Di Weekend INTERVJUER

Möt fotografen bakom Humans of New York

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

anna ledin wirén

Anna Ledin Wirén

I år har det gått tio år sedan foto- och intervjukontot Humans of New York startades på Instagram. Grundaren Brandon Stanton berättar om en osannolik framgångssaga vars innehåll fascinerar över 10 miljoner följare i hela världen.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Det är en konfunderad Humans of New York-grundare som öppnar dörren till kontoret på Lower East Side.

”Kan du vara snäll och påminna mig om hur det kommer sig att vi ses i dag?”, säger han.

Brandon Stanton brukar tacka nej till intervjuer, särskilt nu – med en liten dotter att ta hand om där hemma är tid en bristvara. Han verkar dock inte ­särskilt missnöjd över att två svenskar kommer på besök. Tvärtom tar han emot oss som om vi vore ­gamla vänner, ställer nyfiket frågor och tycks ­genuint intresserad av svaren. Men så är också det här en person vars karriär bygger på förmågan att få främ­lingar att känna sig bekväma i hans närvaro.

I tio år har Brandon Stanton stoppat främmande människor på gatan och inlett samtal. I början med en önskan om att få ta en bild, men med tiden har det alltmer handlat om berättelser. Innerliga och personliga berättelser som ofta tar upp det som smärtar mest: missbruk, en nära väns bortgång eller en uppslitande skilsmässa. Upplevelser och känslor som i vissa fall inte ens avslöjats för de närmaste, men som berättas för en 36-åring de aldrig tidigare träffat.

Och det är många som vill läsa inläggen. Humans of New York har i dag 18 miljoner följare på Facebook och drygt 10 miljoner på Instagram.

FAKTA
Brandon Stanton

Ålder: 36 år.

Bakgrund: Växte upp utanför ­Atlanda i Georgia. Arbetade med obligationshandel i Chicago men ­förlorade arbetet. Flyttade till New York för att satsa på fotografi. ­Startade Humans of New York 2010. Har i dag fotat människor i 20 länder, förutom USA också Iran, Irak, Uganda, ­Kongo-Kinshasa och Ukraina.

Utmärkelse: ­Utsetts av tidningen Time till en av ”30 under 30 år som förändrar världen”.

VISA MER

På hans kontor finns däremot absolut ingenting som skvallrar om framgångarna. Rummet är omkring tio kvadratmeter, persiennerna neddragna och på väggarna trängs post it-lappar med nedklottrade idéer. En madrass står lutad mot en av väggarna och själv är han anspråkslöst klädd i sneakers, keps, huvtröja och jeans. Hans uppsyn för snarare tankarna till en gänglig tonårig gamer än en världskänd ­influencer – om man kan kalla honom det – som 2016 bjöds in till Vita huset av dåvarande presidenten Barack Obama.

Men allt började alltså 2010. Brandon Stanton hade under ett par år arbetat med obligations­handel i Chicago när nedskärningar gjorde att han plötsligt stod utan jobb. Eftersom han nyligen köpt en ­kamera och blivit närmast besatt av att dokumentera sin omgivning bestämde han sig för att satsa på fotogra­ferandet.

”Min tanke var att jag skulle bli gatufotograf och sälja kopior av mina bilder. Det här var före sociala medier, det är otroligt hur mycket allt förändrats ­sedan dess. Facebook fanns visserligen, men inte ­Facebook-sidor och inte Instagram, och Twitter var bara några år gammalt. Så min idé var att ta foton och skapa en webbsida där jag kunde sälja ­bilderna”, minns han.

Övervann den sociala rädslan

Till en början gjorde han som många gatufoto­grafer före honom: plåtade folk utan att de var medvetna om det. Men snart började han i stället be om att få ta deras porträtt.

”Jag bestämde mig för att helt ägna mig åt det. I början var jag livrädd för att gå fram till folk, men samtidigt ville jag verkligen ha bilderna så jag tvingade mig själv att övervinna rädslan. Med tiden blev jag en bättre fotograf, men framför allt utvecklades min sociala förmåga. Det är anledningen till att ­Humans of New York kunde växa.”

Under två månader sommaren 2010 lämnade han hemmet i Chicago för sitt livs första besök i New York. Trottoarerna var fulla av spännande människor och här fanns en mångfald han inte sett någon ­annanstans – med andra ord en perfekt plats för den som ville porträttera ett brett galleri av karaktärer. I september 2010 lanserade han projektet Humans of New York och i november samma år blev han själv New York-bo.

”Jag var ute på gatorna och fotograferade hela ­tiden. Efter något år träffade jag en kvinna helt klädd i grönt som berättade att hon tidigare bar en ny färg varje dag. Men en morgon valde hon grönt och ­eftersom det fick henne att må bra hade hon nu ­varit helt klädd i grönt i 15 år. Jag tog hennes citat och placerade det under fotot och det var då det började hända saker.”

”En mäktig känsla”

Följarantalet började växa, med kring tio nya personer per dag.

”Det var en mäktig känsla”säger Brandon ­Stanton, som då levde på de 600 dollar han fick från staten varannan vecka efter sin uppsägning och att sälja enstaka foton.

I huvudet på en Spotifymiljardär

Hade du någon långsiktig plan då?

”Att jag i framtiden skulle kunna nå ut till miljoner människor var helt otänkbart. Jag sa till en vän att om det här fortsätter kommer jag ha 10000 följare om tre år, vilket för mig då framstod som den största siffran i världen.”

I stället växte kontot lavinartat. Några år senare började han porträttera människor i andra delar av USA och utanför landets gränser, fort­farande under vinjetten Humans of New York. I samband med den stora flyktingvågen 2015 var han på plats i Europa och gjorde inter­vjuer i samarbete med ­UNHCR. ­Senare samma år, i Paki­stan, samlade han in över 20 miljoner kronor till ­organisationen Bonded ­Labour Liberation Front som ­arbetar mot barnarbete. Han har sedan dess gjort åtskilliga välgörenhetsinsamlingar och 2016 fick han en inbjudan till Vita ­huset, i samband med att han lyckats samla ihop 10 miljoner kronor till en skola i Brooklyn.

”Konceptet ger mig oändliga möjligheter och det är aldrig tråkigt. Så länge jag berättar folks historier och min publik följer med mig kan jag åka vart som helst”, säger han nöjt.

Finns det en längtan hos människor att få berätta sina historier?

”För dem som väljer att prata med mig – absolut. Som inledning på varje intervju säger jag att om det är någonting du inte vill ­svara på så behöver du inte göra det, och om det är någon­ting du inte vill att jag ska dela så gör jag inte det heller. Folk har alla möjligheter att tacka nej, men det händer aldrig. En ­intressant sak är att efter intervjun tackar personen i stället ofta mig för samtalet. Så, jo, hos många finns det ett behov.”

Hur går du tillväga för att få förtroendet?

”Mycket handlar om energi. Jag närmar mig personen som en människa och inte främst en journalist. Jag lyssnar och ställer inte tusen frågor. Jag ­undrar: ’Vad tänker du på just nu?’. Och fortsätter med: ’Vad är din största kamp eller utmaning just nu?’ ­Sedan bygger jag därifrån.”

Tackar nej till sponsrade inlägg

I en tid när företag är på ständig jakt efter ”content”, ”storytelling” och strävar efter autenticitet är det svårt att hitta en mer åtråvärd samarbetspartner än Brandon Stanton. Men han tackar konsekvent nej till sponsrade inlägg. Han understryker vikten av att ha full kontroll över arbetet och att aldrig svika ­förtroenden. Till exempel gör han fortfarande alla intervjuer på egen hand.

”Jag vill inte bygga något medieimperium. Jag vet att jag skulle kunna tjäna mycket mer pengar om jag fokuserade på business. Men jag har ingen reklam och har tackat nej till miljontals dollar.”

»Vårt arbete är ett maraton«

Det som gett honom möjlighet att tacka nej utan att behöva bekymra sig för ekonomin är två hittills storsäljande böcker. Numera finns även ett Humans of New Yorks patreon-konto för den som vill bidra finansiellt. I skrivande stund ger 18 503 personer en summa mellan 1 och 100 dollar varje månad. Hans tredje bok, Humans, kommer nu i oktober.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

”Jag har hållit på länge med en dokumentärfilm som jag hoppas avsluta. Jag vill också göra mer serier i stil med den med flyktingarna, och som jag även gjort på sjukhus och fängelser. Jag är så lyckligt lottad att mitt arbete är att gå omkring med min kamera, prata med folk och dela deras historier med miljontals människor. Det är världens bästa jobb.”

Under coronapandemin har Brandon Stanton arbetat annorlunda.

”Eftersom jag inte kan närma mig människor på gatan just nu har jag inte kunnat fotografera. I stället har jag bett min publik höra av sig med sina historier och gjort intervjuer via Facetime. Jag har fått in tusentals förslag och responsen har varit ­fantastisk. Berättelserna har fått ett annat djup ­genom foton från personens liv. Det har berikat historierna på ett sätt som inte var möjligt med intervjuerna jag gjorde på gatan.