Di Weekend INTERVJUER

Ministern som ska höja pulsen i Företagssverige

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

HJÄRTEFRÅGA. Näringsministern föddes med ett hjärtfel. Därför vet han vikten av att ha ett hjärta som slår rätt, ­berättar han när han får prova en hjärtinfarktssimulator på Astra Zenecas forskningsanläggning i Göteborg.

Jack Mikrut

Från fattig bondson i Turkiet till ­näringsminister i Sverige. Under sin ­livsresa har Ibrahim Baylan hittat ­lösningarna för att låsa upp de trögaste ­situationer. Men passar hans nycklar även i dagens Företagssverige?
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Mellan två stopp, halvvägs mellan Mölndal till Torslanda, hinns bara en motorvägs­burgare med. Efter att ha bott 16 år i Umeå, och med en tidigare karriär som grillkock, är kedjan Max närings­­ministerns favorit. Men när det är ­bråttom fungerar det mesta.

”Nu ska man inte äta så mycket kött för klimatets skull”, säger Ibrahim Baylan och tar en stor tugga baconburgare:

”Men när jag växte upp åt vi kött sällan. Vi var fattiga bönder, och då slaktar man inte kon man kan få mjölk från. Så jag har inpräntat i mig att det är finmat.”

Utan omsvep medger han att han är svag för snabbmat, men numera håller han igen för hälsans skull. Efter femton år i den socialdemokratiska partitoppen började kombinationen mat­vanor, stress och stillasittande sätta sina spår.

”Som nybliven skolminister i 30-årsåldern blev det mycket snabbmat och sena kvällar. Men det var inte bra. Jag gick upp i vikt. Nu är jag mer ­restriktiv med kosten och noga med att röra mig fysiskt.”

FAKTA
Ibrahim Baylan

Ålder: 47 år.

Familj: Frun Anna, två barn 12 och 9 år.

Bor: Huddinge, Stockholm.

Bakgrund: Född i Salah, en by i sydöstra Turkiet. Har läst en Pol. mag med huvudämne nationalekonomi vid Umeå universitet. Studentkårsordförande och SSU-­ordförande i Umeå 1997-1999. 1997-2001 ledamot i SSU:s förbundsstyrelse. Arbete som ombudsman fackförbundet HTF. Skolminister 2004–2006, ordförande riksdagens trafiksutskott 2008–2009, partisekreterare Socialdemokraterna 2009–2011, vice ordförande riks­dagens utbildningsutskott 2012–2014, energiminister 2014–2019, samordnings- och energiminister 2016–2019, 2019- näringsminister.

VISA MER

Så hamnar också pommes fritesen i papperskorgen när det är dags att köra vidare.

Lyckades lösa energipolitiken

I januari i år, efter den turbulenta höst som ­följde riksdagsvalet och 73-punktsuppgörelsen mellan S, MP, C och L, utsågs socialdemokraten Ibrahim Baylan till Sveriges nya näringsminister i Stefan Löfvens andra regering. Han efterträdde parti­kollegan Mikael Damberg som blivit inrikes­minister, och sina första månader på posten har Ibrahim Baylan ägnat åt att resa runt och träffa näringslivsföreträdare och företag. Just den här dagen står två av Göteborgs kronjuveler på tur.

”När jag var energi- och samordningsminister under förra mandatperioden gjorde jag exakt ­samma sak i början. Jag reste mycket och ­träffade olika aktörer inom energifrågan för att bilda mig en uppfattning om nuläget. Det kanske inte såg ut som att jag gjorde något, för efter några månader kunde jag läsa rubriken ’Vad gör Ibrahim ­Baylan – egentligen?’ i en av de stora tid­ningarna”, skrattar han.

Svaret kom två år senare när han 2016 presenterade energiöverenskommelsen. Sveriges första breda blocköverskridande fempartiuppgörelse mellan S, MP, M, C och KD, som stakar ut en ­energipolitisk linje fram till 2040. Den ska vi ­också få anledning att återkomma till. Men först ska vi följa med Ibrahim Baylan och se vem närings­ministern är – egentligen.

En bil i minuten

Den svenska ekonomin har varit ett väloljat ­maskineri de senaste åren. Tillväxten har ökat, börsen har slagit rekord på rekord, nyföretagandet har tilltagit och arbetslösheten har gått ner. När bil efter bil rullar ut från Volvo Cars fabrik i Torslanda är det bara att konstatera: det går bra nu. Företaget lyfte sin försäljning med över 12 procent i maj i år, jämfört med samma månad året innan.

Här tillverkas en bil i minuten, sex dagar i ­veckan, dygnet runt. Ungefär var tredje bil på bandet är en elbil, får Ibrahim ­Baylan veta av montör My Bertilsson, när närings­ministern sticker in ­huvudet i en kaross som väntar på att få säten, ratt och dörrar. Sedan kan motorn startas för första gången och ministern applåderar.

Men överallt går det inte lika smidigt som i bilfabriken. En stund senare står Ibrahim Baylan och vd:n Håkan Samuelsson framför den avancerade kaffeautomaten. Det krävs många knapptryck, och en hel del småprat, innan staten och kapitalet kan hjälpas åt för att få den att fungera.

”Jag minns verkligen mitt första automatkaffe. Det var vedervärdigt tyckte jag, men nu är jag ­indoktrinerad”, säger ministern och får Volvo­chefen att dra på mungiporna:

”Ja, det är lite som med hundar. Till slut lär de sig att äta sitt torrfoder”, skämtar han, innan de drar sig undan för ett möte på tu man hand.

Men kallare vindar är på väg in över Företagssverige. Att en avmattning i svensk ekonomi är på gång har ministern fått signaler om ­sedan i höstas. Några dagar efter besöket hos den ­Geelyägda biltillverkaren meddelar även den att man drar i bromsen och gör sig av med 500 konsulter. ­Bistrare tider stundar är den korta förklaringen. Samtidigt har handelskriget mellan USA och Kina trappats upp under våren.

”Vi ser redan effekter av handelskriget. Det ökar osäkerheten, och osäkerhet är det värsta som finns för en liten, öppen exportberoende ekonomi som vår. Det gör att man väntar med investeringar. Skulle det fortsätta ett tag kan det bli obehagligt”, säger Ibrahim Baylan.

Inte läge att sälja i SAS

En skugga har lagt sig över hans annars muntra uppsyn. Ett litet hack i kurvan behöver i och för sig inte göra så stor skada efter många bra år, menar Ibrahim Baylan. Men en rejäl svacka och lågkonjunktur kan ställa till det. Särskilt för en ­minister som egentligen vill prioritera andra områden som konkurrenskraft, kompetens­försörjning och fortsatt digital och grön omställning.

”Vi lever i en spännande tid där det finns många problem, inte minst ­sådana som är kopplade till klimatet. Men i de svåra frågorna tror jag också att fröet finns till ett helt nytt samhälle, där vi kan göra om och göra bättre än ­tidigare. Där har vi i Sverige chans att bli ett föregångsland.”

Apropå föregångare: norska staten sålde sitt innehav i SAS förra året. Hur ser du på en försäljning av svenska statens nästan 15 procent?

”Vi har ett mandat att sälja från riksdagen, men givet marknadsläget tror jag att alla begriper att det inte har varit någon lysande affär just nu, ­efter den period vi har haft.”

Få är de som glömt pilotstrejken som sänkte SAS börsvärde under våren.

Men kan man förespråka grön omställning och vara största ägare i ett flygbolag?

I allra högsta grad, menar Ibrahim Baylan. Han ordar länge om att Sverige, även fortsättningsvis behöver flyget, och att företagsledningen på SAS, enligt hans uppfattning, är inne på rätt spår när det gäller att dra ner på de fossila utsläppen.

”Oavsett vem som äger bolaget måste hela flygbranschen minska sitt fossilberoende. Det måste hela samhället. Men vi får inte göra det på bekostnad av vår välfärd och det är där vi behöver gå varsamt fram. Är målet att bara bli fossilfri är det väldigt enkelt. Jag har levt fossilfritt i tio år under min uppväxt, och det var ett hårt och ganska ­fattigt liv.”

Hade ett medfött hjärtfel

I början av 1970-talet föddes Ibrahim Baylan, ­eller ”Ibbe” som kollegerna på departementet kallar honom, i en liten turkisk by, utan el och rinnande vatten, nära den syriska gränsen. I flera generationer hade hans släkt varit bönder, och det var också Ibrahim Baylan predestinerad att bli.

”Men jag hade ett medfött hjärtfel. Så när jag var fyra–fem år och det var dags att börja jobba på ­åkrarna, bära vatten och valla getter, orkade jag inte hjälpa till. Jag var för svag.”

I början tog farfar hand om Ibrahim, men så småningom sattes han i byklostret. Han tillhör den kristna folkgruppen assyrier/syrianer, och ­dagarna tillbringade han med att läsa Bibeln på arameiska och passa sig för reprimander.

”Precis som i Sverige på 1940-talet hade klostret en pedagogisk metod: aga. Så jag försökte ­sköta mig för att slippa dask på händerna.”

Hade han bott kvar hade han kanske blivit munk. Men att vara svag i ett samhälle där fysisk styrka är avgörande, var också en stor sorg i unga år.

”Det enda jag ville då var att hjälpa till, och ­känna mig behövd. Men jag var verkligen, verk­ligen inte gjord för det ställe jag var född på. Det var inte bara att jag inte dög till så mycket. Att vara fysiskt svag innebar också livsfara. I den delen av världen dog barn av diarré och brist på antibio­tika långt in på 1980-talet.”

Hur ödets lott faller olika slås han av när vi åker vidare. I korridorerna på Astra Zenecas forskningsanläggning i Mölndal får ministern en guidad tur i utställningen över den svensk-brittiska läkemedelsjättens medicinska upptäckter. När visningen stannar framför en hjärtinfarktssimulator, uppmuntras Ibrahim Baylan att lägga sin hand på apparatens stora, bultande röda hjärta.

”Jag har själv opererat hjärtat så jag, om någon, är extra angelägen om att det ska fortsätta slå”, säger han.

Ministern: Inte mitt drömjobb

Vad var det för fel på ditt hjärta?

”Ingen aning. När jag opererades var jag tio år, hade precis kommit hit och kunde inte svenska. Men de karvade i alla fall upp mig härifrån och ner”, säger han och måttar med handen på övre delen av bröstkorgen.

Efter militärkuppen 1980 blev läget i Turkiet oroligare, och två år senare flyttade familjen till släktingarna i Sverige. Ibrahim Baylan har aldrig varit tillbaka i byn där han föddes, men för en tio­åring motsvarade resan från det enkla livet till förorten i det moderna landet Sverige, en färd i tidsmaskin.

”Första gången jag såg elektriska saker som rulltrappor glömmer jag aldrig. Men resan har fram för allt präglat min syn på utveckling. Den har gjort att mitt perspektiv är lite annorlunda än många andras.”

På vilket sätt?

”Jag är obotlig optimist. Det betyder inte att jag inte ser problem, men jag vet också att männi­skan har förmågan att hitta lösningar om hon ger sig den på det. Så när andra betraktar något som väldigt problematiskt kan jag tänka ’ja, ja, jämfört med vad?’.

En duktig förhandlare

Å ena sidan, å andra sidan. I den andra vågskålen finns alltid något annat att beakta, menar den självutnämnde pragmatikern Ibrahim Baylan. Det gör att hans svar aldrig är tvärsäkra, utan ­ny­anserade och utdragna. Till intet förplikti­gande, ­kanske kritikern skulle säga.

Balanserar gör han till exempel när 73-punktslösningen, som sätter den politiska färdrikt­ningen för innevarande mandatperiod, kommer på tal. Länge resonerar han kring uppgörelsen innan han landar i att ”det är det bästa för Sve­rige just nu”. Samtidigt finns många som anser att S har fått göra allt för tunga eftergifter, bland annat ­gällande turordningsreglerna och skrotandet av förbudet mot vinster i välfärden, för att få riksdagens godkännande att bilda regering med MP.

”Men alternativet var att inte hitta någon lösning alls och be väljarna om ytterligare ett val. Det tror jag bara hade undergrävt tilltron till att politiker kan lösa problem, och det är en större fara för det demokratiska samhället än att partier ­behöver kompromissa.”

Å ena sidan, å andra sidan. Igen. Samtidigt kan ett nyanserat sätt fungera som smörjmedel i kontakten med meningsmotståndare. Ett av Ibrahim Baylans starkaste kort som politiker sägs också vara hans förhandlingsförmåga. Sitt förtroendekapital förtjänade han efter att ha sytt ihop energi­överenskommelsen. Svensk energiförsörjning hade då ­varit en omstridd och känslig politisk ­fråga i ­decennier.

”Man kan inte tvinga fram samsyn för att man själv önskar det. Så i början tog jag tid på mig för att bilda mig en uppfattning om var vi stod. För vet man inte det, är det väldigt svårt att komma överens om vart man ska.”

Till slut kunde han få ihop de åtgärder på energi­fronten som S, MP, C, KD och M kunde skriva ­under på.

”En av de mest komplicerade frågorna var ­vattenkraftens villkor. Vi var nästan klara med ett avtal, men tog helg. Jag stack ut och sprang. Så, mitt i steget efter två–tre kilometer, när jag flå­sade för allt jag var värd, slogs jag av en tanke att göra på ett annat sätt än vad vi hade diskuterat dittills. Det blev sedan en del av lösningen.”

Men under våren har överenskommelsen, knappt tre år efter att den slöts, knakat i fogarna när två partier i kvintetten hotat med att lämna om inte kärnkraftens villkor ändras. Utspelet från KD och M avfärdar Baylan dock som ”politiskt käbbel”, och något som skulle hota den långsiktighet han anser att energimarknaden och ­näringslivet behöver, om det skulle bli verklighet.

Det finns stora förväntningar på dig att hitta de breda lösningarna även för näringslivet. ­Pressar det dig?

”Jag känner mig inte pressad, men peppad och samtidigt ödmjuk för det här är ett betydligt bredare område än energi.”

Du har aldrig arbetat i näringslivet. Är det ett problem?

”Det vore en sak om jag skulle driva ett företag, men det ska jag inte. Jag ska politiskt, tillsammans med näringslivet, fortsätta utveckla våra regelverk för att skapa förutsättningar för vårt näringsliv att växa. Då är det politiska hantverket det centrala och det har jag många års erfarenhet av.”

Samlade kundvagnar och pantburkar

Fast helt främmande för företagande är inte ­Ibrahim Baylan. När han började skolan i Stockholmsförorten Hallunda hamnade han längst bak i klassrummet och förstod först ingenting. ­Svenskan var svår och lektionerna tråkiga, och snart började han slå mynt av sitt skolkande i ­stället.

”Jag ägnade mig åt det man i dag kan kalla ­entreprenörskap i återvinningsbranschen. Jag kunde få ihop 15 kronor (motsvarande 40 kronor i dagens penningvärde), på att samla kundvagnar och pantburkar i Hallunda centrum. Det var ­mycket pengar för en liten grabb på den tiden.”

Företagsamheten fick dock ett abrupt slut när pappa kom på honom en förmiddag. En ordentlig åthutning senare var han tillbaka i skolbänken, och snart blev också studierna lättare.

Här bor Sveriges största skattebetalare

”Det jag hade till min fördel, till skillnad från mina syskon och en del kamrater, var läsvanan och lusten till böcker, som jag hade fått i by­klostret. Visst är livet förunderligt i bland. Vem hade trott att min stora nackdel som liten, skulle bli min fördel i det här landet långt upp i norr?”

I tonåren funderade Ibrahim Baylan mycket på just sådana frågor. På det lokala bibliotekets samhälls- och historiehyllor fann han svaren. Han ­läste om Sveriges utveckling under 1900-talet och att barns öden, även här, hade avgjorts i samma ­sekund som de föddes. Men det dröjde till studietiden i Umeå innan samhällsintresset skulle förvandlas till politik, först som kårordförande och sedan SSU-politiker. Bäst skola blev dock tiden på de västerbottniska vägarna, när han i egenskap av regionordförande i Socialdemokrater för euron, skulle försöka omvända ett av de län som hade störst folkligt motstånd till EMU-samarbetet.

”Åh gudars, kampanjen 2003 var bland det …”, tystnar han och himlar med ögonen.

Näringslivet kampanjade massivt för euron, men i det socialdemokratiska toppskiktet rådde delade meningar inför folkomröstningen. Ibrahim Baylan räds inte mothugg från vare sig koncernchefer eller partiets kärnväljare. Men en debatt i Dorotea, som med knappt 15 procent ja-röster var en av de kommuner som var starkast emot euron, har satt sina spår.

”Det var halvläbbigt att kliva upp där, men jag hade vässat mina argument och höll ett eldigt ­anförande som jag fick en rungande applåd för. Efteråt sa han som bjudit in till debatten att ’det hade gjort gott för en gammal socialdemokrat att höra på, och att det fanns något Palme-aktigt över mitt tal’ och då blev jag ju glad. Men sedan kom det: ‘Det var inget fel på dig Ibrahim, men här är vi nej:are’”, säger han och brister ut i skratt.

Vill vara en närvarande pappa

Så är vi i hissen ner till entréplan och med lugn, knappt hörbar stämma nynnar ministern på en ­liten trudelutt. Ibrahim Baylan verkar nöjd med besöket hos Astra Zeneca. Och det lär bli fler, hos bolaget som ensamt står för över 3 procent av Sveriges export, bedyrar han när han tar avsked av Sverige-vd:n Katarina Ageborg.

Nu är det är dags att skynda vidare. Hemmet hägrar för ministern som också månar om att vara en närvarande förälder. Det var en viktig anledning till att flyttlasset gick från Umeå till Stockholm för snart tio år sedan. Med två barn i skol­åldern försöker han att vara hemma antingen när de går på morgonen eller när de kommer hem.

”Det var en äldre kollega i riksdagen som varnade mig för att vara borta för mycket. Han hade själv veckopendlat länge och nu när barnen var stora sa han att ’den enda gången mina barn hör av sig till mig är när de behöver pengar. I alla ­andra sammanhang vänder de sig till sin mor’. Det tog jag till mig av.”

”Många företag gör sitt bästa”

Lyssna och lära. Därefter kan man agera. Det verkar vara Ibrahim Baylans melodi, såväl i privat- som ministerlivet. Men om det är rätt strategi för att göra Sverige till ”världens första fossilfria välfärdsland” som han önskar, återstår att se. Särskilt när det visar sig att även den tidigare skol­ministern får kämpa med gamla vanor för att bli bäst i klassen när det gäller grön omställning. För med resor är det i bland som med baconburgare:

”Jag gör mitt bästa, och det ser jag att många företag också gör för att utvecklas i en hållbar riktning, vilket gläder mig. I slutänden är det bara det man kan göra. Sitt bästa. Det är det enda jag som närings­minister kan lova”, säger han som skulle ha flugit, men ändrade sig och tog tåget tillbaka till Stockholm.