Di Weekend INTERVJUER

»Jag kommer aldrig att vara cool«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jesper Frisk

Eftersom andra programledare var för dyra fick Mauri Hermudsson själv ställa sig framför kameran. På två år har hans videor fått över 26 miljoner visningar på Youtube och gett honom en nominering till Stora journalistpriset.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Hur kom det sig att du började med Uppdrag mat?

”Jag har fått frågan så många gånger att jag blir äcklad av mig själv när jag pratar om det. Jag kände ett självhat nu när jag skulle börja svara dig.”

Jag kan förstå det. Men det vore bra att för­klara det för läsarna. Alla kanske inte är vet vad som händer på Youtube?

”Jag jobbade på Aftonbladet och gjorde tv till Facebook. Jag blev så trött på användarbeteendet där och sa att det är konstigt att inget svenskt mediehus har tagit Youtube på allvar. Så jag försökte hitta programledare till ett matprogram bland gamla Sveriges mästerkock-delta­gare och liknande. Men de kostade 10 000 kronor per avsnitt och det hade vi inte råd med. Det var hela min budget. Då fick jag göra det själv i stället.”

Är det jobbigt att klippa sig själv?

”Ja, man tycker inte om sig själv, det gör man inte. Samtidigt blir hela processen också väldigt självgod. Att jag tar med något roligt som jag själv har sagt är också vidrigt.”

Blir man självmedveten av att titta på sig själv?

”Jo, herregud. När jag gick på dejten med artisen Zara Larsson, min stora idol som ung, var råmaterialet 3–4 timmar långt. Det klipps ner till 7–8 minuter. Man klipper fram det roligaste och det bästa, så det framstår ju som att allt är härligt. Men att se sig själv gå på dejt och höra varenda ­liten sak man säger, det är hemskt. Att se sig själv gå bakifrån är inte heller någon som man gör i vanliga fall. Det är hårresande vidrigt.”

Vad är värst?

”Bara sättet som jag kommunicerar med folk på. Jag var med en farbror och ville bonda lite, så jag drog en liten vits som var så oerhört ­dålig. Att jag först trodde att det var så enkelt att bonda med någon som är 50 plus genom att bara dra en ordvits ... vi gled ifrån varandra ännu mer. Det är speciellt att se sig själv socialt nervös.”

FAKTA
Mauri ­Hermundsson

Ålder: 24 år.

Bor: Stockholm

Familj: Föräldrar i Järna utanför Södertälje.

Aktuell: Program­ledare för Stora journalistpriset-nominerade Youtubeserien Uppdrag mat med 26 miljoner visningar.

Åt till frukost: En ost- och skinkmacka, en lussebulle och en kopp kaffe på Vetekattens över­våning i Stockholm.

VISA MER
I Zara Larsson-klippet sa du att folk verkar tro att det alltid är så härlig stämning runt dig. Börjar det bli ett problem?

”Ja, det är ett problem på så sätt att folk som kommer fram till mig – särskilt när jag är nykter och på väg till jobbet – förväntar sig en show. Det gör ont att göra folk besvikna. Det kräver så mycket energi att vara så trevlig som möjligt.”

»Plötsligt fanns det miljarder på kontot« Till Nöjesguiden sa du att du sprang ifrån folk på Gärdets tunnelbana en gång.

”Ja … när det är stora gäng med unga tjejer ­eller killar brukar de ofta tappa lite respekt på något sätt och börja skrika efter mig. Vid sådana till­fällen är det bra med hörlurar och bara gå vidare. ’Så alla ni som skrikit efter mig när jag haft hörlurar: Jag hörde er, jag sket bara i er.’ Nej, vad osympatiskt det lät, skriv ’säger Mauri och ­skrattar’ i slutet där.”

Är det lättare i dag att få folk att ställa upp i ditt program?

”Mycket enklare. Men komikern Jonatan Unge tackade nej. Det sårade mig djupt. Vi brukar vilja ha ganska mycket tid med varje person, och det brukar inte vara några problem, eftersom det blir så mycket uppmärksamhet. De som vann Sve­riges bästa kebab i Jönköping fick anställa två nya ­efter att klippet kom ut.”

Är det otäckt att folk lyssnar på dig?

”Det är hemskt. Jag får meddelanden någon gång per dag från någon som besökt ett kebabhak och sedan inte tyckt att det var så bra. Att göra folk ­besvikna verkar vara en genomgående trend i mitt liv.”

»Jag pratar inte om sex jämt« Du har också sagt tidigare att du saknar ”naturlig coolhet”. 

”Gud, ja. Jag har ingen coolhet. Det får jag leva med och det har jag accepterat. Jag har ingen coolhet i min personlighet, så om jag vill vara mig själv får jag acceptera att jag aldrig kommer att vara särskilt cool.”

Vad vill du vara då?

”Det är så svårt att säga utan att vara en tönt i stället. Men jag vill vara snäll. Det låter kanske gymnasieintellektuellt, men att vara snäll räcker väldigt långt.”