Di Weekend INTERVJUER

Komedi mer tragisk än rolig

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SPELAR SIG SJÄLV. Pete Davidson i

Mary Cybulski

The King of Staten Island är ett typexempel på samtida humor i den bemärkelsen att det är en komedi som är mer tragisk än­ rolig.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Varje decennium föder sina komiker. 1980-talet var Eddie Murphy: högljutt, vräkigt, med både fysiska och mentala axelvaddar. 1990-talet var Jerry ­Seinfeld med sitt ironiska förhållningssätt till allting.

2020-talet är Pete Davidson, en hiphopälskande, kroniskt deprimerad, självmedicinerande 26-åring med tatueringar över hela kroppen som bor hemma hos sin mamma.

»Jag tackar nej till nästan allt«

Efter sex kaotiska år i ensemblen till tv-institutionen Saturday night live har Pete Davidson nu fått göra sin motsvarighet till Eddie Murphys 48 timmar – en ­huvudrollsdebut i en fiktiv långfilm där han egentligen spelar sig själv.The King of Staten Island har svensk biopremiär den 17 juli.

Pete Davidson har aldrig kommit över att hans pappa, brandman, dog under räddningsarbetet i New York den 11 september 2001. Det är också den röda tråden i långfilmen, en överraskande lågmäld och känslig film med briljanta skådespelarprestationer av Bel Powley (hans flickvän) och Marisa Tomei (hans mamma).

Tillbaka på djupet med Kapten Nemo

Vad som knäcker en: scenen när brandmännen sjunger med till Wallflowers One headlight. Det var Pete Davidsons pappas favoritlåt.