Di Weekend INTERVJUER

»Hellre medium än psykolog«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Frukost med författaren Lina Wolff

Lars Jansson

Augustprisvinnaren Lina Wolffs nya roman, , utspelar sig i Spanien. ”Att saker blir konstiga känns helt normalt när man är i Spanien”, säger författaren.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
I boken är Köttets tid en nätshow där deltagarna lämnar över makten att göra förändringar i sina liv till programledarna. Hur kom du på idén?

”Huvudkaraktären Lucia är en 97 år gammal nunna, och hon har hela sitt liv försökt ’hjälpa’ människor. Sedan har det gått lite över styr. Hon inser att hon måste gifta ihop sin erfarenhet med något mycket yngre än hon själv. Det är också ­hennes sätt att finnas kvar i världen. Så här gör hon sig odödlig.”

Ett av bokens teman är att bli en bättre ­människa. Varför är du intresserad av det?

”Jag tror man blir det när man blir äldre. Jag kan känna skillnad på hur mitt känsloliv på­verkar mig, det är mycket starkare nu. När jag var yngre var jag lite mer som en plåtlåda. Allt kunde ­hända, men jag var mer hårdhudad.”

Har du jobbat mycket med dig själv?

”Jag tänker att man blir en bättre människa om man kan vara sig själv mer till fullo. Och jag har absolut vidgat mina vyer. Jag kommer från en ­ganska rationell familj. Men för några år sedan började jag gå till ett medium. Det har varit en ­källa till mycket glädje och stort lugn för mig. Om jag jämför med när jag gått till en psykolog så har ­mediet gett mig mycket mer. Hos en psykolog har jag mest känt mig uppriven och förvirrad, men hos ett medium däremot har det känts som saker faller på plats. Det tog rätt lång tid innan jag ­kunde acceptera att det var så. Men nu känner jag mig helt i hamn. En del blir väldigt föraktfulla när jag pratar om detta, men det spelar ingen roll. För mig funkar det. Till och med Jung tillstod att astro­logi fungerar och mysterier existerar.

Vad ger det dig?

”När saker blir komplicerade och motsägelse­fulla kräver jag inte svar, och kastar mig inte in i djuplodande analyser av mitt inre. Jag kan nöja mig med att konstatera att jag har en jämn fördelning av alla element i min stjärnbild och då blir det komp­lext. Man får försöka hålla ihop så gott man kan.”

Hur mycket av dig finns i den svenska karak­tären Bennedith?

”Bennedith är den jag mest kan identifiera mig med. Hon är skribent, i min ålder, och hon ­kommer från Sverige till Spanien. Men hon är lite fast i sig själv, hon vill väldigt mycket men kommer inte loss.”

FAKTA
Lina Wolff

Gör: Författare och översättare.

Ålder: 46 år.

Familj: Partner och en son.

Bor: Hus i Hörby i Skåne.

Bakgrund: Examen i litteraturvetenskap, franska, italienska och internationell handel. Arbetat som tolk och ­handelsagent och i många år varit ­bosatt i Spanien och Italien. Debuterade 2009 med Många människor dör som du. August­priset 2016 för De poly­glotta älskarna.

Aktuell med: Fjärde romanen, Köttets tid, utkommer på Albert Bonniers Förlag den 20 augusti.

Frukost: Kaffe, bakverk och färsk frukt i hemmet i Hörby.

VISA MER

Och du är inte sådan?

»Jag pratar inte om sex jämt«

”Nej, efter alla mina år utomlands, där jag blev ganska mörbultad och tilltufsad, har det inte funnits något alternativ. Antingen förändras man ­eller så går man under. Om man kommer till ett land där man inte ska vara turist, utan ha barn och räkningar och leva i en vardag, då måste man våga släppa det som man tycker är normalt ­hemma. Det är lite som att hoppa från andra ­våningen, man vet inte hur man landar.”

Varför utspelar sig boken i Spanien?

”Scenariot passar inte riktigt i Sverige, och ­meningsutbytet mellan karaktärerna – jag kan inte se att det skulle ha ägt rum mellan svenskar. I Spanien kan du vara oerhört rakt på sak. Det finns ett spanskt ordspråk om att fienden ska inte ens ha vatten. Skruvarna kan dras åt och den linjen kör jag fullt ut i min roman.”

»Får ett geni behandla andra hur som helst?« Du gjorde nyligen en nyöversättning av Gabriel Garcia Marquez 100 år av ensamhet, blev du inspirerad?

”Som författare skriver jag med det jag har. Men när jag översätter sitter jag hela tiden med synonymordboken, kollar upp konnotationer på nätet, och jag är mycket mer dynamisk i mitt sätt att ­utforska språket. Så med varje bok jag översätter utvecklas mitt språk, och det är jag oerhört tacksam över. En av karaktärerna i min bok heter ju ­Soledad, som betyder ensamhet på spanska och är hämtat från titeln.”

Du fick Augustpriset 2016 för De polyglotta älskarna. Har det påverkat dig?

”Man skriver inte bättre för att man får ett pris. Men däremot får man tid och det är bland det viktigaste när man skriver. När man befinner sig i ett romanskrivande på riktigt är det nedbrytande. Pris i det sammanhanget är helt irrelevant.”

Vad vill du skriva om i framtiden?

”Jag har en fantasyidé som jag funderar på. Jag tänkte prata med förlaget och höra om de tycker det låter kul.”