Di Weekend INTERVJUER

Kungen av Åland

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FÄRGSTARK. Som sexåring bestämde sig Anders Wiklöf för att han inte skulle ligga föräldrarna till last. Tävlingsinstinkt och envishet har sedan gjort honom till miljardär. På Åland äger han allt från mataffärer till dagstidningar.

Amanda Lindgren

Han har byggt sitt imperium med taxfree-sprit. På Åland äger han i stort sett allt: mataffärerna, dagstidningarna, ambulanserna – och banken. Di Weekend har träffat Anders Wiklöf , mannen som dessutom har betalat Nordens högsta fortkörningsböter.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Anders Wiklöf möter oss med snabba steg och lysande blick.

”Välkomna till Åland. Kom nu så går vi och äter lunch!”, hälsar han på sjungande åländska och greppar tag i våra otympliga väskor med kamerautrustning.

Vi befinner oss på hotell Arkipelag i ­Mariehamn när isen fortfarande ligger tjock ute på Ålands hav. Anders Wiklöf banar ­vägen genom hotellets matsal och stannar ofta upp för att hälsa och småprata med ­såväl personal och gäster.

På Åland känner alla Anders Wiklöf. Inte så konstigt, han är en av Ålands största arbetsgivare, han äger hotellet vi befinner oss på, konferenscentret tvärs över gatan, är storägare i Ålandsbanken samt i Ålands båda dagstidningar – en konservativ och en socialdemokratisk. Han äger mataffärerna, fotbollsklubbarna och är stor sponsor av sport och kultur. Det finns knappt någon i den självständiga ögruppen med 30 000 invånare mitt i Östersjön som inte är beroende eller berörs av Anders Wiklöf på ett eller annat sätt.

Maktkoncentration är problematisk. Men Anders Wiklöf är en av Ålands populäraste personer. Alla vi pratar med vittnar om hans folklighet och hur han bidrar tillbaka till samhället. Varje månad skänker han pengar till personer som ber om hjälp. Han har ingen strategi i sitt givande, han bara ger när det känns rätt.

FAKTA
Ålandsbanken

Grundades 1919, huvudkontor i Mariehamn på Åland. Noterad på Helsingforsbörsen med drygt 9 300 aktieägare. Balansomslutning drygt 5,3 miljarder euro. Totalt 700 anställda med verksamhet i Sve-rige sedan 2009.

Huvudägare är Anders Wiklöf, tillika farbror till bankens vd Peter Wiklöf.

VISA MER
FAKTA
Anders Wiklöf

Ålder: 72 år

Karriär: Hedersdoktor i ekonomi vid Åbo universitet, kommerseråd, grundare av Östersjöfonden.

Kör: Bentley. På vintern, en Bentley Flying Spur W12. Fyrhjulsdrift. På sommaren en Bentley Mulsanne.

Familj: Gift med Rita.

Dricker: Bara rött vin och vatten.

VISA MER

”Jag kommer själv från väldigt fattiga förhållanden, och jag vet att livet kan vara tufft. Jag har ju lite pengar, och då tycker jag att jag kan hjälpa till. Man kan ändå inte ta med sig pengarna när man dör. Då är det roligare att ge bort dem medan man lever”, säger han.

Varje år arrangerar han en fest med gratiskonsert i Mariehamn i samband med att hans miljöfond Östersjöfonden delar ut pris. Nästa år blir det extra stor fest när fonden firar 30 år och Anders Wiklöfs planerar redan nu hur han ska maxa firandet.

Anders Wiklöfs generositet har gjort honom populär. Men hur har han blivit så rik?

Ensam ägare

Hans företagsgrupp Wiklöf Holding består av ett tjugotal bolag inom turism, handel, mat och taxfreeförsäljning på 17 passagerarfärjor på Östersjön, samt logistik med spritvaror till svenska Systembolaget och finska Alko. Största bolaget i koncernen är ME Group med den lukrativa taxfreeförsäljningen. Bolaget omsätter drygt 1,5 miljarder kronor per år.

I gruppen finns även byggföretag för arenor och hallar för jumbojets på JFK-flygplatsen i New York. Här finns också ett ­bolag med ambulanshelikoptrar som kör räddningsuppdrag i Finska och Åländska skärgården. Hans bolag är verksamma i Sverige, Finland, Kosovo och Libanon. Wiklöf Holding omsätter drygt 3,6 miljarder kronor och gör en vinst runt 120 miljoner kronor per år. Vanligtvis ägs bolag av flera personer, men Anders Wiklöf äger allt ensam. Det gör honom till Nordens största enskilda företagsägare.

”Det har bara blivit så, men visst är det lättare att fatta snabba beslut om man äger själv”, säger han och tillägger:

”Men det är klart att jag lyssnar på folk. Många av mina närmaste har jobbat med mig i över 30 år. Jag har varit duktig på att anställa bra folk.”

En av dem är brorsonen Peter Wiklöf, vd på Ålandsbanken, banken som haft nära samarbete med skandalomsusade pensionsbolaget Allra. Det var Ålandsbanken som övertog Allras fonder med 13 miljarder kronor i förvaltat värde när bolaget slängdes ut ur PPM-systemet.

Anders Wiklöf vill inte kommentera Allra eller dess grundare alls, däremot menar han att kriser har varit bra för Ålandsbanken.

”Vi har kunnat använda de tillfällena för att flytta fram våra positioner. Vi tog över Allras fonder och sänkte priserna på dem. Och vi tog över Kaupting Bank 2009 efter finanskrisen, det var inte lätt, men jag är personligen stolt över att vi gjorde det. Och det är ju roligt att Ålandsbanken har kontor på Stureplan.”

Samlade mynt under dansbanan

Anders Wiklöf sinne för affärer började redan som barn. Familjen var mycket fattig. Pappan var murare i Österbotten, men hade bara jobb under årets varmare månader eftersom mursleven frös fast om vintern. Hans mamma arbetade som massör men var i stort sett blind från 30-årsåldern, vilket fick Anders Wiklöf och hans äldre bror Lars att lära sig vikten av ordning och reda.

”Det var ju inte roligt om mamma slog sig för att hon snubblat på saker eller gått in i öppna skåpdörrar. Om man gör grejerna rätt från början behöver man inte slösa tid med att göra om”, säger han.

Anders Wiklöf såg hur hans föräldrar kämpade och bestämde sig redan 6 år gammal att han inte ville ligga föräldrarna till last. När de lagt sig smet han ut genom fönstret och ilade till dansbanan för att plocka tomflaskor som han sedan sålde till butikerna – samma butiker som han numera äger. Liten och tunn som han var kunde han dessutom krypa under dansbanans golv och plocka mynt som ramlade ur fickorna på folk som dansade ovanpå.

När han var 11 år hade han köpt och sålt nio bilar.

Vid 14 års ålder gick han ut skolan.

Även om sonen bevisligen kunde tjäna pengar så ville föräldrarna att han skulle skaffa sig ett yrke. Anders Wiklöf sökte in på hushållsskola och blev bagarlärling, men han insåg snart att det fanns snabbare sätt att tjäna pengar.

Färjetrafiken på Östersjön mellan Sverige och Finland hade kommit i gång och folk började få allt mer pengar, inte minst de anställda på rederierna som fick provision på taxfreeförsäljningen. Nog ville folk som hade gott om pengar köpa fina bilar, tänkte Anders Wiklöf. Han bestämde sig för att börja sälja lyxbilar med ensamrätt på Åland. För att komma i gång behövde han 10 000 mark, motsvarande 90000 kronor i dagens penningvärde. Han gick till Ålandsbanken och bad om ett lån, men blev nekad.

Banken dominerades av redare och försäkringsbolag, etablerade herrar i 50-årsåldern i fina kostymer, beskriver Anders Wiklöf scenariot. Och här kom murarens son och ville få låna pengar för att sälja lyxbilar?

Han släpper lunchbesticken i tallriken.

”Jag var ju bara en glop tyckte de! De ville att pappa skulle gå i borgen för mig, men jag vägrade. Pappa som jobbat så hårt och mamma som var blind. Det fanns ju inte.”

Utan säkerhet blev det inget lån. Bankdirektören pekade på dörren.

”Jag stod på trappan utanför Ålandsbanken och ja, det kom en tår. Sedan tänkte jag: Jag ska fan visa dom! En dag ska jag äga Ålandsbanken!”

Den 19-årige Anders Wiklöf hade bestämt sig, det vara bara att köra. Ett villkor för att få Mercedes Benz-agenturen var att han höll ett visst reservdelslager, men utan banklån var det tufft. För att spara in på porto och få in betalningen från kunderna så snabbt som möjligt cyklade han runt på sin pappas knarriga cykel om nätterna och stoppade fakturor i kundernas brevlådor. När kompisarna var ute och festade stack Anders Wiklöf till jobbet, även om klockan så var fyra på morgonen.

Utpräglad tävlingsmänniska

Försäljningen tog fart och det dröjde inte länge förrän även bankdirektören på Ålandsbanken kom för att köpa bil av Anders Wiklöf. Själv sparade han varenda mark och köpte aktier i Ålandsbanken så fort han kom över.

16 år senare kunde Anders Wiklöf ta plats i Ålandsbankens styrelse. Och eftersom han var majoritetsägare kunde han även bestämma i styrelsen.

Anders Wiklöf var nöjd. Han hade fått revansch. Och för tävlingsmänniskan Anders gav det mersmak.

”Vi lever inte i 500 år och ingen av oss kan ta med något när vi lämnar. Men man kan ju försöka göra det så roligt det går medan man är här. Det är ju roligt att tävla. Och det är ju mycket roligare att vinna än att förlora”, säger han.

Anders Wiklöf ser tävlingsmoment i det mesta i livet. Att tjäna pengar är en tävling. Att köpa konst är också en tävling. Den senaste tavlan i hans samling, Dopfärden av Albert Edelfelt, köpte han för drygt 6,4 miljoner kronor. En rekordsumma på Finlands nätauktion.

Tavlan är Edefelts mästerverk som försvann till USA i 100 år innan det återvände till Finland där den hängde på konstmuseet i Helsingfors i 20 år. När den gick till auktion slog Anders Wiklöf till.

”Ni måste ju se den. Vi far förbi konstmuseet. Den hänger där några veckor för att allmänheten ska få se den innan jag tar hem den till sommarstugan”, säger han.

Inne på museet står några och beundrar Dopfärden. Ljuset i tavlan är fantastiskt.

”Är den inte fin?”, säger han lyckligt.

Omskrivna rekordböter

Vi tar plats i hans Bentley och åker längs vägen ut mot sommarstugan för att se konstsamlingen, en av Nordens största privata samlingar, värd runt 400 Mkr. Plötsligt bromsar han in.

”Det var här jag åkte på böterna!”, utbrister han.

Fortkörningsböterna omskrevs i svensk, åländsk och finsk press som rekordhöga.

”Jag körde 77 kilometer i timmen och såg inte att det bara var 50. Det var polisens första dag på jobbet och hon blev alldeles förskräckt när hon ringt Skatteverket och fick veta hur mycket hon skulle skriva böterna på.”

I Finland är fortkörningsböter inkomstbaserade och för Anders Wiklöfs del blev det 830 000 kronor, den gången.

Anders Wiklöf rycker på axlarna.

”Jo, men det var ju bara att betala. Jag hade ju faktiskt kört för fort”, fnissar han.

Ute vid Andersudde, som han döpt sommarstället till, har Anders Wiklöf låtit bygga ett orangeri, en champagne- och ölbar samt en tennisarena som rymmer 1 850 sittande gäster. Här har han arrangerat veterantennis och spelat med stjärnor som John McEnroe och Björn Borg. Här har världsartister som José Carreras, Robin Gibb från Bee Gees och Il Divo uppträtt när han ordnat östersjöfester.

Bentleyn spinner och vi har kommit ut en bra bit mot skogen och havet där vägen smalnar av.

Anders Wiklöf skrockar:

”När de hunnit hit brukar de här världsstjärnorna bli lite nervösa och börjar fundera på om de håller på att bli kidnappade. De kan ju inte tänka sig att det finns en arena här ute. Är det inte roligt?”

"Han blev som vårt barn"

Efter en stund tornar ett par vackra järngrindar upp sig. De öppnas och vi glider genom parken med dammar och statyer. Plötsligt stannar han bilen och hissar ner sidorutan. I en dunge står ett tänt ljus och färska blommor lyser i snön.

”Ni kommer egentligen inte vid någon bra tidpunkt. Det är inte så bra med herr Wiklöf just nu. Jag begravde vår Bjösse i torsdags.”

Bjösse var Anders Wiklöfs älskade hund, en vit ullig Coton de Tuléar som var med honom varje dag i 16 år och som fick hängmörad oxfilé av husse varje dag.

”Vi har ju inga barn så han blev ju som vårt barn. Så du förstår att det här känns.”

”Jag skulle egentligen ha varit i Stockholm och firat Anders Wall, men när Bjösse blev dålig ringde jag honom. Han sa: ’Anders kom inte hit. Stanna hemma och ta hand om dig. Annars blir jag förbannad på dig´. Tänk vilken fin kompis, va?”

Anders Wall hör till Anders Wiklöfs närmaste vänner. Båda kommer från enkla förhållanden och har jobbat hårt för att skapa sig en förmögenhet.

”Han var ordförande i Sveriges största företag som var Volvo på den tiden. Han var min idol under många år, och sedan blir vi kompisar”, säger han.

I hans nära vänkrets finns Finlands förre president Martti Ahtisaari, före detta statsminister Paavo Lipponen, sjöfarts­rådet på Åland Ben Lundqvist och Sveriges tidigare statsminister Göran Persson som Anders Wiklöf rekryterat till styrelseledamot i Wiklöf Holding och i Ålandsbanken där Göran Persson nyligen köpte aktier för 4,5 Mkr.

Några av Anders Wiklöfs politikervänner har han lärt känna genom sin bror Lars Wiklöf som tidigare var socialdemokratisk finansminister 2005–2007. Bröderna stod varandra väldigt nära och brukade prata i telefon tre gånger om dagen. Hans bortgång för snart tio år sedan höll på att knäcka Anders Wiklöf. Nu är det brorsonen Peter Wiklöf, vd i Ålandsbanken som står ­honom närmast, en möjlig arvtagare till imperiet.

Ute på Andersudde lyser den gula sommarvillan i snön. Stora fönster vetter mot Ålands hav och inne går väggarna och textilierna i varma färger. Anders Wiklöf som är road av inredning har själv köpt tygerna i Nice. Han reser alltid till Nice, bor alltid på samma hotell i samma rum. Ibland dricker han kaffe tillsammans med den gamla damen som äger hotel Negresco. Han åker dessutom alltid privatjet. Allt ­sedan den gången han missade planet i Helsingfors en gång för 25 år sedan.

”När jag kommer till Nice känner jag mig hemma. Titta här, så här ser det ut varje gång jag kommer till Nice. Det är vad jag kallar välkomnande. Är det inte roligt?!”, säger han och visar bilder i sin mobil. På Promenade des Anglais vajar den åländska flaggan i vinden mellan Trikoloren och EU-flaggan.

Passade på Dardels mästerverk

Sommarstugan har byggts ut i flera omgångar i takt med att konstsamlingen vuxit. Anders Wiklöf går före och tänder lamporna. Här hänger verk av Anders Zorn, Ellen Thesleff, Eero Järnefelt, Helene Schjerfbeck, Peter Dahl, Hugo Simberg, Ture Bengtz och Elin Danielson-Gambogi, en favorit är Katten Jeppe av Bruno Liljefors. Förlagan till Carl Larssons Midvinterblot upptar en hel vägg.

Anders Wiklöfs intåg i konstbranschen började egentligen en sen kväll på Riche i slutet av 1980-talet när han hörde några prata om en ”Dandy” och en ”rekordsumma”. Snart stod det klart att det handlade om en tavla som skulle säljas på Bukowskis nästa dag.

Anders Wiklöfs tävlingsnerv drog genast i gång och han bestämde sig för att vara med i matchen. Men eftersom han inte tordes gå till Bukowskis bjöd han på tavlan över telefon.

”När det bara var två budgivare kvar slutade jag bjuda. Då blev tjejen i telefonen förbannad, men jag hade ju inte ens sett tavlan!”

Nils Dardels målning Den Döende Dandyn gick till finansmannen Hans Thulin för 13 miljoner kronor, men Anders Wiklöfs närvaro på auktionen var noterad, och strax började inbjudningar till vernissager och auktioner strömma in. Sin första tavla köpte han kort senare på Christie’s i London för runt 3 miljoner kronor, och sedan dess har det blivit fler konstköp. Konstexperten och gode vännen Kjell Ekström hjälper ­honom att navigera rätt.

Anders Wiklöf pekar på en Ellen Thes­leffs vackra debutmålning Eko.

”Det är en kopia. Originalet är utlånat och ska på turné i tre amerikanska delstater. Det måste väl vara bevis på att jag har köpt rätt tavla om museerna vill låna dem. Är inte det roligt?!”

Annars har konsten kommit till Andersudde för att stanna. Han har aldrig sålt en tavla och tänker inte göra det heller.

”Det är slut nu, ingen ska mer kunna tjäna provision på de här tavlorna. Jag vill att folk som vill ska få se dem”, säger han.

Just därför öppnar Anders Wiklöf och hans fru Rita Wiklöf sitt sommarhem för privata och exklusiva guidade visningar av konsten.

Om några månader kommer Andersudde fyllas av blomsterprakt och gäster. ­Paret Wiklöf kommer inte bara att ha en ny tavla på sin vägg utan också en ny liten vit ­Coton de Tuléarvalp i hemmet. Han ska heta Bjösse.