Di Weekend INTERVJUER

Ny värld öppnar sig för superklättraren

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Den numera ­välbetalde världsstjärnan Alex Hannold donerar mycket pengar till kampen mot klimatförändringarna och har startat en stiftelse som investerar i solceller. Här ­fotograferad utanför Grand Hôtel i Stockholm.

Joey Abrait

Det tog Alex Honnold 3 timmar och 56 minuter att skriva in sig i historieböckerna. Hans klättring – utan rep eller säkerhets­utrustning – uppför bergsväggen El Capitan fångades i den Oscarsvinnande filmen . Nu investerar han sina före­läsararvoden i solceller och klimatorganisationer. ”Jag tror att människor hade levt bättre liv om de hade tänkt på döden lite mer”, säger han. 
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Handen som Alex Honnold sträcker fram är stor, sträv och läderaktig. Det är sällan man tittar ner på den hand man skakar men i dag är det svårt att låta bli. Alex Honnolds egen teori är att hans händer blivit större med tiden, att ”bindväv och grejer” försvunnit när fingrarna böjts åt alla möjliga håll för att komma åt sprickorna i bergen.

Han bär också uttryckligen livet i sina bara händer.

Alex Honnold var redan ett namn i klättringsvärlden när han gjorde sig känd för en bred publik genom att sommaren 2017 ­bestiga den 900 meter höga bergsväggen El Capitan i Yosemite – utan vare sig rep eller säkerhetsutrustning. 

Beroende på var på berget man befinner sig vid ett möjligt fall, går det att jämföra med att falla från Eiffeltornet, Empire State Building eller världens högsta byggnad: Burj Khalifa. Det är svårt att jämföra frisoloklättring med någon annan sport i världen. Ett snedsteg innebär enkelbiljett till en säker död. 

Det är ett projekt som de flesta skulle jämställa med dödslängtan eller dårskap. För Alex Honnold är det tvärtom livsviktigt. Projektet följdes av ett filmteam och resultatet blev den Oscarsvinnande dokumentären Free Solo, som fått miljontals biobesökare att känna höjdrädsla i hd-format. 

FAKTA
Alex Honnold

Ålder: 34 år.

Familj: Förlovad med Sanni ­McCandless.

Bor: I Las Vegas, Nevada.

Bakgrund: Professionell bergsklättrare, mest känd för sina frisoloklättringar. Honnold ­började klättra som 5-åring. Hoppade av utbildningen till ­civilingenjör på Berkeley för att klättra på heltid.

VISA MER
FAKTA
Soloklättring mest extremt

Klättring går att dela in i flera under­kategorier, vanligast är sportklättring, bouldering, ­traditionell klättring och alpin klättring. Sportklättring utövas på klippor med förplacerade säkringar, rörelsemomentet är det dominerande och prestationen bedömds utifrån turens tekniska grad. I traditionell klättring bedöms prestationen utifrån den stresstålighet som krävs för att klättra en tur. Klättraren ansvarar för placeringen av säkringar eller får klara sig utan dem. ­Soloklättring, eller frisolo­klättring, som Alex Honnold utövar, innebär att man klättrar utan att ­använda säkerhetsutrustning. Oftast används bara klätterskor och en kritpåse.

VISA MER

En djupdykning i Alex Honnolds till­vägagångssätt visar dock att han gjorde allt för att minimera riskerna. Att klättra uppför El Capitan utan rep tog två år av förberedelser, ett avbrutet försök och en stukad fot. Alex Honnold kände till varje millimeter av sin rutt när han väl klättrade.

”Jag är inte en risktagare, jag har till ­exempel aldrig spelat spel. Klättring handlar mycket om att ta något som verkar riskabelt, göra det säkert genom träning och därigenom minimera riskerna.”

Vilka tankar går genom huvudet när man är på ett av världens högsta berg utan någon säkerhetsutrustning?

”Inte så många. Man har nått en punkt där man inte behöver tänka på någonting. Det känns bara bra. Man tappar uppfattningen om tid och rum och fokuserar på ­rörelsen.”

Intensivt schema i Stockholm

Di Weekend träffar Alex Honnold i Stockholm innan coronakrisen slagit till och klättraren är här för ett Nobelevent.

Han ser ut som att någon plockat honom från en klättringsexkursion och släppt ner honom på Grand Hôtel i Stockholm. Allt han bär har sponsorn North Faces logga. Ryggsäcken är på – när intervjun är slut ska han gå till Hans Allde Herrekipering för att fixa en frack inför kvällen, direkt ­efter bär det av till Klättercenter vid Telefonplan för att träna.

På gatan utanför vänder sig en kille med långt hår storögt om, och utropar: 

”Oh my god, is it Alex Honnold? Thank you so much for everything you’ve done for the climbing society.”

”Thanks man.”

Alex Honnold är artig och ödmjuk men kortfattad. Han svarar koncist. 

Är det första gången i Sverige? Japp. Dricker han kaffe? Nej. Hur känns det att vara inbjuden av Nobel? Pretty cool. 

Förra året blev kanske det mest intensiva året någonsin för Alex Honnold. All marknadsföring av filmen har gjort att han har besökt varje kontinent. Plötsligt har han blivit en publik person utanför klättringsvärlden. Några av världens mest prestigefyllda galor avlöste varandra i fjol: Emmys, Bafta, Oscars, Nobelfesten.

”Yeah, it’s cool. Oscars var ’outrageous’, Bafta var också ’pretty wild’. Det har varit så många evenemang, kombinerat med ­företagsföreläsningar, som också är intressanta på sitt sätt. Det har varit ett galet år med filmen.”

Alex Honnold får ofta frågor om risk och rädsla. Höjdrädsla är inget han kan känna igen sig i, däremot obehaget att prata inför publik.

”Jag brukade vara så rädd för det. När jag var liten var det helt otänkbart. Men jag har lärt mig med åren, speciellt nu när jag står på scen så ofta. När jag hör intromusiken innan jag ska gå upp blir jag lite illa till mods. Då vet jag att det är dags att prestera, då känner jag lite ’oh man...’.” 

Möt fotografen bakom Humans of New York Toppar löneligan för klättrare

Honnold är världens bäst betalda professionella bergsklättrare. För en företagsföreläsning kan han ta ett sexsiffrigt dollar­belopp, det vill säga arvode räknat i miljoner kronor. Själv jämför han sin lönebild med en ”hyfsat framgångsrik tandläkare”. Vad kontraktet med outdoorjätten North Face är värt, som dessutom omförhandlas när vi ses, kan han inte kommentera. Ändå har pengarna inte gjort någon större skillnad för hans livsstil.

”Jag tjänar mycket mer nu, men alla mina ägodelar får jag gratis av mina sponsorer, förutom mat. Jag gör samma saker som jag alltid har gjort, det är därför jag ger bort så mycket. Mitt hus i Vegas är riktigt billigt också.”

Bor fortfarande tidvis i sin skåpbil

Man kan fråga sig varför en professionell klättrare bosätter sig i en stad präglad av casinon, shopping och underhållning. Förklaringen är enkel – den bästa försäsongsklättringen finns i bergen runt om staden. Tidigare bodde Alex Honnold året runt i sin skåpbil. Numera bor han i bilen halvtid, som när han åker till Yosemite. 

”Det finns saker som är skönt med att ha hus. Att kunna ta en dusch, stretcha på en matta och kunna stå upp raklång. Men ibland saknar jag enkelheten i min van.”

Vad gör dig lycklig, förutom klättring?

”Hänga med kompisar, äta mat och vara varm. Det är ganska enkelt. Människor är lika varandra.”

Till en början donerade Alex Honnold merparten av sina pengar till ­organisationer som arbetade med miljö- och klimattfrågor. För några år sedan startade han en stiftelse, som arbetar med solceller. 

”Det känns som något slags moralisk skyldighet. Jag började tjäna mer pengar än jag behövde och levde samtidigt i en bil. Jag började läsa på om klimatförändringarna och de första fem åren donerade jag allt till andra organisationer. Att satsa på solceller är den perfekta kombinationen av att hjälpa miljön och hjälpa samhället.” 

Alex Honnold har en tendens att snöa in på olika ämnen, läsa på intensivt. Ett av dem är Greta Thunberg.

”Hon är awesome. När hon kom till USA var hon överallt i medierna. Jag började läsa allt jag kunde hitta om henne, alldeles för långt in på natten tills jag undrade vad jag höll på med.”

”Hon har blivit en sådan ikon. Det fick mig att tänka på rörelser och varför vissa ledare är karismatiska och blir frontfigurer. Hon har ju fått mycket kritik, att hon skulle vara bortskämd och så vidare, men vem bryr sig? Världen och klimatrörelsen behöver en ledare och om hon kan leda är det perfekt, även om hon är otippad.”

Tackar nej till fallskärmshoppning

Även om rädslan att tala inför publik något som Alex Honnold överkommit finns det fortfarande en grej han inte gör.

”Jag gillar inte fallskärmshoppning. Ett tag gjorde alla coola kids det i Yosemite, det var som att alla flög. Jag kände att jag borde lära mig, men jag tyckte verkligen inte om det. Alla som gjorde det dog.”

Bankchefen vill tatuera tassar

Döden är ständigt närvarande för professionella klättrare, inte minst inom frisoloklättring. 

”De senaste 5–7 åren är det många som har dött. Det är svårt att hantera, men man lär sig med tiden eftersom man får så mycket övning. Det är hemskt, men sant.”

Under vintern omkom hans vän Brad Gobright i en klättringsolycka i Mexiko.

”Det var en tuff vecka. Det var Thanks­giving och jag tillbringade den med familj och släkt som inte själva klättrar. Jag fick göra intervjuer om Brads död samtidigt som jag skulle ha trevlig familjetid.”

Förändrar dödsfallen din relation till klättringen?

”Det är svårt att svara på. Fråga mig igen om tio år, då kanske det har börjat göra det. Om du klättrar tänker du på risk och dödlighet, du har tänkt mycket på det och redan tagit beslutet att det är värt det för dig.”

”Helt krasst måste vi alla vänja oss vid tanken på att vi ska dö. Du kan halka och dö, eller bli överkörd av en buss. Som klättrare tvingas du att möta de tankarna. Jag tror att människor hade levt bättre liv om de hade tänkt på döden lite mer. Då görman mer klara val, och kan ­följa sina värderingar och vad som är viktigt i ­livet.”