Di Weekend INTERVJUER

Ministern vill sätta sin färg på Finanssverige

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

DEN GRÖNA VÄGEN. För att föregå med gott exempel försöker finansmarknads- och konsumentministern Per Bolund att välja miljövänliga transportmedel. Till och från jobbet cyklar han ofta, mellan möten tar han tunnelbanan, och här promenerar han, tillsammans med pressekreteraren Anna Söderström, från finansdepartementet till veckans basketträning på KFUM.

Jesper Frisk

Han är en av Finanssveriges mäktigaste – ändå vet få vem finansmarknadsminister Per Bolund är. Nu träder han fram och berättar för första gången varför han tackade nej till att bli språkrör när Miljöpartiet krisade.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

»Skulle Stockholms gator tävla om att få varsin färg skulle Jakobsgatan definitivt vinna i kategorin grå. Fasaderna här är visserligen bruna, men inklämda bakom höga hus ligger de stora delar av dagen i skuggan. För många stockholmare är gatan dessutom en grå fläck på kartan, trots att den är en tvärgata till shoppingstråket Drottninggatan. Att Finansdepartementet, där Sveriges finanspolitik tar form, ligger här är inte lätt att gissa. Inte heller att det i ett av hörnkontoren på sjunde våningen är just färger som håller på att räknas.

”Här ska ni få se min samling”, säger Per Bolund när han kommer tillbaka från sitt vilorum med en galge full av slipsar.

Gröna, rosa, randiga och prickiga. På en sitter prislappen från Myrorna kvar. En annan, gul-rödrandig, som ser nyare ut, har hans barn döpt till Harry Potter-slipsen. Här finns slipsar för ett 50-tal tillfällen, något Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin redan utnyttjar.

”Inför pressträffar händer det att Gustav frågar mig om jag har någon snygg att låna ut. Jag har också lånat av honom. Så man kan säga att vi har en gemensam slipspool”, säger han och fortsätter att hänga slips efter slips över armen.

”Men den här tror jag ändå är min favorit”, säger han och drar fram en röd- och grönrandig.

FAKTA
Per Bolund

Ålder: 44 år.
Familj: Sambo och tre barn, 9, 13 och 16 år.
Bor: Älvsjö utanför Stockholm.
Bakgrund: Utbildad biolog, gatu- och fastighetsnämnden i Stockholm och som sakkunnig i näringsdepartementet, som aktiskt satt i det här huset då, 2002-2006. Ekonomiskpolitisk talesperson för MP sedan 2011.

VISA MER

Den fick han som nytillträdd minister efter att ha deltagit i ett seminarium arrangerat av investeringsbanken Nordnet.

”Den är röd och grön, precis som regeringen. Men med mycket gröna inslag, precis som jag vill se det.”

”Bra samarbete med Magdalena”

I höst har det gått två år sedan Socialdemokraterna och Miljöpartiet (MP) bildade regering tillsammans efter riksdagsvalet 2014. Det har varit MP:s två första år i regeringsställning någonsin. Två riktigt omtumlande år för det lilla partiet, som bara i år har drabbats av en stor kris och ett ras i opinionen.

Under lika lång tid har Per Bolund varit Sveriges förste gröne finansmarknads- och konsumentminister. Dessutom är han biträdande finansminister vilket innebär att det är han som tillsammans med den socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson förhandlat fram den höstbudget som presenterades för två veckor sedan. Två av de förslag som Per Bolund aktivt arbetat för är sänkt moms på reparationer av cyklar, skor och kläder samt en klimat- och miljöinvesteringen på 12,9 miljarder kronor som ska främja satsningar på fossilfria resor och förnybar energi.

”Vi har ett bra samarbete med Magdalena tycker jag, vi ser varandras behov och försöker hjälpa varandra att komma fram till ett gemensamt bra resultat.”

Var går du och Magdalena Andersson mest isär?

”Jag vet inte om vi gör det. Men det är klart att vi i bland märker att vi har lite olika prioriteringar.”

Hur övertygar du henne då om att du vill ha mer reformutrymme i budgeten?

”Jag försöker träffa flera fåglar med samma sten”, skrattar han.

”Fokusera på reformer som löser flera olika problem samtidigt. Om vi till exempel gör investeringar för att möta klimatutmaningen vill jag också att det ska vara investeringar som genererar ekonomisk tillväxt och leder till minskad arbetslöshet.”

Slår idrottsministern i basket

Att tidigare budgetförslag har dominerats av socialdemokratiska reformer får en att undra hur bra Per Bolund egentligen är på att kasta och träffa. En stund senare får vi svaret. På KFUM:s basketplan är det nämligen han som tar ut sig mest i försöken att både stoppa och sätta skott.

”Det är väl budgetförhandlingarna som tar ut sin rätt”, skämtar hans pressekreterare Anna Söderström.

”Men bra att han inte blev bänkad i alla fall. Han var lite orolig för att få det som straff. Han missade ju ett tillfälle när han var på Harpsund”, säger hon.

Basket har Per Bolund spelat på hobbynivå sedan universitetstiden. Nu blir det en gång i veckan, ibland lite oftare om något av barnen vill spela på familjens garageuppfart. Egentligen skulle han vilja spela mer, men konstaterar stolt att det i alla fall är tillräcklig träning för att han i fjol skulle vinna över idrotts- och hälsoministern Gabriel Wikström i en vänskapsmatch i Almedalen.

På träningen skippar man halvtidspauserna och går direkt på nästa match. Men när regeringen nu går in i andra halvlek, har det gröna partiet två skakiga år att se tillbaka på. Det märks inte minst i opinionssiffrorna, där partiet i augustimätningarna knappt tog sig över riksdagsspärren på 4 procent. En siffra Per Bolund inte ens försöker se nöjd ut med.

”Men vi vet att det är krävande att sitta i regeringsställning när man måste göra kompromisser och överenskommelser som kostar på för ett litet parti.”

I början av mandatperioden fick Miljöpartiet backa från förslaget att stoppa bygget av Förbifart Stockholm, sedan fick partiet gå med på hårdare asyllagar. I somras fick MP dessutom fatta beslut om att Vattenfalls brunkol ska säljas. Det efter en krisartad vår där den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan fick avgå efter att ha synts på bild tillsammans med den högerextrema organisationen Grå vargarna. Tumultet fortsatte när MP-politikern Yasri Khan, som föreslogs ta plats i partistyrelsen, vägrade ta en kvinnlig reporter i hand. En dramatik som kulminerade i att de två språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson ställde sina platser till förfogande.

”Jag blev smickrad”

Under hela MP-krisen höll Per Bolund låg profil. Han uttalade inte mer än sitt stöd till språkrören. Fram till nu har han aldrig bekräftat Di:s avslöjande om att valberedningen bad honom att ställa upp mot Gustav Fridolin.

Men du fick frågan från valberedningen och tackade nej?

Han nickar.

”Ja. Det fanns en hel del som önskade att jag skulle ställa upp och kandidera som språkrör. Men för min del var det aldrig aktuellt.”

Varför?

Det inövade svaret om att han gillar sitt jobb, vill fortsätta med det och har ett starkt stöd för språkrören Gustav Fridolin och nyvalda Isabella Lövin låter inte vänta på sig.

”Men jag tror också att partiet behöver den stabilitet och kontinuitet i ledarskapet som Gustav utgör. Så att man inte känner att det är hela havet stormar. Nu är det viktigaste för oss att visa att vi klarar av förtroendet det innebär att sitta i regeringsställning.”

Men kan du tänka dig att leda partiet i framtiden?

”Det är inte aktuellt nu. Gustav Fridolin har fortfarande möjlighet att sitta lång tid framöver. Vad som händer i framtiden vill jag inte spekulera i.”

Men du stänger inte dörren helt?

En lätt suck blir svaret. I flera år har det pratats om Per Bolund som en tänkbar kandidat till den ena språkrörsposten. Han vet att det inte är sista gången han får frågan.

Sedan 2002, då Per Bolund först blev ledamot i Stockholms kommunfullmäktige, har han avancerat snabbt i partiet. 2006 valdes han för första gången in i riksdagen. Åtta år senare fick han frågan om att bli minister.

Var det självklart att tacka ja?

”Nej. Från början kändes tanken väldigt stor och ovan. Men när statsministern och språkrören sa att de trodde att jag kunde göra ett bra jobb är det klart att jag blev smickrad.”

Hade familjen några synpunkter?

”Nej. Barnen kanske känner att jag är borta lite för mycket. Men de är så stora nu att de kan hänga med i politiken och komma med förslag på vad som borde göras och inte.”

Vad föreslår de?

”När jag presenterade nyheten om att reglera åldersgränser på sociala medier i januari var de väldigt engagerade kan jag säga, och hade inte helt samma uppfattning.”

Från forskning till politik

Familjens villa i Älvsjö, söder om Stockholm, ligger i rakt motsatt vädersträck till det Solna där Per Bolund växte upp. Samma Stockholmsförort som den jämngamle regeringskollegan och näringsministern Mikael Damberg kommer ifrån.

”Vi kände inte varandra då men vi har fortfarande en gemensam kärlek till Solna.”

Han menar så klart till fotbollslaget AIK. För sportintresserad har Per Bolund alltid varit. Föräldrarna var läkare, mamman specialiserad på cancerforskning, pappan på genetik. Men att välja samma yrke som föräldrarna lockade aldrig den unge Per Bolund som såg hur mycket jourer och obekväma arbetstider det innebar. I stället var det fiske och kanotpaddling under barndomens somrar på Svartsö i Stockholms mellanskärgård som fick honom att intressera sig för biologi.

”Den rena naturen där väckte en nyfikenhet över hur arterna samspelar och vad som har byggt upp det fantastiska vi alla är en del av. Jag ville förstå sambanden.”

Efter magisterexamen fick han jobb som forskningsassistent i ett projekt om hållbar stadsutveckling. Där tittade han bland annat på hur växter i städerna kan bidra till minskat buller och renare luft. Därifrån var steget inte långt till trafikfrågorna, och närmare bestämt frågan om trängselskatt, som fick honom att engagera sig politiskt.

Var det givet att välja Miljöpartiet?

”Nej. Jag kom från akademin så jag gjorde en vetenskaplig studie av partiernas program och där passade Miljöpartiet mig bäst. Men landningen var hård när jag gick från forskning till politik. I början kunde jag bli väldigt frustrerad över att en hel del beslut inte gick i samma riktning som det som var rätt vetenskapligt sett.”

Det största hotet

Miljöfrågor i ordets direkta bemärkelser har Per Bolund dock aldrig ägnat sig åt i partiet. I stället är det samhälls- och framför allt ekonomifrågor som legat på hans bord, inte minst sedan han 2011 blev ekonomisk talesperson för MP.

”Jag ser många paralleller mellan biologi- och ekonomivärlden. I biologin följer man till exempel näringsämnenas flöde genom ekosystemet och på samma sätt följer man pengarnas flöde genom det ekonomiska systemet.”

Som finansmarknadsminister är en av hans främsta uppgifter att motverka finansiella kriser, och där ser han ett värde i att ha en annan bakgrund än den ekonomiska.

”Man ser saker med lite andra ögon. Till exempel beställde jag för några månader sedan en rapport om klimatrisker i det finansiella systemet. Men hade jag inte sett de utmaningar klimatförändringen medför, inte minst ekonomiskt, hade jag kanske inte gjort det.”

För finansmarknaden är klimatförändringarna det största hotet som han ser det i dag. Sommarens Brexit-omröstning, som till en början skakade om marknaderna rejält, är ingenting i jämförelse med hur klimatförändringarna på sikt kommer att påverka värderingen av tillgångar som exempelvis kol och olja.

”Men där tycker jag mig börja se goda tecken på att finansmarknaden har förstått”, säger han och börjar rada upp exempel:

Att Baselkommittén har fått i uppgift av G20-gruppen att titta på klimatriskerna i den globala ekonomin är en. Att Bank of Englands chef Mark Carney har lyft frågan om att stresstesta banker för klimatrisker en annan. Samtidigt har New Yorks förre borgmästare Michael Bloomberg fått i uppgift att leda en nyskapad grupp som går under namnet ”Task force on climate-related finacial disclosure”, som ska förbättra kunskapsunderlag och informationsspridning kring klimatrisker i finansiella affärer.

”Och här i Sverige har vi bland annat tagit initiativet till att få klimatavtryck för olika fondalternativ för att konsumenten ska kunna jämföra och värdera sin klimatrisk.”

Hur tycker du att dina förslag mottas av till exempel svenska banker?
”Förvånansvärt positivt. Kanske för att de också börjar se konkreta effekter av hur klimatförändringen påverkar oss. Dessutom finns det ett växande engagemang i konsumentledet, där sparare och placerare är mer engagerade och vill att företagen ska ta ansvar.”

Så det är ingen som protesterar?
”Att det inte skulle löna sig att ta de här frågorna på allvar är en myt som nu har börjat falla. Nu förstår alla att om klimatförändringarna fortsätter och det blir fyra grader varmare, kommer det att få effekter på den finansiella stabiliteten.”

Det blev ingen bilpool

Även i egenskap av konsumentminister ser han att förändringarnas vindar blåser. Att den så kallade delningsekonomin, där företag som Airbnb och Uber ingår, vuxit kraftigt de senaste åren är någonting han välkomnar.

”Det här nya ekonomiska systemet tror jag kommer att bli dominerande. För det är så smidigt att gå från det självklara i att äga till att man kan få tillgång till en bil, men slippa trasslet med att ha en egen bil, betala räkningar och byta till vinterdäck.”

Är du själv med i en bilpool?
”Nja. Jag försökte starta en när vi flyttade till Älvsjö, men mina grannar var inte så intresserade. Jag har anmält mitt intresse och väntar på att tiden ska bli mogen.”

Gillar vintage

Så länge kör han en etanoldriven Ford Focus. En dålig investering hävdar han, eftersom han kör den så sällan. Och nöjer sig med att vara med i sitt villaområdes trädgårdsförening där man kan låna verktyg, en stege eller kompostkvarn.

”Jag såg en siffra på att en borrmaskin används tio minuter under hela sin livstid. Så det är verkligen smart om vi kan använda varandras prylar mer. Själv har jag för mycket prylar för min egen välfärds skull.”

Några timmar senare verkar han dock ha glömt bort det. När han besöker modeföretaget Filippa K:s second hand-butik ska han göra praktik för att lära sig mer om hållbara modeller inom modeindustrin, men ganska snart hamnar han framför i stället för bakom kassan.

”Jag gillar vintage och försöker vara en medveten konsument”, har han förklarat tidigare.

Med sig från butiken har han en smal, blå slips som ska berika samlingen – eller slipspoolen – på den annars så färglösa Jakobsgatan.