Di Weekend INTERVJUER

Operachefens svåraste roll

GULDLÄGE. Snart ska de gyllene salongerna på Kungliga Operan få en ansiktslyftning. Birgitta Svendén har blivit byggherre.

Foto: Patrik Olsson

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Livet som operasångerska är hårt. Men livet som vd är hårdare.
Det vet Birgitta Svendén som krönt sin 25-åriga sångkarriär med att bli högsta chef för Kungliga Operan i Stockholm.
Nu sjunger hon ut om sin svåraste roll någonsin – den som byggherre när operahuset ska växa.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Med vana steg leder Birgitta Svendén vägen från Guldfoajén till stora scenen på Kungliga Operan. Förbi montrar med operasångerskan Birgit Nilssons olika scenkläder och in till platserna på parkett.

Här har hon utsikt över scenen där hon en gång inledde sin operakarriär. Drygt 35 år senare ser salen exakt likadan ut när hon som vd tar plats i sammetsstolarna.

”Men nu ska vi äntligen modernisera här”, säger Birgitta Svendén och ser sig om i salongen i Nordens äldsta operahus.

I december kom beskedet att kulturdepartementet avsätter 2 miljarder kronor för omfattande renovering och utbyggnad av Kungliga Operan. Ett besked som Birgitta Svendén väntat på länge.

För ända sedan samma departement utsåg henne till vd har hon velat ha fler och modernare operalokaler i huvudstaden. Först ville hon ha ett helt nytt operahus, liksom de som har uppförts i Oslo och Köpenhamn de senaste åren. Otaliga kulturdebatter senare hade hon svängt i frågan.

FAKTA
Birgitta Svendén

Ålder: 64 år

Familj: Maken Tomas Svendén.

Bakgrund: Uppvuxen i byn Vuollerim i Norrland. Utbildad vid Musik- och Operahögskolan i Stockholm där hon tog examen 1981. Anställdes direkt av Kungliga Operan. Har varit ledamot i styrelsen för Musikaliska Akademien och Uppsala Universitet. Hedersdoktor vid Luleå Tekniska Universitet och Mälardalens Högskola. Utnämnd till hovsångerska 1994. 2005-2009 var hon rektor för Operahögskolan i Stockholm. 2009 utsågs hon till vd och operachef för Kungliga Operan av kulturdepartementet.

Fritid: Långa hundpromenader, tystnad och just nu Netflix.

VISA MER

”Jag har sett vad som hänt i Köpenhamn, där man fått ett nytt hus som gåva, men pengarna för underhåll, drift och verksamhet inte är inräknade i det statliga anslaget. Så nu har man två operahus att fylla med verksamhet och får inte ekvationen att gå ihop. Det har lett till kraftiga nedskärningar, minskad personalstyrka och färre föreställningar.”

Operan i Stockholm får ett årligt statligt anslag på omkring 430 miljoner kronor och Birgitta Svendén vill inte ta några risker. Särskilt inte efter att ha sett skräckexempel från utlandet, där de senaste årens ekonomiska kriser strypt kulturbudgetarna.

”I ekonomiska kriser är kulturen ofta förlorare. Här i Sverige har vi varit ganska förskonade, medan mina kolleger i USA och flera europeiska länder har drabbats av plötsliga neddragningar som på vissa håll inneburit en halvering av verksamheten.”

Tillsammans med Statens fastighetsverk tog hon därför initiativet till att ta fram en renoverings- och utbyggnadsplan av den befintliga operan, där de äldsta delarna härstammar från 1898. I planerna finns både nya repetitionslokaler och mer publikvänliga lokaler, som innebär en utbyggnad av operahuset mot Kungsträdgården. Och när planerna nu fått klartecken har Birgitta Svendén, över en natt, blivit byggherre. Trots att hon varken gått någon ekonom- eller ingenjörsutbildning.

Minnena från Metropolitan

Men erfarenhet från hur olika operahus ser ut har hon. Hennes väg till vd-rollen har gått via världsscener som La Scala i Milano, Staatsoper i Berlin och Metropolitan i New York.

Av hennes 25-åriga karriär som mezzosopran finns i dag endast två uppträdanden att se på Youtube. I den ena spelar hon den busige Hans i sagooperan Hans och Greta, en inspelning som visades i SVT 1984. I den andra, betydligt skakigare, och förmodligen smyginspelade, filmen syns i bild en pytteliten Birgitta Svendén spela Erda i Richard Wagners Rhenguldet på New York-scenen Metropolitan 1990.

”Att sjunga på Metropolitan första gången var en speciell upplevelse. Jag kunde inte sluta tänka: ’Hur hamnade jag här?’. Det blev oerhört nostalgiskt att tänka på att jag kom från en plats i norra Sverige där det inte fanns någon opera, men att jag på något sätt ändå hade jobbat mig hela vägen hit.”

Hade aldrig sett en opera live

Född och uppvuxen i byn Vuollerim, vid polcirkelns gräns, var en karriär i rampljuset avlägsen. Men med en mamma som älskade att sjunga operetter och pappa som spelade både dragspel och piano vid sidan av sitt jobb som kraftnätsbyggare, var musiken ständigt närvarande i hemmet.

”Ett tag trodde jag att alla sjöng och spelade som vi hemma. Det dröjde länge innan jag förstod att det inte var så”, säger Birgitta Svendén.

Av pappa lärde hon sig att läsa noter och spela Frédéric Chopin, johannes Brahms och andra klassiska kompositörer. När hon efter gymnasiet sökte sig till Musikhögskolan var det för att bli sång- och pianopedagog – inte operasångerska.

”När jag flyttade till Stockholm som 20-åring hade jag aldrig sett en opera. Live alltså. Så opera var ingenting jag funderade på. Men allt förändrades när jag gick en kurs hos Operastudio 67 och sedan såg Barberaren i Sevilla här.”

Vad tyckte du om den?

”Det var väldigt bra musikaliskt, men jag tyckte inte att de var bra skådisar. Så min spontana tanke var: ’Varför ser de ut så där? Varför gör de så där?’”, skrattar hon åt minnet.

”Samtidigt var det en aha-upplevelse. Att man kunde göra en teaterföreställning med förstärkning av musik, det tyckte jag var optimalt.”

Efter sju år av högskolestudier, Musikhögskolan och sedan Operahögskolan, anställdes Birgitta Svendén direkt efter examen av Kungliga Operan. Tätt därefter följde en internationell karriär, inte minst som Wagner-sångerska.

”Wagners musik har passat min röst perfekt, och jag har haft förmånen att få sjunga roller i många olika typer av uppsättningar.”

Som eldfängd spanjorska

Men hennes mezzosopran har också prövats i helt andra uppsättningar. Från den förälskade Dorabella i Così fan tutte, som var ”jättesvår för att den låg så dåligt röstmässigt”. Och den levnadsglada Olga i Eugen Onegin, där ”jag kände mig ganska hemma, eftersom jag också tycker att livet ska vara roligt”. Via hennes första Carmen, som var ”rena rama chocken” eftersom den franska publiken inte gillade uppsättningen och den blonda Birgitta Svendén först misstroddes för att inte kunna spela en eldfängd spanjorska innan hon lyckades bevisa att det visst gick.

Men att välja ett favoritframträdande är svårt.

Komiker utanför sin komfortzon

”Ett ögonblick som stannat är förstås Verdis Rigoletto där jag sjöng mot Luciano Pavarotti på Metropolitan eller premiären på den då nyskrivna operan Christina. Det var två magiska ögonblick. Sedan har det under karriären funnits tillfällen då jag har känt att jag har kunnat använda allt jag har som artist. Men de stunderna är så få att man kan räkna dem på ena handens fingrar”, säger hon och fortsätter:

”Och de få ögonblick det händer kan man i regel inte ens förklara vad man har gjort, utan det är mer av en utomjordisk upplevelse. Att allt bara sitter där det ska. Resten av tiden handlar om att handskas med de kvällar man inte är på topp, som min sånglärare brukade säga.”

”Har aldrig jobbat så hårt”

När Birgitta Svendén hade arbetat i 25 år började hon dock fundera på att göra något annat.

”Jag ställde mig frågan om jag ville vara resande sångare resten av livet.”

Ungefär samtidigt blev tjänsten som rektor på Musikhögskolan ledig. Jobbet blev Birgitta Svendéns utbildning i organisation och administration. Ändå tvekade hon när Operans styrelse frågade om hon ville bli operachef och kort därpå även vd.

”Det tog flera månader av funderingar faktiskt. Mest för att jag undrade om jag hade varit borta från operahuset tillräckligt länge och om jag hade tillräcklig kompetens. Hade jag den distans som krävdes för att förändra delar av organisationen? Men nu i efterhand har jag inte ångrat det en sekund, trots att jag aldrig har jobbat så hårt i hela mitt liv.”

Annars brukar livet som operasångare beskrivas som hårt och slitsamt ...

”Men det här är tuffare. Jag har inga kontorstider till exempel, så en vanlig dag kan fortlöpa med möten hela dagen och sluta klockan 23 efter en föreställning. På det har jag det övergripande ansvaret för vårt framtidsarbete, inte minst med byggplanerna.”

Hinner du sjunga något?

”Nej, det satte jag punkt för 2008. Det gick inte att kombinera med det här krävande jobbet.”

Men hennes ansträngningar har gett resultat. När hon tillträdde var hennes uppdrag att öka publiksiffrorna och få Kungliga Operans ekonomi i balans efter flera år av förluster. Genom att sätta tydliga budgetramar för varje produktion kunde hon få ordning på siffrorna. Samtidigt hade Operan 297 000 besökare under 2015, det högsta besökstalet någonsin i Kungliga Operans historia. För att nå de rekordnivåerna har Birgitta Svendén inte dragit sig för att ta till okonventionella grepp.

”Artisten Petter avslutade till exempel sin turné här, och sommaren 2015 sände vi Champions League på storskärm över hela scenen. Då kom det massor av personer som inte hade varit här tidigare.”

Kommer de tillbaka och ser någon av era föreställningar efter det?

”En del gör det. Bland Petters publik var det många som redan var operafans, vilket var en glad överraskning.”

En vanlig fördom bland folk är annars att opera är skrikigt och klassisk musik tråkigt. Vad säger du till dem?

”Att opera egentligen är väldigt enkelt. Det är historier ur ditt och mitt liv som får en förhöjning genom musiken. Det är det som gör att vi inte behöver förstå vartenda ord, för berättelsen tar sig ändå in i vårt känsloregister.”

Operans historia blir digital skatt

Hur då?

”Ta Bohème som exempel. Den handlar om när vi var studenter och inte hade det jättefett. Man försökte hitta någon att dela lägenhet med för att få lägre hyra. Det är ungefär som bostadsmarknaden ser ut nu. Och så har vi en kompis som är sjuk och två personer som blir förälskade. Det är i stort sett det som händer.”

Är det den du brukar rekommendera till förstagångsbesökare?

”Den eller någon annan. Många tror att man måste veta och kunna så mycket om opera, men samtidigt kan de se en film de inte vet något om. Vad är skillnaden? Här handlar det om max tre timmar av ditt liv, man får väl vara lite nyfiken och utsätta sig för saker man inte känner till. Det gör jag hela tiden.”

Som vad?

”När vi visade den där Champions League-matchen till exempel. Jag är ingen fotbollsmänniska över huvud taget. Men när jag såg allting på storskärm, förstod jag för första gången laguppställningen och då blev jag engagerad. Då fattade jag varför människor kan go nuts för att se fotboll”, skrattar hon.

Nya Operan klar 2025

Med utbyggnaden av Kungliga Operan är Birgitta Svendén nu redo att kasta sig in i ännu ett outforskat område. Redan nu vet man att operahuset så småningom kommer att stänga i tre år för renovering. Som planerna ser ut ska den nya operan vara klar för inflyttning 2025. Och det enda Birgitta Svendén verkar sörja är att hennes mandat, som redan har förlängts en gång, just nu bara sträcker sig till 2019.

”Det är synd, för det hade varit roligt att vara med hela vägen i det här husprojektet. Men 2025 är jag nog inte kvar. Då får jag komma hit som publik.”