Di Weekend INTERVJUER

Hon har varit i alla länder

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Numera skippar Britt-Marie Boudrie kameran och fotograferar alla upplevelser med mobilen. När hon kommer hem organiserar hon bilderna, skriver texter och lägger i olika foldrar.

Joey Abrait

I år blev Britt-Marie Boudrie troligtvis den första ­kvinnan i Sverige som besökt alla 195 länder i världen. ”Det är den bästa investeringen man kan göra”, säger hon.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

DRD4-7r. Så kallas den genvariant som vissa forskare hävdar är anledningen till att en del människor är mer benägna att utforska nya platser och ta risker. Enligt en artikel i The ­Telegraph bär cirka 20 procent av jordens befolkning på den så kallade ”Wanderlust-genen”. Studier visar på att den som bär på ­genen behöver en större dos av signalsubstansen dopamin, och lust att upptäcka världen kan vara en av effekterna.

En som är övertygad om att hon bär på genen är Britt-Marie Boudrie.

”När jag var ung reste jag så fort jag hade möjlighet. Det är en drivkraft hos mig, det ligger i generna tror jag. Jag är nyfiken, vill lära mig saker och ­undersöka. Till det hör kanske också att utsätta sig för lite faror.”

I april i år blev hon klar med sitt livsprojekt när hon besökte Marshallöarna i Stilla havet. Då blev hon också en av de sju medlemmar i reseklubben Club 100 som besökt alla länder i hela världen. Troligtvis är hon även den första svenska kvinnan som satt sin fot i nästan 200 länder.

Club 100 bildades 1996 och för att bli invald ska man ha besökt minst 100 länder. Det finns flera sätt att definiera ett land, klubben har valt att räkna de 193 FN-länderna, samt Taiwan och Vatikanstaten. Enligt klubben är det minst två personer i Sverige som inte är medlemmar som också besökt alla länder i världen. Exakt hur många som har besökt alla länder i världen är, av naturliga skäl, svårt att fastställa. Reseklubben Travelers Century Club har funnits i 65 år och har drygt 1 400 medlemmar som har varit i minst 100 länder.

FAKTA

Britt-Marie Boudries tips för långresan

1. Var påläst på landet och dess kultur innan avresan och ladda ner landinfo, turistinfo och kartor.

2. Res med så lite bagage som möjligt, helst bara handbagage, så slipper du riskera att bli av med bagaget vid mellanlandningar.

3. Se till att uppdatera dina vaccinationer och glöm inte din gula vaccinationsbok. Ta med en fotokopia på pass och visum om du skulle förlora passet.

4. Skaffa en bra reseförsäkring om något skulle hända.

5. Ha alltid med ett litet reseapotek med ­febernedsättande, medicin mot orolig mage, plåster och vid behov malariaprofylax och myggmedel. Glöm inte heller solhatt, bekväma skor, kompressionsstrumpor, ögonbindel och adapter. Se till att du har några bra böcker, filmer och poddar nedladdade och fördriva restiden med.

VISA MER
FAKTA
Britt-Marie Boudrie

Ålder: 70 år.

Bor: På Östermalm i Stockholm.

Familj: Gift med Peder sedan 44 år. Tre barn och fyra barnbarn.

Bakgrund: Har arbetat på bland annat Tamro Group, Molnlycke Health Care och Telia.

Kuriosa: Talar sex språk: svenska, engelska, tyska, franska, spanska och portugisiska.

VISA MER

”Det är väldigt skönt att ha gått i mål, en känsla av befrielse. Det har varit en lång resa, ett livsprojekt. Många brukar fråga hur lång tid det har tagit och jag svarar alltid att det har tagit hela mitt liv”, säger Britt-Marie Boudrie.

Målet: Sista 95 länderna på tio år

På bordet framför henne ligger en tjock bunt med excel-ark. Här är alla resmål dokumenterade i kronologisk ordning, från 1965 och framåt. Hennes allra första minnesbilder av en resa är resterna av sönderbombade hus i Tyskland, dit hon som femåring reste tillsammans med sina föräldrar i början av 1950-talet.

När Britt-Marie Boudrie fyllde 60 år för 10 år sedan hade hon besökt 100 länder, och ansökte om medlemskap i Club 100. Det blev en tävling att bocka av de 95 kvarvarande länderna på listan innan hon fyllde 70 år och de senaste åren har hon besökt nästan 10 länder varje år.

”När jag gick med i reseklubben blev det verkligt, något jag kunde göra. Innan jag fick reda på att klubben existerade hade jag inte räknat på de länder som fanns. För mig har det varit som att lägga ett stort världspussel och försöka förstå det.”

”Reste spartanskt i början”

Britt-Marie Boudrie är sexspråkig, och pratar förutom svenska även engelska, spanska, franska, tyska och portugisiska. Hon är utbildad ekonom i grunden och har arbetat inom svenskt näringsliv större delen av sin karriär. Tidigt i karriären bockade hon av tre länder, genom att arbeta för Sveriges exportråd i Mexiko, Spanien och Venezuela. Fram till hon fick barn i 30-årsåldern reste Britt-Marie Boudrie mycket, men det var när hon fyllt 50 som hon började resa mer långväga igen.

Hur har du finansierat dina resor?

”I början reste jag väldigt spartanskt. Första ­resan i Europa liftade jag, när jag var i Latinamerika i ett halvår tog jag studielånet för den terminen och använde det till att backpacka. Man får rätta mun efter matsäcken och leva efter de premisser man har. När man börjar jobba tjänar man mer och har man en passion, då lägger man pengarna på det. Det är den bästa investeringen man kan göra.”

För 30–40 år sedan var en flygbiljett dyr i förhållande till inkomsten, i dag går det att hitta ­relativt billiga biljetter till stora delar av världen.

”Det som är dyrt när man reser är boende, men man kan inte välja flerstjärniga hotell. Det går att lösa på annat sätt, som med Airbnb eller couchsurfing, det behöver inte bli så dyrt.”

Sparade ”de svåra länderna” till sist

I början betade Britt-Marie Boudrie av de länderna hon inte hunnit besöka i Europa eller länder utan visumkrav, ”de lätta länderna” som hon kallar dem. De riktigt svåra länderna har hon sparat till sist.

”Det är länder som UD avråder att resa till, då gäller ingen försäkring och skulle man råka ut för en olycka är det inte säkert att det finns bra vård på plats. Är det ett krigshärjat land får man inte hjälp från UD om de avrått att åka.”

Afghanistan är ett exempel på ett sådant land. Britt-Marie Boudrie har försökt åka dit flera gånger, men nya terrorattentat eller andra oroligheter hindrade henne flera gånger innan hon åkte dit i januari. Då köpte hon också en särskild försäkring.

”Kidnappningsrisken är stor, så du betalar bland annat för en premie där det ingår en lösensumma och en person som förhandlar för dig om du skulle bli kidnappad.”

Halva resan är förberedelser, som att skaffa specialförsäkringar likt den till Afghanistan. Britt-­Marie gör grundlig research om landet och människorna som lever där, hon prickar inte av sina resmål genom att slappa på någon lyxig resort.

”Det är förvånande få som faktiskt vill veta hur det är i länderna jag besökt, utan jag får mer frågor som ”bodde ni på något bra hotell, var ni på någon bra restaurang?” Jag intresserar mig för människorna, vad de lever av i landet, sjukvården, utbildningsnivån och tillgången till rent vatten. Sådana saker intresserar mig väldigt mycket, framför allt kvinnors situation.”

Ett land där kidnappningsrisken är överhängande låter nog inte som ett drömresemål i de flestas öron, men det är inget som hindrat Britt-­Marie Boudrie.

Tuva Novotny: »Jag är så lycklig«

”Jag blir sällan rädd. Händer det något så skärper jag mig och försöker hitta en lösning.”

Allvarlig incident i Tuvalu

Det Britt-Marie Boudrie däremot varit rädd för är trafikolyckor, men hon har inte varit med om ­någon nära-döden-upplevelse under alla år. Där­emot kunde det slutat riktigt illa på sluttampen av projektet för hennes ständige resekamrat, maken Peder, som för övrigt är uppe i 182 länder.

När paret besökte den lilla önationen Tuvalu i Stilla havet förra hösten körde de vespa, när en hund plötsligt sprang ut precis framför dem.

”Min man skulle försöka väja men tappade ­balansen och vi föll i backen. Jag trodde ett tag att han var död, för han låg livlös på marken och jag såg hur det rann blod från hans huvud ner på asfalten. Lokalbefolkningen kom springandes och hjälpte oss att ta bort vespan. Vi kom in på det lilla sjukhuset, min man fick några stygn i huvudet, hade brutit nyckelbenet och jag hade dragit av korsbandet.”

Trots skadorna bestämde de sig för att fortsätta, önationerna Nauru och Kiribati skulle också bockas av.

”Vi hade redan bommat de länderna en gång, senast vi skulle åka var det en cyklon så då fick vi ställa in.”

Lämnade prylarna till Myrorna

Vad som räknas som att ha besökt ett land är inte reglerat i detalj. Traditionellt har Club 100 sagt att man skall ha sovit i landet och då inte på flygplatsens hotell i väntan på ett anslutande flyg ­dagen därpå. Nu är det sagt att man ska ha upplevt något i landet, men vad det innebär är upp till var och en.

”En medlem räknar ett land om han har ätit en måltid, smält den, och gjort sig av med den.”

Britt-Marie Boudrie stryker bort några smulor med händerna över underläggen med Josef Franks mönster Världskartan.

Dörren står på glänt till arbetsrummet med en stor, välnålad världskarta som talar om vilka länder Britt-Marie Boudrie har besökt. Annars bär lägenheten inte några större spår av hennes ­resande liv.

”I början köpte jag på mig massa saker, jag var jättefascinerad av allt lokalt hantverk och köpte både det ena och det andra. En period hade jag bonader hängandes överallt. Sedan tappade jag intresset för att ha en massa prylar, jag ville ha det mer minimalistiskt. Då samlade jag ihop allt och åkte i väg till Myrorna med det.”

Britt-Marie Boudrie packar lätt, alltid endast en kabinväska och en ryggsäck. Försvunnet bagage är en upplevelse hon varit med om några gånger för mycket. Numera har hon inte med sig någon kamera, utan fotograferar allt med mobilen. När hon kommer hem organiserar hon bilderna, skriver texter och lägger i olika foldrar.

Går det att välja ett bästa reseminne när man besökt nästan 200 länder?

”Nej, men generellt är det naturupplevelserna, naturens och människornas underverk, som Angkor Wat eller de gigantiska stenstoderna på Påsk­ön som sticker ut. En höjdpunkt var att besöka ­gorillorna i Rwanda, Galapagosöarna likaså. Det var 20 år sedan vi var där, och nu har turismen ökat och i samband med det har invasiva arter kommit till ön, som hotat det tidigare ostörda djurlivet.”

”Politikerna borde gå i bräschen”

Vi kommer in på den oundvikliga frågan om flygets påverkan på klimatet. Enligt Internationella klimatpanelen (IPCC) står flyget globalt för omkring 2–3 procent av de totala utsläppen av koldioxid. I debatten har det svenska begreppet flygskam blivit ett fenomen som gett eko runt om i världen.

Fler miljoner när det är män som gör film

”Ordet flygskam fanns inte för fem år sedan, det är ett nytt tema. Jag har rest i över 50 år, jag hade aldrig kunnat genomföra mitt livsprojekt om jag inte hade flugit. Många länder kan man inte komma till om man inte flyger, om man inte åker båt i flera månader. Jag tycker att ledande politiker och företagsledare borde gå i bräschen och föregå med gott exempel. Inte för att vanliga människor inte kan göra något, vi måste också tänka på hur vi konsumerar, reser och så vidare. Men så länge vi ser att politiker och företagsledare inte ändrar sina vanor är det svårt för den stora massan att göra det.”

Som exempel tar Britt-Marie Boudrie bland annat upp årets World Economic Forum i Davos, där rekordmånga privatplan flögs in, 1 500 stycken.

Har du reflekterat över ditt flygande mer de senaste åren?

”Nej. Det har blivit mer en fråga om skam i stället för att försöka göra något åt klimatet. Kanske borde vi satsa mer på icke-fossilt bränsle. Ska vi som flyger känna skam, när det finns så mycket annat vi kan göra? Man kan ifrågasätta om vi verkligen ska kunna äta mango och papaya året om, eller ha färska snittblommor som flygs in från andra sidan jorden. Vi överkonsumerar så mycket olika produkter. För mig ligger inte fokus på flygskam, det har blivit ett modeord.”

Känner du oro för framtiden?

”Nej, det blir som det blir. Jag är lite av en fatalist, det är inte lönt att oroa sig.”

På tal om framtid, vart vill du resa nu?

”I första hand vill jag uppleva djur och natur. Högst upp på listan står att åka tillbaka till Chile. Sedan vill jag till länder som jag varit i men där det finns platser som jag inte upptäckt.”

Trots Britt-Marie Boudries intensiva resande de senaste åren har hon inga planer på att ta det lugnt de närmsta åren.

”När jag väl gick i mål kändes det ungefär som en idrottsprestation. Det var väldigt skönt, men det innebär inte att jag inte vill fortsätta resa. Det vill jag göra så länge jag är frisk och orkar. Men i 90-årsåldern kanske det blir lite jobbigt, det är ju trots allt ansträngande.”