Di Weekend INTERVJUER

Med stjärnlirare i kundregistret

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”De ligger mellan 45 000 och 60 000 ­kronor. Hade jag bott i USA hade 15 000 dollar varit ett startpris”, säger David Sundberg.

Jesper Frisk

PARIS Vad har Keith Richards, Prins Daniel och First Aid Kit gemensamt? Jo, de spelar alla på handgjorda gitarrer tillverkade av David Sundberg på gården Paris i Södermanland. Hans största kund är Lars Winnerbäck, som har köpt ett tiotal gitarrer.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

rusvägen går rakt igenom Paris, som den lilla gården faktiskt heter. På ena sidan av vägen ligger ett rött boningshus från 1800-talet. På den andra, ned mot Länna­sjön, ligger den gamla ladugården med gitarrverkstad på övervåningen. En bil med den lite retroaktiga logotypen Sundberg Guitars på ­sidorna bekräftar att vi kommit rätt.

Det är en slingrig väg som leder till ­gitarrverkstaden cirka en mil utanför den gamla bruksorten Åkers Styckebruk, men karriären som gitarrbyggare har varit spikrak.

David Sundberg gick den treåriga ­instrumentbyggarutbildning som tidigare fanns inom Carl Malmstens skolor. Utbildningen avslutades med ett gesällprov.

”Det var två tekniska granskare som ­bedömde själva bygget, hantverket, samt två tonala, två proffsgitarrister. Jag fick topp­betyg 5,0. Då började snacket gå. Den ena ­tonala granskaren ville köpa en gitarr direkt”, berättar David Sundberg.

Köparen var Mattias Torell, proffsgitarrist som spelat med en lång rad kända artister. Det var 2003, sedan har det rullat på.

FAKTA
David Sundberg

Ålder: 41 år. Bor: Paris, en gård i Södermanland.

Familj: Sambo Sofia, sonen Anton, 3 år.

Bakgrund: Grundade ­Sundberg Guitars 2003.

Kunder i urval: Ryan Adams, Ane Brun, Eric Bibb , First Aid Kit, Peter LeMarc, Mark Olson, (The Jayhawks), Keith Richards, Max Schultz, Mauro Scocco, Elin Ruth Sigvardsson, Peter Svensson, Erik Söderlind, Anna Ternheim, Mattias Torell, Ulf Wakenius, Rolf Wikström, Lars Winnerbäck.

VISA MER

”Det har varit fullt ställ hela tiden, men så hög beläggning som nu har jag aldrig haft tidigare. Jag brukar ha tio–tolv gitarrer som ligger och väntar på att bli byggda, nu har jag väl order på ­30–35 stycken.”

Den första numera kända artist som köpte en akustisk gitarr av David Sundberg var Ane Brun, som skivdebuterade samma år. Den senaste var Klara Söderberg i First Aid Kit, som köpte två. Den som köpt flest är Lars Winnerbäck.

”Han har betytt väldigt, väldigt mycket. Han köpte två gitarrer direkt när jag gick ut skolan.”

”Att ha kända artister som spelar på grejerna är förstås den bästa reklamen. Sedan blir det mun till mun metoden. Loggan sitter på gitarren och folk som är intresserade tar reda på vad det är för tillverkare.”

Bäst på akustiska

När Di Weekend är på besök håller David Sundberg på att bygga gitarr nummer 224, räknat från gesällprovet. Därtill gjorde han cirka 15 gitarrer under skoltiden.

Produktionen är helt inriktad på stålsträngade akustiska gitarrer, det vill säga sådana som ­används inom musikstilar som rock, country, jazz och blues.

I ett hörn i den lilla verkstadslokalen står en ­elgitarr av Telecastermodell, men inte med ­Fenders utan Sundberg Guitars logga längst upp på ­halsen.

”Det är väldigt sällsynt att jag bygger en el­gitarr. Det är akustiska gitarrer jag tycker jag är bäst på.”

Sju modeller

Sundberg Guitars finns i sju modeller. Köparen får efter bästa förmåga försöka förklara vad han eller hon är ute efter, för någon att provspela på finns inte.

”Jag har inte tid att göra några demoexemplar”, förklarar David Sundberg.

”En provspelning är inte avgörande. Kunderna vet ganska precis vad de vill ha och litar på att det blir bra.”

Har det hänt att någon inte varit nöjd?

”Nej, inte direkt, men det har inträffat några ­fadäser, som att en hals blivit för grov, men då har jag gjort om den i efterhand. Det har bara hänt två–tre gånger.”

Det finns en tradition av gitarrtillverkning i Sverige med Hagström och Levin som de internationellt mest kända märkena. Listan på berömda ­användare av Hagström är lång. Den mest kända är Elvis Presley, som på omslaget till albumet From Elvis in Memphis poserar med en Hagström. Bland kända namn som spelat på svensktillverkade Levin märks jazzgitarristen ­Django Reinhardt.

Fabrikstillverkningen vid såväl Hagström som Levin är nedlagd sedan länge. Nu är det entusiaster som David Sundberg som för instrumentbyggartraditionen vidare.

”Hur många som arbetar med det här på heltid och lever på det vet jag inte. Det ska ju bära sig och som heltidsjobb finns det inte många som gör det jag gör. Det kan knappast röra sig om mer än en handfull.”

”Sedan finns det väl en del som gått utbild­ningen och sysslar med det på fritiden.”

Hur lång tid tar det att tillverka en gitarr?

”Det är den vanligaste frågan jag får, men jag kan faktiskt inte svara exakt på den. Uppskattningsvis rör det sig om 80 timmar effektivt ­arbete.”

En anledning till att frågan är svår att besvara är att David Sundberg har flera gitarrer i produktion samtidigt. I verkstaden hänger ordersedlar på rad, likt bongar på en restaurang.

En annan vanlig fråga är vad en gitarr kostar.

”De ligger mellan 45 000 och 60 000 kronor. Man kan inte ligga så mycket högre i pris i Sve­rige. Hade jag bott i USA hade 15 000 dollar varit ett startpris.”

Kents gitarrist gör comeback Virket ligger minst ett år

Träråvaran, det som på fackspråk kallas tonvirke eller tonträ, är noga utvald. Trots Sveriges rika skogstillgångar, som sträcker sig ända fram till husknuten på gården, importeras allt. Det tonträ som blir till lock köps till exempel från Kanada ­eller USA.

”Det enda inhemska träslag som jag skulle ­kunna använda är gran, men den är så frodvuxen i Sverige. Det innebär att den växer fort och då blir den inte tät nog. Man vill ha jämvuxen och tät gran. Ska man hårddra det kan man säga att ju sämre uppväxtförhållanden en gran har haft, ­desto tätare blir den.”

”Dessutom finns det ingen som jobbar med att ta fram tonvirke i Sverige. Här använder vi skogen till annat.”

Vid inköpen gäller det att vara kräsen.

”Jag köper bara högsta graden”, säger David Sundberg.

”Det är nästan ett yrke i sig att vara mate­rialansvarig. Innan jag använder virket ska det ligga minst ett år i mitt klimat så att säga. Värmen ska vara ganska konstant, men det viktigaste är luftfuktigheten, som måste hålla sig kring 40–45 procent.”

Spelade hockey med prinsen

Fram tills sommaren 2017 hade David Sundberg sin verkstad i Åkers Styckebruk nära hemmet. Dessförinnan låg den på Södermalm i Stockholm. Där stod en dag prins Daniel och ryckte i dörren.

”Jag satt och klippte gräset här på gården en dag när det ringde. Det var dolt nummer så jag svarade väl lite irriterat.”

”Då sa en röst: ’Det är låst, jag kommer inte in. Jag står utanför verkstan’.”

”Han hade min gamla adress till Stockholms­verkstan och stod utanför den. Jag hörde inte att det var han och sa att jag inte hade verkstan där längre, att jag håller till en timme utanför stan och att det inte kunde bli något besök den dagen. Då började han skratta och presenterade sig.”

Till saken hör att David Sundberg och prins Daniel inte är helt obekanta. I sin ungdom spe­lade de båda ishockey i Hofors, där David Sundberg är uppväxt.

”Även om vi är bekanta sedan tidigare, så hade jag inte pratat med honom sedan han blev prins.”

Det blev så småningom ett besök på verkstan i Åkers Styckebruk i stället och en beställning på en gitarr. Men för den sakens skull kan inte Sundberg Guitars titulera sig Kunglig hovleverantör.

”Man blir ju inte det tyvärr efter bara en leverans. Och det var inte så noga ­heller. Men vi var på Haga och ­levererade den. Det var kul.”

David Sundberg har nära kontakt med sina kunder, som för det mesta hämtar sina gitarrer personligen.

”Det är en väldigt nervös process, både för mig och för den som ska ha den”, säger David Sundberg.

”Man märker ganska snabbt när de plockat upp den om de är ­nöjda. Ibland har det varit någon som haft riktigt pokeransikte, som man inte kunnat läsa av, men när de kommit hem och fått känna på sin gitarr i lugn och ro har jag fått mejl eller ett sms. Men oftast blir folk väldigt ­glada på plats.”

Tidig punkhälsning från Klippan Fick fria händer

Den mest berömda kunden är Keith ­Richards, legendarisk gitarrist i The Rolling Stones. Han är den enda kändis i kundkretsen som David Sundberg inte träffat personligen.

”Det var en ren tillfällighet att jag kom att göra en gitarr åt honom. Det var en svensk artist ­(David Sundberg vill inte säga namnet) som jag träffade, som ­känner Keith Richards, och plötsligt kom det på tal att jag skulle göra en gitarr åt honom. Den svenska artisten kollade upp intresset och via ­honom kom en beställning. Jag fick fria händer och gjorde själv research på vilka slags gitarrer Keith Richards ­använder.”

En dödskalle i pärlemor

På eget initiativ gjorde David Sundberg en inläggning på gitarrhalsens första band, en dödskalle i pärlemor gjord med en ring som Keith Richards bär som förlaga.

”Till slut skulle den här artisten åka och träffa Keith Richards på Jamaica och tog med sig gitarren. Att han blev nöjd visade sig när de skulle resa vidare till New York och den svenska artisten ­erbjöd sig att ta hand om gitarren. Då svarade Keith Richards: ”I’m gonna bring this baby home myself”.

Känns det snopet att inte ha träffat sin mest kända kund?

”Det är ganska skönt på ett sätt, för nu är han fortfarande Keith Richards. Om man träffar en person som man ser upp till upptäcker man snart att det bara är en vanlig människa. Då sitter de inte längre på den där piedestalen som man vill ha vissa personer på för att man beundrar dem så mycket.”

Vilka andra artister vill du inte träffa?

”Som önskekund har jag alltid sagt Bob Dylan.”