Di Weekend INTERVJUER

Komiker på fullt allvar

Soran Ismail minns sin skoltid med homogena klasser. "Det fanns fler killar som hette Johan bara i mitt fotbollslag än ickeeuropeer.”

Foto: Evelina Carborn

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Folkkär komiker. Uppmärksammad debattör. Debuterande författare. Tillsammans med

Di Weekend återvänder Soran Ismail till sin barndoms skolgård för att försöka förstå vad som gör någon Absolut svensk.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I Knivsta bor det 17 000 personer. Enligt kommunrankningen Bäst att bo, där Sveriges kommuner värderas efter sådant som företagsklimat, skolbetyg och hälsa, är Knivsta i år Sveriges 66:e bästa kommun av 290 stycken.

Jag bodde här mellan jag var 4 och 18 år gammal. Ett år efter att jag gick ut högstadiet i Knivstas största skola Thunmansskolan flyttade en ung kurdisk familj hit. Sipan och Nehayat Ismail, med sin femårige son Soran, och hans lillasyster Helal.

Soran Ismail växte upp här, spelade fotboll i Knivsta Panthers, käkade på Panorma pizzeria och tog under tonåren tåget till gymnasiet i Uppsala. När Soran gick sista ring provade han standup för första gången, i amatörtävlingen Bungy comedy, som han också vann. Efter varv på standup-klubbarna Stockholm blev han upplockad av Tv4-programmet Parlamentet. Tre år efter sin första scendebut reste han, tillsammans med ståupparna Björn Gustafsson, Özz Nujen och Måns Möller, på sin första Sverigeturné.

Sedan dess har han inte bara blivit en av Sveriges mest kända komiker, utan också en av landets främsta debattörer när det gäller rättvisefrågor, rasism och invandring. Ofrivilligt på grund av den så kallade järnrörsskandalen som utspelade sig för sju år sedan, och aktivt genom bland annat hans tv-serier Absolut svensk och Sorans krig, radiodokumentären Sorans kamp, 360 avsnitt av hans podcast Till slut kommer någon att skratta och ständig närvaro i sociala medier. Just nu har han drygt 426 000 följare på Twitter och är därmed en av Sveriges mest följda personer.

I dagarna släpper han också sin första bok: Absolut svensk: En ID-handling, skriven tillsammans med journalisten Jonas Steken Magnusson. En bok om sin uppväxt, men också tillbakablickar på föräldrarnas flykt, möten med människor som både kämpar mot rasism och de som faktiskt är rasister, tankar kring utanförskap och hur vi genom förståelse kan förändra framtiden.

FAKTA
Soran Ismail

Ålder: 29 år.

Familj: Dotter, 3 år, föräldrar och syster.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Gör: Komiker.

Bakgrund: Har sysslat med standup sedan gymnasiet, varit med i Parlamentet, gjort podden Till slut kommer någon att skratta tillsammans med Petter Bristav och Aron Flam sedan 2010, arbetat som programledare för Sveriges radio och blev under stor uppmärksamhet

Avstängd som programledare kring valet 2014 på grund av sin mer eller mindre ofriviliga roll som politisk debattör. Stora standupturnéer, bland annat En skam för Sverige tillsammans med Magnus Betnér. Har fått utmärkelsen Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter.

Intressen: Fotboll. Är ett stort Liverpoolfan och drev podden Heja Sverige ihop med Svenska fotbollsförbundet och har kommenterat fotbollsmatcher för Discovery.

Aktuell: Med boken Absolut svensk: En ID-handling (Wahlström & Widstrand).

VISA MER

”Jag har aldrig varit normen. Jag har alltid varit tvungen att förhålla mig till omgivningen. Det ligger i mitt intresse både att förstå andra och att få dem att förstå mig. Det letar sig in i allt jag gör”, säger Soran Ismail.

”När folk säger ’jag kan inte förstå hur…’ så blir jag djupt provocerad. Då har man automatiskt diskvalificerat sig från en diskussion, om man inte ens kan försöka sig på att förstå en annan människa. Att förstå innebär inte att hålla med eller tycka om eller ursäkta, men det är först när man förstår problemet som man kan försöka lösa det.”

Vi träffas på skolgården. Knivsta, med tio minuters tågresa till Uppsala och en dryg halvtimme till Stockholm, är en plats för pendlare, barnfamiljer, medelklassen.

Här finns en simhall, flera fotbollsplaner, ett värdshus som har tagit emot gäster sedan 1879, ett stort Willy’s, förbryllande många frisörsalonger och växande nya villaområden som Alsike och tilltänkta Nydal – men ingen särskilt stor lokal kulturell verksamhet. Med närheten till två storstäder finns kanske inte behovet.

”Men jag trivdes jättebra här, det är nog en av de bästa platserna du kan växa upp på”, säger Soran Ismail.

”När vi kom till Sverige var jag 9 månader och flyttade sedan runt mellan många olika ställen, Upplands Väsby, Kramfors, Söderhamn, Falköping, Knutby. Vi kom hit 1993, samma år som jag skulle fylla 6 år. Mina morbröder och moster bodde här och mina föräldrar tyckte att det var ett fint ställe.”

Hans föräldrar flydde södra Kurdistan, eller norra Irak, efter att hotet mot kurderna och de inhemska striderna trappats upp. I Sverige fortsatte familjen att arbeta för kurdernas rättigheter.

”Jag var med i demonstrationståg redan som barn. Det finns hemmafilmer på mig när jag är 2–3 år gammal och skanderar ’Saddam, Saddam, mördare!’ och tvingar mamma att gå bakom mig för att det skulle vara ett riktigt demonstrationståg.”

I sin bok, likt i tv-serien Absolut svensk, beskriver Soran Ismail uppväxten, där det mesta är lyckligt – men också händelser som när han i sandlådan blir slagen av ett yngre barn och hör barnets pappa heja på sin son: ”Såja, på han bara! Nita den där svartskallen!”

”Man kan ju ha det både skitbra och skitdåligt oavsett om man bor i Orsa eller på Lidingö”, konstaterar Soran Ismail.

När han gick i fjärde klass invigdes den nya Icabutiken i Knivsta och personalen delade ut Mums-mums till besökare. De ropade ut namn på måfå och de som hette så fick komma fram.

”Trots att det bara var en vän som fick Mums-mums, och ingen annan av oss, var det för mig ännu ett kvitto på utanförskap. När mamma frågade hur dagen hade varit beklagade jag mig över hur statistiskt osannolikt det hade varit att ’Soran’ skulle ha blivit uppropat, att det var orättvist. Mamma blev upprörd, tog med mig till affären och förklarade hur vi såg det. Personalen var gullig och gav mig en kexchoklad som tröst och mamma frågade om det kändes bättre. Men det gjorde det inte. Det handlade aldrig om choklad, utan om att inte få vara med.”

"Kände mig alltid annorlunda"

Thunmanskolan är en stor skola sedd till antalet elever. Under min tid hade varje årskurs på högstadiet åtta klasser, men trots mängden elever var det extremt homogent. Förutom två-tre flyktingbarn som bodde hos nunnorna i Alsike kloster var nära alla vita svenskar.

Hur var det när du gick här?
”Några fler än så fanns det, men inte mycket. Min jämngamla kusin gick i samma klass som mig och en äldre kusin några år före. Men totalt var vi sju personer som hade hemspråk. Det fanns fler killar som hette Johan bara i mitt fotbollslag än ickeeuropeer.”

Hur påverkade det dig?
”Jag kände mig alltid annorlunda. Jag ville också vara etniskt svensk och ha rakt blont hår, det var ju det tjejerna gillade. Det fanns en skam i det. Jag skämdes både över att jag var något annat, och för att jag ville ändra på mig själv. Det är sorgligt att man önskar sig bort från sin identitet.”

Soran Ismail fyller 30 år den 3 december i år. Förhoppningen med boken är att göra ännu ett avtryck i debatten.

”Jag tycker att jag har något att tillföra samtalet. Efter alla reaktioner på tv-serien Absolut svensk och mitt sommarprat 2012, märkte jag att det fanns en efterfrågan på mina resonemang. Många har använt programmen i undervisning i skolan. Jag använder min familjs historia för att lyfta fram hur det kan vara. Vi har inte haft det värst, men inte bäst heller. Min förhoppning är såklart att boken ska vara en aha-upplevelse för läsaren och väcka tankar.”

»Jag fick en fantastisk skolgång«

Nu när en person som Donald Trump är amerikansk president har det politiska tonläget skruvats upp en hel del. Hur uppfattar du förändringen?
”Han är extrem, men inte den första skandalöse och okonventionella politikern i världen. Han är en konsekvens av vad som pågår i västvärlden just nu, en motreaktion från de som anser sig orättvist behandlade. Det kommer alltid någon och erbjuder desperata människor enkla lösningar. Folk är oroliga för att få det sämre och då blir de rädda. Är man rädd blir man dum, är man dum blir man arg. Känslan av att bli förfördelad och orättvist lottad, det är det vi ser resultatet av nu.”

Hur tror du att det fortsätter?
”När grupper ställs mot varandra blir polariseringen skarpare. Ingen kommer lugna ner sig, snarare höjs insatserna.”

Du har tidigare sagt att du är övertygad om att du kommer att behöva fly en gång till i livet, att historien alltid upprepar dig. Tror du det fortfarande?
”Så har det känts länge. Ingen tror någonsin att de ska behöva fly. Varje generation tro att just de är unika. Men varför skulle det inte bli så? Jag tror skillnaden mellan mig och många andra är att jag är medveten om att risken finns och är inte främmande för den. Vi i Sverige är inte immuna mot odemokratiska tendenser.”

Vet du hur du skulle göra om det skulle hända?
”Jag har inte bunkrat med konserver och baseballträn, utan den dagen något skulle hända får man ta beslutet. När man är på flykt är det inte heller så att man får välja. Man anpassar sig. Jag är bara medveten om hur skör demokratin är. Vår demokrati är inget undantag i världen. Men jag hoppas innerligt att jag har fel.”

Nästa gång vi ses är det av en slump samma dag som riksdagsledamoten och Sverigedemokraten Kent Ekeroth döms att betala 60 dagsböter för ringa misshandel. Det är samma Ekeroth som för sju år sedan, tillsammans med sina SD-kamrater Erik Almqvist och Christian Westling, muckade gräl med Soran Ismail på McDonalds på Kungsgatan i Stockholm. De säger rasistiska tillmälen, kallar en tjej som lägger sig i för hora, hotar en berusad man, hämtar järnrör och ljuger för polisen – allt fílmat av Ekeroth själv. Händelsen har blivit en av de mest uppmärksammade politiska skandalerna i Sverige någonsin. Soran Ismail återgav händelsen i sin standup-show En skam för Sverige, som han turnerade med 2013. Där beskriver han också hur han intervjuas av en kanadensisk journalist om järnrörsskandalen och hur denne inte kan begripa att något dylikt har hänt. Att händelsen fick stor uppmärksamhet också internationellt, förklarade Soran Ismail i sin standup, berodde på att det inte finns någon motsvarighet någon annanstans i världen, att riksdagsledamöter har betett sig så mot civila och ändå inte förlorat stöd.

Med tanke på dagens politiska klimat, är det fortfarande så?
”När detta hände, när sanningen kom fram i och med att Expressen publicerade de oredigerade filmsekvenserna, hade det inte hänt någonstans att riksdagspolitiker hotat medborgare på detta sätt. Så går det inte till i civiliserade demokratier. Men saker har förändrats sedan dess. I dag blir man mindre och mindre förvånad över varje ny sak som händer. Men när det utspelade sig 2010 visste jag inte ens vilka trion var, jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att de var politiker. De verkade vara random fyllon som ville tjafsa. Det exceptionella med hela skandalen var att de sedan ljög om det, i åratal, och aldrig hade ambition att berätta sanningen. Precis som i filmen njöt de av att vara ögontjänare.”

Har du fått en ursäkt från dem?
”Erik tvingades be om ursäkt i tv men det var ju mer för att han blev påkommen. Annars har jag inte fått någon ursäkt från någon av dem.”

Adhd-diagnos i vuxen ålder

Soran Ismail beskriver sig själv som blyg och duktig i skolan. Han var aldrig clownig och tog upp plats, det var det många andra som var. Men i vuxen ålder har han diagnosticerats med adhd.

”Jag sökte hjälp för en depression för några år sedan och där kom man fram till att jag hade adhd. Jag kontrollerar den genom att alltid pyssla med något, även om jag verkar lugn. Första gången jag fick rätt medicin var det ljuvligt.”

Soran Ismail använder sig själv och sin familj som exempel både i sin standup och i sin diskussion om världsläget, men en närstående håller han utanför allt: sin 3-åriga dotter. Han vill inte heller prata om något som har med förhållanden att göra, men han lever inte med sin dotters mamma.

”De har inte valt rampljuset.”

Du säger att du inte var spexig alls under din uppväxt – hur kom det sig att du provade att stå på scen?
”Under gymnasiet så blev jag för första gången presenterad som ’det här är den roliga killen jag berättade om’. Jag kunde komma på att jag stod och pratade och folk skrattade runtomkring. Flera uppmuntrade mig till att prova standup. Men jag fattade inte att det var ett jobb, jag ville bara prova. Jag var livrädd, men jag gjorde det – och bekräftelsen var obeskrivlig.”

Är bekräftelsen betydelsefull?
”Ja, men ofta är det den bekräftelsen man mest sällan får som är roligast. Jag får ofta höra att jag är kul och smart. Men om någon tjej objektifierade mig totalt och bara ville ha mig för mitt utseende så skulle jag tycka att det var ännu roligare.”

I fjol omsatte Soran Ismails aktiebolag 6,7 miljoner kronor, gjorde ett resultat på nära 3 miljoner kronor och har tillgångar på 5,6 Mkr.

Är pengar viktigt?
”Ja, absolut. Jag kan ingenting om ekonomi utan överlåter allt till min revisor, men pengar är frihet och det har jag inte alltid haft. I en undersökning av 1990-talister, när de fick frågan vad som var viktigast när de valde yrke, var pengar sist på listan. De anses vara en ’skön’ generation som tycker att pengar är oviktiga. Det anser jag är en synnerligen oskön egenskap. Det finns bara en grupp människor som inte bryr sig om pengar – de som inte behöver göra det.”

»Det här är inte självömkan«

Nu när du ändå har pengar, har ditt beteende förändrats?
”När jag började jobba bodde jag fortfarande hemma. Nu har jag en lägenhet, leasar en bil och har framför allt råd att tacka nej till jobb som jag inte vill göra. Det är en skillnad.”

Har du misslyckats på scen någon gång?
”Jag har bombat jättehårt och flera gånger, det händer fortfarande. ”

Vad är det som gör att det går dåligt?
”Förutsättningarna. Det vore lögn att skylla helt på mig själv eller publiken. Det kan vara dåligt ljud, en firmafest där man är en överraskningsgäst och kommer in efter ett coverband som kört allsång. Det är arrangörens fel, inte publikens – de har jobbat hela veckan och nu vill de festa, det funkar bara inte. Fredagar är den sämsta dagen, då är alla trötta och okoncentrerade efter jobbveckan, och har skippat middagen.”

Hur känns det då?
”För jävligt, särskilt för de andra i publiken som har betalat för att komma och se en, och får kvällen förstörd av någon enstaka som är för full.”

När Amy Schumer var i Stockholm förra året slängde hon ut en kille som ropade åt henne att visa brösten. Det är inte lätt gjort och samtidigt behålla stämningen.

”Nu är hon ett uberproffs som har hanterat värre situationer hundratals gånger. Står man framför 200 personer på Norra brunn är det mer komplicerat. Folk i publiken som skriker dumheter gör det också på det simplaste sättet, är man kvinna, invandrare eller tjock så är det givetvis det som man får höra. Men som kvinna i vår bransch har man inte bara häcklare emot sig. Eftersom manliga komiker är norm så har man lyxen att få vara sig själv i den rollen. Men om det går dåligt för en kvinna så blir hon ett exempel på att kvinnor inte är roliga. Hon reduceras till det som gör att hon inte är norm, i det här fallet hennes kön. I mitt fall är det oftast att jag är invandrare.”

Tillbaka på skolgården i Knivsta går vi ett par varv kring byggnaderna. En hel del är ombyggt sedan Soran Ismail gick här. Det är sommarlov och bara ett par tjejer på cykel syns till. En av dem vill ta en selfie med Soran.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka hit?
”Inget är omöjligt. Men jag gillar frikostiga öppettider för mycket för att det ska vara aktuellt.”

Hur långt fram planerar du?
”Jag får panik av att planera för långt fram – om någon frågar om jag kan komma och föreläsa i mars nästa år tänker jag, hur fan ska jag veta det? Fråga igen om några månader! Jag har ingen långsiktig plan. Men för det mesta tycker jag om mitt jobb. Av allt jag gör så är det ändå underkategorier till komiker. Jag debatterar, gör tv och skriver bok, men först och främst är jag komiker.”