Di Weekend INTERVJUER

Modematriarken om livet i sicksack

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jesper Frisk

Rosita Missoni är 88 år och högst ­involverad i livsverket Missoni, som i dag ­omsätter över 1,5 miljarder kronor. I det anrika, italienska modeimperiet är det kvinnorna som styr, och familjen är central.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Olympiska spelen 1948 var ett ­speciellt evenemang av många anledningar. Det var de första sommarspelen efter andra världs-krigets slut och Europa låg fortfarande i spillror. Trots detta blev det nytt rekord i antalet deltagare och ett ­särskilt framgångsrikt år för Sverige, som tog hem flest medaljer efter USA.

Det var ett viktigt ögonblick för världen, som Rosita Missoni beskriver det. Det visade sig bli ett särskilt viktigt evenemang för henne också. ­Rosita Missoni var 16 år när hon besökte OS i London som en del av en skolresa till Storbritannien.

På startplats för 400 meter häcklöpning iklädd Italiens färger stod Ottavio Missoni, som då var 27 år. När andra världskriget hade brutit ut ­några år tidigare hade han fått sätta idrottskarriären på paus, för att bli stationerad i Afrika för den italienska arméns räkning. Där hamnade han till slut i krigsfängelse.

”Han brukade säga att han var gäst hos Storbritanniens kung i fyra år. Det var inte det bästa stället att förbereda sig för ett OS”, säger 88-åriga Rosita Missoni.

Familjens lyckonummer

När Di Weekend träffar henne i Stockholm är hon på plats för att lansera den senaste kollektionen med systrarna Marie och ­Annica Eklunds vinylgolvssuccé Bolon, ett samarbete som pågått sedan 2013. Rosita Missoni fortsätter att berätta detaljerat om när hon träffade sin man under OS i London 1948.

FAKTA
Rosita Missoni

Ålder: 88 år.

Bor: I Varese i Italien.

Familj: Barnen Angela och Luca. Sonen Vittorio gick bort

i en flygkrasch 2013. Nio barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Fritid: Stort trädgårdsintresse. Tillbringar stor del av sin ­lediga tid i trädgården, eller med barn och barnbarn.

VISA MER
FAKTA
Missoni & Bolon

Bolon har under många år samarbetat med det ­italienska mode- och designhuset Missoni. Grundarna träffades för första gången på möbelmässan Salone del Mobile i Milano 2011. I september i år lanserades det ­senaste samarbetet, det tredje i raden.

Det finns flera likheter mellan Bolon och Missoni.

Det är familjeföretag som valt att ha fabriker i sina hem­städer och leds av kvinnor. Bolons tillverkning sker

i Ulricehamn, där Bolon grundades av Nils-Erik ­Eklund 1949. Fyra år senare grundades Missoni av ­Rosita ­Missoni och hennes man, som också valt att ­behålla produktionen i Sumirago i Italien. Både Bolon och ­Missoni arbetar med vävstolar och överbryggar traditionell teknik med modern design.

”Vårt samarbete med Bolon känns så naturligt, vi är båda familjeföretag, gillar att experimentera med färg och vi delar samma passion för karakteristiska vävda texturer”, säger Rosita Missoni.

VISA MER

Den långa, stiliga landsmannen Ottavio Missoni drog hennes uppmärksamhet till sig, eftersom han hade startnummer 331.

”Adderar man de siffrorna blir det sju och det har alltid varit min familjs lyckonummer. Mina far- och morföräldrar var födda 1877, vi fick alltid sju lire på söndagar, sju godisbitar och så vidare. När jag såg siffrorna på Ottavios linne tänkte jag att han kommer vinna. Det gjorde han, och hamnade i finalen.”

Någon medalj blev det tyvärr inte för Ottavio Missoni. Däremot fixade Rosita Missonis vän en dejt med idrottsmannen. De möttes utanför Picadilly Circus och fem år senare gifte de sig och startade Missoni.

Ikoniskt mönster

Det blev ett äktenskap som varade i 60 år. Men jubileumsåret för både före­taget och Rosita och Ottavio blev kantat av sorg. Två veckor efter paret ­Missoni ­firade diamantbröllop gick ­Ottavio Missoni bort, 92 år gammal. Några månader tidigare hade de förlorat sin förstfödde son Vittorio i en flygolycka i ­Venezuela. När Ottavio Missoni gick bort hade de fort­farande inte hittat vraket.

”Jag tror att om jag tittar tillbaka på mitt långa liv, så har det funnits många sorgliga händelser. Men tittar jag på livet i det stora hela har det gett oss många, många möjligheter. Vi har kunnat ­bygga vår fabrik där vi bor, och här finns nu hela familjen – även de minsta. Trädgården har blivit ett dagis, vilket jag älskar!”, har Rosita Missoni ­berättat.

Rosita och Ottavio, eller ”Tai” som han ­kallades, startade sitt företag 1953. Ottavio Missoni hade redan gjort stickade träningsoveraller i ull till det italienska landslaget och Rosita Missoni kom från en familj som tillverkade broderade sjalar, kimonos och överkast. Paret Missoni fortsatte att ­sälja stickade träningsoveraller och sportkläder, men det var först när Rosita Missoni började experimentera med maskiner som ursprungligen var gjorda för att tillverka sjalar, som företagets i dag ikoniska sicksackmönstrade mönster tog form.

”När vi började var det inte så vanligt att ha sin egen fabrik. Vi gillade att arbeta med texturer och olika material och kunna känna på allting själva. Min man överraskade mig med många olika ­material och textilier som jag från början inte ­visste hur jag skulle använda.”

Ramaskri efter modeshowen

Deras första modeshow hölls 1966, och följande år presenterade de sin kollektion på Palazzo ­Pitti i Florens. Rosita Missoni bad modellerna att ta av sina behåar, eftersom hon inte tyckte det såg bra ut under kläderna. Det ingen hade räknat med var att strålkastarljuset gjorde att allting syntes genom de transparenta kläderna. Det blev ramaskri, Missoni blev bannade att visa i Florens i ­flera år, men det blev också startskottet för ­deras ­succé.

Full rulle för golvdirektören

1970- och 1980-talen blev guldår för mode­huset Missoni. Tack vare att de fångade uppmärksamheten hos ikoner som modejournalisten Anna Piaggi och Vogues chefredaktör Diana Vreeland blev varumärket mer känt internationellt.

På 1980-talet blev barnen Luca, Vittorio och Angela involverade i ­företaget. Rosita Missoni lämnade över tyglarna för modekollektionerna till dottern Angela ­Missoni 1997. Tanken var först att Rosita ­Missoni skulle dra sig tillbaka, men efter ett par månader av att ”försöka vara mormor på deltid”, åter­vände hon till företaget som creative director för ­Missoni Home.

”Det jag är mest stolt över är att Missoni i dag ses som en stil och ett namn, snarare än bara ett modemärke. På 1970-talet insåg vi att vi hade åstadkommit något unikt och var ett märke som var känt över hela världen oavsett om du var ­modeintresserad eller inte.”

I dag omsätter Missoni 150 miljoner euro, drygt 1,6 miljarder kronor, och har över 300 ­anställda. Förra året sålde familjeföretaget en ­minoritetsandel till investmentbolaget FSI Mid-Market Growth Equity Fund. Att sälja hela företaget har aldrig varit aktuellt, menar Rosita Missoni.

”Vi har fantastiska, lojala arbe­tare som varit hos oss i många år. Vissa har arbetat hos oss i 40 år, och de känner att de är en del av historien och en del av en kreativ process. En av våra första ­anställda kunde inte ens läsa, men hon ­kunde ­prata med maskinen. Vi har skapat ett otroligt fint samarbete med våra anställda.”

”Jag är väldigt privilegierad”

Det är ett italienskt modeimperium Rosita ­Missoni och hennes man byggt upp, som med sina karaktäristiska, färgstarka mönster gett eko över hela världen. Det är en oerhört parant 88-årig Rosita Missoni som cirkulerar i Bolons lokaler i Stockholm, signaturflätan i nacken är givetvis knuten med ett Missoniband.

”Scusi”, säger Rosita Missoni under vår intervju och halar upp en mobiltelefon som även den bär företagets mönster.

Några rappa meningar på italienska följer innan hon tar vid igen. När vi börjar prata om att arbeta för fullt när man bara har två år kvar till 90 ser hon något road ut.

”Ja, jag är ju grundaren. Det här är mitt liv och jag är väldigt privilegierad.”

Duon syr ihop hållbara affärer

1983 blev Missoni ett av de första modehusen som expanderade från modebranschen till att ­börja göra heminredning. Missonis olika ­mönster är oerhört kopierade, både inom mode och hem­inredning.

”Min åsikt om kopior är att de hjälper en att vända blad och gå vidare.”

50 steg från fabriken

Både företaget, fabriken och familjen är fort­farande baserade i Sumirago, en dryg halvtimme från Milano, där allting började. Merparten av ­klanen Missoni bor i den lilla orten och familjen spelar än i dag en central roll i företaget.

”Fördelen med ett familjeföretag är att det ­håller ihop oss. Jag bor 50 steg från fabriken och dörren hem till mig står alltid öppen. Jag vet ­aldrig om jag kommer äta lunch själv, eller om det ­kommer vara sex eller åtta personer som är med. Generellt pratar vi inte affärer när vi sitter runt bordet.”

Hoppas du att företaget kommer vara kvar i familjen för alltid?

”Jag hoppas det, så klart. Men de får göra precis vad de vill. Det kommer mina barn och barnbarn få bestämma. Jag hoppas att fabriken och ­företaget får vara kvar i Italien, där vi har våra ­rötter. Italien är ett så underbart land, även för ­inspiration. Du har havet, bergen, städerna. Och sen har vi katastrofer här också så klart. Men det är livet. Min ­största önskan för framtiden är att alla får vara friska.”