Di Weekend INTERVJUER

Livat efter yrkeslivet

FULL RULLE. Jan Carlzon, Hans Dalborg och Marianne Nivert ligger inte på latsidan. För Di Weekend berättar de med egna ord om livet som näringslivspensionärer.

Foto: Jesper Frisk, Amanda Lindgren och Jonas Eng

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

De är tre av svenskt näringslivs absoluta tungviktare. Men vad hände Marianne Nivert, Hans Dalborg och Jan Carlzon efter tiden i rampljuset? För Di Weekend berättar de med egna ord om det lustfyllda livet efter arbetslivet.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

HANS DALBORG:

"Att jag skulle göra podcasts var min dotter Johannas idé. Hon sa att jag måste fortsätta hålla i gång med nya saker, annars blir jag för rastlös.

’Varför inte?’, tänkte jag. Jag tyckte att det var väldigt kul att sommarprata i radio när jag fick chansen för tjugo år sedan, och jag vill hänga med i den digitala världen.

Därför tog jag kontakt med Hannah Widell och Amanda Schulman på Perfect Day Media. De är ju poddarnas poddare, har jag förstått.

FAKTA
Hans Dalborg

Ålder: 76 år.

Familj: Gift med Anna, tre barn och åtta barnbarn.

Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad, sommarställe utanför Gävle.

Bakgrund: På Skandia 1972-1990. På Nordea 1991-2011, varav de sista nio åren som ordförande. Ordförande i Izettle 2011-2017.

Gör i dag: Ordförande i Stiftelsen för Åbo Akademi, Anders Walls stiftelse för entreprenörskap, Hans Dalborgs stiftelse för finansforskning och Hans Dalborgs Musikstiftelse. Styrelseledamot i Axfast, Swedish House of Finance, Konserthuset och Stadsbudskåren.

Kuriosa: Har skrivit flera snapsvisor, bland annat texten till Mera brännvin i glasen.

VISA MER
FAKTA
Marianne Nivert

Ålder: Fyller 77 år den 17 augusti.

Familj: Maken Kai Lervik, en dotter från tidigare äktenskap, två barnbarn samt makens fyra barn och deras familjer.

Bor: Lägenhet i Bromma och på gården i Väster-Övsjö, Jämtland med 170 hektar skog.

Årsinkomst: Pensionen från Telia och privat pensionsförsäkring.

Gjorde: Började som nyexaminerad teleingenjör på Televerket 1963, slutade 40 år senare som börsnoterade Telias vd och koncernchef. Därefter styrelseordförande i Posten och Rädda Barnen samt ledamot i över 15 bolag, däribland SSAB, Systembolaget, Wallenstam och Beijer-Alma. Lämnade alla uppdrag i samband med första cancerbeskedet.

Gör i dag: Pensionär. Kassör i bostadsrättsföreningen och ordförande i ideella Jämtlandsakademin.

VISA MER
FAKTA
Jan Carlzon

Familj: Hustrun Susanne, barnen Hanna, 25, Fred, 22, Jesper, 50, och tvillingarna Malin och Maria, 47.

Bor: I centrala Stockholm.

Gjorde: Var vd för Vingresor och Linjeflyg innan han blev vd och koncernchef för SAS 1981–1993. Gav ut ledarskapsboken ”Riv pyramiderna” 1985, som översatts till 22 språk. Har varit ord-förande i Svenska Tennisförbundet, Företagarna och British-Swedish Chamber of Commerce och ordförande i Mentor Sverige, andra styrelseuppdrag är Internationella Tennisförbundet och ordförande i Royal Sweden Hongkong Business Council.

Gör i dag: Föreläsare, affärsängel med investeringar i en handfull bolag, bland annat Fyndiq och Eklund Stockholm New York. Är även -hedersdoktor vid två amerikanska universitet.

VISA MER

Men jag ville ha en samtalspartner, så jag ringde Gillis Herlitz som är kulturvetare, antropolog och en gammal spexkamrat till mig från Uppsala.

Vår podd heter Vid mogen ålder och vi pratar om saker som digitaliseringen, humor förr och nu, våra krämpor och problem som kan uppstå när minnet sviker.

När man går hem till varandra uppstår ’Det stora portkodlotteriet’, för att ta ett exempel på bekymmer som följer med åldern. Ett annat dilemma är att komma ihåg namn, därför föreslår vi i första avsnittet att man döper om alla man möter till samma namn: ’Nej men hej!’

Vi spelar också musik och bjuder in gäster i podden. Vi har bland annat haft besök av skådespelaren Henrik Dorsin och geriatrikern Johan Sundelöf.

Vi började i maj och vi gör ett nytt avsnitt varannan vecka. Idén med en podd är att man ska vila i samtalet, man får inte vara för jäktad.

Tyvärr vet inte min åldersgrupp vad en podd är. ’När sänds den?’, frågar de, för de tror att vi gör tablåradio som sänds vid en viss tidpunkt.

Men på Perfect Day Media tycker de att det är lite kul att vi kommer dit, vi drar upp medelåldern ganska ordentligt. Där stöter vi på Zara Larsson och andra i hennes ålder.

Sedan jag lämnade Nordea har jag även varit ordförande i fintech-företaget Izettle i sex år, skrivit en bok om min tid på Nordea och gjort en enmansutredning om de statliga bolagen på uppdrag av den förra regeringen.

Annars är min ambition att hämta mitt barnbarn Greta, tre år, på dagis en gång i veckan. Det är ett himla sjå att hitta Gretas kläder i något torkskåp någonstans, men hon blir väldigt förtjust när morfar kommer.

Sedan har vi en hund som ska rastas, vi har mopsen Majken som blev min när vår dotter fick barn. Och så har jag förstås kvar mitt stora musikintresse, jag går ofta på både Operan och Konserthuset.

Jag inser att jag har gått in i en ny fas i livet och jag vill acceptera det. Jag vill inte bli någon gnällspik, utan ta till vara även det här avsnittet i mitt liv.”

Berättat för Susanne Bark

 

Caroline Wozniacki förgyller Båstadtennisen

MARIANNE NIVERT:

"I dag ägnar jag det mesta av min tid åt praktiska frågor i min närhet. Jag är kassör i bostadsrättsföreningen och har hanterat en och annan fuskfaktura. Att försöka lura mig i saker som jag kan är ingen bra idé. Men framför allt ägnar jag mig åt trädgårdsarbete.

Föreningen har gemensam trädgård, min man har ett paradis i norska Vestland där jag får fritt fram i trädgården och på min gård i Jämtland har jag 170 hektar skog som ska tas om hand, gallras och röjas. Skogen är en glädje för mig – inte bara som god investering utan även att vistas i. Då mår jag riktigt bra! Mitt hemlandskap är en hjärtefråga. Vi är en samling jämtar som ingår i den ideella Jämtlandsakademien med uppgift att göra vårt bästa för att främja regionens näringsliv och samhälle.

Vardagen fylls också av umgänge med barnbarnen Matilda och Signe, nu 14 och 11 år. Jag lär ut tricks för att hävda sig i den manliga världsdominans som redan existerar i deras skolvärld. Humor är en viktig ingrediens för att som kvinnlig ledare få som man vill. Jag tyckte om att vara chef, att få vara intresserad av duktiga människor och ha öga för talangjakt. Jag är tydlig med vad jag vill och förmedlar det enkelt och rakt. Jag är inte så snarstucken heller, tog inte vid mig av grodor från manliga kollegor, uppvuxen som jag är med fyra bröder på en bondgård i Kånkback i östra Jämtland.

Det var lätt att släppa taget om det operativa arbetslivet och kändisskapet. Jag har aldrig umgåtts i den värld som byggde min yrkesroll så för mig var det rent privat ingen skillnad. Det är viktigt att ha gamla vänner som inte lever i den världen som utövar makt – då upptäcker man lättare avarter av makt. Jag hade kommit en bit i karriären när jag insåg hur makt och kön styr. Då hade jag redan viss makt att förändra själv. Förr var makt mer formaliserad, ofta knuten till utbildning eller position. I dag är det lättare att nå ut med sina åsikter och därmed skapa, eller rasera, makt.

Barnbarnen peppade mig mycket under min cancersjukdom i tarm, lever och lunga. Sex operationer och tre cellgiftsbehandlingar blev det – på tre år. När det upptäcktes att levern var full av metastaser gavs inte mycket hopp. Jag var ju över 70 år och cellgifterna sågs mest som uppehållande vård i livets slutskede. Men min kropp svarade bra på behandlingen, faktiskt så bra att min cancerläkare fick ett forskningsteam på Karolinska att anta mig som patient. Efter cellgifter och operation växte den friska delen av levern med 27 procent, till 70 procent av en normalstor lever – på drygt en vecka. Det kallar jag tillväxt!

Jag känner mig ganska bra i dag, är bara nervös dagarna före varje kontroll. En del säger efteråt att sjukdomsprocessen gjort deras liv rikare. Min cancer har inte förädlat mig ett dugg. Jag har mått pyton men aldrig varit rädd. Jag fungerar inte så. Efter första beskedet i slutet av 2012 tog jag behandlingen med fattning och ro, och fokuserade på att leva här och nu. Det är en styrka jag alltid haft. Jag gräver sällan ner mig i ofullkomligheter, utan gläds över det som går bra och fokuserar på det praktiska.

Vad som är viktigt på riktigt? Att vara ärlig och mån om medmänniskor och natur. Titta, så här ser pionens frön ut. Jag sådde några på skoj härom året. Plantan där borta är resultatet. Hade jag inte blivit teleingenjör och börjat på Televerket hade jag nog blivit trädgårdsmästare."

Berättat för Johanna Saldert

 

JAN CARLZON:

Folkbildare på 140 tecken

"När jag var på ett av världens högst rankade spahotell Chiva-Som, i Hua Hin i Thailand, kom hotelldirektören fram till mig och undrade om jag var den Jan Carlzon? ’Everything in this hotel comes from your book’, sa hon. Den har översatts till 22 språk och säljs i över 50 länder. Trots att det har gått 32 år sedan jag skrev boken säljer den fortfarande. Det är otroligt egentligen. I Brasilien läser de den och på Harvard University har den länge varit kurslitteratur. När jag fick royaltys för 2016 från Japan var checken på en halv miljon kronor. År 2014 frågade Kairos Future 1 700 chefer vad eller vem som betytt mest i deras karriär. 48 procent svarade Jan Carlzon. Ingen annan, inklusive Jesus, fick mer än någon procent. Så jag kan faktiskt stå upp och säga att jag har förändrat världen.

Nu för tiden ägnar jag 50 procent av min tid till att ta hand om min kropp och själ. I min ålder bör alla göra det men jag behöver göra det av medicinska skäl, och det gör jag genom att varje dag göra någon form av fysisk aktivitet. Jag kan gå nio hål på golfbanan, gå till min PT på gymmet eller spela tennis. Tidigare höll jag på med yoga också.

Det blir mycket tennis, jag har spelat sedan jag var barn och är en god amatör. Genom åren har tennisen tagit mig överallt. Vid två tillfällen var jag till exempel med Björn Borg i Vita huset för att spela med den dåvarande presidenten George Bush den äldre. Nu spelar jag i bland med min hustru Susanne. Jag är även med i restaurangen PA & co:s tennisklubb och nyligen var det klubbmästerskap i dubbel nere på Haga tennis. Jag och min partner Frank Bonn gick till kvartsfinal. Jag var mäkta stolt, men så trött efteråt.

I efterhand har jag förstått att mycket av styrkan i mitt ledarskap handlade om relationen till andra människor i företagen och att jag har varit väldigt närvarande i alla möten. Därför går en del av min tid till humana och kreativa möten, som jag har insett att jag mår väldigt bra av. Att föra ett samtal med en person som inte handlar om fyrkantiga, absoluta värden, utan där man öppnar sig för varandra. Möten där man känner att man har fått med sig något nytt. En tanke. En känsla.

En fördel i min situation nu är att jag aldrig har sökt den glamorösa vänskapen. Som ledande näringslivsperson är det lätt att lura sig själv att välja ett umgänge som är aktuellt för tillfället, och som försvinner när rollen inte finns kvar. Jag känner många som har blivit besvikna på att det inte blev som de trodde när karriären var slut. Man kanske har blivit bjuden på middagar på slottet och galakvällar, men när man inte har rollen längre så finns man inte. Så upplever jag inte att det har varit för mig. Kännetecknande för många av de vänner jag har haft är att utåt sett är de ingenting, men inne i sig själva är de allting. I alla år har det varit fint och berikande för mig att lära känna, föra samtal, åka långfärdsskridskor och spela golf med dem."

Berättat för Caroline Åkerlund