Di Weekend INTERVJUER

Industrinestorn talar ut om hoten

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SENT BESKED. Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse fick inget veta om utpressningsförsöket förrän veckan före jul, en månad efter sin ordförandes avgång.

Jesper Frisk

Efter Leif Östlings avhopp från Svenskt Näringsliv i november i fjol tystnade han och förblev blev tyst.

Fram till nu.

För Di Weekend berättar den forne industriledaren för första gången om utpressningsförsöket mot honom och hur han tänkte när han gjorde det beryktade uttalandet: ”Vad fan får jag för pengarna”.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Leif Östling sitter som han brukar: stabilt, med rak rygg, fötterna väl förankrade i golvet, dryga halvmetern mellan skorna, armbågarna vilandes på knäna, överkroppen lätt framåtlutad och stadig blick. Men han är ovanligt lågmäld:

”Det är klart att det skakar om en. Även om det inte var första gången. Den här sortens lömska incidenter kryper inte bara in under mitt skinn utan också min hustrus och mina barns.”

Leif Östling talar inte om ”vad fan får jag för pengarna”-uttalandet i Uppdrag gransknings reportage om hans Maltabolag, som utlöste en så massiv kritik att han fick lämna ordförandeposten i Svenskt Näringsliv ett halvår tidigare än tänkt.

Leif Östling talar för första gången om hittills helt okända uppgifter, om vad som hände den 7 november, 48 timmar efter Uppdrag gransknings sändning, och som bidrog till beslutet att lämna Svenskt Näringsliv med omedelbar verkan.

”Hustrun och jag satt och tittade på Rapport när jag fick ett märkligt sms från sonen. Tydligen hade de inte fått tag i mitt telefonnummer utan skickat det till hans mobil, som skickade det vidare till mig.”

FAKTA
Leif Östling

Ålder: 72 år.

Familj: Hustru, två vuxna barn.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Växte upp i Luleå, var med i scouterna, nykterhetsrörelsen, elevrådet och SSU som ung. Civilingenjör (maskinteknik) från Chalmers och civilekonom från Handelshögskolan. Började på Saab Scania i Södertälje 1972. Chef för Scania-divisionen 1989, Scanias vd och koncernchef 1994–2012. Medlem i Volkswagens koncernledning med ansvar för kommersiella fordon 2012–2015, ledamot i VW:s överstyrelse Truck & Bus 2015–2017. Ordförande i Teknikföretagen 2009–2013 och i Svenskt Näringsliv 2016–2017.

I dag: Styrelseledamot i SKF, EQT, Silver Life, Södertälje Science park och Honorary Doctors’ Academy vid Luleå tekniska universitet samt ledamot i Ingenjörs-akademien.

VISA MER

Meddelandet löd: ”Hej Leif! Vad du gjorde mot mig var ett sexuellt övergrepp. Och jag kommer att polisanmäla och gå ut med det offentliga på torsdag.”

En timme senare fick hustrun ett sms på sin mobil: ”Hej, Jag söker Leif. Vill du be att han höra av sig. Kamilla”

Blev du utpressad?

”Ja. I kölvattnet av metoo-debatten har tydligen några smarties sett en affärsmöjlighet i att pressa förmögna män, som är måna om sitt renommé, på pengar. Om mannen inte betalar hotar en kvinna, i den mån hon existerar, att berätta sin historia för polis och media.”

Finns det något fog för anklagelsen mot dig?

”Nej. Jag förstod ingenting, det gjorde ingen av oss. Men min hustru hade några dagar innan läst en artikel i Dagens Nyheter om den här sortens utpressning. Det var hon som berättade att det kunde röra sig om folk som utnyttjar debatten i kriminellt syfte och tyckte att jag skulle kontakta Svenskt Näringslivs säkerhetsföretag.”

Hur mycket pengar begärde de?

”Tio miljoner. Och det har satts i system. Jag har hört talas om över tjugo fall i Sverige, varav jag personligen känner till fem.”

Leif Östling betalade inget.

”Nej, nej, man ska aldrig betala vid utpressning. Det lärde jag mig på Scania.”

Ringde du upp numret som sms:et skickades från?

”Nej, det ska man heller inte göra. Jag vet en som gjorde det och då svarade inte en kvinna utan en man, och krävde 10 miljoner kronor.”

Leif Östling ringde Svenskt Näringslivs säkerhetsbolag Avarn Security, som i sin tur kontaktade branschkollegan Gothia Protection.

Telefonerna gick varma, kvällen gled över i natt och paret Östling gick och lade sig.

Var du rädd?

”Ja, den här gången blev jag mer osäker, och då kommer också rädslan.”

”Hoten framfördes ju via min fru och ett av våra vuxna barn. Sådant går inte bara att skaka av sig utan kryper in under skinnet på en. Man har ingen aning om vad som händer härnäst, hur eller när. Det finns inget att analysera – den vanmakten ligger som en våt filt över allting.”

Vad kände du när du såg sms:et?

”Först blir man chockad, sedan förbannad. Ju längre tiden går desto mer information får säkerhetsbolagen fram. Sedan är det bara att jobba sig igenom och försöka undvika dumheter, som att agera på egen hand. När sådant här händer inser man hur otroligt exponerad man är. Den känslan har inte släppt än.”

Leif Östling valde att inte polisanmäla händelsen.

”Vi hade för lite att komma med. Sms:en kom från kontantkort som inte går att spåra. Gothia fick fram ett gemensamt huvudserienummer, men det räcker inte långt i en polisutredning. En anmälan skulle bara leda till att händelsen blev offentlig och det vill man inte som drabbad.”

Han har än i dag ingen aning vem eller vilka som låg bakom utpressningsförsöket.

”Alltihop dog i december. Sedan dess har jag inte hört något.”

Första hotet på 1990-talet

Gothia Protection har både företag och privatpersoner som kunder. Flera av klienterna har fått liknande sms om påstådda övergrepp, enligt Gothias vd Stellan Kjellberg.

”Vi känner till fler än tio fall av vad vi ser som en del av ett utpressningsförsök. Vi har inte sett den här sortens ’fiske’ med de förespeglingarna tidigare, men massutskicken var i så tidigt skede att de gick att bromsa i tid”, säger han till Di Weekend.

Leif Östling arbetade för Scania i fyra decennier, varav 18 år som vd och koncernchef. Han har aldrig tidigare utsatts för utpressning, däremot personliga hot vid två tillfällen.

”Inte om mord eller kidnappning eller så. Det var nog mer om prygel”, säger han.

Första hotet kom på 1990-talet efter att han i en intervju talat om invandrare som en ryggrad i svensk industri.

”Det var en extremgrupp, typ nazistgrupp, som skulle ’ta hand om mig’. Scania kontaktade Säpo som konstaterade att det fanns skäl för personskydd.”

Placerade Säpo två personer som dricker kaffe i en bil utanför ditt hus?

Leif Östling skrattar till.

”Nej, det var oftast en person som höll uppsikt från en väldigt diskret bil. Huruvida de drack kaffe vet jag inte. De var flera som turades om i några dygn och de var aldrig inne i huset, men det var påfrestande ändå. Andra gången var det några i Sydafrika som inte gillade Scanias verksamhet där. Den gången blev det personskydd i över en vecka.”

Blev du rädd då också?

”Inte särskilt. Jag litade på Säpo, vad annat kan man göra? Men över en veckas pådrag märks ju i grannskapet. Man kan inte berätta något så det blev att gå runt och be grannarna om ursäkt för eventuella besvär.”

Hade du avgått från Svenskt Näringsliv även utan utpressningsförsöket?

”Ja, men utpressningsincidenten fick mig att tappa motivationen fullständigt.”

Den 6 november, dagen efter tv-inslaget, deklarerade Leif Östling att uttalandena gällde honom som privatperson, inte som företrädare för näringslivet. Det hjälpte föga. Även företagare i de egna leden förblev kritiska.

Inte heller debattartikeln i Dagens Nyheter den 8 november vände opinionen.

På morgonen den 22 november får de tolv ledamöterna i verksamhetsstyrelsen ett brev från sin ordförande där han aviserar sin avgång. Brevet är detsamma som pressmeddelandet en timme senare.

Sedan dess har Leif Östling inte kommenterat händelseförloppet, förrän nu.

Direkt efter tv-inslaget kontaktade han Maud Olofsson som bollplank. Som steg två konsulterade han sin tidigare vapendragare i kommunikationskriser, Kreabs Peje Emilsson.

”Jag kunde inte gärna vända mig till Svenskt Näringslivs informationsavdelning. Maud och Peje kom med mycket värdefulla synpunkter, men merparten av avskedsbrevet till verksamhetsstyrelsen skrev jag själv. Maud och jag har haft ett väldigt bra samarbete i många år, och Peje och jag träffas ofta i andra sammanhang. Jag sitter bland annat i styrelsen för hans Silver Life, ett företag inom äldreboende.”

Skrev du även debattartikeln själv?

”Nej, där hade jag hjälp.”

Från oväntat håll visar det sig.

”Det var Björn Rosengren som ringde upp och sa: Jag tror du måste göra något Leif.”

Telefonsamtalet slutade med att den tidigare s-näringslivsministern hjälpte till med debattartikeln åt Svenskt Näringslivs ordförande.

”Maud, Peje, jag och Marcus Kristiansson från Almega diskuterade hur vi skulle gå vidare och kom fram till att mina uttalanden skulle bli en belastning för organisationen, särskilt ett valår. Jag skulle ändå lämna våren 2018 så beslutet att sluta några månader tidigare var inte svårt.”

"En olycklig formulering"

Avslöjandet i Uppdrag granskning härrör från den så kallade Paradisläckan. Bland de över 13 miljoner läckta dokumenten fanns uppgifter om den forne Scaniachefens val att placera en del av sin lön (30 miljoner kronor) för sina uppdrag utomlands i bolag i lågskatteländerna Malta och Luxemburg.

Leif Östling följde medierapporteringen och har i efterhand sett tv-inslaget tre gånger där han bland annat säger:

”Man frågar sig också: betalar man in 20-30 miljoner per år – vad fan får jag för pengarna?”

SVT-reportern Kristina Lagerström: ”Får du inget för pengarna, menar du?”

Leif Östling: ”Inte mycket.”

Vad tycker du om uttalandena i dag?

”Det var, vad ska jag säga, en olycklig formulering med ett olyckligt tonfall. Jag har tagit till mig vad andra har sagt och håller med om att det finns en viss arrogans.”

Men hur tänkte du när du sa det?

”Att jag inte är en sådan som vänder ryggen till och flyr. Reportern hade jagat mig ett par veckor, trots att jag klartgjort att jag inte ville medverka i en intervju. När jag höll ett föredrag på industrimässan i Kista såg jag kameramannen, men trodde att det var arrangören som filmade. Reportern stod gömd i mörkret. När föredraget var slut klev hon fram och tryckte upp en mikrofon i ansiktet på mig. Det var då bilden av flyende personer i liknande situationer flaxade upp i huvudet och jag tänkte att jag inte skulle hamna i samma läge; jag skulle inte fly utan ta de här frågorna. Men det blev snabbt en ultimativ situation med insinuationer om att jag skulle ha gjort orätt, och då gick det från försvar till attack.”

Hur kommer det sig att du reagerar så starkt på insinuationer om att du har gjort fel?

”Säg det. Kanske min norrländska uppväxt på 1950-talet. Jag gick med i SSU som ung, att man ska göra rätt för sig är viktigt för mig.”

Skilda kulturer i världens näringsliv

Fast det där att du inte får något för pengarna?

”Det var menat som en retorisk fråga, som en del av ett resonemang. Efter ’inte mycket’ svarar jag själv ’köer, köer, köer’, men den biten klipptes bort i inslaget.”

… och att du med dina 180 betalda skattemiljoner sedan du blev folkpensionär 2010 ”har betalat för minst tusen skattebetalare”?

”Det är där som det ligger en viss arrogans, men vid det laget var jag rätt förbannad och trött på hela situationen.”

Ångrar du något?

”Ja, att jag lät mig överrumplas, att jag tappade balansen.”

Känslan att tappa greppet rimmar kanske extra illa med en 72-årig mans självbild, danad av 40 framgångsrika år som hyllad storföretagsledare.

2009 utsåg Veckans affärer Leif Östling till 2008 års sociala kapitalist med motiveringen:

”I en toppdirektörsvärld där samhällsintresset ofta begränsas till den egna kvartalsrapporten, rädslan för att sticka ut är hög och viljan att delta i en offentlig debatt är lika med noll, är årets vinnare av Social Capitalist Award ett lysande undantag.”

Åtta år senare, efter beskedet om hans avgång från Svenskt Näringsliv, skrev ledarskribenten Tomas Karlsson i Länstidningen i Södertälje (C):

”Ja, Leif Östling är kontroversiell och kantig emellanåt. Men påfallande ofta har han med ett enda citat lyckats sätta fingret på uppfattningar som mår bra av att debatteras i det offentliga rummet.”

Andra har inte varit lika överseende med industrialistens verbala eskapader. Genom årens lopp har han kritiserats för att vara ”gubbig” och ”korkad” och visa prov på både pampfasoner och bristande omdöme.

Det som förvånar Leif Östling mest är den politiska debatt som följde.

”Vi har fått en väldigt snäv åsiktskorridor i Sverige om alla politiska partier anser att det politiska systemet har obegränsad beskattningsrätt utan rätt för medborgarna att ifrågasätta hur pengarna används. Det är min konklusion av diskussionen.”

Enligt Leif Östling har hans Maltabolags aktieutdelningar 2009 och 2010 fortfarande inte betalats ut.

”Att jag har de här bolagen i Malta och Luxemburg har svenska skattemyndigheter vetat om ett par år så det är inget nytt, men de har inte hört av sig.”

Stämmer det att du köpte aktier i Daimler Chrysler samtidigt som du var Scanias vd?

”Ja, jag hade väldigt mycket Scaniaaktier då och tyckte att det kunde vara kul med andra fordonsbolag så jag köpte 16 000 aktier i Daimler Chrysler. Jag har tid från annan även haft aktier i Volvo Lastvagnar. Det är inga konstigheter utan normal portföljförvaltning.”

Scania har inga restriktioner eller redovisningskrav för vd:ns privatekonomiska aktieinnehav.

När informerade du Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse om utpressningshotet?

”På det konstituerande styrelsemötet sista veckan före jul, alltså en månad efter avskedsbrevet. När jag i slutet av mötet berättade om utpressningen väcktes en förstämning och flera ledamöter blev förfärade.”

Fredrik Persson, tidigare vice ordförande, är ny styrelseordförande fram till stämman i maj 2018.

Leif Östling tystnar innan han åter tar till orda:

”Respekt för människan.”

”Det är den näst viktigaste av Scanias tre värdegrunder efter ’kunden först’ och före ’kvalitet’. Vi kopierade dem från Toyota på 1990-talet men det tog åtta, tio år att få in det i organisationens ryggrad.”

Och så är vi tillbaka i var och ens moraliska kompass och kärnan i metoo-uppropen: att skam- och skuldbeläggande ska hamna på rätt ställe.

”Metoo är en väldigt bra debatt. Men man får akta så att folk inte hängs ut på ett oetiskt sätt och det blir en gatans parlament och domstol av det hela. Det skulle slå tillbaka på den diskussion som nu kommit i gång i företag, på arbetsplatser och skolor, och så väl behövs”, fortsätter Leif Östling.

Är du feminist?

”Nej, det skulle jag inte kalla mig. Jag är osäker på vad ordet egentligen betyder, det har dessutom blivit så värdeladdat. Jag tror på alla former av mångfald. Vi har mycket genusdiskussioner hemma om än med lite olika ingångsvärden.”

Håller din hustru och dotter med dig i problemanalysen?

”Nej, det brukar de inte göra. Det klart att jag under Scaniaåren kunde ha gjort mer, men varje årtionde har sina prioriteringar. Vi gick i bräschen för mångfald genom en radikal förändring av Scanias företagskultur.”

Svensk industri hade samma problem på 1980-talet som kommuner och landsting brottas med i dag i den offentliga driften av vård, skola och omsorg, enligtLeif Östling.

”Medarbetarna trivs inte, de känner sig inte uppskattade utan blir bara beordrade att göra sådant som andra har bestämt och då lämnar man eller ger upp, med köer och stafettläkare som följd. I grunden är det symtomatiskt med dåligt ledarskap.”

Scanias utmaning på 1990-talet låg inte hos medarbetarna på golvet.

”Problemet satt i deras chefer. Människor som vet allt, ger order och tycker att underställda bara ska göra. Vi blev förundrade över hur många chefer som inte ville se eller lyssna på andra, som talade om dem i stället för med dem.”

Liksom i metoo-uppropen handlar företagskultur om uppförandenormer, maktstrukturer och personligt ansvar – inte bara för det man gör och säger, utan också för det man underlåter att göra och säga.

Vid det här laget har Leif Östlings lågmäldhet ersatts av ett engagemang av nästan religiös karaktär.

En hållbar företagskultur kräver transparens, betonar han.

”Det finns så mycket informationsfilter i en organisation, filter som kortsluter det man vill åstadkomma. Många styrelser fokuserar på sista raden men den mest intressanta informationen sitter i raderna innan. Fråga arbetstagarrepresentanterna!”, tipsar han.

”De är oberoende och har kunskap och skyldighet att säga som det är. Ju mer transparenta vi blev desto tydligare blev det vilka chefer som bluffade, eller ännu värre: inte förstod. Sådana chefer flyttar man på.”

"Customizing" nyckelordet

Enligt industrinestorn står tillverkningsindustrin inför en ny omfattande strukturomvandling.

”Alla industriföretag måste, om de ska överleva, börja anpassa sin verksamhet utifrån kundernas behov, customizing, i stället för produkten eller råvaran. Industrin har av tradition strukturerats från ett inifrån-och-ut-perspektiv för att nu bli tvärtom: utifrån-och-in.”

Affärsmodellen är att hjälpa kunderna att tjäna pengar.

Anders Sundström redo för ny avspark

”Framöver är det kundbasens homogenitet som blir utslagsgivande. Det är där utvecklingen och de stora synergierna finns. SSAB, Atlas Copco, och SCA har inlett den transformationen. Stora konglomerat som General Electric är på gång och jag bara väntar på att ABB ska följa efter.”

… och SKF?

Leif Östling har suttit i styrelsen sedan 2004 och varit dess ordförande i snart tio år.

”Det är på gång där med. Att jag lämnar styrelsen på årets stämma bestämdes 2016. Upplägget var att Ronnie Leten, Atlas Copcos tidigare vd, skulle ta över men så fick Leif Johansson förhinder och Ronnie fick plötsligt Ericsson i knät.”

Nu blir det Hans Stråberg som tar över SKF-klubban.

Leif Östling lämnade uppdraget i Volkswagens Truck & Bus i december i fjol.

Du beskrivs ofta som egensinnig och svårstyrd, att du kör ditt eget race. Ligger det något i det?

”Envis är jag, men med tanke på allt jag gjort tycker jag inte att det är så farligt. Jag har också fått många människor med mig.”

Leif Östlings frispråkighet har uppskattats av anställda och journalister, men också förmedlat ett intryck av en omodern världsbild, drivet av en fördomsfull och grabbig jargong.

I tidigare intervjuer har han svarat ”genetiskt betingat” på frågan varför så få kvinnor sökte teknikutbildningar och att debatten om fler kvinnliga styrelseledamöter drevs av ”rödstrumpefalangen”. Bland det grövsta torde vara citatet ”män ägnar sin tid åt karriär och fritid, kvinnor åt sex och service”.

Varför säger du en sådan sak?

”Det var en parafras på en replik från Suzanne Reuter i tv-serien Familjen Svensson, med mitt tillägg ’att så kan vi ju inte ha det’, men det strök journalisten.”

Mycket av Leif Östlings okonventionella sätt att tänka högt tycks bottna i att han helt enkelt inte kan låta bli.

”Min pappa satte en ära i att komma på bra one-liners, han var skicklig på det också. Min förtjusning i korta, kärnfulla formuleringar kommer kanske från honom”, resonerar källan själv.

Efter Volkswagen, Svenskt Näringsliv och SKF återstår styrelseuppdragen i Investors riskkapitalbolag EQT, Peje Emilssons Silver Life, Södertälje Science park och Honorary Doctors’ Academy vid Luleå tekniska universitet. Leif Östling är även rådgivare till Morgan Stanley och har olika engagemang i KTH och som föreläsare.

Han fyller 73 år i höst, gör sin årliga hälsokontroll och håller uppe kondition och styrka med promenader ute och träningscykel och crosstrainingsmaskin inne.

Att bli ålderspensionär på heltid ligger inte i korten. Däremot att minska arbetstiden till 30 timmar i veckan.

”Intressanta uppdrag tackar jag inte nej till. Exakt vad det skulle kunna vara vet jag inte.”

Kan du inte bara koppla av och göra något annorlunda – för att testa och se vad som händer?

Leif Östling tittar upp med lätt frågande blick:

”Jag tycker affärer är väldigt roligt. Det är därför som vill jag vara med ett tag till, för att se vart allt det här nya tar vägen.”

Hans fötter är alltjämt väl förankrade i golvet, med dryga halvmetern mellan skorna, men nu rätar han på ryggen, lyfter armarna och låter huvudet vila i händerna bakom nacken:

”Man vill vara med i ett sammanhang, få göra saker tillsammans med andra och vara nyttig. Den glädjen kan inga pengar i världen skapa.”