självhjälpsböcker med titlar som I am diva! Every woman’s guide to outrageous -living och From doormat to diva! Taking centre stage in your own life.

I dag finns det divor inom alla områden. Popdivor, discodivor, gaydivor, modelldivor, mellodivor, kanske till och med börsdivor.

Men begreppet kommer egentligen från operavärlden, där det också har en djupare innebörd.

FAKTA
Anna Netrebko

Född: 1971 i Krasnodar, dåvarande Sovjet­unionen,

i dag Ryssland. Har dubbelt ­medborgarskap, ryskt-österrikiskt. Inte för att hon är missnöjd

med hemland utan för att hon tröttnade på krångel med ­arbetsvisum.

Bor: Växlar mellan Wien och New York.

Familj: En son. Gifte sig 2015 med operasångaren Yusif Eyvazov, född i Algeriet, ­uppväxt i Azerbaj­d­zjan.

Yrke: Operasångerska. En av de största stjärnorna i dagens operavärld. Uppträder på de mest prestigefyllda operahusen i ­världen.

Meriter: Anna Netrebko sjöng vid på ­öppningen och avslutningen på Fotbolls-VM i Ryssland 2018. Vid vinter-OS 2014 i Sotji, Ryssland, framförde hon den olympiska hymnen. När Martin Scoresese fick ­priset Kennedy Center Honors sjöng hon Puccini-arian O mio babbino caro till hans ära.

Repertoar: Puccini, Verdi, Bellini, Mozart, Tjavkovskij och många andra.

Aktuell med: Polarpriset 2020.

VISA MER

Ordet diva är latin och betyder gudinna, den gudomliga.

Första gången man började tala om operadivor var under första halvan av 1800-talet då kvinnor var de största stjärnorna.

Ordet blev en del av det engelska språket 1833 när en superstjärna med det oslagbart italienska namnet, Giuditta Pasta, gick från Teatro alla Scala till att sjunga i London.

Madame Pasta (1797–1865), en föregångare till Maria Callas, dyrkades även av den engelska publiken och tidningarna skrev om henne som en diva.

Årets Polarpristagare lever upp till alla definitioner av ordet.

Ryska Anna Netrebko, 48 år, är en superstjärna i dagens operavärld. Hon säljer slut var hon än ställer sig på scen och reser mellan världens mest prestigefyllda operahus.

Min intervju med Anna Netrebko är ett resultat av ett halvårs mailväxling. Först meddelas att intervjun kommer att äga rum i Milano, biljetter preliminärbokas. Därefter ändras det till Wien.

Till slut hamnar vi i München där Anna Netrebko framträder i Turandot på Bayerische Staatsoper. Tyska tidningar förkunnar dagen efter att Netrebko ”triumferar” i sin roll.

En byggnad kan inte bli mer opera än den bayerska stadsoperan. Sönderbombad under andra världskriget byggdes den upp igen enligt originalritningar.

Mozart och Salieri hade urpremiärer i på statsoperan i München på 1700-talet, fast det var i den gamla mindre byggnaden.

Men det är just här, där vi står nu, som -Richard Wagner under 1800-talets andra hälft hade urpremiär på ikoniska operor som Rhenguldet och Valkyrian, de två första delarna i Nibelungens ring.

Operans presschef öppnar för gästens skull upp den magnifika Köningsaal och ställer fram ett par stolar mitt i salen, ett rum värdigt en diva.

När beskedet kommer att huvudpersonen är ”lite försenad” sjunker hjärtat. Kommer intervjun flyttas fram igen? Men lite försenad visar sig denna gång betyda precis det.

Efter en kvart skrider hon in i salen och är sedan maximalt närvarande så länge vi önskar.

Inom opera diskuteras ofta svårigheten att intressera en ung publik. Lösningen kan vara enkel: låt Anna Netrebko komma in i ett rum och alla blir -intresserade.

Hon ställer sig vid flygeln, börjar sjunga lite, bara på kul, lattjande en ledig dag. Rösten tar över hela salen och går rakt in kroppen. Jag har aldrig hört något liknande. Upplevelsen är fysisk.

När hon slagit sig ned svarar hon på en fråga innan jag ens hunnit ställa den.

”Folk skriver att jag ofta ställer in föreställningar, men faktum är att jag ställer in färre gånger än andra operasångare. Skillnaden är att när jag ställer in, så vet alla om det. Överallt i pressen blir det spekulationer om varför. Betalade de henne inte tillräcklig mycket? Om jag ställer in betyder det vanligtvis att jag inte ens kommer upp ur sängen, att jag är sjuk.”

Har du sett dokumentären om Maria Callas som kom häromåret och tar upp reaktionerna när hon ställde in?

”Ja. När jag såg den filmen tänkte jag faktiskt, hmm, jag ser en del likheter mellan oss.”

Sedan fyrar hon av ett leende som lyser upp hela -Köningsaal.

Hon växte upp med opera till frukost Jag vill bara göra klart att jag inte tänker fråga om ditt privatliv, utan enbart om musik och ditt yrke.

”Äsch, det gör inget, mitt privatliv kan man ändå följa på Instagram. Det är inte så märkvärdigt.”

Vad krävs för att vara en operasångare?

”Nummer ett, du måste älska musik. Verkligen älska -musik. Annars är det inte möjligt att ha ett så här krävande jobb. Det krävs disciplin. Du måste göra saker som en normal människa inte behöver göra. Det är mycket du måste avstå för att kunna uppträda.”

Kan du utveckla det?

”Du är en artist, en person som uppträder. Det betyder att du kliver upp på scen med uppdraget att ge något till din publik. Det spelar ingen roll om du uppträder på en stadion eller en liten teater. Om det finns en publik måste du använda hela ditt hjärta, hela din själ, all din kunskap. När du vaknar på morgonen kan tanken på att uppträda samma dag kännas omöjlig. Du har ingen kraft, du har ingen energi. Men du bara måste hitta fram till en plats i dig själv så att ingen i publiken kan gissa att du egentligen inte ville sjunga den dagen.”

När började du sjunga som barn? När förstod du att detta var något som du var bra på?

”I samma ögonblick som jag kunde förstå saker över -huvud taget. Förmodligen i åldern runt 5 år förstod jag att jag behövde uppträda. Det var helt naturligt för mig. Mina föräldrar lät mig hålla på. Jag var väldigt nyfiken som barn. Jag målade, höll på med balett, poesi. När jag hade gått ut högstadiet bestämde jag mig för att lära mig klassisk -musik. Jag tyckte att det verkade coolt och intressant. Det var inte många som delade den uppfattningen.”

Hur var din röst i början?

”Jag visste inte att jag hade någon särskild röst. Jag studerade och utvecklades. Men jag fick veta att min röst var ovanlig för att den var helt ren, nästan som ett instrument.”

När du uppträdde för dina föräldrar som barn, vilka slags sånger sjöng du då?

”I Ryssland, eller Sovjetunionen som det var då, fanns en rik kultur med barnsånger. Det gjordes massor med barnfilmer med sånger och sagor. Jag sjöng sångerna från de filmerna.”

Du är född i Krasnodar i södra Ryssland?

”Ja, Det är en del av landet där många olika nationali-teter möts. Det var en bra barndom. Det var stort fokus på utbildning i Sovjetunionen. Vi fick lära oss att alla hade lika värde. Min pappa var geolog, mamma ingenjör. De hade ingen koppling till konstnärliga yrken, men älskade konst och tog hela tiden med mig på föreställningar, även om det inte fanns så mycket att se i Krasnodar. Jag är mycket tacksam för det.”

Den store ryske dirigenten och operaregissören Valerij Gergiev fick Polarpriset 2006. Jag har förstått att han varit väldigt viktig för dig?

”Valerij, min store vän och mentor. En underbar dirigent som jag känt i 30 år. Som väldigt ung hade jag förmånen att få se alla föreställningar och repetitioner han gjorde. Det var en fantastisk skola. Det började med att jag hade vunnit en sångtävling, den första jag ställde upp i. Efter det uppmanades jag av min lärare att söka till Mariinskij i Sankt Petersburg. Valerij Gergiev hade börjat arbeta där och sökte unga sångare. Jag fick göra en audition och fick rollen. Jag sjöng Susanna i Figaros bröllop.”

När Anna Netrebko räknar upp sitt cv verkar det bedrägligt enkelt. Vad hon utelämnar säger en del om hennes -exceptionella kvaliteter som sångare.

Hon ställde upp i en sångtävling – och vann den. Hon gjorde en audition hos den största ryske dirigenten – och fick rollen.

Redan en månad efter att hon debuterat på -Mariinskijteatern i Sankt Petersrburg fick hon följa med Gergiev till en uppsättning i San Fransisco.

Året var 1995 och den helt okända Anna Netrebko gjorde amerikansk premiär med den kvinnliga huvudrollen i Rusland och Ludmila av Michail Glinka, som kallats ”den ryska klassiska musikens fader”.

”Jag var 24 år. Jag har chockad över publikens respons när det var min tur att buga. Jag blev så rädd att jag sprang därifrån. Men när jag har fått chanser har jag alltid tagit dem, gjort mitt allra bästa.”

Hur menar du?

”Någonting händer när jag går upp på scenen. Så har det varit från början. Under förberedelserna med pianisten kanske jag inte kan sjunga bra. Men så fort jag går upp på scenen blir kvaliteten på mitt framträdande tio gånger högre. Det är som en inre röst plötsligt talar om för mig hur jag ska göra. Den rösten dyker upp först när jag kliver upp på scenen och försvinner igen när jag kliver av den. Det är mycket märkligt.”

Vad är viktigast med opera?

”Det viktigaste med opera är att höra och uppleva det live. I dag har publiken alla möjligheter att se opera på -annat sätt, till exempel direktsändningar från operahus till biografer. Det är bra, det funkar. Men om du hör den mänskliga rösten live gör den något med dig. Om sångaren är bra går det rakt in i både hjärnan och din kropp. Särskilt -tenorröster, den mest populära av alla. Tenorer gör folk galna. Framförallt kvinnor, de skakar, känner vibrationer. Det pågår något där”, säger hon, pekar mot nederdelen av sin kropp och ler stort.

Vilka reaktioner får du från lyssnare?

”De älskar mig.”

Vad betyder ordet diva det för dig?

”Jag kan vara en diva om jag måste. Ibland använder jag det för att få makt, men endast för konstens skull. Om det är något i en produktion jag inte gillar, då kan jag vara väldigt krävande. Repetitioner kostar så mycket i dag att många teatrar skippar dem. Det gillar inte jag. Alla måste veta vad de ska göra. Om sådant händer släpper jag fram divan i mig.”

»Jag är beroende av adrenalin« Det är intressant att du säger att du endast använder det för konstens skull. Ordet diva har fått en negativ klang, men publiken vill ha divor.

”Jag håller med. Folk vill se divor. De senaste 15 åren har trenden i operavärlden varit att allt på scenen ska gå i svart och grått. Kanske en sak i rött, men resten i svart och grått. Det är så tråkigt. Kom igen, använd fantasin! Låt kvinnan på scenen vara vacker. Varför ska vi vara klädda i grå trasor? Jag vill ha glamour! Jag vill ha razzle dazzle! Publiken betalar så mycket pengar. Därmed menar jag inte att det måste vara gammaldags. Turandot, som jag spelar nu, har fantastiska moderna kostymer.”

Hur fångar man publikens uppmärksamhet?

”Från ögonblicket jag går upp på scenen måste jag vara en diva.”

Några av tidernas främsta operasångerskor, som Birgit Nilsson och Maria Callas, fick aldrig barn. Birgit Nilsson har sagt att hon offrade barn för karriärens skull. Du har en son och har haft en lika framgångsrik karriär efter det. Fanns det några tvivel?

”Den frågan är väldigt personlig. Alla är olika. Det finns sångare som beslutar sig för att inte ha barn och det är inget problem med det. Karriären är väldigt krävande. Den tar all energi, det är svårt att ha något kvar till barnet. Dessutom reser du hela tiden, uppträder kanske varannan dag. Dagen innan framträdandet måste du vara tyst för röstens skull. Dagen efter är du trött. Jag skaffade barn sent i livet, just på grund av detta. Nu är mitt barn det viktigaste i mitt liv, viktigare än min karriär. Så, ja, det går att kombinera en operakarriär med barn. Men det förutsätter att du får hjälp. Att folk omkring dig hjälper dig med barnet.”

Hur har din röst förändrats och utvecklats under åren?

”Det är tio år sedan sedan jag utökade min repertoar. Hallå ni människor som sade att jag inte kunde göra det! Redan innan jag fick barn kände att jag min repertoar började kännas för liten. När jag sjöng min sista Susannah 2006 – jag skulle kunna göra det igen om jag vill – så kändes det som om mina kläder hade blivit för trånga, om du förstår vad jag menar? En del kritiker skrev att jag borde göra -något större, och de hade delvis rätt. När jag fick min son Tiago övergick jag till en tyngre repertoar. Då fann jag slutligen min andningskontroll. Jag kunde göra saker med min röst jag inte kunnat förut.”

Hur tränar du din röst i dag?

”Min röstcoach är svensk, Daniel Sarge, han bor i Wien. Inför alla stora roller åker jag till honom och förbereder mig. Han vet exakt vad han ska säga till mig och hur han ska säga det. Han säger bara helt torrt, ’Nu sjunger du falskt’ eller ’Nu andas du inte’. Jag älskar honom.”

Vad inspirerar dig?

”Livet självt. Jag är inte den sortens person som bara tänker på musik. De där timmarna när jag sjunger existerar ingenting annat, men sen måste jag rensa hjärnan. Jag gillar all slags konst, modern konst, klassisk konst. Jag går på museum och utställningar, ser film.”

Planer för framtiden?

”Jag skulle vilja ha ett hus i bergen. En lantgård långt bort från allt. Jag har inte tillräckligt mycket natur i mitt liv just nu. Men det är inte realistiskt de närmaste åren. Folk frågar mig om jag inte vill bli sånglärare. För att vara helt ärlig, jag har inget som helst intresse av att lära ut -saker till andra. Om ni ser mig vara lärare någon gång i framtiden så beror det på att jag behöver pengar, haha.”

Fotnot: Intervjun är ett samarbete med Polarpriset.