»Jag var trött på näringslivet«

Din senaste bok Älskaren från huvudkontoret översattes till över 20 språk. I veckan släpptes Husdjuret, som är en fristående uppföljare. Hur känns det?
”Det känns kul. Det är ju den tionde boken, så nu stannar jag upp lite och reflekterar. Hur jag gick från att jobba inom näringslivet till att helt byta karriär och bli författare.”

Hur gick det till?
”Det har skett successivt och jag har i princip arbetat parallellt hela tiden. I början skrev jag lite på kvällar och helger, men sedan har det blivit mer skrivande och mindre av det ­andra. I dag arbetar jag 90 procent med att ­skriva. Jag skulle inte uppmuntra någon som vill bli för­fattare att säga upp sig direkt. Det kan sluta i katastrof.”

På vilket sätt har din vardag förändrats sedan du blev författare?
”Den är mycket mer ostrukturerad och den kräver mer självdisciplin. Dagarna skulle kunna gå om jag inte tar mig i kragen. Jag tvingar mig att skriva 1 000 ord innan jag får äta lunch eller gå ut och springa. I grund och botten är jag lat och kan gå på yoga och dricka caffe latte hela tiden. I dag kan jag längta efter att gå på möten just därför att min författarvardag ser så annorlunda ut.”

Du är en kreativ person som gillar konst, teater och att skriva, ändå läste du till civilekonom på Handelshögskolan. Hur kom det sig?
”Det handlade mycket om att det var svårt att komma in på Handels. Jag hade väl något jag ­behövde bevisa, så jag sökte till skolan som hade högst intagningspoäng. När jag kom in kände jag att jag hade åstadkommit något. Det är en bra utbildning och jag hade väldigt roligt där, men jag tycker att det är en plantskola för tjänstemän som premierar likriktning och inte uppmuntrar till ­andra saker.”

I slutet av 1990-talet lämnade du ditt jobb på Procter & Gamble för att plugga konst ett år. Varför?
”Jag hade jobbat där i sex år och jag var väldigt trött på den fyrkantiga organisationen. Jag var över huvud taget trött på näringslivet och jag har alltid varit väldigt konstintresserad. Jag trodde att jag skulle arbeta med grafisk formgivning eller konst, men jag hittade skrivandet i stället.”

I samband med att Älskaren från huvudkontoret översattes till engelska blev du utsedd av Amazon UK till en av deras ”rising stars”. Hur kändes det?
”Oväntat. Jag blev verkligen överraskad, men det var kul. Som svensk författare är det svårt att slå sig in på en marknad som England och den engelsktalande världen har betytt jättemycket för mig.”

Förra året köptes även rättigheterna till boken av New Line Cinema, som ska göra Hollywoodfilm av den. Hur går det?
”För två veckor sedan trillade det ner ett filmmanus som jag tyckte jättemycket om. Man har förlagt berättelsen till Chicago, men det är ­samma känsla. Jag är förvånad över att man följer boken så pass nära. De har skruvat till slutet, men på ett sätt som jag faktiskt tyckte var bättre.”

Dina böcker rör sig ofta kring ämnen som ­­ve-mod, sorg och våld. Var hämtar du inspiration?
”Jag läser jättemycket själv och jag ser mycket tv-serier och film för att få nya idéer och hålla mig uppdaterad på vad som händer. Jag försöker även sätta mig in i verkliga rättsfall, som inte sällan är så skruvade att man inte skulle kunna skriva om det själv.”

Hur mycket förbereder du dig inför skrivandet?
”Mina böcker är inte så researchtunga, men det är ändå så att man måste stämma av med poliser och rättsläkare. När jag skrev Älskaren från huvud­kontoret hade jag kontakt med en rättsläkare om hur man ska gå tillväga när man skär huvudet av någon. Inför min nya bok har jag tagit reda på om det är ett brott att hänga upp ett grishuvud i ett träd. Det är speciell research, men det är viktigt att få detaljerna rätt.”

Är det ett brott att hänga upp ett grishuvud i ett träd?
”Det beror på var man hänger det och varför.”