Di Weekend INTERVJUER

Miljardär med bondförnuft

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

HEM TILL GÅRDEN. Johan Andersson, vd för Mellby Gård.

Lars Jansson

Sösdala Grisar, modebolag, tung industri och privatskolor. Från den skånska myllan har Mellby Gård utvecklats till ett framgångsrikt familjeimperium med ­intressen i många ­branscher. Vi möter vd Johan Andersson – en politikintresserad ­miljardär som har klivit fram ur sin pappas skugga.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En lång trädallé med hästhagar på ­vardera sida leder fram till den ­lilla dammen och gården. Byggnaden är traditionell, med stengrund och nylagd gul puts upptill. På många sätt har Mellby Gårds estetik allt man kan begära av ett vykort med skånskt bondmotiv. Ändå är det inte för dess idylliska miljö som den blivit vida känd. Särskilt inte i finanskretsar, där fler känner Mellby gård som en familjeägd företagsgrupp än en plats där 17 000 slaktgrisar föds upp varje år.

”Gården började som en hobby, men kan knappast kallas för ett litet sidoprojekt längre”, säger Johan Andersson, vd för Mellby Gård-koncernen, och industrimannen Rune Anderssons yngste son av tre.

Han möter upp på gårdsplanen och börjar ­genast rada upp fakta: 15 anställda och en total­areal på 8 000 hektar, om man räknar med relativt nyförvärvade Örmo Skogar. Här odlas spannmål för den egna produktionen, och förutom grisar föder man upp omkring 130 travhästar, 200 köttdjur och 160 dovhjortar i hägn. Johan ­Andersson känner gården väl, trots att han själv bor i huvudstaden. Sedan åtta års ålder har han tillbringat helger, semestrar och permissioner under lumpartiden här, inte minst under jakt­säsongen.

”Gården blev ännu mer familjens knutpunkt när mina föräldrar flyttade hit permanent efter att jag tagit studenten. De bor i huset där borta”, ­säger ­Johan Andersson och ­pekar mot en byggnad som tidigare tjänst­gjorde som mejeri, och den enda byggnad vi ombeds att inte fotografera.

Gav namn till sfären

Gården köpte hans far 1986. Han hade själv delvis vuxit upp på ett småjordbruk i Blekinge, men var på den tiden mitt uppe i karriären som storbolags-vd. Industrikoncernen Trelleborg hade han just lyckats ­vända – en bedrift som gav ­honom de ekonomiska musklerna att satsa på egna investeringar. När han lämnade vd-posten i slutet av 1980-talet köpte han bland annat det förlust­tyngda medicin­teknikbolaget Getinge tillsammans med Carl ­Bennet, ett bolag som växte sig starkt under ­deras ägarskap. Knappt tio år ­senare gick de två kompanjonerna skilda vägar: Carl ­Bennet fick Getinge och Rune Andersson resten av bolagen de ägt ihop. Så lades grunden till ­familjens företagssfär, som av juridiskt praktiska skäl fick samma namn som gården.

FAKTA
Johan Andersson

Ålder: 40 år.

Familj: Frun Stina, två söner 3 och 1 år.

Bor: Djurgården, Stockholm.

Bakgrund: Född i Getinge, utanför Halmstad, uppvuxen i Trelleborg. Utbildad ­civilingenjör i maskinteknik och matematik vid ­Chalmers samt en MBA från Insead. Har arbetat två år som analytiker på Lehman Brothers i London och tre år på riskkapitalbolaget EQT i Stockholm. 2010–2013 olika roller på Smarteyes, bland annat vd. Vd för Mellby Gård sedan 2013.

VISA MER
FAKTA
Mellby Gård AB

Omsättning 2017/2018: 6 miljarder kronor.

Resultat: 1,5 miljarder kronor.

Antal anställda (koncernen): 2 536 heltidsanställda.

Innehav:

Roxtec

Feralco

Smarteyes

Hedson

Nikkarit

Lund Fashion

Söderberg & Haak

Excalibur

Klarahill

Trude Asset Management

Oscar Jacobson

Open Air group (tidigare Chevalier) (22,5 procent)

Älvsbyhus Intressenter (50 procent)

Duni (29,99 procent)

KappAhl (29,57 procent)

Student Consulting (46,5 procent)

BM Agri (33 procent)

Academedia (21,06 procent)

Flowbird (22,61 procent)

Övriga bolag i Mellby Gård-koncernen:

Eriksberg Vilt och Natur

Mellby Gård Jordbruk

Falkstenen

Aramis Invest

Anocca

Necst Motors

Aros Kapital

VISA MER

”Mellby Gård drevs redan som ett aktiebolag, så bolagen lades bara in under det befintliga namnet”, säger Johan Andersson.

För sex år sedan axlade han rollen som vd i koncernen som främst investerar i onoterade bolag. Företaget är fortfarande helägt av familjen, vars medlemmar i dag kan kalla sig miljardärer. När yngste sonen tog över, klev Rune Andersson upp som ordförande.

”Beslutet var väldigt odramatiskt. Jag hade pratat igenom det med pappa innan och mina bröder var inte intresserade eftersom de redan hade egna bolag att sköta. Men när beslutet var fattat blev det väldigt känslosamt. Jag var smickrad över förtroendet, samtidigt snurrade många tankar: Kommer jag att mäkta med? Vad ska andra tycka och tänka? Och är det här det sista jobbet jag tar?”

Vad tror du, är det här det sista jobbet du tar?

”Vem vet?”, säger han och skrattar.

”Men då var det i alla fall en skrämmande ­tanke. Jag var bara 35 år. I dag ser jag snarare långsiktigheten som en fördel. Det kan ta tio år innan vi skördar frukterna av de investeringar vi gör nu. Då känns det tryggt att veta att jag sannolikt är kvar.”

Inte alla ägg i samma korg

På sex år har han hunnit sätta sin prägel på bolaget. Förvärvstakten har trappats upp och gruppen har ökat från tolv till över 20 hel- eller delägda ­bolag. Den största förändringen med en ny generation vid rodret är att den tidigare industritunga portföljen, fått en förstärkt tjänste- och handelsdel. Bland nytillskotten finns till exempel nischbanken Aros Kapital, utbildningsföretaget Academedia, begravningsbyrån Klarahill och herrmodebolaget Oscar Jacobson. Under sommaren har ytterligare två investeringar gjorts: Anocca, ett bioteknikbolag inom immunterapi som forskar på skräddarsydda lösningar mot cancer, och Necst motors, en återförsäljare av lastvagnar och konstruktionsfordon från Volvo i Östafrika.

”Med vår diversifierade portfölj kan vi verka splittrade, men vi tror på att inte lägga alla ägg i samma korg. Även om det kräver mer av oss som jobbar här, tycker vi att det är bra att sprida riskerna och inte vara beroende av enskilda bolag ­eller branscher”, säger Johan Andersson.

Nya fölen ska få namn

Själv beskriver han sig som en allmänintresserad generalist, som ständigt bevakar de faktorer som kan få inverkan på årsväxten. Från världsmarknadspriset på aluminiumhydrat till granbark­borrens framfart via grisköttspriser och stilindex växlar han ledigt mellan samtalsämnena. Även travhästar visar han sig kunna en hel del om när han besöker gårdens stall.

En lång stund talar han med tränarna Anneli Emretsson och Jan Olov ”Norse” Alfredsson om travhästarna Mellby Free och Mellby Vikings framgångar, innan han undrar om de nya fölen fått sina namn.

”Nej, vi ska bestämma i dag. Det är bok­staven K som gäller i år. Har du förslag? Rune brukar ha många. På bokstaven U tyckte han till exempel att en skulle heta Usel och den andra Urusel. Men det satte vi stopp för”, säger Jan Olof ”Norse” ­Alfredsson och alla börjar skratta.

Kallades Runes påg

Travsport är intressant tycker Johan Andersson, men egentligen är fotboll mer hans grej. Under uppväxten i Trelleborg drömde han ofta om en proffskarriär. Så blev det inte, på grund av ­skador och att andra spelare visade sig vara mer ­lovande. Men han och Mellby Gård har fortsatt att stötta Trelleborgs FF – både från läktaren och som ­huvudsponsor, där man pumpat in drygt 100 miljoner kronor genom åren. På det sättet är banden fortfarande tajta till barndomsstaden. Johan ­Andersson beskriver den som trivsam att växa upp i, och med en ”attityd av att alla känner alla”. Särskilt om man hade en pappa som, redan då, var en av Sveriges mest hyllade företagsledare.

”Fast då var det en fördel att heta Andersson”, skämtar han och fortsätter på sin mjuka dialekt som drar åt göteborgska:

”När man inte pratade skånska kunde folk så klart lägga ihop ett plus ett ... Men att växa upp i en familj som var känd på orten minns jag varken att jag hade fördelar eller tråkigheter av. Man var ’Runes påg’, som det heter på skånska, och mer komplicerat än så var det inte”, säger han och rycker på axlarna.

Att han är van vid att få frågor om, och i bland jämföras med pappa, märks på att svaren ofta ­levereras innan frågorna ens hunnit ställas. Nej, det fanns ingen förväntan på att han eller bröderna skulle ta över. Och jo, visst var det läskigt att kliva i pappas skor till en början. Men där resonerade han att det inte går att spela en roll eller ”köra med lösmustascher”, som han uttrycker det. Dessutom trivs han ändå bäst i sina egna, ett par gråmelerade, ganska nya, sneakers.

Du får ofta frågor om din pappa, men vilka drag har du fått efter din mamma?

”Hon har alltid varit noga med att man ska ­ställa upp för andra och ha en lojalitetskänsla. Hon är också en väldigt jordnära person, som har pushat mig och mina bröder att hela tiden vilja utvecklas. Det är sidor jag hoppas att jag också har.”

Räds inte politiska debatter

Ett otvunget sätt har han i alla fall. Rättframt och utan krusiduller pratar han länge och gärna, och åsikter har han om det mesta. Inte minst politik.

I samband med utredningen om vinster i välfärden började Johan Andersson ta större plats i debatten. Som ägare i Academedia, var Mellby Gård kraftigt emot de vinstbegränsningar som riksdagen senare röstade nej till. Inför fjolårets val fortsatte han att göra sin röst hörd, och propagerade för en alliansregering.

»Jag har haft en väldigt stark förebild i Antonia«

”Jag tycker att det ibland finns en överdriven rädsla från företagare att ta ställning i politiska frågor. Man kanske är rädd för hur kunderna ska reagera, men min uppfattning är att det skulle vara bra om fler deltog i debatten. Dels för att före­tagens röst skulle bli starkare, dels för att jag inte tror på det ansiktslösa ägandet, utan att kunder faktiskt vill veta vad företagen står för.”

Under den turbulenta hösten som följde efter valet, uttalade du dig för en M+KD-regering med stöd av SD. En lösning som även företagaren Antonia Ax:son Johnson också föreslog i en Di-artikel den 21 september. Hur gick tankarna då?

”Min åsikt är att varje politiskt parti ska göra vad det kan för att driva sin politik. För att hitta vägar fram kan det då innebära att man måste ­sitta ner och prata med ytterlighetspartierna. Jag sympatiserar varken med Vänsterpartiet eller med Sverigedemokraterna, men ser inte det kontroversiella i att samtala med dem. Länge trodde jag ­också att det var enda vägen framåt för att få ­igenom den agenda jag tror på.”

Vad tycker du om den 73-punktsuppgörelse som blev till slut, där S och MP bildade rege­ring med stöd av C och L?

”Det förvånade mig faktiskt att Vänsterpartiet, som jag ser det, kastade in handduken och ­släppte fram en högerorienterad politik. Men jag tackar för det, och tycker att det ser lovande ut. Sedan får vi se vad det blir av det i praktiken. Mycket ska ­utredas, men flera av punkterna är bra.”

Affärsintresse redan som barn

Så länge Johan Andersson kan minnas har han varit intresserad av problemlösning och taktik. I skolan var favoritämnet matematik, som ung var han med i den lokala schackklubben. Men tidigt visade han också fallenhet för affärer, när det var säsong för att sälja jultidningar, lotter för fotbollsklubben och majblommor.

”Skämtsamt kan man väl kalla det en tidig grundkurs i företagsekonomi. Det gällde att fort komma ut på marknaden, väntade man till i ­morgon var det för sent. Från år till år gällde det också att komma ihåg var de attraktiva kunderna fanns, och så skulle man ha koll på konkurren­terna, så att man inte gick i samma kvarter som kompisarna.”

Efter studierna ledde affärsintresset så små­ningom till ett jobb på banken Lehman Brothers M&A-avdelning i London. Efter två år där åter­vände han till Sve­rige och riskkapitalbolaget EQT. Men det var inte förrän han tog första steget in i familjeföretaget, via det då ganska nya glasögonbolaget Smart­eyes, som Mellby Gård är huvud­ägare i, som Johan ­Andersson kände att han hade landat rätt.

”Jag tyckte det var frustrerande att jobba tran­saktionsdrivet och att, som man ofta gör i investmentvärlden, sälja bolagen efter fyra år. Då hade man ju precis började lära känna bolagen ordentligt”, säger han som gjort nio förvärv, men inte en enda exit under sina sex år som vd på Mellby Gård.

Men tiden på Smarteyes blev tuff. Johan ­Andersson ansvarade till en början för bolagets expansion, men den tyska marknaden visade sig vara betydligt mer svårintaglig än väntat.

”Jag hade sett snabba resultat framför mig, men i stället började det dyka upp en massa problem. Prissättningen var fel, vi hade inte de volymer vi behövde, vi blev stämda av konkurrenter och jag kunde inte ens tyska.”

Hur reagerade du på det?

”Det var jättejobbigt och gick ut över min hälsa. Jag prioriterade bort träning, drack mer alkohol och sov sämre. Jag ville ju så gärna visa mig själv och familjen att jag klarade av det här. Men till slut kom jag på bättre tankar, slutade lipa och började fatta de beslut som krävdes, och som gjort att vi i dag är lönsamma i Tyskland.”

För första gången under intervjun tystnar Johan Andersson en lång stund. ­Sedan fortsätter han:

”Men i efterhand kan jag se att det var nyttigt att få den där käftsmällen. Jag hade haft några spikraka år och var rätt självsäker. Att ha upplevt det mörkret, har gjort mig mer ödmjuk. Jag stressar inte upp mig lika lätt över bakslag, och tror att jag kan vara mer förstående med vd:arna i våra företag. Jag vet i alla fall att det sista man behöver vid motgångar är en till utskällning.”

Bud på Kapp-Ahl i juli

Glasögonföretaget Smarteyes, som han kallar sin ”lilla baby” omsätter i dag 613 miljoner kronor, motsvarande en tiondel av den totala omsätt­ningen på över 6 miljarder kronor som koncernen redovisade för helåret 2017/2018. Men efter flera år av tillväxt och en lång period av högkonjunktur börjar vd:n ana en avmattning. ­Nästa bokslut är i skrivande stund inte klart – men ­redan nu kan Johan Andersson berätta att det inte blir något ­rekordår.

Under året har bland annat en ökad råmate­rialkostnad tyngt servettillverkaren Duni och amorteringskraven har legat som en våt filt över småhustillverkaren Älvsbyhus. På det tillkommer förändrade handelsmönster, vilket främst på­verkat klädföretagen som Lund Fashion, där varu­märken som Flash och Dea Axelsson ingår. Det har också sänkt kursen för Kapp-Ahl som Mellby Gård, i egenskap av största ägare, lade bud på i juli och hoppas kunna köpa ut från börsen.

Dalacigarren är född Många investerare skyr klädföretagen just nu, men under din tid har ni ökat investeringarna i kläd- och detaljhandelsbolag. Hur resonerar ni där?

”I Kapp-Ahls fall tror vi att bolaget skulle må bra av att ­verka i en onoterad miljö. Men generellt är vi nog mer optimistiska än andra när det gäller handel och försöker ha ett nyktert förhållningssätt till utvecklingen.”

Vad innebär det?

”Vi ser också att e-handeln innebär viss turbulens, men vi tror inte att all fysisk handel ­kommer att dö ut. Tar man Oscar Jacobson som exempel sker endast 3 procent av handeln på nätet, ­medan det ser annorlunda ut på konfek-tions­sidan. Då är vägen fram att anpassa affärsmodellen efter kundens behov. Ett exempel är ’click and collect’ som har fungerar bra och dessutom leder till merförsäljning.”

Gården har blivit lönsam

På EQT fick han bevittna finanskrisen 2008 på nära håll. Därför vet han med säkerhet att kurvor kan gå upp och ner. Men med Mellby Gårds långsiktiga strategi och låga skuldsättningsgrad ser han en trygghet i att man kan vara uthållig i sina investeringar – även om han betonar att: ”Den ­industriella logiken alltid måste vinna till sist.”

Ser man till hela företagsgruppen verkar man också leva som man lär. Flera bolag har varit med i över tio år, och upplevt både med- och mot­gångar. Bara en verksamhet har tillåtits att gå med förlust år efter år – och där är vi nu: på gården Mellby Gård.

Rune Andersson har också flera gånger skämtsamt kallat gården för sin ”enda riktigt olön­samma verksamhet”. Men nu har det vänt. I fjol omsatte gården, inklusive Örmo Skogar, 57 miljoner kronor och gjorde totalt sett en vinst på ­några miljoner kronor.

”Jordbruket i dag går mot allt mer storskalig produktion, och de senaste åren har vi investerat mycket i gården för att bli större och på den ­vägen få upp lönsamheten”, säger Johan Andersson.

”Grow or go”

I dag står grisuppfödning för ungefär 40 procent av gårdens omsättning. Det är en verksamhet man vill skala upp ytterligare, trots att priset på griskött utvecklats dåligt på sistone. För att balan­sera upp resultatet satsar man samtidigt på att öka tillgången på skog, som haft en betydligt bättre prisutveckling de senaste åren.

”Även om jag och mina bröder inte är så aktiva i just gården, tycker vi alla att det är en spän­nande verksamhet. Och precis som med alla våra andra engagemang gäller principen ’grow or go’. Vi är inte intresserade av att bara förvalta det vi har.”