Di Weekend INTERVJUER

Leif GW Perssons "tokbra" aktieaffärer

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Leif GW Persson medger att han varit inne på många av de sju dödssynderna, men har aldrig varit avundsjuk. ”Eftersom jag är så övertygad om min egen förmåga är jag aldrig avundsjuk på folk. Jag tycker inte det är högmod utan en realistisk bedömning av min kapacitet, relativt andra. Fast det är naturligtvis jobbigt för folk att behöva lyssna på”, säger han.

Patrik Olsson

Hjälte eller hatobjekt. Leif GW Persson lämnar ingen oberörd. Och nu blir det ännu mer av honom. Varumärkesbygget har bara börjat. Efter succéstarten för GW:s röda vin kommer snart sällskapsspel och snus samt grandiosa planer på ett viltköttsbolag.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vi är vana att se honom i tv som butter och lojt mumlande bisittare i Veckans Brott. Den här morgonen i Huvudsta strand, där han har lägenhet och skrivarlya vägg i vägg, går det om möjligt ännu långsammare. Han har försovit sig, men kommit ur morgonrocken och är på väg att varva upp. Särskilt i konsumtionen av påssnus.

Omedelbart efter att vi slagit oss ned på balkongen hivar han den första prillan över balkongräcket. Det ska snart bli många fler. Var de än landar lär de ligga i ett hyggligt tjockt lager där nere.

Leif GW Persson ska enligt planen prata om höstens tv-serie på Kanal 5, kriminaldramasatsningen Det som göms i snö med Robert Gustafsson i huvudrollen.

GW står för idén och har hjälpt manusförfattarna med att ge en autentisk skildring av polisens arbete. Serien är inspirerad av fallet Thomas Quick.

”Jag har haft ständiga synpunkter naturligtvis”, konstaterar han torrt och berömmer samtidigt ­huvudrollsinnehavaren:

FAKTA
Leif GW Persson

Fullständigt namn: Leif Gustav Willy Persson.

Aktuell: Delaktig i tv-serien Det som göms i snö, första avsnittet sändes den 21 augusti på Kanal 5. Släppte tidigare i somras andra delen i sin biografiserie, Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv.

Ålder: 73 år.

Bor: Lägenhet i Solna och har gården Elghammar i Sörmland.

Familj: Gift med Kim Persson, 60 år, civilekonom. Sex barn, varav två bonusbarn, och elva barnbarn.

Inkomst: 3,9 Mkr av tjänst och nära 2,5 Mkr i kapital (2016).

Utbildning: Filosofie doktor vid Stockholms universitet, skrev doktors­­­-avhandling om statistiska mätproblem inom kriminologin 1980.

Karriär: Docent 1982, professor 1991 och var bland annat expert i Rikspolisstyrelsen. Har skrivit över 40 böcker. Medverkat i tv-program som Efterlyst, GW:s mord samt Veckans brott. Belönades i fjol med Kristallens hederspris.

Fritid: Sudoku.

VISA MER

”Gustafsson är fenomenal. Trovärdig. Jävligt avskalad, trött snut. De bästa är på det där viset. Jag hatar de där som har guldkedjor, det brukar alltid skita sig.”

Om du skulle göra om en yrkeskår till brottsutredare vilken skulle man lyckas bäst med?

”Det kan funka lika bra med en bagare som en journalist. Grejen är att man måste ha två egenskaper och jag pratar om idealet. Man måste vara väldigt kameral, man får inte slarva, va? Varenda jävla detalj måste granskas. Den andra delen är att man kan se det kreativa. Och det kreativa och kamerala går sällan ihop, det är svårt att hitta hos en och samma individ.”

Leif GW Persson är, när han är på humör, väldigt pratsam. Håller långa utläggningar och avbryter gärna innan frågan är färdigformulerad.

Jag intervjuade din dotter Malin… (Persson Giolito)…

”Ja, hon är inte så dum, hon är ganska skarp. Hon är en jävel på att skriva också.”

Hon nämnde att du ringt och retat henne för att hon inte sålt sina böcker till lika många länder som du…

”Jag har sålt till 55 länder och jag tror att hon har sålt till ungefär hälften och det är ganska bra.”

Och du har satt henne som ordförande i ditt bolag?

”Ja, det är klart. Och hustrun är vd. Det är inte så konstigt, jag hatar den typen av verksamhet. De har full kontroll över det där. Jag sitter inte med i styrelsen i mina egna bolag. Jag gör mitt. Jag skriver böcker och är med i tv. Böckerna går väldigt bra och tv går väldigt bra.”

”Passerar 100 miljoner inom tre år”

Fjolåret var utmärkt för Leif GW Persson AB och dotterbolaget Guts & Pride Media Research AB. Omsättningen landade totalt på nära 36 miljoner kronor och ett resultat på nära 8 Mkr. Nystartade Leif GW Production AB har förlängt räkenskapsår och kommer med första bokslutet nu i augusti.

”Nästa år kommer omsättningen att vara ungefär 60 Mkr. Och jag tror att det kommer att passera 100 miljoner inom tre år. Men det beror på varumärkeslanseringen, som kommer att dra in stora pengar.”

Är det Bäckström-serien?

”Nej, det är viner, GW:s röda och sådant där. Du ska få en flaska innan du går härifrån.”

Kändisvin, vill du verkligen sorteras in i samma fack som Per Morberg och Ernst Kirchsteiger?

”Nä, men deras viner går ju inte att dricka. Mitt är gott. De där andra är ju fönsterputsmedel. Jag är en noggrann jävel och provade i runda slängar 200 viner i samband med att jag valde ut det där röda. Det har jag svårt att tro att Per Morberg och de andra gjort. Och om de gjort det är det illa, för då är det något fel i gommen på dem.”

Ditt röda beskrivs som ”buttert, lättklunkat, med bra frukt, fyllighet och balans”. Håller du med?

”Ja, ja. Det är ett vin med karaktär och sedan är det faktiskt lättdrucket. Och det är väl inte fel om det är en konsumentprodukt vi pratar om. Jag noterar med tillfredsställelse att det vinner alla blindtester som görs i tidningarna. Det är väl inte så konstigt, jag har ju druckit en del vin i mina dar.”

Men du har lugnat ned dig på den fronten?

”Det är klart jag har. Jag är så gammal så jag orkar inte längre, jag fixar inte att kröka varje dag.”

Han berättar att föregående kvälls krogbesök med hustrun avslutades med en Clint Eastwood-rulle hemma, en spagettiwestern.

”Det var verkligen inga utsvävningar. Vi drack en flaska rött – som vi delade på – sedan drack vi varsitt glas vitt och så tog jag en halv öl – jag köpte en hel naturligtvis men jag drack bara halva – och så en Fernet branca. Det var inga libationer direkt, men det räcker för att jag i dag inte ska ha minsta lust att göra en repris.”

Viltkött långsiktigt mål

Han avbryts av hustrun Kim Persson som ropar inifrån lägenheten att hon ska i väg på ett ärende.

GW hojtar tillbaka:

”Vet du vad? Ta med mitt bankkort och ta ut slantar och ett kvitto. Femton loppor. Koden kan du, va?”

Vad har du mer på gång med varumärket?

”Jag ska ha följande: Viner, det är helt intressebaserat. Sedan funderar jag på snus, för det är jag storkonsument av. Och sedan har jag hittat på sällskapsspel, deckarspel och detektivlådor till ungarna, jag tycker det är jätteroligt. Och så viltkött.”

Logistiken förefaller vara det företagsekonomiskt knepigaste med viltkött.

”Du måste få ut mer än 200 ton processat viltkött varje år till handeln för att nå break-even. Men det vill jag få till. Dels är det nyttigt kött, dels slänger ju jägarna hundratals ton i onödan. De slarvar ju så förbannat.”

Och du är inblandad i att styra upp det här?

”Ja, och jag skjuter till och med ihop en promille av råvaran. Vi har tagit fram korvar på vildsvin och ett fenomenalt bacon på vildsvin – det är ett världsledande bacon vill jag påstå. Och vi har tagit fram en Wallenbergare som är gjord på gräs­and, som klår det där riktiga rätten med hästlängder.”

Du snusar grovsnus, påssnus. Hur kommer ditt eget snus att se ut?

”Jag vill inte prata om det för då kommer de att sno min affärs­idé. Men jag har en mycket bra idé. Lönsamheten på snus är fullkomligt grotesk. Säljer du 50 miljoner dosor per år, vilket jag tror går, kommer du att tjäna 600 miljoner på sista raden per år. Säljer du 80 miljoner kommer du ha en årsvinst på 1 miljard. Swedish Match är historiskt sett ett utomordentligt lönsamt bolag. Det är snuset som håller dem under armarna. De säljer 450 miljoner dosor om året, varav 400 miljoner i Sverige och har 80 procent av marknaden. Kan jag bara stjäla 10 procent av deras marknad är jag hemma. Och det tror jag att jag kan.”

Jag trodde du skulle varva ner nu och ta det lite lugnare, det verkar ju som om du växlar upp och jobbar stenhårt?

”Nä, nä det där med att jag jobbar jämt är jävligt överdrivet. Jag skriver en bok vartannat år. Normalt brukar det gå på ett par månader. Sedan skriver jag en kolumn i Expressen var fjortonde dag, det brukar ta några timmar och så är jag med i tv 80 dagar per år, det är en halvtid på sin höjd. I övrigt ägnar jag mig mest åt funderingar och att lösa sudoku.”

Hur många sudoku blir det om dagen?

”Åtskilliga faktiskt. Jag går ut på nätet och rotar fram sådana där man verkligen får anstränga sig en stund. Och ofta kan man tävla med andra på nätet, med sådana som heter typ Rainman. Och när man är klar med sin sudoku efter någon timme och är skitnöjd, för den var rätt knepig, då får man upp på datorn att Rainman, 11 år, klarade sin på tre minuter, haha.”

Är du nöjd och lycklig nu?

”Jag är inte så konfliktbenägen som jag var när jag var yngre. Jag har blivit för trött helt enkelt. Då hade jag väldigt kort stubin. Jag är inte lång­sint eller snarstucken, men när jag blir förbannad kan det bli fel. Men jag har inga problem om det visar sig att jag haft fel i en saklig mening att be om ursäkt. Konflikter är ju onödiga nästan alltid, va? Ungefär där har jag hamnat nu och det tror jag beror på åldern. Sjunkande testosteron.”

Di Weekends fotograf ställer sig på en stol på balkongen för att få en bättre vinkel. Leif GW Persson tycks ärligt oroad över att det ska gå illa och varnar på sitt oefterhärmliga sätt:

”Trilla inte ned nu bara! Det ser inget bra ut för då hamnar vi i tidningen på fel sätt.”

Vad läser du själv?

”Just nu en bok av Kjell Espmark om litteraturvetaren Martin Lamm. Jag gillar Espmark. Han är en utomordentlig författare. Alla som sitter där (i Svenska Akademien) är ju inte det, tyvärr. Men honom är jag förtjust i och vi byter böcker med varandra. Innan dess läste jag Edward St Aubyns memoarserie. Fem delar. Men när jag skriver själv läser jag inte, vet du. Folk skickar på mig böcker och vill att jag ska avge ett omdöme. Det är ju snabbt fixat för det brukar räcka med första ­meningen, sedan bläddrar man fram för att se om det blivit bättre, nä om möjligt ännu värre, så ­något omdöme får de inte.”

När du skriver, hur viktig är första meningen?

”Anslaget är inte oviktigt, men ibland ser jag anslag där det enda de lyckats med är att slå knut på sig själv. Då är det ofta att de har en obesvarad passion till litteratur.”

Snusmakaren tar bladet från munnen Det var intressant att prata med din dotter Malin om att hon ibland börjar med baksidestexten.

”Hennes anslag till Störst av allt är fenomenalt. Blytung. Då undrar man ju vem hon fått det ifrån, faktiskt. Jag läser en jävla massa böcker ska du veta, 100 skönlitterära böcker per år. Det sker i skov. Kring jul, nyår kanske jag läser 20–30 stycken. Jag läser väldigt fort. En gång på tio tänker jag att den här hade jag gärna skrivit själv. Och någon gång på hundra läser du en bok som är så jävla bra att du inte riktigt begriper hur de burit sig åt. Då blir det knepigt. Så länge jag vet hur jag ska göra för att skriva något motsvarande är jag lugn, men när de är så bra att jag inte förstår mig på varför de är bra, då är det illa. Och när jag läste första sidan i Malins bok tänkte jag först – helvete – just den där första sidan – hur ska hon krångla sig ur det här? Jo, det gör hon. Jag är mycket stolt över henne. Då rann en tår nedför mina feta kinder. Hon har ju utvecklats och skrivit fyra böcker och blir bättre och bättre. Och då tänker jag: hur ska hon klara nästa bok, med den förväntan hon har på sig? Men jag tror hon fixar det.”

”Jag har sålt miljontals böcker, gissningsvis 5–6 miljoner i Sverige, och ännu fler utomlands, men hon kommer att sälja många fler än jag innan hon är klar. Den där Störst av allt toksäljer ju över hela världen och ska bli serie på Netflix. Så hon är ju hemma.”

Något eget exemplar har Leif GW Persson emellertid inte fått av sin dotter.

”Jag köpte 100 böcker i bokhandeln, det gick på 25 loppor har jag för mig. Jag sa till henne att nu får du signera de här så jag kan ge bort dem. Men jag har fortfarande inte fått något ex av henne själv.”

Det sägs att du är väldigt intresserad av pengar?

”Jag hade ju inga pengar när jag var liten och det var jobbigt. Nu har jag ju det. Ja, jag ägnar en del tid åt pengar. Det är en svaghet hos mig.”

Handlar du fortfarande med aktier?

”Jorå. För fan. Det går tokbra också. Jag har gjort tre sådana där finansiellt våta drömmar. Men jag köper in mig i bolag innan de når börsen. Där jobbar jag ihop med Catella bland annat. Där gör jag mycket pengar. Och sedan har jag tre placeringar som kommer att börsintroduceras framöver. Den första är i november och den sista i raden är planerad till 2021. Det är två typer av verksamheter som jag är intresserad av. Det ena är kommunikation och det andra är läkemedel.”

Leif GW Persson konstaterar på sitt släpiga vis att ”om man har lite pengar vill man ju ha bra ränta på dem, inte bankernas madrassförvaring”.

”Jag köper och har ganska mycket innehav i högavkastande aktier med rimlig säkerhetsgrad. Vilka vill jag inte säga. Fast nu håller jag på och avvecklar mina fastighetsinnehav. De har gått för bra och under många år gett 6 till 7 procent i direktavkastning. Inga träd växer till himlen. Men jag gjorde en sådan där affär i ett nyintroducerat läkemedelsbolag, Senzagen. På introduktions­dagen stack kursen tre gånger. Och den handlas fortfarande till dubbla pengarna jämfört med ­introduktionskursen.”

Ligger du kvar i den fortfarande?

”Jag brukar göra så här om jag tror på det långsiktigt: Jag säljer undan så pass att investeringen är betald. Sedan har jag resterande aktier gratis. Om jag tror stenhårt på den. I Senzagen är det faktiskt så. Där har jag en tredjedel av ursprungliga innehavet kvar. Jag hade väl någon procent av ­introduktionen. På en investering på ett par miljoner tjänade jag 6 Mkr. Det är hyggligt.”

”Sedan hittade jag på en egen variant för något halvår sedan och den har inte gått så jävla bra. Det bolaget äger jag 2 procent i, vilket det är kan vi lämna därhän. Jag felbedömde närheten till marknaden för det bolagets produkt.”

Leif GW Persson säger sig ha snittat 100 procent eller mer på sina investeringar de senaste två tre åren.

”Det är hyggligt. Men då finns det inte så mycket utrymme för H&M och Sandvik och sådant där. Jag skulle kunna tjäna tonvis med pengar på H&M för den kommer ju att sjunka. Den kommer att gå under hundralappen inom ett år. Det är bara det att Stefan Persson är en av mina bästa kompisar. Jag har aldrig tagit i en H&M-aktie av det skälet. Men han är utsatt för ett jävla blankningscase. Frågan är vad ska han göra? Han har ju inte råd att lösa ut H&M från börsen med nuvarande pris, men i något läge kommer han ju att få det kanske. Och då blir det ju intressant. Men han har så han klarar sig. Jag gillar honom. Han har kort stubin. Han skäller på sådana som dig (journalister). Ringer upp och skriker åt dem. Sedan har han jävla humor och är en cool operator. Jag brukar säga till honom: Du får säga till innan du hamnar på obestånd. Det tycker han är skitkul.”

Leif GW Persson tar inte åt sig hela äran för lyckade investeringar. Han har hjälp.

”Jag har yngre medarbetare, sådana där räknesnurror, som är fullkomligt besatta. De kommer oftast från Libanon och Iran. De är hur bra som helst på sådant där jämfört med svenskar, det är som Brommapojkarna mot Brasilien. Vi gör mycket affärer. Jag älskar en av dem. Han kom hit när han var tolv år. Jag har kompisar som säger: Vad heter han den där din kompis araben? Men han är perser och jag brukar svara: Du kommer snart att lära dig vad han heter för han kommer att äga dig och hela världen.”

Men du räknar verkligen också på affärerna?

”Det kan du ge dig fan på att jag gör. Men ibland har jag fel.”

Hur mycket är du god för?

”Det vill jag inte säga till dig. Men mer än vad Guillou tror.”

För Leif GW Persson spelar det ingen roll om det är företag som bakar kanelbullar eller reser byggställningar eller har någon metod för att undvika blyföroreningar på skjutbanor.

”Det gäller att hitta ägare som både är intresserade av att få loss pengar och ligga kvar själva. Då går man in tidigt. Det gäller att slå till innan de går till börsen, för då smäller det i väg. De där aktierna ni har skrivit om att jag tjänat så mycket pengar på – det är klart jag har. Men jag har tjänat mycket mer än ni fattar i och med att jag gick in ett par år innan det blev börsintroduktion. Mina ingångskurser är långt lägre, kanske hälften.”

Men du har några plumpar också?

”Jag har en aktuell sådan och genom åren flera stycken. Terranet var det inget fel på, den drog väl två och en halv gånger på introduktionsdagen. Grejen där var väl att jag tänkte att lyckas de med ett av sina projekt så kommer det att ge ett värde på bolaget och en kurs på kanske 50 spänn – introduktionskursen var 11 kronor har jag för mig. Skulle de lyckas med alla fyra har du en kurs på kanske 1 000 kronor eller mer. Men de har för långt till marknaden. Så fort kursen stack sålde jag av, det var inget fel. Men min inköpskurs var mycket lägre än introduktionskursen eftersom jag gick in ett år innan.”

”Sedan har jag en till, men den har backat 40 procent, Bio-Works. Introduktionskursen var 11 kronor, men den står väl i 7 kronor nu. Men där har jag köpt mer. De går med vinst redan efter första verksamhetsåret. Jag ser ingen risk i den aktien. Det är en fungerande verksamhet. De håller till i Korea. Grejen är att den politiska situationen där har stabiliserats, det var den orosfaktor jag såg. Men nu verkar den mer stabil än på en mansålder.”

Handelskriget som är på gång mellan USA och resten av världen, vad säger du om det?

”Det tycker jag är åt helvete för det är så illa tänkt. Men jag har ju inte Sandvik, Volvo eller Scania. Då skulle jag ha haft anledning att oroa mig, men det slipper jag ju.”

Hans Rosenfeldt: »Jag är värdelös på affärer« Investmentbolag är inget för dig?

”Nej, men jag känner många investmentbolagsdirektörer och när jag käkat lunch med dem tänker jag att det inte är läge att köpa in sig i dem.”

Struktur – ”inte som Läckberg”

Leif GW Persson verkar mest pliktskyldigt upplysa fotografen om försäkringsbolagets önskan att det inte tas bilder inne i skrivarlyan, som även fungerar som altare över hans gärning. På ena väggen hänger en stor tavla med ett dussintal porträtt av honom själv ovanför ett bord nedlusat med utmärkelser, diplom, plaketter och medaljer.

På att göra-listan finns en handfull böcker.

”Jag gör jävligt noggranna synopsis – inte som Camilla Läckberg och Mari Jungstedt där plötsligt ’inspirationen tar över och det skriver sig själv’. Jag vet hur det ska börja och sluta och vad som ska hända däremellan. Jag har synopsis på ytterligare fyra böcker. Två av dem är Bäckström, en är en äventyrsroman – den handlar inte om Bäckström, men det är en bra historia – och så har jag en avslutande del i biografiserien. Om jag nu får leva fem år till och inte blir tokig.”

Han skriver dedikation i den senaste boken Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv – berättelsen om mitt yrkesliv, rafsar sig karakteristiskt i huvudet och hasar i väg mot datorn. Sudokun kallar. Mobilen ringer och han svarar obekymrat med högtalartelefonen på.

”Jag har lite svårt att prata, för jag sitter i ett möte, men det var det där mordet/självmordet du ville att jag skulle kika på? Ring mig på måndag för då börjar det lugna ned sig. Men har vi fått hem den där göken som slog ihjäl sin unga hustru, han är hemma i Sverige nu då?”

Rösten i andra änden bekräftar att personen sitter häktad.

”Bra, det är klart att han har gjort det där”, ­säger Leif GW Persson och lägger på med en avslutningsfras som verkligen låter äkta: ”Ta hand om dig”:

”Det där var en av mina kompisar. Han är mordutredare, ibland vill de ha en second opinion och jag tycker det är kul. Jag får ett sådant där samtal i månaden. Då skenar jag dit och tittar. Vi är ofta väldigt överens. Det är sällan några överraskningar. Han är en skitduktig polis och dessutom konstintresserad, vilket inte är så vanligt bland snutar.”

Vad kallar du dig numera egentligen, författare, tv-profil?

”Jag har bara namnet på mitt visitkort. Folk blir skitglada och kollar inte. Det står bara mitt namn, det innehåller i övrigt ingen sak­information.”

Riktigt starka varumärken behöver inte mer än så.