Di Weekend INTERVJUER

Kaststjärnan laddar - i Bottnaryd

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

VÄSSAR FORMEN. Vanessa Kamga tränar varje dag, här på IFU arena, en ny friidrottsarena i Kamgas hemstad Uppsala.

Josefine Stenersen

Vanessa Kamga har bara kastat diskus i fyra år, men har redan tävlat i både EM och VM. Inför OS i Tokyo var hon ett av de nya hoppen. Nu är OS framskjutet och Vanessa Kamgas åker i stället nästa vecka till – Bottnaryd.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Världsmästaren i diskus, Daniel Ståhl, kastade förra sommaren det svenska rekordet 71,86 meter på Bottnarydskastet. Det lilla samhället ett par mil utanför Jönköping har bara drygt 700 invånare, men tävlingen har etablerat sig som en av kastfriidrottens främsta i Sverige. Hit åker 21-åriga Vanessa Kamga nästa helg för att kasta diskus. Det blev inget OS i Tokyo, inte för någon denna sommar.

”För mig känns det faktiskt jättebra. Jag är ung, frisk och ivrig. Jag kastar långt, och får jag ett år till på mig att träna så kommer jag bara bli ännu snabbare, starkare och jag kommer kasta ännu längre”, konstaterar Vanessa Kamga.

”Det är ju värre för de som precis är på gränsen om kroppen håller, eller är i åldern att de vill skaffa familj. För mig som är 21 år är vardagen helt annorlunda, ett år till ger mig bara större chans att kvala.”

Vissa idrottare distanserar sig från sin sport som identitet. Djurgårdens mittback Erik Berg sa redan 2014 att hans intresse för fotboll ”dog i högstadiet”. Sprintern ­Irene Eklund berättade för sex år sedan att hon valde bort friidrottsgymnasiet för att hon ”inte är intresserad av idrott, men tycker det är kul att springa” och skidåkaren Anna Dyvik har berättat att hon bara tittar på sport om det är hon själv eller någon närstående som tävlar.

Mamma bakom vägvalet

För Vanessa Kamgas är det tvärtom. Hon identifierar sig starkt som en idrottare. Så var det även innan hon började kasta diskus.

FAKTA
Vanessa Kamga

Ålder: 21 år.

Familj: Mamma, pappa och lillasyster.

Bakgrund: Född i Vilhelmina, uppvuxen i Gävle, flyttade till Uppsala för idrotten när hon var 15 år.

Personbästa kast: 59 meter.

VISA MER
FAKTA
Diskus

Sporten härstammar från den grekiska antiken, diskus var från början ett kast­vapen. Diskus ingick också i de antika olympiska spelens femkamp.

I modern diskus kastar män en skiva som väger 2 kilo och har en diameter på 22 centimeter. Kvinnor kastar en skiva som mäter 18,2 centimeter och väger 1 kilo. Kastaren står inom en ring och kastar mot ett uppmätt område.

Herrarnas världsrekord innehas av tyske Jürgen Schult: 74,08 meter.

Daniel Ståhl tog VM-guld 2019, hans personbästa är 71,86 meter.

Damernas världsrekord, 76,80 meter, innehas av tyska Gabriele Reinsch. Kastet är längre än männens ­rekord, men disken är alltså lättare.

VISA MER

”Jag har alltid sett mig själv som en idrottsman”, säger hon.

När hon gick på idrottsgymnasiet i Uppsala spelade hon basket, men bestämde sig för att sluta.

Men hon kände sig fortfarande lika mycket som en idrottare. Hon gillade att träna och hänga med andra idrottare och såg det snarare som att hon just då var en idrottare utan en särskild sport.

”Mamma påminde hon mig om att jag stötte kula några gånger när jag var yngre. Så jag hörde av mig till friidrottsgymnasiet, fick en tränare direkt och har kört på sedan dess.”, säger hon.

På några år blev hon en av de bästa i Sverige. Nu har hon redan kastat i ett EM, ett VM och är på god väg att lyckas kvala in till OS. Pressen skulle kunna innebära en viss nervositet inför att både behöva klara en tuff kvalgräns och dessutom väljas ut av den Svenska olympiska kommittén. Men så funkar det inte för ­Vanessa Kamga.

Polisanmälde trakasseri

I fjol tävlade Vanessa Kamga i Finnkampen, den anrika tvekampen mellan Sverige och Finland. Tävlingen arrangerades på Stadion i Stockholm och Vanessa hade kastat diskus under den första av två tävlings­dagar. Dagen efter var hon på plats för att stötta vännerna.

”När jag går genom en av gångarna på Stadion står en gubbe och kollar på mig. Jag har ju landslagskläderna på mig, så jag tänker att det är därför han stirrar.”

Hon gick vidare bort mot sitt lag. När hon passerar mannen börjar han skrika åt henne, rakt i ansiktet.

”Han skriker att jag är äcklig, att jag inte är svensk.”

Chockad sprang Vanessa Kamga där­ifrån och ner till laget på läktaren.

”Inte förrän på vägen hem från Stadion började jag reflektera över vad som hade hänt.”

»En katastrof för Japan om OS ställs in«

Hon ringer förbundskaptenen och till ­polisen. Hon berättar vad som har hänt och polisanmäler mannen för hets mot folkgrupp. Dagen efter lade hon ut en text på Instagram där hon beskrev händelsen.

”Jag vill lyfta fram att en rasist inte behöver vara långt ifrån ens vardag, som vissa tror. Denna person på läktaren var inte något skinhead jag mötte i en mörk gränd. Det var en helt vanlig man som satt på läktaren som åskådare”.

Ingen från polisen har hört av sig, men det viktigaste för Vanessa Kamga var att händelsen dokumenterades. Hon blev attackerad på allmän plats med tusentals människor i närheten, men hon har tänkt mycket på vad som hade hänt om de stött på varandra på en mer avskild plats.

Med tanke på vad som nu pågår i USA och även i många andra länder, med dagliga antirasism-demonstrationer, är hennes slutsats extra aktuell.

”Sådant här händer på våra arenor också. Det är inte bara på andra idrottsläktare som det skriks rasistiska saker”, säger hon.

OS-plats inte avgörande

Corona har påverkat allas vardag, men ­Vanessa Kamga har kunnat träna som vanligt hemma i Uppsala.

”Vi är alltid högst fyra personer som tränar tillsammans, plus att vi är utomhus. Dessutom är mitt gym fortsatt öppet.”

Om hon inte kvalar in till OS nästa år kommer hon inte att bli förkrossad.

”I diskus är damerna ofta som bäst vid 28 års ålder. Nu är jag 21 år. Om jag missar OS den här gången har jag ändå två mästerskap på mig innan jag fyllt 30 år.”

Hon hade ett bra 2019. Efter att ha kastat över 59 meter i Tyskland blev hon tredje bästa svenska genom tiderna. Hon kom femma i U23-EM och kvalade som 20-åring in till sitt första VM.

Din karriär och dina resultat har hittills gått spikrakt uppåt. Är du rädd för att utvecklingen kommer att bromsas?

Snabbutbildar för att klara trycket

”Så är det för alla som håller på med en tekniksport. I början räcker det att förstå tekniken och ha en grundstyrka för att öka i resultaten. Men ju bättre man blir, desto mer krävs för ökade resultat. Jag har sett till att anpassa allting efter mitt liv som idrottsman.”

Inga ursäkter

Hon överdriver inte. Jobbet är på deltid som tränare på friidrottsgymnasiet hon själv gick på. Dels instruerar hon elever i gymmet, dels lägger hon upp träningsprogram för andra. Vanessa Kamga har insett att man lär lika mycket av att observera som av att själv göra övningar, så hon får både inspiration och teknikutveckling från eleverna.

Det ger ännu mer tid för reflektion.

”Det passar mig utmärkt. Jag har ett jobb som jag vet att jag får ledigt från och kan träna på dagtid. Det finns inga ursäkter för att inte satsa på elitidrotten”, säger hon.

Så här ser analysen ut hittills.

”Min generation kommer att behöva jobba tills vi är ungefär 70 år gamla, så jag kan plugga och utbilda mig när jag är klar med elitidrottarkarriären. Det är inte 1960-talet längre, man måste inte skaffa familj och karriär direkt. Jag väljer bort den normen. Min pappa idrottade tills han var 31 år och utbildade sig till psykolog efter det. Det gick bra för honom. Jag kan också göra så.”