Di Weekend INTERVJUER

»Jag får en kick när allt fungerar«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

"Jazzen har bra styrfart just nu, det händer mycket hela tiden", säger Eric Birath.

Foto: Jesper Frisk

Från Majöl och Popaganda till produktioner som Chess in concert och humor-showen Ägd. Eric Birath har en salig blandning av musik och kommers på cv:t när han tar över Skandinaviens största jazzscen, Fasching.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Över 40 personer sökte vd-jobbet, du fick det. Vilken är din största konkurrensfördel tror du?
”Sinne för kreativa lösningar och för det kommersiella. För mig är det två sidor av samma mynt.”

Fasching är Skandinavien största jazzarrangör med över 350 evenemang per år, varav 250 livekonserter. Hur tänker du förvalta det?
”Faschings namn är större än dess lokaler. Just nu har vi våra fyra väggar att hålla oss till, men på sikt kan större evenemang i större arenor vara en möjlighet. Lokalen rymmer max 350 personer, men genom att lägga populära artister på flera dagar kan vi nå en större publik. Jag är även inne på att utnyttja lokalen dagtid.”

Dagbingo till livemusik?
”Absolut, om efterfrågan finns. Skolevenemang är ett annat spår. Att sänka tröskeln till Fasching, att vidga begreppet jazz, är en nyckelfråga för att locka in folk som inte brukar gå hit. Jazzen har bra styrfart just nu, det händer mycket hela tiden.”

Till exempel?
”Publiken och antalet artister ökar samtidigt som det finns ett enormt musikintresse i Sverige. Jazzen influerar genrer som pop, rock, salsa och folkmusik och jag vill visa upp hela paletten! Jag tror också att vi kan jobba mer på bar- och restaurangdelen.”

Riksbanken våndas över nationens låga inflation. Har du prishöjningar på gång?
”Nej, jag tänker på utbudet. En del tror inte det, men det går att få gott rykte för riktigt god mat – utan att ha stjärnstatus.”

Riskerar Fasching att tappa sin traditionella publik om du till exempel bokar in jazzinspirerade hiphop-artister?
”Jag tror att det snarare blir tvärtom: att både gammal och ny publik lockas hit för att få se och höra uppstickare. Det svåra i dag är inte att hitta ny musik, utan att hitta ny, bra musik. Med tillgång till Spotify och sociala medier är det få som betalar 200 kronor för en cd-skiva. Många är där-emot beredda att betala för en skön musikupplevelse tillsammans med andra så livemusiken har ett jätteuppsving just nu.”

Vad är ”bra” musik?
”Musik som gör att det händer något inom en. Det går inte att precisera, men när man lyssnar på väldigt mycket musik lär man sig att höra skillnaden. Personligen tycker jag om det som är snävt och lite stickigt och så gillar jag när någon går ’all in’ i sitt uttryck och förhåller sig ganska respektlöst till vad gemene man tycker om det.”

Hur kom du in i musikens värld, du som varken sjunger eller spelar något instrument?
”Jag slumpade in på musiken när jag läste statsvetenskap på universitetet. Studentkåren behövde en bokningsansvarig till Majölsfestivalen – en ganska lökig tillställning med spexiga overallmänniskor som drack öl – men det var då jag upptäckte att jag har viss magkänsla för musik och publik och är bra på kreativ administration. Jag ville göra en riktig festival och startade i stället ­Popaganda, en tre dagar lång gratisfestival, tillsammans med Niklas Jonsson, numera på ­Luger. Popaganda finns fortfarande, även om den inte längre är gratis.”

Du verkar väldigt stabil. Hur var din uppväxt?
”Trygg, både socialt och ekonomiskt, men inget överflöd. Jag är mellanbarn av tre och pappa och mamma arbetade på Invandrarverket. Pappa fick senare jobb på FN:s flyktingorgan UNHCR så vi flyttade mycket – Frankrike, Turkiet, Ungern och Stockholm.”

Trygg barndom eller inte, alla är rädda för något. Vad är du rädd för?
”Att misslyckas. Det är ingen jättekatastrof och jag står inte på scenen och levererar det konstnärliga uttrycket, men när det sitter fyra personer i publiken är det ångest rakt igenom – hos artisten, publiken och arrangören. Jag får inte en kick av att framträda – jag får en kick när allt fungerar.”