Di Weekend INTERVJUER

Ministern: Inte mitt drömjobb

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jennie Nilsson långpendlar till Halmstad, där hon har sina båda barn. ”Det gjorde jag redan som riksdagsledamot, men i det här jobbet blir det mer resor både inom Sverige och till Bryssel”, säger hon.

Amanda Lindgren

Sveriges nya landsbygdsminister Jennie Nilsson tycker att det finns stora likheter mellan att vara -entreprenör och politiker. ”Så fort allt är bekvämt blir man uttråkad och vill utsätta sig för något nytt. Man vill hela tiden utmanas. Det tror jag gäller både företagare och politiker”, säger hon.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Den tomma bokhyllan mitt emot skrivbordet talar sitt tydliga språk. När Di Weekend träffar social­demokraten Jennie Nilsson har hon bara varit minister i några veckor och hon har ännu inte hunnit flytta in på riktigt. Dessutom ska närings­departementet lämna adressen på Mäster Samuelsgatan senare i år, så hon tvekar att göra sig alltför hemmastadd.

Ett färgstarkt konstverk av den syriska konstnären Rawaa Khishi pryder väggen bakom soffan. Under den förra mandatperioden gav konstnären tavlan till regeringen som tack för hjälpen för att hon och hennes dotter fått en fristad i Sverige.

Vid regeringsombildningen efterträdde Jennie Nilsson Sven-Erik Bucht och hon är ansvarig för landsbygdsfrågor.

Det är en stor portfölj hon har fått, som omfattar jordbruks-, livsmedels-, skogs-, djur-, same- och fiskefrågor samt landsbygdsutveckling.

”Till det ska läggas Brysselperspektivet. Där finns en jordbruksminister, en fiskeminister och en landsbygdsminister som jag ska samarbeta med. Jag har hur mycket EU-förordningar som helst att plugga in”, säger hon med en lätt suck.

FAKTA
Jennie Nilsson

Ålder: 47 år.

Familj: Två barn i åldrarna 22 och 19 år.

Bor: I Frösakull, Halmstad.

Bakgrund: Har arbetat som vårdbiträde i tio år och varit fackligt aktiv inom Kommunal. Aktiv i SSU på 1990-talet. Invald i kommunfullmäktige i Hylte 1994, där hon blev kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande 2001. Riksdagsledamot sedan 2006. Har suttit i arbetsmarknads-, finans-, skatte- och näringsutskotten. Har även varit ordförande i näringsutskottet och vice ordförande i skatteutskottet. Landsbygds­minister och statsråd i näringsdepartementet där Ibrahim Baylan är departementschef sedan den 21 januari 2019.

Fritid: Resor, skönlitteratur, ridning och promenader.

VISA MER

Men hennes huvuduppgift är knepigast. Frågan är hur man skapar en levande landsbygd när urbaniseringen är en av vår tids starkaste globala trender.

”Jobb och tillväxt är de viktigaste förutsättningarna för att hela Sverige ska kunna leva. Vi måste ta till vara landsbygdens tillväxtpotential och drivkrafter hos människor och stärka de gröna näringarnas konkurrenskraft”, slår hon fast.

”Vi måste göra livsmedelsbranschen hipp. Här finns fantastiska möjligheter att jobba med ekologi, klimatfrågor och vidareförädling av produkter. Vi måste visa ungdomar att det är här framtiden finns”, fortsätter hon.

Riksdagsledamot i tolv år

Hon har åtminstone egen erfarenhet av sitt nya ansvarsområde, född som hon är på landsbygden med sex år som kommunalråd i halländska Hylte i meritförteckningen. Dessutom har hon varit riksdagsledamot i tolv år, ordförande i näringsutskottet och ledamot i arbetsmarknads-, finans- och skatteutskotten.

Hon tycker också att hon ärver ett gott läge eftersom regeringen flyttade upp landsbygdsfrågorna på den politiska dagordningen under den förra mandatperioden.

”Stefan Löfven gjorde dem till en prioriterad fråga i regeringsförklaringen och han tillsatte landsbygdskommittén, en parlamentarisk utredning med företrädare för alla de politiska partierna. De lade ett förslag med 75 punkter som alla var eniga om. Det gör det lättare för mig att kroka arm med andra departement om frågor som handläggs av dem, som infrastruktur, utbildning och fungerande vård, till exempel.”

Ekologiska grödor i fokus

Den nya livsmedelsstrategin är ett konkret exempel på hur jordbruket och livsmedelsproduktionen kan stärkas, enligt Jennie Nilsson.

”Vi behöver en högre grad av självförsörjning, och vi behöver öka exporten. Ett exempel där vi redan är duktiga är mjölkpulver, som det finns en enorm efterfrågan på i Kina och Indien.”

Hon förespråkar också större konsumtion av ekologiska varor. En ny forskarstudie där Chalmers tekniska högskola har deltagit, visar att ekologiska grödor kräver större arealer på bekostnad av koldioxidslukande skog.

”Det betyder att vi måste fortsätta att utveckla klimatsmarta sätt att odla ekologiska grödor, för det finns en stark efterfrågan på mat som är giftfri och bra producerad. Forskning och produktutveckling är lika viktigt i den här branschen som i andra. Vi måste också jobba med att få ned utsläppen inom transportsektorn så att vi blir bäst i världen.”

Ett problem med utflyttningen från landsbygden är att det i första hand är kvinnorna som flyttar, och det är också de som drar sig mest för att flytta tillbaka.

”Jag tror att det beror på att kvinnor till större del tittar på det som ska fungera i vardagen kring jobben, som en bra och trygg skola och en fungerande äldreomsorg. Utöver det behöver du tillgång till statlig service som försäkringskassa, skatteverket och andra myndighetsfunktioner.”

En vanlig åsikt är att den ökande polariseringen mellan stad och land är ett viktigt skäl till att sverigedemokraterna vinner framgångar. Hur tänker du om det?

”Jag kan förstå att man upplever att det går bra för landet, men att det inte kommer mig till del när min lokala skola lägger ned, den lokala affärslokalen står tom och vägarna i närområdet blir sämre. Problemet med SD:s budskap är att de vill konservera landsbygden som den är, utan att förändra något, de har någon sorts nostalgisk bild om att det var bättre förr. Jag brinner snarare för att landsbygden ska ha lika stora utvecklingsmöjligheter som staden, även om de inte är desamma.”

Blev du överraskad när Stefan Löfven frågade om du ville bli minister ?

”Ja, det blev jag. Det är inget jag har drömt om eller planerat för och jag har aldrig känt ett behov av att bygga mig ett varumärke. Jobbet är tufft, slitigt, och framför allt extremt påpassat och ­exponerat, så jag bad att få betänketid. Å andra sidan älskar jag politik och det här är en chans att få göra skillnad på ett sätt som de flesta andra människor aldrig får möjlighet att göra. Efter att ha processat alla aspekter landade jag i att det är en stor ära att få vara budbärare för frågor som jag brinner för.”

Här bor Sveriges största skattebetalare

”Men jag var inte alls mentalt förberedd, jag var inte en sådan som tyckte att det var ’min tur’. Jag hade inte positionerat mig, jag hade inte tänkt ut vad jag ville åstadkomma eller vilken personal jag ville ha med mig.”

Kommunalråd som 29-åring

Skälet till oviljan att stå i rampljuset är att hon fick en överdos av den varan när hon var kommunalråd i halländska Hylte under åren 2001–2006.

Det började med att hon fick hoppa in i fyra månader under sin föräldraledighet för att ersätta det ordinarie, socialdemokratiska kommunalrådet som blivit sjuk. Hon var 29 år och det visade sig att kommunen stod inför ett skenande budgetunderskott.

”När jag först tackade ja tyckte jag att det roligt att kunna berätta för barnbarnen att mormor en gång var kommunstyrelsens ordförande i fyra månader. Då anade jag inte att fyra månader skulle bli sex år, för den jag ersatte kom aldrig tillbaka.”

Det blev en tuff saneringstid med neddragningar på många plan.

”Jag vet på riktigt vad det innebär att lägga ned småskolor och minska äldreomsorgsplatser när ekonomin inte räcker till. Jag gjorde det som politiker, men levde med nedskärningarna som kommuninvånare, anställd och förälder. Det var brutalt jobbigt och svårt, samtidigt har jag aldrig vuxit så mycket som människa som jag gjorde under de åren.”

Hon påpekar att allt skedde i samverkan med flera andra partier.

”Det var vi i socialdemokraterna och moderaterna, centern, liberalerna och vänstern som gick ihop. Vi hade inte kunnat vända kommunens ekonomi om vi inte hade samarbetat som vi gjorde, vi satte kommunens bästa framför partipolitiken. Det gör att jag har stor tilltro till att vi nu ska kunna samarbeta om januariöverenskommelsen på riksnivå”, säger hon.

”För honom var det en förolämpning”

Jennie Nilsson växte upp i småorten Brännögård i Hylte kommun i Halland.

Livet kretsade kring pappersbruket i Hyltebruk, och hennes föräldrar var fabriksarbetare på en wellpappfabrik strax utanför samhället.

”Jag har definitivt arbetarklassbakgrund, det är så jag identifierar mig. Men jag hade också en farfar som var egenföretagare och plåtslagare. Om någon ifrågasatte att han var socialdemokrat för att han var egenföretagare kunde han bli väldigt upprörd. Då sa han: ’Varför skulle inte jag och min familj vilja att det går bra för samhället och vilja dela med oss av det jag tjänar?’ För honom var det en förolämpning, som jag kan förstå.”

Det diskuterades mycket samhällspolitik i Jennie Nilssons hem.

”Vi pratade mycket värderingsfrågor, även om det inte var partipolitik. Så visst fick jag med mig en tydlig värdegrund hemifrån. När jag tittade på de olika ungdomsförbunden blev valet jättelätt. Jag valde SSU, och när det inte fanns någon SSU-klubb på skolan var jag med och startade en på högstadiet.”

Företagarna som servar makten

Eftersom hon bodde i ett litet samhälle var det ont om aktiviteter för barnen.

”Det fanns gott om barn och vi startade motsvarigheten till ett fritids, även om vi inte kallade det så. Vi lånade en lokal som ägdes av samfälligheten och ordnade med pyssel, teater och sångträning inför jul. Sedan cyklade vi runt till alla som hade häst och bad att få låna dem till en ridskola på söndagseftermiddagarna.”

Du låter entreprenöriell?

”Jag brukar säga att det finns stora likheter mellan att vara företagare och politiker. Du måste ha en ådra som tycker att det är trevligt att allting inte hela tiden är bekvämt. Så fort allt är bekvämt blir man uttråkad och vill utsätta sig för något nytt. Du vill hela tiden utmanas.”

Fortfarande tjänstledig

Men vägen in i politiken gick främst genom fackligt arbete. Efter gymnasiet började Jennie Nilsson jobba som vårdbiträde, och snart fick hon chansen att vara med och starta ett nytt äldreboende.

”Det visade sig snart att bemanningen inte var genomtänkt. Vi skulle täcka sju dagar i veckan dygnet runt på sex tjänster med 75 procents arbetstid. Det är faktiskt inte fysiskt möjligt. När vi hade diskuterat det här ett tag sa föreståndaren att jag fick själv följa med till förvaltningschefen. Det slutade med att jag gick därifrån med tre personal till, och mina kolleger tyckte att jag måste bli fackombud. Så halkade jag in på det.”

Jennie Nilsson arbetade vidare på det äldreboendet i tio år. Sedan hon började med politiken har hon varit tjänstledig från den tjänsten hela tiden.

”Alla mina politiska uppdrag har varit en ära, men jag har sett dem som övergående och lite flyktiga. Därför har äldreboendet varit en trygghet för mig att återvända till. Men nu funderar jag för första gången på att säga upp mig, man kan fråga sig hur uppdaterade mina kunskaper om äldrevård är efter tjugo år.”