Di Weekend INTERVJUER

Om jag vore 25...

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jesper Frisk

Kai Wärn, Jan Svensson och Azita Shariati är alla rutinerade och erkänt skickliga ledare i näringslivet. Men även de har varit nybörjare en gång. Det här är vad de hade velat berätta för sina yngre jag.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Jan Svensson, vd för investmentbolaget Latour, som kontrolleras av familjen Douglas. Sedan Jan Svensson tillträdde för 15 år sedan har totalavkastningen ökat med tresiffriga tal, vilket är tre gånger bättre än börsens genomsnitt.

Vad hade du velat berätta för ditt ­yngre jag?

”Att jag borde ha lyssnat mer på andra, och tagit till mig vad mer erfarna personer sa. Jag kom då från Handelshögskolan, som jag tyckte var en fantastisk utbildning, och tyckte att jag kunde allt och jag skulle frälsa världen.”

Skulle du ha pluggat det du gjorde om du hade valt i dag?

”Ja, det skulle jag. Teknik och ekonomi är en bra kombination som man har stor nytta av i industrin. Möjligen skulle jag ha fyllt på med mer språk. Jag har läst en del franska, men det hade varit bra att kunna tyska eftersom Tyskland är en av Sveriges största handelspartners.”

Skulle du ha tagit samma karriärväg i dag, eller borde du ha valt andra jobb?

”När vi sålde vårt familjeföretag till Latour 1994 trodde jag att det skulle vara lätt att hitta nytt jobb, men marknaden var helt ointresserad av min bakgrund som familjeföretagare i ett ­importbolag. ’Don’t call us, we’ll call you’ var svaret jag fick. Det var bara Gustaf Douglas som tyckte att familjeföretagande var en merit, och det var ju tur eftersom jag följde med förvärvet. Sedan har jag haft ett fantastiskt arbetsliv inom Latour.”

Hurdan var du i din första ledarroll?

”Det var när jag blev vd i familjeföretaget, då var jag 30. Jag var mycket hetsigare, mycket otåligare och hade en enorm energi. Jag anses fortfarande vara fruktansvärt otålig, men det var mycket värre då. Jag ville fixa allting, och det skulle ske omgående. Men kombinationen av att ha begränsad erfarenhet, vara otålig och väldigt rak i sin kommunikation ledde till att jag sårade både en och två personer på vägen. Men jag brukar skoja och säga att jag också har blivit väldigt bra på att be om ursäkt.”

FAKTA
Jan Svensson

Ålder: 62 år.

Utbildning: Maskiningenjör från gymnasiet och ­civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm.

Karriär i korthet: Vd för Sigfrid Stenberg, som köptes av Latour 1994. Vd för Latour sedan 2003. Har styrelseuppdrag i ett tiotal företag i Latoursfären.

Höjdpunkt i karriären: ”Det är hela resan med Latour.”

Antiklimax i karriären: ”Det skulle vara när jag var ung och vi hade sålt familjeföretaget, och ingen var intresserad av min bakgrund. Jag blev snabbt nedtagen på jorden.”

VISA MER
FAKTA
Azita Shariati

Ålder: 50 år.

Utbildning: Fil kand i kostekonomi från Göteborgs ­universitet, enstaka kurser på Handelshögskolan i Stockholm.

Karriär i korthet: Biträdande kostchef på ett servicehus. På Sodexo sedan 1998, bland annat som ambulerande restaurangchef, regionchef och affärsområdeschef. Nordenchef sedan 2014.

Höjdpunkt i karriären: ”När jag blev vd för Sodexo ­Norden.”

Antiklimax i karriären: ”En märklig händelse var när vi flyttade till nya lokaler i Solna för två år sedan. Det skulle bli en effektiv och hållbar arbetsplats, men första dagen fungerade varken el eller telefoni och datorer. Huset hade byggts för tätt, så signalerna kunde varken komma in eller gå ut. Vi fick gå ut på gatan och ta telefonsamtal för att kunna jobba. Det tog en månad innan allt var åtgärdat.”

VISA MER
FAKTA
Kai Wärn

Ålder: 59 år.

Utbildning: Maskinlinjen på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

Karriär i korthet: Olika positioner på ABB 1985-2004. Vd för Seco Tools 2004-2010. Partner på IK Investment Partners 2011-2013. Vd för Husqvarna sedan 2013.

Höjdpunkt i karriären: ”Det har funnits många, men det första chefsjobbet på ABB i Belgien var speciellt.”

Antiklimax i karriären: ”Det är ett för starkt ord, men den sista tiden på ABB var min jobbigaste och mest turbulenta fas. Då hade Percy Barnevik slutat och jag hade fem affärsområdeschefer på lika många år, så det blev många omstarter. Men överlag var mina 19 år på ABB väldigt bra.”

VISA MER
Vad har du lärt dig om ledarskap sedan dess?

”Jag har lärt mig mycket om gruppdynamik och om samspelet mellan gruppen och chefen. Det är viktigt att ha stor självinsikt, annars kan man inte bli en bra ledare. Man måste förstå varför man gör som man gör, och kunna sätta sig in i hur andra uppfattar det man gör. Jag har haft stor nytta av en vidareutbildning i ledarskap som jag gick i Handels regi för många år sedan, där vi träffades och pratade om de här sakerna på ett internat under fem veckor utspridda på ett år.”

Har du haft någon mentor, vad har det i så fall lärt dig?

”Jag har haft stor glädje av relationen med Gustaf Douglas. Han är inte bara huvudägare i Latour, utan han har också varit med om väldigt mycket i livet.”

Skulle du ha prioriterat likadant som du har gjort mellan jobb och privatliv, om du hade gjort om dina val?

”Det har fungerat bra, tack vare min fru som har kört hela racet med familjen. Men det är uppenbart att jag inte var tillräckligt mycket hemma när barnen var små. Det kanske låter lite klyschigt, men jag tycker att jag missade mycket med mina barn. Nu när jag har barnbarn ser jag hur mycket roligt man har med dem.

Om man är mer involverad i sina barns uppväxt utvecklas man också själv. Den yngre generationen prioriterar annor­lunda när det gäller balansen mellan ­familj och jobb, och det är bra.”

Azita Shariati

Iranfödda Azita Shariati har avancerat från restaurangchef till Nordenchef i det multinationella serviceföretaget Sodexo på mindre än tjugo år. Hon är flerfaldigt prisad för sitt ledarskap och mångfaldsarbete.

Vad hade du velat berätta för ditt ­yngre jag?

”Att jag skulle leva mer i nuet. När jag var 25 hade jag bara varit i Sverige i fem år. Jag jobbade extra som vårdbiträde samtidigt som jag pluggade och hade en son som var tre år gammal. Min man studerade också och vi fick ingen dagisplats. Vi hade inga vänner eller någon nära familj här.

Jag sprang runt i ett ekorrhjul och det fanns ingen tid för reflektion. Utan det saknar man den fulla bilden och fattar lätt fel beslut. Jag fick min första mentor när jag var 35, men hade behövt det ännu mer när jag var 25.”

Skulle du ha pluggat det du gjorde om du hade valt i dag?

”Först pluggade jag programmering på Chalmers en termin. Det var en fin utbildning, men jag insåg att det inte var det jag ­ville jobba med. I stället tog jag en fil kand i kostekonomi, som jag kompletterade med en kurs i ledarskap och marknadsföring på Handels.

I dag skulle jag ha fördjupat mig i ledarskap på en gång, för det är det jag brinner för. Jag älskar människor. Ju mer jag lär mig om ledarskap, desto mer förstår jag hur lite jag kan.”

Skulle du ha tagit samma karriärväg i dag, eller hade du valt andra jobb?

”Jag är väldigt nöjd med den resa jag har gjort i Sodexo. För tjugo år sedan kom jag in på den lägsta chefsnivå man kan tänka sig, i dag är jag ansvarig för Norden. Det hade jag inte ens kunnat drömma om när jag började. Jag kom till rätt företag.”

Har du alltid tackat ja till alla uppdrag?

”Jag har aldrig planerat min karriär. Jag tror inte att det går. Men varje gång jag har fått en chans har jag tagit den och gjort mitt bästa.

En annan nyckel till min framgång är att jag har haft personer i organisationen som har gett mig möjligheter att utvecklas. De har inte bara slängt ut mig i det kalla vattnet, utan de har stöttat och hjälpt mig. Det har gett mig självkänsla.

Jag har bytt jobb vart tredje år, och det har ­varit bra. Första året lär man känna arbetsuppgifterna, andra året jobbar man med de ­lösningar man har hittat och tredje året kan man skörda frukterna av det jobb man har lagt ned. Då är det dags att gå vidare. Jag är ingen förvaltare, utan jag gillar nya möjligheter. Det har mina chefer sett.”

Skulle du ha haft mer eller mindre bråttom i karriären, med de erfarenheter du har i dag?

”Det handlar nog mest om min personlighet, jag har alltid bråttom i livet. Om jag skulle lugna ned mig så skulle det inte vara jag. Jag var likadan redan som barn.”

Hurdan var du i din första ledarroll?

”Jag var 30 och ganska osäker. Jag blev distriktschef för 15 väldigt erfarna personer, en del av dem hade jobbat lika många år som jag var gammal.

I början klappade mitt hjärta hårt när jag stod inför dem. Men sedan kom jag på att mina överordnade faktiskt hade gett mig det här förtroendet, och då gick det över. Det tog mig 1-1,5 år att komma dit. Men egentligen var det varken min grupp eller min chef som var tveksam, det var jag själv.”

Techmiljardären dyker upp Vad har du lärt dig om ledarskapet sedan dess?

”Jag har slutat förvänta mig att jag måste ha alla svar själv, vilket jag trodde i början. Jag har lärt mig att lyssna och förlita mig på de experter jag har omkring mig.”

Skulle du ha prioriterat likadant som du har gjort mellan jobb och privatliv, om du hade gjort om dina val?

”Ja, för jag har aldrig känt mig ensam. Jag har levt i ett jämställt hem. Vi har inte haft hjälp utifrån, men vi har hjälpts åt. Min man har också ett krävande jobb, och vi har båda haft bra ­utveckling i våra karriärer.

Jag känner inte att jag har offrat något. Vi har en son på 28 år och han är det bästa som har hänt mig. Min familj går absolut först, inget annat i världen har så stort värde för mig.”

Kai Wärn

Sedan Kai Wärn blev vd för Husqvarna för fem år sedan har lönsamheten förbättrats markant och börskursen har rusat i höjden. I fjol utsågs han till Årets ledare av tidningen Affärsvärlden.

Vad hade du velat berätta för ditt yngre jag?

”Att man ska lita på sitt engagemang. Med det kommer man långt, inte minst i en ledarroll eftersom verkligt engagemang ses och uppskattas av alla. Det kan också kompensera för andra eventuella brister och svagheter.

Jag hade även velat säga att man ska undvika att överarbeta saker, vilket en 25-åring lätt gör. De sista procenten tar väldigt mycket tid och ger bara marginellt mervärde.”

Skulle du ha tagit samma karriärväg i dag, eller hade du valt andra jobb?

”Jag skulle ha gått samma väg. Som trainee på ABB fick jag göra väldigt mycket väldigt fort. Efter ett halvår fick jag vara med om en uppstart av en verksamhet i Brasilien, det var helt fantastiskt. Då tog jag kanske mig själv på för stort allvar. Senare fick jag chansen att leda på riktigt, och det första börs-vd-jobbet var på Seco Tools. Det var otroligt kul, men efter det ville jag se lite hur det såg ut på ägarsidan. Då var det spännande att komma till riskkapitalbolaget IK Investment Partners, som är bra på bolagsanalys och snabba förändrings­processer. Utan den erfarenheten hade det tagit längre tid för mig att genomföra det som var rätt för Husqvarna.”

Har du alltid tackat ja till alla uppdrag?

”Jag har fått andra erbjudanden, och när jag har tackat nej har det berott på att jag inte har varit färdig med det uppdrag jag har haft. I den här typen av jobb kan man inte hoppa av efter tre år eller så, bara för att man vill optimera sin egen karriär. För mig är det viktigare att känna att man tillsammans med sitt team verkligen har bidragit med något på varje post.”

Hurdan var du i din första ledarroll?

”Jag var runt 30. Jag fick rekrytera ihop en grupp som skulle öka försäljningen av ABB:s industrirobotar till bilindustrin. Vi var en liten grupp på 5-10 personer som arbetade utifrån Belgien, vi blev ­edsvurna. Tillsammans med säljbolagen runtom i världen uträttade vi fantastiska resultat under fyra år.

Jag hade mycket driv och vilja, jag var nog högst svårstoppad. Men det finns ju en balans mellan att lyssna på andra och att lita på sig själv. I dag har jag nog blivit bättre på att lyssna och reflektera.”

Hon är årets Female Leader Engineer

Vad har du lärt dig om ledarskapet sedan dess?

”På mitt andra jobb i Tyskland var jag med och förändrade en mindre division som hade varit olönsam. Där lärde jag mig att jobba med dynamiken i gruppen, och jag tog in en coach som hjälpte oss med det.

Vi införde en rutin som gick ut på att avsluta varje möte, som hade varat i ­kanske två timmar, med 5-10 minuters reflektion. Vi funderade på hur mötet hade gått ur både gruppens och varje ­individs synvinkel, och om vi hade uppnått det resultat vi hade föresatt oss. Först tyckte jag att processen kändes lite hotfull, men det visade sig att den var både bra och effektiv. Den skapade en trygghet i gruppen och en förmåga att diskutera svåra saker på ett bra sätt.”

Skulle du ha prioriterat likadant som du har gjort mellan jobb och privatliv, om du hade gjort om dina val?

”Vi är alla barn av vår tid, men om jag vore 25 i dag skulle jag ta pappaledighet. Det tycker jag är självklart.

Vi fick två av våra tre killar när vi bodde i Tyskland i fem år, och då hade min fru jobbat som ekonomichef i ett litet ­bolag i Belgien i fyra år. Hon hade jobbat hårt och tyckte att det var rätt skönt att kliva av och vara hemma när vi fick barn. Efter det får man lite mer cementerade roller, på gott och ont.

För dem som är under 40 i dag är det givet att dela på allt. Jag är glad för dem och jag uppmuntrar alla att göra det. Det är helt rätt.

Däremot tycker jag att jag har gjort vad jag har kunnat med den tid jag har haft med barnen, med transporter och annat på helgerna. Men det är kanske lite av en ursäkt i efterhand.”