Di Weekend INTERVJUER

Karriärresan började på en kamel

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

PRAKTIK OCH TEORI. Maria Zaade grundade sitt företag Akedo Omsorg för sex år sedan när lagen om valfrihetssystem infördes. Dessförinnan arbetade hon inom den kommunala äldrevården. ”Jag såg stora möjligheter att utveckla äldreomsorgen”, säger hon.

Foto: Evelina Carborn

Maria Zaade flydde revolutionens Iran på en kamel över bergen för snart 30 år sedan.
I dag driver hon ett eget företag med 150 anställda inom äldreomsorgen.
”Sverige är möjligheternas land. Jag uppmanar alla som kommer hit att ta chansen, men de måste ta eget ansvar”, säger hon.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Maria Zaades levnadsöde är en historia i flera dimensioner. Det är en historia om att vara flykting i främmande land, men det är också en historia om passionerat entreprenörskap och glödande feminism.

Hon var 16 år när hon gifte sig och 21 när hon och hennes familj behövde lämna sitt land av politiska skäl.

Med hjälp av människosmugglare flydde de från Iran över bergen till Pakistan. De sov på dagarna och gick på nätterna för att inte bli upptäckta, sammanlagt tog det tre dygn. Med på färden var deras äldsta barn, som då var drygt ett år.

”Vi hade bara en liten väska med oss, som rymde kläder till vår son och några barnmatsburkar. Man får inte plats med så mycket på en kamel”, säger Maria Zaade när vi träffas över en kopp kaffe och en bit rabarberpaj på hennes kontor i Sollentuna.

”Om de hade hittat oss hade vi blivit avrättade, om det rådde inga tvivel.”

FAKTA
Maria Mahbobe Zaade

Ålder: 50 år.
Familj: Man och tre biologiska barn på 30, 26 och 15 år. Två fosterbarn på 31 och 28 år.
Bor: Hus i Sollentuna.
Bakgrund: Kom som flykting från Iran 1987. Utbildade sig till socionom på Örebro universitet. Har arbetat som arbetsledare och chef inom den kommunala hemtjänsten. Driver Akedo Omsorg sedan 2009.

VISA MER

Det blev ett år av väntan och oro i Pakistan. Familjen fick visserligen beskydd av FN, men närheten till Iran gjorde att de inte kunde slappna av. FN skickade deras papper till olika länder och efter elva månader stod det klart att de skulle bli mottagna i Sverige.

”Det var en dramatisk period, men jag har lagt den bakom mig. Jag kommer aldrig att återvända till Iran. Det är fortfarande samma religiösa fanatiker som styr landet. Politiken har hamnat snett i Iran, ja i hela området”, säger hon.

”För mig är det Sverige som gäller nu. Jag har mina barn, mitt företag och mitt liv här.”

Diskade och pluggade

I Sverige hamnade familjen på en flyktingförläggning i Fagersta. Efter bara några dagar satte de i gång att lära sig språket och efter ett år började Maria Zaade jobba som diskare på det lokala sjukhuset samtidigt som hon pluggade.

Hon gick ut gymnasiet och skaffade sig en socionomutbildning på universitetet. Hon fick jobb inom hemtjänsten och började avancera i den kommunala äldreomsorgen.

”Vi blev väldigt väl mottagna i Sverige. Jag har fått mycket uppmuntran och goda råd. Jag har tagit vara på goda förebilder där jag har jobbat, starka kvinnor som jag har lärt mig mycket av.”

När Lagen om valfrihetssystem, LOV, infördes 2009 tog hon chansen att starta eget. Lagen innebär att brukarna själva får välja utförare av hemtjänster och personlig assistans, och att avgiften är densamma oavsett om utföraren är privat eller kommunal.

”Jag hade villa, lån och familj men jag tog ändå risken och sa upp mig från min fasta tjänst. Jag började hemifrån och efter två månader hade jag fyra kunder. I början gick jag själv ut och jobbade som vårdbiträde, och jag lärde mig massor på vägen. Jag såg stora möjligheter att utveckla äldreomsorgen.”

Vilka då?
”Det handlade framför allt om tillgänglighet och ansvar. Många organisationer är alldeles för stora och kunderna ses som siffror. Vi ser dem som människor med namn. I det kommunala stänger växeln klockan 16.00 och kunderna kommer till en telefonsvarare om de vill något efter det. Hos oss har vi en telefon som alltid bevakas, och det skapar trygghet.”

I dag driver Maria Zaade ett företag med 170 brukare, eller kunder som hon hellre kallar dem. Hennes son, som också är medgrundare, är it- och ekonomichef och en av döttrarna jobbar med affärsutveckling. Dessutom arbetar 10–15 andra släktingar i bolaget när det finns behov, eftersom flera anhöriga har följt efter familjen till Sverige.

Hennes bolag har gått med vinst sedan starten.

”Jag gör det här för att det utvecklar mig som person, men utan vinst skulle jag inte driva företag. Då skulle jag ha stannat i det kommunala och fortsatt stänga av telefonen klockan 16.00. Hur många timmar i veckan jag jobbar nu vågar jag inte ens tänka på, men jag är stolt över det jag har skapat”, säger hon.

Eget ansvar

Hon anställer mest kvinnor med invandrarbakgrund. Hon har uppmuntrat flera av dem att läsa vidare till undersköterska.

”Alla vill göra sitt bästa i livet, bara man får möjlighet. Människor har trott på mig, och jag tror på andra”, säger hon.

”Men man måste ta eget ansvar. När man är ny i Sverige får man ta vilket jobb som helst, man kan inte börja ställa krav innan man har visat vad man går för. Samhället ska puffa och stötta, men inte gulla och låta folk leva på bidrag.”

Dock måste samhället förenkla processerna för nyanlända så att de snabbare kommer ut i praktik eller arbete, tycker hon.

”Inom äldreomsorgen skriker vi efter personal, samtidigt som det finns arbetslösa som inte hittar jobb. Det är något som inte stämmer.”

Hon kallar Sverige för möjligheternas land.

”Jag har en hörselskada, jag är kvinna och jag började som hemmafru i Iran. Där hade jag alltid en känsla av att jag var mindre värd på grund av mitt handikapp. I dag har jag jobb och karriär och 150 anställda, det är underbart”, säger hon.

”Det hade jag aldrig kunnat ha i mitt hemland, särskilt inte i den samhällsklass som vi kommer ifrån. Vi var underklass och i Iran är skillnaderna på över- och underklass mycket större än här.”

I våras utsågs Maria Zaades bolag Akedo Omsorg till Årets Företagare i Sollentuna och bolaget har i flera år hamnat i topp i kommunens kvalitetsmätningar.

Hur tycker du att gamla människor har det i Sverige?
”Sedan jag började jobba i äldreomsorgen tycker jag att den har blivit bättre, den är mer dokumenterad och kontrollerad. Det är också tydligt att fyrtiotalisterna är mer medvetna om sina rättigheter än tidigare generationer, de kräver mer. Men det är bra, det får oss utförare att växa.”