Di Weekend INTERVJUER

Jonas Bonnier: »Jag tog bort mycket sex«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Författaren Jonas Bonnier har skrivit en bok om maktspelet i Knutby.

Joey Abrait

Författaren Jonas Bonnier blev så ­besatt av Knutbydramat att han skrev en hel roman om maktspelet i församlingen. Men han gömmer ansiktet i händerna när han får frågor om sexscenerna.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vad gav dig idén att skriva en roman baserad på händelserna i Knutby ­Filadelfia?

”Jag fick i uppdrag av ett produktionsbolag att hitta en möjlig historia för en tv-serie, och ­lyssnade på en massa P3 Dokumentär-avsnitt. Jag blev ­besatt av Knutby och kände att det här vill jag först skriva en bok om.”

Varför?

”Jag är inte så intresserad av brott, men hur det här parallella universumet kunde utvecklas och de här personerna skapa den här situationen, det tyckte jag var fascinerande. Jag ­behövde förstå.”

Det har skrivits minst sju böcker om Knutby tidigare. Varför valde du att skriva en roman?

”När verkligheten överträffar fiktionen, som i det här fallet, kan fiktionen hjälpa till att förklara. Det är först när man gestaltar en scen som den blir begriplig. Här är en person som ska förklara för sina kompisar att hon är gift med Jesus. Hur gick det till? Inte ens de som var i rummet verkar vara överens om det. Boken skrev jag också för min egen skull, och blev lätt manisk. Vanligtvis skriver jag disciplinerat, men den här gången skrev jag 18 timmar om dagen i ett enda flöde tills jag var färdig.”

Vilka källor har du använt?

”Jag har läst allt som redan är skrivet och de tv- och bandinspelningar som finns på nätet. Men jag har inte talat med någon inblandad. Jag ville inte ­komma för nära.”

FAKTA
Jonas ­Bonnier

Ålder: 55 år.

Gör: Författare.

Bor: Lägenhet i Stockholm och Miami. Efter några år i Miami är Stockholm åter igen ­hemort.

Familj: Hustrun ­Helena, två vuxna barn.

Aktuell med: Romanen Knutby, utkommer den 25 oktober på Albert Bonniers förlag och blir tv-­serie nästa år. En av manusförfattarna till tv-serien Fartblinda som streamas på Cmore och TV4.

Frukost: Två kokta ägg med kaviar, juice, färsk frukt, yoghurt och svart kaffe på Hotell ­Diplomat.

VISA MER
Boken handlar mycket om makt som drivkraft, hur tänker du kring det?

”En av de saker som fascinerar mig är hur vi som grupp sätter oss runt ett bord och fördelar makt. Och när vi är tillräckligt mäktiga hittar vi sätt att manifestera den makten. Det händer i ­bostadsrättsföreningar och i Svenska Akademien. Men just gruppdynamiken upplever jag som väldigt svensk. En utländsk motsvarighet skulle förmodligen vara en person som har en vision, en sektledare som får följare. Men i Knutby är det en svensk konsensusgrupp som sitter runt bordet och pratar.”

Det är många sexscener i boken. Hur var det att ta sig an dem?

”Haha ... Jag tycker inte det är någon större skillnad mot att beskriva åkern utanför. Sexet är en del av församlingens drivkraft, och jag tror inte Sindre (Helge Fossmos karaktär) hade hamnat i den här situationen om han inte hade haft ­sexuella relationer med flera kvinnor samtidigt. Fast jag tycker nog inte att det är så mycket sex.”

Avundsjuka vägen till succé Jo, det är det. Nu blir du generad?

”Njae ... Jag tog ändå bort väldigt mycket sex, kan jag säga. Men det är nog mycket sex, ja. Fast scenerna är ganska beskedliga.”

Religionen har också en huvudroll. Vad har du själv för relation till tro?

”Jag är döpt och konfirmerad men har inte en tro själv. Som tonåring grubblade jag ganska mycket över det här, och läste väldigt mycket. Så det är inte ett passivt beslut utan ett aktivt.”

Har du någon önskelista över huvudrollsinnehavare till tv-serien?

”De här människorna var så unga – barn­flickan var runt 20 år och pastorn var 26 år när han kom till Knutby. Det är galet. Jag tror inget av det här hade hänt om de hade varit i 40-årsåldern. Det innebär att om man ska casta en tv-serie så finns det inte jättemånga namn att välja på.”

Din förra roman, Helikopterrånet, ska bli film. Hur går det?

”Jag har lärt mig att när det gäller Hollywood kan man alltid svara: ’De ska spela in den nästa år.’ Det har de svarat mig i flera år.”

»Jag behövde hitta ord för min sorg« För sex år sedan slutade du som vd för Bonnier. Hur ser du tillbaka på den tiden?

”Jag minns det bara som roligt. Jag är jätte­dålig på att komma ihåg saker bakåt i tiden och se ­helheter, det gäller inte bara jobbet utan allt.”

När du bodde i Miami satt du instängd i ett mörkt rum och skrev. Gör du likadant nu när du har flyttat hem till Stockholm?

”Det behöver inte vara mörkt, men solen får inte lysa in. Ju färre distraktioner man kan ha i det där rummet, desto bättre. Riktigt taskig uppkoppling är otroligt positivt också.”