Di Weekend INTERVJUER

Liv Mjönes: Man får gå ut från teatrar

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Skådespelaren Liv Mjönes.

Joey Abrait

Skådespelaren Liv Mjönes går från skräckfilmen till höstens svenska romantiska komedi . ”Jag gillar att vara en ­doldis”, säger hon.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
I den nya filmen Tills Frank skiljer oss åt spelar du lågstadielärarinnan Vera, hur mycket av dig finns i karaktären?

”Jag känner med Vera. Hon är inte helt olik mig, jag är också en ganska velig person som inte pekar med hela handen. Och jag skulle lätt kunna tänka mig att bli lågstadielärare. Jag tycker om att vara i miljöer med mycket barn.”

Ett tema i filmen är beslutsångest, hur är din relation till det?

”Stark. Jag skulle egentligen vilja att folk fattade beslut åt mig. Samtidigt känner jag mig väldigt lätt kvävd när människor bestämmer vad jag ska göra. Det är en väldigt dålig kombination.”

När du var fem år gammal sa du för första gången att du skulle bli skådespelare, har det varit så glasklart hela vägen?

”Ja. När jag gick på gymnasiet vågade jag inte riktigt säga att jag ville bli skådis, men jag har alltid vetat det.”

Du var med i den uppmärksammade amerikansk-svenska skräckfilmen Midsommar. Hur var det?

”Det var en väldigt skruvad upplevelse, men jag är verkligen glad för den. Filmen är helt i sin egen genre. Det finns många väldigt kraftfulla myter i vår svenska historia som vi glömmer bort. När jag var liten brukade vi vara i en stuga i Nordingrå på Höga kusten under somrarna. Jag minns att en äldre grannkvinna trodde på vättar och troll. Jag tyckte historierna var så spännande. Än i dag kan jag tycka att det ser ut som älvor när dimman ligger på sjön.”

Adam Lundgren i rollernas roll 2011 slog du igenom med kärleksdramat Kyss mig där din karaktär Frida blir kär i Mia. Vad är svårast – drama eller komedi?

”Komedi måste vara roligt, det kravet har man inte på drama. Så det kanske faktiskt är svårare med komedi.”

Med fler än 25 teateruppsättningar och ett par guldbaggenomineringar i bagaget, vad skulle du göra om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer se en film eller aldrig mer se en teaterföreställning?

”Aldrig mer se en film. Jag skulle sakna helhetsupplevelsen som man får genom teatern. Sorlet innan. Förväntningarna när ridån går upp. Glaset vin efteråt när man diskuterar pjäsen. Det kan vara otroligt plågsamt att se en dålig pjäs, men man får gå ut från teatrar. Som skådis jag vill hellre att publiken går därifrån än att de sitter kvar och plågas.”

FAKTA
Liv Mjönes

Ålder: 40 år.

Familj: Sambo ­Henrik Bäckbro, ­sönerna Bo och Klas.

Bakgrund: Uppvuxen i Sundsvall. Jobbat länge på Kulturhuset ­Stads­teatern.

Aktuell: Som huvud­-rollsinnehavare i komedin Tills Frank skiljer oss åt med Peter Magnusson och Erik Johansson.

Frukost: Fruktsallad och te på Nobis ­hotell i Stockholm.

VISA MER
Dagmar, Arvids bedragna fru i Den allvarsamma leken, har du porträtterat både i film och på scen, vilken är den största skillnaden mellan scen-Dagmar och film-Dagmar?

”När jag spelade scen-Dagmar hade jag inte egna barn. När jag gjorde filmen hade jag fött två söner. Smärtan över en familj som går sönder var enklare att sätta sig in i som film-Dagmar. Jag har aldrig känt sådan gränslös kärlek som jag känner till mina barn, det är väldigt användbart när man spelar teater. Mitt känsloregister och mitt självförtroende har växt. Jag hade alltid föreställt mig mina barn skulle skämmas över mig. Men de är stolta.”

Guldläge för svenska filmparet I Bibliotekstjuven spelade du tjuvens flickvän Pia, vilken bok skulle du stjäla från kungliga biblioteket om du visste att du skulle komma undan?

”Jag skulle sno något av Sara Stridsberg eller Sara Villius. De är de absolut bästa författarna vi har. Sen kanske någon gammal August Strindberg. Om det fanns en originalupplaga av Fröken Julie skulle jag ta den.”

Trots att du har gjort allt från Wallander till ljudboksversionen av Mona Nilssons Tsatsiki-serie är du lite utav en doldis.

”Jag har haft en stark dröm om att bli erkänd. När jag var liten ville jag bli Lena Endre. Men i och med att jag inte är så jättekänd i dag får jag prova på att göra väldigt många olika saker. Så i slutändan trivs jag ganska bra med att vara en doldis.”