Di Weekend INTERVJUER

Med humor mitt i mörkret

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jesper Frisk

När Henrik Schyffert och artisten ­Uje Brandelius skulle göra filmen blev det bråttom. ­Brandelius sjukdom Parkinson gjorde att hans ­motorik försämrades och det skulle bli svårt att spela frisk.  ”Vi slog svenskt rekord i att få medel beviljade”, säger Uje Brandelius. 
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Di Weekends fotograf Jesper Frisk ber Henrik Schyffert och Uje ­Brandelius gå ut i vårrusket för en utomhusbild. Henrik Schyffert traskar snabbt och bestämt upp för trappan, från källarlokalen vi befinner oss i. För Uje Brandelius blir det en ansträngning. Väl uppe på gatan stannar Uje Brandelius för att stänga sin blåa jacka. Det tar tid för honom. Men han ger sig inte och lyckas få in löparen i dragkedjan. Han ansluter sig till Henrik Schyffert och fotografen som ställt upp sin ljuskälla.

En SL-buss passerar och Henrik Schyffert skrockar. 

”Skynda dig att fotografera. En SL-buss, det vet väl inte Di:s läsare vad det är för något”, säger han. 

Henrik Schyffert älskar att skämta.  När han gör sin debut som långfilmsregissör blir det ett drama med en komisk och surrealistisk touch. Filmen Spring Uje spring handlar om just Uje Brandelius och hur han tacklar sitt sjukdoms­besked: Parkinsons. Filmens skådespelare är Uje Brandelius själv och hans familj, och den utspelar sig främst i den egna lägenheten i Stockholmsförorten Bredäng. Filmen baserar sig på föreställningen Spring, Uje, spring som Uje Brandelius 2016 satte upp på Stockholms improvisations­teater. Och den tar i sin tur avstamp i låten Spring, Uje, spring (ja, filmens titel är utan komma­tecken, medan föreställning och låt har ett) som Uje ­Brandelius skrev 2015, kort efter sin diagnos.

Det var efter att Henrik Schyffert öst beröm över föreställningen på Instagram som de två männen fick kontakt. 

FAKTA
Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen med drygt 7 miljoner insjuknade patienter i världen. Ungefär en av 100 över 60 år får sjukdomen och något fler män än kvinnor drabbas.

Vid Parkinsons sjukdom förstörs cellerna som tillverkar dopamin, vilket är en signalsubstans som hjärnan använder för att skicka signaler mellan hjärncellerna.

De vanliga symtomen vid Parkinsons sjukdom är ­förlångsamning, stelhet och, hos de flesta, skakningar i vila. Försämringen sker gradvis och kan motverkas av symtomlindrande behandlingar.

Det finns dock i dag ingen medicin som bromsar eller botar förloppet.

VISA MER
FAKTA
Uje Brandelius 

Född: 1971 i Sigtuna.

Bor: Bredäng.

Familj: Sambo med Therese Hörnqvist, tre barn. 

Karriär: Frontfigur i popbandet Doktor Kosmos sedan 1991. Pressekreterare i Vänsterpartiet 2009-2016. Släppte ­soloskivan Spring, Uje, Spring 2015. Diagnosticerades strax därefter med Parkinson. Skapade föreställningen Spring, Uje, Spring, premiär i november 2016, bilden till höger. Debuterade som barnboksförfattare 2018 med boken Hemma hos Harald Henriksson.

Aktuell med: Filmen Springe Uje spring där Brandelius spelar sig själv.

VISA MER
FAKTA
Henrik Schyffert

Född: 1968 i Ronneby.

Bor: Vasastan.

Familj: Särbo med Nour El-Refai, tre barn.

Karriär: Avslutade gymnasiet och började arbeta på MTV. Slog igenom med radioprogrammet Hassan på Sveriges Radio P3. Var med och grundade Killinggänget. Arbetat som ståuppkomiker. Regisserat reklam, musikvideor och tv-serier. 

Aktuell med: Filmen Spring Uje Spring som är hans debut som långfilmsregissör. ­Turnerar med föreställningen Art och deltar i komediserien Sjölyckan som sänds på TV4 i vår.

VISA MER
FAKTA
Henrik Schyffert om pengarna
2018 deklarerade du 1,7 Mkr i inkomst av tjänst och 0,7 Mkr i överskott av ­kapital. Och ditt företag Schyffert Sweden omsatte 4,2 Mkr och redovisade en vinst på 1,6 Mkr för året 2018-2019. Hur ser du på det?

”Jag har bara gjort mina saker och sålt biljetter till dem. Ibland har det gått jätte­bra och då har jag sålt jättemycket biljetter. Jag ­vaknar inte på morgonen och tänker: ’Nu vaknar Asien, jag kliver upp och blankar coronaflygbolagsaktier.’ Jag har inga fonder, inget sådant.” 

I din årsredovisning har du värde­pappersinnehav som värderas till cirka 17 Mkr. Vad är det för innehav?”

Bolagets innehav av min bostads­rätt.”

Investerar du inte i fonder och aktier?”

Nej. Jag är helt ointresserad av sådant. Jag tror inte på det systemet. Men jag tackar inte nej om någon vill titta på min föreställning” 

Men vad gör du med dina pengar?

”De ligger på en hög. Jag har inte investerat en spänn. Varje gång jag har gjort något som jag känner att jag ska tjäna pengar på, då har det gått dåligt. Varje gång jag har gjort något jag brinner för, då har det gått bra.” 

VISA MER

”Jag hade då ett filmmanus som var färdigt och jag lekte med tanken att göra en Anna Odell, det vill säga att regissera mig själv. Men så är jag en musikbandmänniska som tycker att ett plus ett blir tre. Det blir roligare när olika idéer möts. Jag insåg alltså att jag behövde en regissör”, säger Uje Brandelius. 

Stora livsfrågor i fokus

Han kände att ett samarbete med Henrik ­Schyffert kunde fungera, eftersom de båda bryr sig om ord. Dialogen i filmen var viktig.

”Det är till exempel stor skillnad på rödvin och Vino tinto, eller på cashewnötter och jordnötter. Ju mer specifikt, desto roligare. Henrik är mäs­tare på att vara konkret och så är han grym på hur man förbereder publiken på ett skämt”, säger Uje ­Brandelius. 

”Jag var också intresserad av vad som händer när man parar ihop en kommunisttrubadur med en TV4-programledare”, fortsätter han och syftar på sig själv och Henrik Schyffert.

För Schyffert kom frågan i rätt tidpunkt i livet. De stora livsfrågorna gjorde sig ständigt på­minda för 50-åringen. Vad skulle han ägna sig åt som kändes meningsfullt på riktigt?  

”Skulle jag lägga tre år av mitt liv på något så var det viktigt att det lirade med var jag befann mig, för att jag skulle orka”, säger han.

I ett helt års tid satt de båda männen i det källar­kontor som vi ses på i dag. Henrik Schyffert berättar att processen blev något av en terapi för ­honom, eftersom han själv tvingades tänka de där jobbiga tankarna kring att tiden är utmätt, oavsett om man är sjuk i Parkinsons eller inte.

”Ju äldre man blir desto närmare målsnöret kommer man. I min ålder måste man börja välja. De här känslorna bär alla på, mer eller mindre”, säger han. 

Snabb finansiering

De båda hade bestämda uppfattningar om manus och scenerier och tvingades lirka sig fram till ett resultat. Att tempot i filmen skulle vara långsamt var en förutsättning för Uje Brandelius. Och långsam är den. Den 77 minuter långa rullen följer ­huvudpersonen från det att han uppsöker en ­läkare på grund av sina skakningar, tills dess att han får sitt sjukdomsbesked och vågar berätta om tillståndet för sin familj. Uje Brandelius beskriver filmen som en sparsmakad musikal. Hans band Doktor Kosmos spelar också en viktig roll. 

”Vi ville komma bort från klyschan om hur man gör en musikal. Musiken skulle finnas, men med en magisk förhöjning”, säger Uje Brandelius.

Henrik Schyffert var rädd för att filmen skulle vara tung och sorglig, på ett konstlat sätt. Trots ­ämnet ville han att den skulle kännas lätt och ­enkel.

”Det skulle vara som när Uje skriver sina pop­texter. I dessa tar han upp dagislämningar och att klä på ett barn galonbyxor, som egentligen är de stora livsfrågorna. Det är hans superkraft.” 

”Filmen skulle ha samma ton, och det är svårt att få till. Att skriva långt och pretentiöst är där­emot lätt”, fortsätter Henrik Schyffert.

Filmen har kostat mindre än 10 miljoner kronor att producera, vilket Henrik Schyffert beskriver som en lägstanivå. Pengarna har kommit från SFI, SVT och Filmlance. Men de ville inte ta in mer pengar. Då skulle de bli beroende av massa tyckare.

”Vi har inte haft någon scripta som har arbetat med manuset, och vi har inte haft råd att hyra ­studios. Folk som har jobbat med filmen har gjort det för att de är fans. Samma gäng som ljussatte Chernobyl-serien har jobbat med den här filmen för att de brinner för storyn”, säger Henrik ­Schyffert. 

Det faktum att Uje Brandelius är sjuk och hans motorik gradvis försämras gjorde att finansieringsrundan gick snabbare. 

”Vi slog svenskt rekord i att få medel beviljade. Vi hänvisade till min sjukdom som är progressiv”, säger han. 

”Hade vi väntat hade det varit svårt för Uje att spela frisk, alltså scenerna innan han får beskedet”, säger Henrik Schyffert. 

Hade ni konflikter under arbetets gång?

”Vi har bråkat, men ganska lite om man jämför med andra människor jag har samarbetat med”, säger Henrik Schyffert.

Uje Brandelius beskriver det som att de har dansat vals tillsammans.

”Jag vet hur medier fungerar. Skulle jag säga att vi är ovänner, då skulle det bli en rubrik. Vi tycker om varandra. Men det var såklart knepigt att göra en film om mig och mitt liv som en annan människa ska regissera. Om jag väljer en regissör måste jag ge honom möjlighet att vara det. Vi har valsat runt varandra, det funkade.”

Hjärtat på diskbänken

När Di Weekend till exempel frågar om de ­blommiga 1970-talstapeterna som syns i Uje ­Brandelius kök är autentiska eller ditsatta för ­filmen, anar man en mindre oenighet. Uje ­Brandelius blir tyst. Henrik Schyffert försvarar scenografin.

”På ett ställe, där det var en vit vägg, hängde vi upp en tygbit. Rent bildmässigt är det tråkigt att spela mot en vit vägg. Jag tycker verkligen inte att vi har gått in och 1970-taliserat hans lägenhet”, säger Henrik Schyffert. 

När han svarar på vad som var svårast med ­regiuppdraget är han inne på samma problematik som Uje Brandelius. Att regissera någon som spelar sig själv är utmanande. 

”Uje gör något extremt vågat. Han öppnar upp bröstkorgen och lägger sitt hjärta på disk­bänken för att låta hela Sverige analysera det. Och inte nog med det, han tar med sig sin sambo och sina barn i denna resa. Det svåraste var att respektera Uje, hans familj och deras historia”, säger Henrik Schyffert. 

»Hasse å Tage var före sin tid«

Ytterligare en försvårande omständighet handlade om att regissera Brandelius 4-åriga dotter som inte alltid lydde regissören. 

”Hon gick under namnet Persbrandt. Ibland var det så att Persbrandt satt med sin Ipad och inte ville vara med längre. Då får man kanske anpassa scenen därefter”, säger Henrik Schyffert. 

För såväl Henrik Schyffert som Uje Brandelius var det viktigt att filmen skulle inge hopp. ­Livet tar inte slut bara för att någon får en sjukdom. 

”Människor förändras inte efter tunga besked, utan man är ju samma person som man var ­innan. Det ville vi visa.”

Bredäng – en blandad förort

Henrik Schyffert har medvetet arbetat med oväntade vändningar. Kort efter sjukdoms­beskedet frågar till exempel Uje Brandelius sin sambo om hon vill ha analsex. Och efter att Uje Brandelius brottas med sin försämrade motorik framför pianot börjar instrumentet spela av sig självt.   

”Ramen i filmen skulle vara rak och tydlig, men vägen dit fick inte vara klyschorna. Vi har försökt göra ett väldigt klyschparerande”, säger Henrik Schyffert.

Filmen är också en kritik av ett ängsligt samhälle där människor blottar sin rädsla för att bo i en förort som Bredäng. Vid tre tillfällen i filmen berättar Uje Brandelius för nyfikna småbarns­föräldrar att han faktiskt bor i en hyressätt och att ja, Bredäng är en väldigt blandad förort. 

Varför återkommer dessa repliker i tre scener?

”Det handlar om klassisk ”comedy rules of ­three”. Det är roligast tredje gången. PK-Stockholm-ängsligheten är rolig. Folk tycker att de är originella när de pratar om att det är härligt med en blandad förort. Men de är noll originella. Alla säger samma sak och det är en vit ängslighet, lite som ’jag är inte rasist men’”, säger Henrik ­Schyffert. 

Men Uje Brandelius, som länge arbetat som pressekretare i Vänsterpartiet, vill inte bli ­politisk.

”Jag är färdig med att säga politiska sanningar. De som ser filmen får dra sina slutsatser”, säger han.

Något oväntat glider Henrik ­Schyffert in på Blondinbella, influencern och ­företagaren Isabella Löwengrip, som han säger sig följa slaviskt och vara besatt av. Hela essensen i filmen ­påminner om den resa som Blondinbella gjorde i dokumentären Flip side, förklarar Henrik ­Schyffert. 

”Blondinbella trodde att lyckan var ett privatplan och en egen ö, ensamma saker. Men nu har hon insett att det inte är det. Man behöver andra. Hon är så jävla rätt ute. Man måste leva lite ­innan man fattar det. Det tog henne 15 år att förstå det”, säger Henrik Schyffert. 

På vilket sätt gör Uje och Blondinbella samma resa?

”Efter sin sjukdomsdiagnos försöker Uje först sticka och hitta sig själv. Det är som när Blondinbella vill ha den egna ön och privatflyget. Uje går på Blondinbellas knep”, säger Henrik Schyffert.

”När Uje Brandelius i slutscenen läser läxor med sin dotter, det är lyckans Wakanda”, fortsätter han, och syftar på det utopiska landet i bland annat Marvel-filmen Black Panther.

Stressad inför premiären

Spring Uje spring har blivit kritikerrosad och den kammade hem priser på Göteborgs filmfestival i början av året. På grund av den pågående coronasmittan har premiären flyttats till efter sommaren. 

”Jag tycker inte man ska vara orolig. Lyssna på experterna och ta det lugnt så kommer det lösa sig. Det läskiga med corona är skräcken som folk målar upp. Det här precis som snacket om massinvandringsgrejen. ’We have nothing to fear but fear itself.’ Folk piskar upp sig i en pandemi­skräck”, säger han.  

Är du stressad inför premiären?

”Det är klart att man är. Det är som att Uje och jag är på väg till BB och han är liksom jättegravid och har värkar. Man är spänd för hur det ska gå”, säger Henrik Schyffert. 

Xavier Dolan: Filmunderbarn & kontrollfreak

Han säger att han har fått blodad tand. Nu vill han regissera fler filmer.   

”Att göra film är svårt. Det är 10 000 möten och en miljon kompromisser, från val av slips till ­affischval. Men det är också världens roligaste jobb.”   

Närmast väntar för honom några veckors ­föräldraledighet med sonen Sami som han och ­särbon Nour el Refai fick i oktober.

Tiden är knapp

Uje Brandelius säger att han har gjort sitt livs film. Med tanke på sjukdomen känner han att tiden är knapp. På fyraårsdagen av diagnosen, vilket var den 18 februari 2020, gjorde han en lägesrapport på Facebook. Det var ingen munter läsning. Han skakar, känner sig stel i händerna, känner att han sluddrar och stammar, går långsammare. Medicinering är något han överväger för att mildra symptomen. Tyvärr finns inget läkemedel som bromsar sjukdomsförloppet. Men biverk­ningarna har gjort att Uje Brandelius för tillfället tvekar att medicinera.  

”Jag är mer självisk i dag. Jag skiter i saker som inte utvecklar mig. Jag behöver inte be om ursäkt för vad jag vill göra.”

Uje Brandelius har bakgrund i Vänsterpartiet och Henrik Schyffert var under en period mycket aktiv i politiska diskussioner på Twitter. Vad tycker de om att SD blivit Sveriges största parti, enligt vissa opinionsmätningar?

Uje Brandelius:

”Det är sorgligt. Vi måste vänta ut den här vintern och huka oss i våra hyddor. Den här politiska eran har inte peakat, men även om det tar tid, så kommer det en ny politiskt tid. Jag är lite vilsen och vet inte om det bästa är att skrika på rasisterna eller bara vänta ut den här tiden. De dåliga dagarna känner jag att jag bara ska hålla käften.”

Henrik Schyffert:

”Nu är SD Sveriges största parti och jag kan inte säga att mina antirasistiska inlägg gjort jättestor nytta. De var mest arga på mig och att få en rasistsvans på sig är vidrigt. Men för min egen skull måste jag reagera och säga ifrån om de säger något om min bebis. Men samtidigt kan jag inte slåss mot 10 000 ryska robotar. Det fyller ingen funktion. Det är inte roligt. Det är som att brottas med en gris. Båda blir skitiga men ­grisen tycker att det är roligt.”