Di Weekend INTERVJUER

Mode: Comeback i skräddarsydd roll

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Josefine Stenersen

Vintagenörden Christopher Bastin började som skjortdesigner på Gant. Nu, 15 år senare, gör han comeback som ­”artistic director”.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Du började som skjortdesigner på Gant 2005, men avancerade till kreativ chef. Hur gick det till?

”När jag började på Gant arbetade jag nära Klas Käll, en av delägarna, och lärde verkligen känna varumärket. Folk hade dålig koll på Gants historia, många trodde att det var ett europeiskt påhitt och en ­efterapning av Ralph Lauren. Min roll blev att köpa vintageprover, kurera och katalogisera Gants historia. Jag tror att jag ensam höjde priset något enormt på deras gamla skjortor på Ebay. Några år senare startade vi Gant Rugger.”

Du slutade som creative director 2015 och har sedan dess frilansat för bland annat NN07 och Indiska. Varför återvänder du till Gant igen?

”Mitt sista uppdrag var i Köpenhamn. Tanken var att jag skulle veckopendla lite, men bara några veckor senare fick jag och min tjej reda på att vi skulle få barn, och jag ville inte vara borta så mycket. När Gant hörde av sig kom vi fram till att vi åter igen delar samma vision om varu­märket. Mitt krav var att inte sitta med personalansvar, jag vill fokusera på det kreativa. De hade tänkt ­likadant, så de erbjöd mig en skräddarsydd roll. Som artistic director ska jag fungera som en krea­tiv katalysator för varumärket. ”

Hur har branschen förändrats sedan du ­bör­jade?

”Även om det är mycket 1980 och 1990-tals­influenser just nu i modet, är det inte lika homogent. Det kan göra en trött ibland när man har som jobb att analysera samtiden och försöka ha en magkänsla för vart saker är på väg. Men det är också kul. I grund och botten har jag aldrig ­varit intresserad av avantgarde. Mitt intresse är sna­rare att hitta de små strömningarna. Färg och mönster tycker jag är superkul. Jag är besatt av färger.”

Någon du inte gillar?

”Jag blir irriterad när jag ser blåa nyanser som drar mot ’petrol’. Det är det fulaste jag vet.”

Sökte 273 jobb utan att få napp Stämmer det att du har en väldigt stor jeanssamling på din vind?

”Ja, den ligger där uppe i olika lådor. Tre ­gånger om året tar jag ner den och tittar igenom. Mitt ­första jobb i branschen var på Solo. Där jobbade en kille som hette Mats Andersson, som vid den tiden var en av typ tio personer som samlade på vintagejeans. Han lärde mig vad man ska leta ­efter, vilka kännetecken, och efter det började jag ­samla. Jag fokuserar på Levi’s, Lee och Wrangler.”

FAKTA
Christopher Bastin

Ålder: 46 år.

Familj: Sambon ­Camilla Åstrand och dottern Flora, 1 år. Döttrarna Klara, 18, och Irma, 16, från en tidigare relation. Bror till tv-producenten Henrik Bastin.

Bor: Villa i Gamla Enskede i Stockholm.

Bakgrund: Arbetade extra på Solo under gymnasiet. ­Arbete på H&M, Acne, Whyred och Åhléns före Gant 2005. Har sedan 2016 frilansat och ­arbetat för märken som Indiska, Frame och NN07.

Frukost: Äggröra, bacon och tomater hemma i Gamla ­Enskede.

VISA MER
Samlar du på något mer?

”Det finns väldigt få nya saker i det här hemmet. Jag har köpt mycket konstiga saker när jag varit ute och rest. Min farfar var konstnär, och min farmor var fotograf. Mormor arbetade på Dior på NK. Farmor och farfar växte upp i Ryssland och hade med sig antikviteter och grejer hit, och hade en grundläggande god smak. När jag var ton­åring tyckte jag att de hade tråkiga, gammeldags möbler. Tills jag fyllde 25 och insåg att allt var designklassiker. De hade insett redan på 1950-talet vad som var kvalitet. Det kan ha format vad jag tycker är vackert. Redan när jag köpte min första lägen­het hade jag inga nya möbler. Jag har aldrig gillat stramhet och nytt, jag tycker det är osexigt.”

Selam Fessahaye: Folk grät Den som följer dig på Instagram kan inte ­undgå att se att du älskar att laga mat. Var kommer det intresset från?

”Efter lumpen flyttade jag hemifrån och ­bör­jade jobba, till skillnad från mina polare som började på universitetet. Jag tyckte att det var deppigt med studentmat som ’pasta rouge’, ­pasta och ketchup, och kände att jag var tvungen att göra matlagningen till något trevligt. Så när mina kompisar kokade nudlar gjorde jag lövbiffs­rullader. Sen har det bara fortsatt och nu är det en hobby. Matlagningen är min avkoppling när jag är ­hemma.”